söndag 24 augusti 2014

Djävulsstjärna av Jo Nesbø

Den femte boken om Harry Hole!

Handling: Det är semestertider i Oslo och värmebölja råder. Polishuset står tomt sånär som på två personer: karriäristen Tom Waaler och Harry Hole, vars uppsägning hänger i luften sedan han förgäves försökt bevisa att Waaler är skyldig till mord och vapensmuggling.

När en ung kvinna hittas mördad med en femuddig röd diamant under ögonlocket och ett avhugget pekfinger, tvingas Harry ta sig an fallet - tillsammans med Tom Waaler.

Medan mördaren slår till gång på gång efter ett till synes obegripligt mönster stiger paniken i Oslo. Harry arbetar febrilt för att knäcka djävulsstjärnans symbolik och måste samtidigt göra upp med Waaler en gång för alla.


Jo Nesbøs böcker innehåller mer än bara en deckare. Jag körde ju fast efter de två första böckerna men tog nyligen nya tag och efter det så går det rätt fort framåt. Det som är lite jobbigt är att nästa bok har jag faktiskt läst - det var den första i serien som jag läste eftersom de kom ut i fel ordning. Men det har gått så lång tid så jag kommer inte ihåg så mycket om Harry Holes privata liv och bara lite om själva deckarfallet.

Men nog om det. Djävulsstjärnan är väldigt spännande och jag undrar faktiskt hur den ska sluta. När boken startar är Harry Hole väldigt försupen efter besvikelserna från förra boken och lite som hänt däremellan. Tyvärr är det väldigt frustrerande att läsa om någon som sänker ner sig så men samtidigt är det säkert nyttigt att få lite inblickar i ett beroende jag inte vet mycket om.

Det är svårt att skriva så mycket mer för då avslöjas för mycket om handlingen. Det enda jag kan säga är att det inte kommer dröja så länge innan jag fortsätter med den sjätte boken i serien.

Uppläsare är Jan Waldekranz som jag är mycket nöjd med efter att ha lyssnat på några böcker. Trots att han inte förändrar rösten så väldigt mycket känner jag alltid att jag hör när Harry Hole pratar.

Torsdagarna i parken av Hilary Boyd

En riktig sträckläsarbok!

Handling: Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag kliver upp ur den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie.

Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad. Har hon gjort något fel? Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanie ansätter George med en massa frågor men han förmår inte ge några svar. Upprördheten lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två.

Torsdag är den bästa dagen på hela veckan. Då hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna, fast med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår genast en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga och är dessutom skitsnygg! Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. Men så råkar Ellie försäga sig, Ray framstår plötsligt som ett hot och Jeanies hela tillvaro hotar att rasa samman.


Förra boken jag läste tog för mig rätt lång tid att läsa klart och jag ville ha en bok efter det som jag verkligen kände för. Egentligen ville jag spara den här till en semesterresa som ska göras i höst men kunde inte hålla mig.

Det här är en klassisk myspysbok där man lever sig in i rollerna och tar ställning för Jeanie som är huvudpersonen. Men känner så starkt med hennes besvikelser men också med de glädjeämnen som sker.

Nu väljer jag att bara sluka boken men visst dyker det upp tankar kring varför hon inte har den minsta kontroll eller kunskap om deras ekonomi eller varför morfadern George inte ens nämns som ett alternativ till att vara barnvakt. Han som ändå är pensionerad och ledig. Det är mycket möjligt att han inte passar av olika skäl men just det att det inte ens nämns känns konstigt idag. Så på så sätt känns boken rätt åldersstigen. Mina tankar dras mer till generationen över än de som är runt 60 idag.

Torsdagarna i parken var ett trevligt mellanspel, en lättläst engagerande bok som visserligen inte kommer lämna några större spår men som ändå känns som att den ligger lite över medel i feel good-kategorin.

Dödsdömd av Damien Echols

En bok som verkligen skrämmer en!

Handling: Som 19-åring dömdes Damien Echols till döden för sadistiska sexmord på tre åttaåriga pojkar. Han och vännerna Jason Baldwin och Jessie Misskelley Jr blev West Memphis Three: fattiga ungdomar som utpekades som satanistiska ritualmördare, trots bristande bevis. Efter en lång kampanj släpptes de fria. Det här är Damien Echols historia.

Delstatens åtal byggde enbart på ett framtvingat erkännande från Misskelley och, skulle det senare visa sig, fabricerad bevisning. Vittnesbörd om Echols demoniska personlighet och det faktum att de gillade Metallica beseglade de åtalades öden: Baldwin och Misskelley fick båda livstidsstraff och Echols utpekades som satanistisk ritualmördare och dömdes till döden. Men rättsfallet blev snabbt omdiskuterat och domarna ansågs tvivelaktiga. Det hela kom att skildras i den uppmärksammade dokumentärfilmen Paradise Lost 1996. Dokumentären väckte stort internationellt intresse och resulterade i en kampanj för ett frikännande av West Memphis Three. Johnny Depp, Eddie Vedder, Henry Rollins och Peter Jackson är några av de mest kända som deltog i kampanjen. Tack vare deras insatser, särskilt från Echols fru, Lorri, som han träffade under fängelsetiden, frikändes alla tre i augusti 2011 genom en så kallad plea bargain, där de tog på sig morden mot att släppas fria efter den strafftid de dittills avtjänat. Ett par av de svenskar som engagerat sig för West Memphis Three är Fredrik Strage och Ika Johannesson.


Det har tagit ovanligt lång tid att läsa boken Dödsdömt. Troligtvis beror det på att semestern är slut och att jag inte orkar läsa mycket på vardagskvällarna. Det är heller ingen upplyftande läsning utan här får man en hemsk historia som man inte vill tro ska förekomma i ett demokratiskt rättssamhälle som jag nog gissar att USA vill framhärda att de har.

Jag blev nyfiken på boken efter att Damien Echols framträdde i Skavlan men glömde bort den till nu. Damien Echols skriver om sin fattiga barndom och det är en mycket deprimerande uppväxt som är rätt tung att ta sig igenom. Parallellt berättar han om tiden i fängelset och hur mycket vidrigheter han fick vara med om. Vad vakterna utsätter dem för eller andra medfångar. Vissa saker fastnade lite extra och ett parti handlade om några av de andra dödsdömda och hur udda de betedde sig. Eller där Damien Echols skriver att i princip alla där kommer från rätt vidriga uppväxter och att det i sin tur format de dömda.

Som alltid när man läser en självbiografi är det författarens egna upplevelser som beskrivs vilket man får ha i bakhuvudet. Jag googlade på nätet och såg att det fanns invändningar från en av de andra tre kring hur han framställdes och ett speciellt händelseförlopp. Jag såg också att det finns människor som fortfarande tror att Damien Echols är skyldig till morden men av det jag läste kändes det som det byggde mer på känsla än på faktiska bevis. Det är i alla fall väldigt tydligt att de inte fick rättvisa rättegångar eller stöd från försvarsadvokaterna i början. Det är också tydligt att de testat gränserna en del i ungdomen vilket gjorde dem till väldigt bra misstänkta.

Rent textmässigt går den bra att läsa. Min största invändning är att det är lite för många detaljer med, detaljer som är helt oväsentliga för historien och mer tar plats. Den inbundna boken är på 378 sidor så det hade inte skadat att banta ner boken aningen.


måndag 11 augusti 2014

Kvinnan på övervåningen av Claire Messud

Om att vilja så mycket men inte riktigt våga...

Jag har läst väldigt mycket positivt om den här boken och var verkligen intresserad av att läsa den. Men jag fick två problem med den. Dels hade väldigt höga förväntningar och dels blev jag oerhört irriterad på baksidestexten. Jag gillar generellt inte när man får veta i förhand att något hemskt ska hända. Och här står det att en katastrof ska hända men i min värld var det dessutom ingen katastrof. Det hände definitivt något som inte var särskilt trevligt (milt uttryckt) men att kalla det en katastrof känns bara konstigt. Och istället för att njuta av boken så satt jag bara och undrade när det skulle hända.

Nu verkar det som om jag inte tyckte om boken. Trots allt så gjorde jag det ändå. Boken får mig att tänka på Siri Hustvedts Vad jag älskade (och som jag älskar) som också handlar mycket om konst och dessutom vid någon period rätt likartad konst. Böckerna där Siri Hustvedt haft kvinnor som huvudpersoner har också handlat mycket om att hitta sig själv.

Det känns som Nora Eldridge har placerat sig i ett fack och inte vet hur hon ska ta sig ur det. Hon vill otroligt mycket men vågar inte riktigt tro på sig själv för att satsa så mycket som faktiskt krävs. Samtidigt väljer hon bort annat i sitt liv och det gör henne ännu mer arg och frustrerad. Där tror jag många känner igen sig och det gör att jag ändå tar till mig boken. Just att många försakar sakar av olika skäl men då inte utnyttjar tiden eller vad det nu kan vara till det man drömmer om att göra. Istället begränsar många sig själv på grund av så många olika rädslor.

För Nora blir det ännu mer komplext eftersom hennes elev Rezas mamma Sirena faktiskt har allt Nora egentligen vill ha - både familj och framgångar som konstnär. Att få vara en del av den familjen väcker så många olika känslor hos henne. Hon älskar att få vara med dem alla men blir samtidigt som hon blir så medveten om sin egen ensamhet vilket gör henne arg och frustrerad.

Jag tycker nästan alltid om böcker som har konsten som biämne. Inte för att jag är bra på att skapa utan för att jag skulle vilja vara bra på det. Däremot kan jag inte riktigt anamma Noras vrede och ibland naivitet och förstår inte riktigt alla känslostormar. Men så är inte jag en känslomänniska heller och kanske når inte Claire Messud riktigt fram till en sådan som mig på grund av det?

Handling: Nora Eldridge är fyrtiotvå år och lågstadielärare i Cambridge, Massachusetts. Hon lever ensam. På dagarna tröstar hon andras barn, på helgerna besöker hon sin gamle far. Nora är pålitlig och ansvarstagande, kommer alltid i tid, har alltid ett vänligt ord att säga. En gång i tiden drömde hon om ett annat slags liv, där skapande och utveckling stod i centrum. Men åren gick.

En dag kommer en ny elev, den vackre och begåvade Reza, till klassen. Pojkens pappa Skandar är professor, hans mamma Sirena är konstnär. De är intellektuella och glamorösa, allt som Nora en gång velat vara. Mötet med familjen blir omvälvande och utvecklas till en förälskelse som skakar hela hennes tillvaro i grunden. De har alla pojken, mannen, kvinnan något som hon plötsligt inte kan leva utan och genom Sirena hittar hon tillbaka till konsten och verkliga, bultande känslor. Det blir ett år i hennes liv som förändrar allt.
Och precis när hon är som mest sårbar, vidöppen för livet och redo att leva det, inträffar katastrofen.

måndag 4 augusti 2014

Hjärta av jazz av Sara Lövestam

En fin berättelse om två musikälskare!

Handling: Jag var bara en pojk första gången jag tog tåget till Stockholm, och det var nittonhundrafyrtiotvå. Den rynkige mannen drar munnen till ett clownleende. Han heter Alvar Svensson, och en gång spelade han med Povel Ramel. På riktigt. Steffi Herrera går i Björkeskolan så lite som möjligt. Där är hon en horunge och drottningarna Karro och Sanja härjar fritt. Men i mp3-spelaren finns Povel Ramel, med snäll röst och ord som är roliga. Hon kan alla hans texter, nästan, och snart kan hon spela walking bass till de flesta av hans låtar. En dag när hon passerar ålderdomshemmet, hör hon välbekant musik strömma ur ett fönster.
Alvars berättelse i rummet med vevgrammofonen är en vild jitterbugg på Nalen. Den är budcyklar på Stockholms gator, mörklagda fönster och flickor man knappt vågade titta på. Och så jazzen, som enligt vissa var värre än kriget. När den gamle mannens minnen kraschar rakt in i tonåringens verklighet, förändrar det båda deras liv.

Här kom återigen en bok som anknyter till andra världskriget men då i musikens Stockholm främst med Nalen som huvudattraktion. Genom Alvar får man se lite av ett dåtida Värmland men mest ett dåtida Stockholm och hur ungdomarna fick kämpa för att få vara en del av de musikaliska kretsarna och hur många äldre såg ner på det.

Som motvikt finns Steffi som går i nian och som utsätts för rejäl mobbing av klasskompisarna och då i synnerhet när ledaren Karro finns där. Genom musiken möts Alvar och Steffi och bådas historier kommer till läsaren på ett berörande sätt. Jag var lite orolig för att historien skulle bli lite för sötsliskig men som tur vad blev det inte så. Nivån var helt lagom och det gick inte överstyr åt något håll.

Det här är den första boken jag läser av Sara Lövestam och med stor sannolikhet blir det fler böcker. Jag imponeras av hennes sätt att både fånga utsatta tonåringar och även beskriva historiska händelser på ett bra och trovärdig sätt.

Samtidigt som jag läste den här läser sambon hennes bok Grejen med verb och han roas rejält över hennes exempel och beskrivningar av svenska språket.


Medan mörkret faller av Anna Lihammer

En mörk och obehaglig historisk deckare!

Handling: Mörkret faller över Europa år 1934. Nazisterna har tagit makten i Tyskland och många är på flykt. Hemma i Sverige fattas beslut om sterilisering av "sinnesslöa". I Uppsala hittas en högt uppsatt akademiker bestialiskt mördad i Anatomiska institutionens källare. Den egensinniga kriminalkommissarien Carl Hell blir utsedd att utreda mordet, och till sin hjälp har han polissyster Maria Gustavsson. De två kastas in i samhällets finrum där tvivelaktiga åsikter och inhuman forskning är en del av vardagen. Snart sker ytterligare ett mord och jakten på mördaren blir alltmer desperat.


Av någon anledning så har jag läst rätt många böcker senaste halvåret som utspelar sig i närheten av världskrigen eller under dem. Den här utspelar sig före andra världskriget men nazismens utbredning påverkar många av dem som befinner sig i det övre skiktet i samhället.

I Anna Lihammers bok får vi följa händelserna främst via Carl Hell och Maria Gustavsson. Genom i synnerhet Maria så får man känna på hur kvinnorna hade det på den tiden. Det var inte lätt i arbetslivet och de fick heller inte agera allt för vidlyftigt som tydde på psykisk instabilitet utan riskerade då att dömas till olika saker. Det var dessutom under 1934 som Sverige införde tvångssterilisering i Sverige och i boken finns det en hel del diskussioner kring den frågan och då även kopplingen till nazismens tankar.

Det märks att författaren är forskare för det är mycket information och tankar kring hur det troligtvis fungerade under 1934 kring hur lagar kom och vad folk tyckte. Det kan nog vara lite tungt för den som vill ha en lättsam deckare men desto trevligare för mig som gärna vill lära mig saker när jag läser böcker. Här känns det också som att hon har gjort mycket efterforskningar.

Jag var förvarnad om det första mordet är väldigt otrevligt och det stämmer verkligen. Boken löper på bra så länge det handlar om Carl Hell och Maria Gustavsson men det är lite tyngre (i synnerhet när man lyssnar) att hänga med i politiska diskussion samtidigt som de är intressanta. Det bästa är ändå just huvudpersonerna och deras olika sätt. Carl Hell är rätt hemlig av sig och jag ser fram emot att få veta mer om honom om det kommer en uppföljare - vilket jag verkligen hoppas. Även Maria vill jag ha mer av fast då mer hur hon ska utvecklas i framtiden och vilken plats hon får ta.

Medan jag lyssnade på den här så såg vi Hundraåringen på film (som för övrigt inte var något för oss) och där roades jag av när en doktor höll på att mäta Robert Gustafssons huvud och han fick även en mindre operation. Det var vad den här boken handlade om fast i hundraåringen dök det upp på humornivå.

Det här är en bok för dem som gillar lite mer faktafyllda deckare och/eller historiska deckare.

Uppläsare var Kerstin Andersson som var ny för mig och fungerade bra.

Dålig karma av David Safier

En ovanligt rolig bok!

Handling: När Kim Lange, glamorös tv-stjärna med stort ego, tilldelas Stora Journalistpriset borde hon glädjas åt att ha nått toppen på sin yrkeskarriär. Istället träffas hon i huvudet av ett brinnande tvättställ från en rysk rymdstation och vaknar till liv i form av en myra, med sex ben och en stor bakdel. Kim förstår att detta är priset hon får betala för att ha samlat ihop för mycket dålig karma i sitt liv. Men hon har faktiskt inte någon lust att plocka kaksmulor eller bli kommenderad av den tyranniska ledaren för arbetsmyrorna, och hon kan inte heller tillåta att hennes man tröstar sig med en annan eller att hennes dotter gråter sig till sömns varje kväll. Det finns bara en lösning: hon måste börja samla god karma. På sin väg upp och ned på reinkarnationsstegen möter Kim många utmaningar och frestelser, och hon inser att det inte är en slump om man återföds som tarmbakterie, hamster eller hund. Kim är fast besluten att återförenas med sin familj och fyller duktigt på sitt karmakonto. Men saker och ting går inte alltid som hon
planerar.

Jag har oftast lite svårt för roliga böcker. Jag är inte den som är särskilt lättroad och jag ser dessutom sällan komedier på tv eller film. Men av någon anledning hade någon skrivit tillräckligt positivt om denna för att jag vid något tillfälle skulle önska mig den i present. Boken åkte därför med till Åland men jag började läsa den först under den sista timmen i bil innan vi var hemma vid huset.

Läsaren får en luddig förklaring till hur det hela med återfödelsen kan gå till och det är tillräckligt bra för att jag ska köpa det. Dessutom är inte alla djur återfödda människor utan det är bara någon här och där. Annars hade det nog varit kalabalik i världen.

Så Kim får en rätt strapatsrik färd där hon då och då lyckas uppsöka sin familj beroende på vad hon är för djur och var hon hamnar. Dessutom hittar hon en kompis som hon träffar på då och då och som gör sitt bästa att hjälpa henne.

Så jag skrattade visserligen inte högt men jag log och det händer inte så ofta. Så om man är sugen på en hyfsat lättsam bok med lite ovanlig handling så är det här ett bra förslag.