Sidor

söndag 13 september 2015

Araben av Pooneh Rohi

Om hur komplext det kan vara att leva...

Handling: ARABEN RÖR SIG genom ett vitt Stockholm. Under natten har snön fallit, skamlöst och fritt som om den hade rätt att invadera och bosätta sig, som om den på eget bevåg kunde komma och ockupera stadens alla gator. Araben som trampar den har blivit en gammal man. Och drömmen om det nya landet, om att bli ett med det, om att smälta samman, tjäna och nyttjas, är för länge sedan begraven.
Någon annanstans i staden finns Yasaman. Hon har lyckats med det. Lyckats så bra att folk tror att hon är adopterad. Så bra att hon letar efter bostadsrätt i närförort med äkta trägolv och högt i tak. Så bra att barndomsminnena från Iran bara är en hägring i minnet, en doft av sältan från havet, en känsla av värme som kväver och fastnar i halsen.
Araben är en roman om våra val och om skulden som kommer med dem. Skulden till det nya landet och till allt man lämnat bakom sig. Till barnen, för det som gick förlorat och den förälder man inte klarade av att vara. Och till föräldrarna, för allt det de gav upp.


Boken Araben innehåller så mycket smärta men den blir ändå inte för tung att läsa. Boken är skriven i jag-form och det tar ibland en stund innan jag vet vem jag är. Språket är periodvis poetiskt men då och då kommer raka dialoger. I synnerhet delarna med Yasaman. Större delen utspelar sig i nutid men då och då kommer tillbakablickarna. De som handlar om en fantastisk barndom, eller tortyr i fängelset och de om vägen att försöka hitta sin plats i ett nytt land som inger stolthet och kraft.

Men alla får eller klarar inte att bli den de vill vara. Och vad händer då? Vad händer med de runt omkring? Det känns som det handlar om gamla ideal och inbyggd stolthet samtidigt som vissa saker borde gå så mycket lättare när man ska skapa sin plats i ett nytt land.

Araben borde vara en bra bok att för en bokcirkel om man vill diskutera integration. Men svårigheten med boken är att den visar mer hur komplext det kan vara vilket också gör den så frustrerande och på grund av det extra tänkvärd. Vi människor är inte alla lika varandra och vi har alla olika behov för att må bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar