...eller Mannen på taket i regi av Bo Widerberg.
Handling: En polis hade blivit brutalt nedhuggen med en bajonett. Martin Beck utgick ganska snart ifrån att det rörde sig om hämnd, begången av en sinnessjuk. Senare tvingades han själv plötsligt ta ställning till frågan om han var beredd att riskera livet för sitt arbete.
För några veckor sen såg sambon och jag filmen Mannen på taket eftersom sambon läser en biografi om Bo Widerberg. Jag håller dessutom på att beta av Sjöwall & Wahlöös böcker en efter en och har nu precis lyssnat klart på boken.
En sak som slår mig är att en hel del av dialogerna i filmen är direkt tagna från boken. Mycket av handlingen är också identisk med boken. Även små detaljer som där Rönn sträcker fram en näsduk till en ung polis som mår rätt dåligt efter att ha sett offret är med i filmen.
Däremot är Becks familjesituation inte enligt boken. När den här boken skrevs hade Beck hunnit skilja sig från frun och bodde nu själv. Men det blev nog för tråkigt för filmen.
Sånt som annars är tydligare i boken är tidsandan där det beskrivs hur gamla vackra hus rivs för att istället kunna bygga upp större hus som rymmer mer. Nyare men betydligt tråkigare. Det demonstreras fortfarande en hel del i Stockholm bland annat på grund av Vietnamkriget och polisen har fortfarande problem att klara av att hantera de stora massorna. Vanliga medborgare hamnar i kläm när polisen försöker göra sitt brott men det är omöjligt att få poliser som missköter sig straffade eftersom leden sluts igen och man skyddar varandra.
Saker som gör sig bättre i filmen är när mannen faktiskt är uppe på taket. Där lyckas Bo Widerberg göra en riktigt bra film med tanke på att den kom 1976.
Trots att Beck-deckarna är rätt korta och enkla är de intressanta ur ett samhällsperspektiv och även som jämförelse för hur de utvecklats fram till nu.
Det här var den sjunde boken i serien Roman om ett brott och det finns tre kvar att lyssna på.
Torsten Wahlund har läst in boken och jag tycker han passar väldigt bra här.
Jag skulle gärna läsa den här boken. Har länge velat läsa Sjöwall & Wahlöö men av något skäl kommer jag liksom aldrig till skott.
SvaraRaderaSusanne, de är både intressanta (just med tanke på 60-talskänslan) och lättlästa.
Radera