Med dig vågar jag allt av Ted Hesselbom & Anna Lihammer

En roman i novellformat!

Handling: En disig morgon flyr en gycklare hals över huvud med en stulen skatt i sin mun. I ett hemligt torn mitt i Stockholm grubblar en stormaktshjälte på meningen med livet. Gömd i kyrkans mörker lovar en förklädd präst sin älskade evig kärlek. En flicka lovar sin bästa vän att ställa historien till rätta.

Ted Hesselbom och Anna Lihammer vill med den här boken visa att människor under alla århundraden är sig lika i sina känslor och förmågor men att omgivningen och förutsättningarna skiljer sig åt. 

Vi läsare får besöka tolv olika århundraden som ibland tydligt visar vilket århundrade det är, även för mig som inte särskilt historiekunnig. Medan ett antal historier hade kunnat utspela sig under en helt annan tid. Men det är ju lite grejen med boken. Att alla är människor med olika känslor, böjelser och begär. 

En röd tråd genom boken är en ring som dyker upp hos lite olika personer. Den tredje berättelsen är den första sett tidsmässigt och utspelar sig under år 1022. Den sista berättelsen tidsmässigt men tredje från slutet utspelar sig 2112 - drygt ett årtusende senare. 

För mig är logik viktigt och jag har svårt med tidshoppen som jag inte förstår vitsen med i det här fallet. Jag hade haft det lättare med boken om berättelserna hade kommit i en kronologisk ordning. Mest för att jag vill lära mig något när jag läser och det är då lättare med en naturlig tidsordning när det är runt hundra år mellan varje berättelse. När jag sen ser tillbaka så hade jag i så fall kunnat förnimma tidsperioden genom känslan kring var de kom i boken. Nu känner jag mig mest förvirrad förutom kring det som utspelade sig från 1900-talet och framåt. Och då är jag ingen person som har svårt med tidshopp i böcker i normala fall.

Som alltid med böcker med många olika historier/noveller så tappar man ett djup kring människorna. Många historier lämnar mig oberörd eller förvirrad eftersom jag inte förstår kontexten runt dem. Men såklart förstår jag känslorna som personen upplever - bara inte varför vilket är viktigt för mig. Men sen finns det såklart några historier som berör lite extra som till exempel den under 1132 om Korsfararen där några barn förlorat sina familjer och gör vad de kan för att överleva och även den under 1480 om Segraren om en kvinna där mannen misshandlar henne. Där känner jag att jag kommer personerna rätt nära och jag förstår tillräckligt för att beröras. I historien som utspelar sig 1351 blir jag påmind om både pesten och spetälska vilket visserligen inte är positivt i sig men bra att bli påmind om och som även får mig att läsa lite om det. 

Den här boken har legat länge och väntat på att bli läst. Och eftersom jag verkligen uppskattade Anna Lihammers böcker om Carl Hell (de tre första) så ville jag inte rensa bort den här. Och nu passade den så bra in i en hyllvärmarutmaning om att läsa en grå bok under februari (även om den är mer silvrig än grå). 

Betyget blir 3 av 5!

Vindarnas hus av Annika Estassy

Om att försöka hitta tillbaka till varandra!

Handling: En höstmorgon försvinner Madeleine Le Gall från sitt hem i Bretagne, Ti an Aveliou - Vindarnas hus. Kan hon ha drunknat under en simtur och hennes kropp dragits ut till havs av tidvattnet? Eller har hon råkat ut för något annat?

Madeleines barn, Simon, Eliaz och Judith, åker till Bretagne för att ta reda på vad som hänt. De bor utspridda över världen och har varken träffat sin mamma eller varandra sedan hennes sjuttioårsdag för fyra år sedan, en födelsedag som tog en ände med förskräckelse. Med i bagaget finns många obesvarade frågor om kvinnan som fött dem men som de aldrig kommit nära. Vem var den unga kvinna som lämnade Sverige 1969? Och varför reste hon aldrig tillbaka till Ludvika?

Bit för bit läggs pusslet om modern och hennes hemligheter. Ska gåtan Madeleine Le Gall äntligen få sin förklaring? Kan det i så fall hjälpa Simon, Eliaz och Judith att komma vidare med sina egna liv?

Den här boken låg plötsligt och oväntat i min brevlåda i slutet av förra året - Tack Norstedts! 

Boken utspelar sig huvudsakligen i Frankrike där Annika Estassy själv är född. Vi får följa mamman Madeleine och hennes tre vuxna barn, och hur barnen samlas i mammans hus efter att hon plötsligt försvinner. Äldste sonen Simon flyger in från Kanada, sladdisen Judith från USA och mellanbarnet Eliaz kommer dit från Sverige där han bor. 

Det finns mycket outtalade känslor i den här familjen och både Madeleines och Simons sätt att prata startar ständigt nya gräl. Utifrån vad vi får se i boken känns i synnerhet Simon som en helt outhärdlig person att vara med. Men självklart finns det orsaker till varför de olika medlemmarna i familjen beter sig som de gör. Och genom att hoppa tillbaka i tiden får vi läsare en förståelse för hur de har blivit som de blivit. 

Jag funderar lite fram och tillbaka kring vad jag tyckte om boken. Den är lättläst och engagerande och jag som läsare undrar över varför relationerna är så dåliga mellan dem. Och kommer de att kunna växa samman och få en bättre relation? Eller kommer de fortsätta leva på olika ställen i världen och knappt höra av sig till varandra?  Jag tycker vi får rätt många svar men som alltid med böcker där man följer flertalet personer så blir det ofta på bekostnad av förståelse för var och en. Jag tycker att boken knyts ihop på ett bra och förståeligt sätt. Men den lämnar också en hel del frågor kring i synnerhet barnens utveckling med människorna runt dem. Samtidigt är det ju sådana frågor som gör att man tänker lite extra på boken efteråt.

Betyget blir 4- av 5.