Lämna inget spår av Jo Callaghan

Påskekrim och del två i serien om Kat och Lock!

Handling: När en kropp hittas korsfäst på toppen av Mount Judd läggs fallet på AI-hologrammet Lock - världens första AI-polis - och kriminalintendent Kat Frank. Det är det unika polisparets första icke-kalla fall, och de hamnar omedelbart i rampljuset.

När ännu en kropp påträffas, även den korsfäst, ser det ut som att mördaren bara börjat. Polisen uppmanar traktens män att vara på sin vakt, och Framtidens polisenhet kastas in i ett fientligt mediedrev samtidigt som de desperat söker efter kopplingar mellan de två offren. Ska de ha en chans att förhindra ytterligare ett mord måste de agera blixtsnabbt.
Kat Frank förlitar sig inte minst på sin instinkt, Lock drivs av ren logik. Båda kommer att behöva prestera på toppnivå för att sätta dit gärningsmannen - en mördare som vet allt om rädsla och hur man utnyttjar den.

Uppläsare: Viktoria Flodström

För ett drygt år sen läste jag den första boken i serien. Och när del två blev översatt lyssnade jag rätt omgående på den eftersom jag verkligen gillade den första boken.

I den här boken fortsätter Kat och Lock att lära sig om varandra. Kat känner sig redo att jobba med ett aktuellt fall och lyckas övertala sig chef om att få ta hand om ett nytt mord. Vilket också leder till uppmärksamhet i pressen. 

Jag lyssnade på den här boken samtidigt som jag läste boken Albatross av Ann Cleeves som också utspelar sig i England vilket inte var optimalt. Medan jag i Albatross njöt av miljön och personbeskrivningarna så blir det här istället tankar kring AI som gör boken intressant. Och i synnerhet samspelet mellan Kat och Lock. Eftersom jag jobbar inom IT är det ofta diskussioner kring hur våra system kan utvecklas med hjälp av machine learning och AI. Men AI:n Lock har kommit långt i utvecklingen och jag tycker att författaren lyfter fram både för- och nackdelar med att få hjälp på det sättet. Det innebär även ett antal moraliska problem längs vägen som inte är givna hur man hanterar det vilket också får mig att fundera lite extra vilket alltid är positivt. I synnerhet inte när det handlar om liv eller död.

Det finns några saker jag stör mig på som man alltid gör lite i deckare. Och det är lite vad man går med på att en gravid kvinna tillåts göra. Det går ju inte att komma ifrån att datumet för en födsel kan variera rätt stort. Sen höll åtminstone Kat på att blåsta upp kinderna lite då och då vilket inte är ett uttryck jag är van att läsa i svenska böcker. Jag tror det dessutom var någon mer än Kat men är inte helt säker. Frågan är vilket engelskt uttryck som användes? 

Två exempel med Kat:

"Det är en väldigt cynisk läsning.
Det är den faktiska handlingen.
Kat blåste upp kinderna. För att vara ärlig har jag inte läst den sen jag var barn. Men det är inte så jag minns filmen."

"Kat studerade liket och tänkte högt. Men varför? Hon blåste upp kinderna innan hon sa det hon knappt vågade medge för sig själv."

Men som jag skrev tidigare så blir det en intressant deckare tack vare Lock, gruppens samarbete och olikheter samt alla tankar som uppstår kring AI. Och nu ser jag redan fram emot att nästa bok ska komma.

Betyg 4 av 5!