tisdag 24 augusti 2010

Rättvisans mörker av Donna Leon

Nu var det ett tag sen jag läste en bok om kommissarie Brunetti men nu blev det av. Tyvärr så lämnar den mig rätt oberörd. Frågan är om jag tröttnat på Donna Leons böcker?

Det var trevligt att återse kommissarien och gänget runt honom och jag tycker också om de olika matscenerna. Jag förfasas också över den ständiga korruptionen som verkar råda.

Men själva fallet intresserar mig inte alls, jag är inte nyfiken på någon av bi-personerna eller känner för eller med dem.

Handling: Kommissarie Brunetti har inga illusioner kvar om italiensk militär så när en ung kadett på Venedigs militära elitskola hittas hängd, förmodat självmord, fylls han av sorg och medlidande till de anhöriga, men också av irritation och frustration över militärens sedvanliga arrogans.

Den döde är son till en läkare och före detta politiker känd för sitt goda rykte och sin omutbara integritet - alltför sällsynta egenskaper i italiensk politik. Dr Moro är självklart alldeles förkrossad över sonens död, men trots att varken han eller sonens mor tror att det rör sig om självmord är de inte särskilt intresserade av prata med polisen om omständigheterna kring sonens död.

När Brunetti - och den oumbärliga signorina Elettra - börjar undersöka dr Moros politiska karriär och separationen från sonens mamma möts de av en mur av tystnad. Militären håller alla detaljer för sig själva och de andra är högst motvilliga till att prata. Är detta italienarnas vanliga ovilja att beblanda sig med myndigheter eller har Brunetti sprungit rakt in i en stor, tyst konspiration?


Ja, vi får se om det blir någon mer Brunettibok eller om den här var den sista!

måndag 23 augusti 2010

Tre sekunder av Roslund & Hellström

Ytterligare en succé av radarparet Roslund & Hellström om kriminalkommisarien Ewert Grens. Och ytterligare ett allvarlig komplexfullt ämne som den här gången handlar om infiltratörer.

Handling: Han lever ett dubbelliv. Ett med en älskad fru och två små pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat, hemligt, där han varje dag riskerar att förlora allt.

Han tvingas ta makten på ett av Sveriges tyngsta fängelser. På uppdrag av polisen. På uppdrag av maffian. Han inser att han från och med nu är ensam, inte kan lita på någon och att han i det ögonblick han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Han kallar sig Paula och vet att det tar exakt tre sekunder att dö.


Roslund och Hellström tar upp svåra frågor här som alltid. Om hur svårt det är att komma åt kriminella gäng när man inte finns på insidan, samtidigt som det inte går att leva helt lagligt i ett sådant gäng. Vad kan man blunda för? Var går gränsen?

Jag tyckte den här boken var en av de tyngre att komma in i men det berodde på att jag tyckte det var så jobbigt med Paulas familjesituation. Hur han ljuger hemma och riskerna han utsätter sin familj för genom att leva det liv han lever. Hur orkar man? Hur vågar man? Men å andra sidan gör livet lustiga val åt en. Var hade han varit om han inte gjort dessa val? Inget är enkelt i Roslund & Hellströms böcker.

När han väl hamnade inne i fängelset så flöt det på med full fart och jag hade svårt att sluta lyssna - ja, jag köpte den här som mp3-bok med Peter Andersson som uppläsare. Där var jag först lite besviken för Shanti Roney gjorde ett utmärkt jobb i de tidigare böckerna men Peter Andersson gjorde också ett mycket bra jobb.

Så trots att jag drog mig lite för infiltratörshandlingen så är jag jättenöjd att jag lyssnade på den här. Min favorit är fortfarande Edward Finnigans upprättelse men fördelen med den här boken är att Ewert Grens blev lite mänskligare, lite lättare att förstå och inte lika tvär.

Nu har SVT köpt filmrättigheterna till åtminstone de fyra första böckerna och det ska bli intressant att se resultatet (även om det dröjer). Ryktet säger att Ola Rapace ska spela pappan i första boken Odjuret men jag har inte sett vem som ska spela Ewert Grens eller någon av hans kollegor.

fredag 20 augusti 2010

Sträckläsning av Dödens viskningar av Simon Beckett

Simon Becketts tredje bok var lika spännande som de tidigare!

Handling: Det första offrets kropp har blivit bunden, torterad och upplöst till oigenkännlighet. Den andra kroppen påträffas snart lika illa tilltygad. En seriemördare arbetar metodiskt. Antalet dödsoffer stiger.

När en brutal kidnappning sedan sker i utredningens omedelbara närhet står det klart för rättsantropologen David Hunter att ingen längre går säker. Jakten på mördaren intensifieras och förvandlas till en ren nedstigning i helvetet.

Vi får åter igen följa David Hunter, den här gången i USA. Han mår fortfarande dåligt efter det som man fick läsa om i andra boken och har inte kommit igång med något riktigt jobb. Istället reser han till sin gamla mentor och likfarmen han jobbar på för att forska lite. Där blir han genom sin mentor indragen i ett mycket obehagligt fall.

Det gick inte att läsa den här boken lugnt och stilla utan jag tog alla möjligheter till att läsa. Med det här menar jag inte att boken är den bästa jag läst för det finns saker som jag stör mig lite på. Men trots det så är den otroligt spännande och svår att lägga ifrån sig. Jag hoppas att det snart kommer en fjärde bok!

måndag 16 augusti 2010

Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk

Det här är min första bok av Helena von Zweigbergk och jag är inte besviken. Jag kommer att läsa mer av henne.

Den handlar om Susanne som lämnat sin man och tre bonusbarn för att bara bry sig om sig själv i sitt lilla torp. Hon har förlorat jobbet och lever på en årslön som företaget erbjöd henne. Det hela går utmärkt fram till hennes lillasyster Louise ringer och desperat behöver hjälp med tillsyn av den femtonårige sonen Jonas medan hon städar upp i sitt liv.

Jonas och Susanne har inte träffats på flera år och känner sig främmande för varandra. Louise flyr iväg och finns inte anträffbar samtidigt som myndigheterna börjar höra av sig...

Idén är egentligen väldigt enkel men ändå så gör hon det så bra. Man kan relatera till personerna och där man själv inte känner igen sig känner man igen någon annan. Syskonkonflikter med duktiga storasystern och lillasystern som automatiskt blir den man måste ta hand om. Avundsjukan på varandra av ologiska men begripliga skäl. Det svåra med att växa upp. Ja, listan kan göras lång.

Helena von Zweigbergk blev en positiv upplevelse och jag ser fram emot att läsa mer av henne.

lördag 14 augusti 2010

Tystnad, tagning av Michelle Magorian

En underbar ungdomsbok av Michelle Magorian. Trots att jag nu för tiden bara läser vuxenböcker så kunde jag inte låta bli att läsa Michelle Magorians senaste bok (jag tror jag har läst alla av hennes tidigare). Godnatt, mr Tom är nog den klara favoriten som också är den mest sorgliga av dem.

Handling: Det är 1949 i efterkrigstidens Storbritannien. Henry är fjorton år och han har det rätt jobbigt. Han saknar sin pappa som dött som en hjälte i kriget, och han flyr från vardagen och sin irriterande styvpappa genom att gå på bio så ofta han kan. Film är hans stora passion. I biljettkön träffar han en dag mrs Beaumont, som också älskar film. Hon lånar Henry en kamera till hans skolprojekt, som han gör med två killar i klassen som han inte alls gillar till en början, men som snart visar sig vara riktiga vänner. Henry lär sig att framkalla film - och en dag när han framkallar en gammal film som han hittat gör han en hemsk upptäckt som förändrar hela hans tillvaro.

En gripande och spännande berättelse om vänskap, tolerans, och om att stå upp för den man är. Karaktärerna etsar sig fast och man bär med sig historien länge.


Man får uppleva år 1949 genom Henrys ögon och det är även tillbakablickar 50 år tillbaka och sen 25 år tillbaka. Historierna om Henry och hans familj och vänner är gripande och man önskar att man fick vara en del av gemenskapen. Jag tycker Michelle Magorian gör ett bra jobb när hon skildrar det dåtida sättet att leva och hur saker fungerade. Vissa författare misslyckas totalt där och det känns som de skrivit av en faktabok rakt av.

Det finns en hel del likheter med hennes bok Plats på scen som också handlar om en ung kille som har det tufft och som träffar en vuxen kvinna som kan stötta och se saker ur ett annat perspektiv och som också kan agera som en välgörande fe när det behövs.

Nu är det här en ganska så tjock bok (646 sidor) så jag tror inte att vilken ungdom som helst väljer att läsa den. Men den är helt klart väldigt läsvärd, vilket alla hennes böcker är.

onsdag 11 augusti 2010

Hon älskade av Helena Henschen

Det här är den andra boken jag läser av Helena Henschen. Spontant tyckte jag nog att den andra (I skugga av ett brott) fångade mig lite mer. Men ändå är den här väldigt läsvärd.

Hon skriver om sin farmor Signe Thiel, född 1885 och dotter till en känd bankiren och konstmecenaten Ernest Thil. När farmodern dog så ärvde hon bland annat lite dagböcker och brev som hon nu till stor del baserar boken på.

Signe Thiel var gift två gånger och skild lika många. Hon födde sex barn och var mycket engagerad i Fredrika Bremerförbundet. Genom sin andra man Folke träffade hon den kända tyska forskaren Oskar Vogt som hon sen hade ett långt förhållande med trots att han var gift. På grund av honom är hon mycket i Tyskland under 1930-talet där nazismen börjar sprida sig och judehatet. Signe är själv jude från födseln även om hon inte aktiv inom religionen.

Första halvan av boken handlar mer om Signe själv och hennes uppväxt som formade henne till den hon blev medan andra delen känns mer som en skildring av andra världskriget. Det är visserligen också väldigt intressant men boken blir mer splittrad.

Som helhet är boken ändå väldigt bra och intressant. Jag läser sällan historiska böcker men Helena Henschens böcker tilltalade mig och jag blev inte besviken.

lördag 7 augusti 2010

Bedragen av Katerina Janouch

Den här boken har legat till sig lite i bokhyllan men kändes helt rätt att läsa under vår Ålandssemester (med lite vin i plastigt vinglas liknande färgen på bokens omslag).

Handling: Cecilia Lund älskar sitt jobb på sjukhuset där hon befinner sig mitt i livets mest dramatiska ögonblick, födelse och död. Privat tuffar det på, med fyra barn och äkta maken John som är fotograf samt hus i en trevlig förort. Varje dag är fylld till brädden men hon är ganska nöjd. Och så som det alltid varit, ska det alltid förbli - eller?

En oväntad händelse slår plötsligt sönder deras tillvaro. Det ringer på familjens dörr och där ute i vinterkylan står en främmande ung man, Simon. Han hävdar att John är hans far och han själv frukten av en passionerad tonårsförbindelse. Just då förbereder John en längre utlandsresa. Cecilia står med ens ensam och konfronteras med den hemlighetsfulle Simon, samtidigt som sprickorna i hennes och Johns relation blir allt djupare. Runt familjen vävs ett nät av oförklarliga händelser och svek. Det är inte helt lätt att avgöra vem som är bedragen - och vem som bedrar.


Ett tag var jag övertygad om att jag inte skulle läsa fler böcker om Cecilia Lund men den tog sig som tur vad. För mig beror det nog på att vi är så totalt olika. Jag har lite svårt för hennes ilskna humör och hur det tar sig i uttryck. Men det är nog för att jag själv är en väldigt lugn person. Samtidigt får jag en känsla av att Katerina Janouch delar med sig av erfarenheter från sitt eget familjeliv utan att för den skull kopiera något. Och det gör att boken känns äkta på många sätt.

Jag är i alla fall nyfiken på hur det ska gå för henne och hennes familj. Hur hon ska hantera sin kommande situation. Så jag kommer att köpa hennes nästa bok.

Rösterna av Christa von Bernuth

Både jag och min syster blev nyfikna på Christa von Bernuths deckarserie tack vare Boksnoken. Men eftersom den första boken inte är köpbar i bokhandeln för stunden så tog det lite tid för min syster skaffade den.

Rösterna är den första boken om den tyska kriminalkommissarien Mona Seiler. Hon är ensamstående mamma till sonen Lukas men pappan finns mycket där för sonen.

I södra Tyskland mördas läraren Michael Danners hustru brutalt. Han har under många år misshandlat sin hustru men hans elever intygar att han var med dem under tiden. En tid senare mördas ytterligare en person på ett liknande sätt och Mona Seiler får ta hand om det fallet. Efter ett tag inser hon att det finns en kopplingen till Internatet Issing där Michael Danner jobbar och det gäller att jobba snabbt för mördaren fortsätter...

Det är inte ofta jag läser en bok i tysk miljö (senast var i och för sig Boktjuven). Men den här är huvudsakligen en nutida bok till skillnad mot Boktjuven.

Jag har ju hört att det inte alls är så jämställt i Tyskland som i Sverige och Mona Seiler verkar ha det rätt så tufft bland sina manliga kollegor och chefer. Polisyrket i sig är väl inte heller det bästa ur jämställdhetssynpunkt. I alla fall var det en helt lagom deckare i en något annorlunda miljö.

Jag är nyfiken på hennes nästa bok men den finns tyvärr inte att köpa för stunden. Jag får se om jag hittar den begagnad någonstans (eller på biblioteket).

Tillägg: Jag har nu beställt nästa bok Otro.

Blodläge av Johan Theorin

För ett år sedan läste jag Skumtimmen och Nattfåk under vår Ålandssemester så därför sparade jag den här till det var dags att åka dit igen.

Åter igen dyker gamle Gerlof Davidsson upp. Efter att ytterligare en vän på ålderdomshemmet dör så bestämmer han sig för att lämna ålderdomshemmet och flytta hem till sin stuga och leva sina sista dagar där.

Som granne får han Per Mörner som ärvt Gerlofs väns stenhuggarstuga. Han kämpar för att vara en bra pappa till sina två barn, varav en är sjuk och att hålla sin gamle far stången. Fadern som inte funnits där för honom och som jobbat i gränslandet för det olagliga med porr. Fadern som nu drabbats av stroke och som har krav på sin son att han ska finnas där.

Vendela Larsson flyttar också till ett nybyggt hus i närheten tillsammans med sin man. Hon har vuxit upp i närheten och dras till älvornas tillhåll som hon upptäckte som barn.

Johan Theorin skriver bra och det vilar ett sagoskimmer över boken trots allt sitt allvar. Ändå blir det inte riktigt samma effekt på mig som de första två böckerna hade. Kanske är det för att så många personer var inblandade? Något gör att jag inte fångas riktigt lika mycket av dem. Eller var det för att det var så mycket mer tragik i de tidigare böckerna? Jag vet inte. Ändå är den bra. Bäst är fortfarande Gerlof som håller ihop storyn. Jag känner också mycket för Per Mörner och hans problem medan jag mest stör mig på Vendela. Det är också via Vendela den övernaturliga delen kommer och den har inte längre samma överraskande effekt på mig.

Jag kommer definitivt läsa den fjärde (och troligtvis sista?) boken om Öland. Men jag kommer nog inte köpa den inbunden.

Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson

En helt ok bok av Majgull Axelsson men inte i klass med Aprilhäxan.

Den handlar om Inez och Elsie som är tvillingar. Om hur nära de är varandra som barn och hur de under uppväxten kommer allt längre från varandra. När Elsie föder sonen Björn är splittringen total. Inez tar hand om Björn medan Elsie går till sjöss.

Boken handlar också om Susanne och Björn, kusiner som växer upp som syskon. Björn som plötsligt är en populär popsångare och Susanne som känner sig osynlig och osedd, mest av allt av sin mor Inez.

Slutligen får vi följa en vuxen Susanne, nu känd författare och är med på ett forskningsfartyg. Någon tar sig in i hennes hytt när hon inte är där och lämnar spår efter sig. Varför?

Sakta får vi lära känna de olika personerna och får svar på de flesta av våra frågor.

Jag tyckte om Is och vatten, vatten och is men den hör inte till hennes bästa. Jag tycker om hennes språk och hur hon skildrar de olika personerna i sina böcker. Däremot störs jag av av känna att något hemskt kommer att hända. Det blir lite av ett antiklimax när det händer och det var inte riktigt som jag trodde. Vilket jag menar på ett positivt sätt. Efter det tar boken lite extra fart för mig.