Tänk att den här trilogin legat så länge. Jag verkligen uppskattar hyllvärmarutmaningen som får mig att ta itu med guldklimparna som faktiskt står och väntar. Ingen har gjort mig besviken och jag håller redan på att fungera över vilka jag ska ta itu med nästa år.
Boken om Nancy börjar 1941. Hennes far har precis dött och med det tankarna på att lämna föräldrarna och skapa ett eget liv. Istället kämpar hon och hennes mamma på. Men ett oväntat besök på mammas födelsedag leder till stora förändringar och mor och dotter flyttar in till Uppsala och skapar sig ett nytt liv. Som sen leder till ytterligare förändringar.
Men tillbaka till Nancy. Jag började läsa den direkt efter Mosippan. För tyvärr är ju den inbundna boken rätt klumpig att läsa med tre böcker i en. Dessutom tar den vid direkt där Mosippan slutar så det är nästan som att det är samma bok trots att det gick tre år innan den här boken kom. Så det var bara att köra på (en förkylning som gav lite extra lästid hjälpte också till).
Det är så lätt att förstå Nancys känslor. Hon har svårt att lita på folk efter att ha varit en av de fattigare i samhället som många sett ner på. Dessutom är hennes syster så avundsjuk på henne och delar av hennes vassa ord biter sig fast. Men det är i den här boken hon börjar bli vuxen på riktigt. Det är så mycket känslor i henne. Längtan efter en man finns där. Men det som mest påverkar henne är att hon är TåPelles Nancy i grunden. En som borde veta sin plats och inte kämpa för att bli något. Hon vill å ena sidan frigöra sig men samtidigt blir det svårt när hennes mamma förekommer henne. Elsie Johansson är så bra på att visa dessa känslor. Hur vuxna barn ibland ändå förväntar sig att deras föräldrar är som de alltid har varit och likaså föräldrahemmet ska för evigt finnas där för dem.
Det är också intressant med hur tidens anda beskrivs. Med kriget som härjar, hur det kan se ut hos folk och vad de äter. Allt sånt känns så äkta. Och som jag förstått det finns mycket inspiration till boken från Elsie Johanssons egen uppväxt som var under samma tid.
Den här serien - Glasfåglarna, Mosippan och slutligen Nancy är verkligen läsvärda och fina. Jag kan verkligen rekommendera dem.
Boken Nancy får även den betyg 4 av 5. Eventuellt kan betyget höjas senare. Jag får se hur mycket den hänger sig kvar mot årets slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar