Handling: En äldre herre hittas död på ett flygplan från London till Oslo strax
före jul. Han hette Fredrik Mozart Sandvik och har med sig en hög med
brev, adresserade till sin dotter Vilma.
Den 35-åriga
pianoläraren Vilma lever ett stillsamt liv i sitt hus, där hon lagrar
konserver i källaren och försöker hålla sig borta från radioaktiva
bananer. Hon har aldrig vetat någon om sin pappa, och inte har hon haft
några andra män i sitt liv heller.
Men när en stilig präst och en
patolog med verbal tourettes knackar på hennes dörr en dag, och har med
sitt ett gäng brev från hennes döda far, förändras allt.
Uppläsare: Katarina Cohen
Den här boken består dels av nutidshistorien med Vilma och dels den återberättade delen om hennes föräldrar genom hennes fars brev som hon väldigt oväntat får i sin hand. Genom breven och Vilmas tankar bakåt får vi veta mer om hennes föräldrar och hennes barndomsår.
Vi får också följa en nutida Vilma som kanske inte är den mest socialt kompetenta och som oroar sig för det mesta. Men så ramlar några rätt oväntade personer in i hennes liv vilket tvingar henne att börja leva lite mer. Och förstå att det finns mer där ute.
Det här är en historia med både mörker, ljus och värme vilket alltid är en bra kombination för mig när det gäller feelgood. Sen är den som de flesta feelgood väldigt tydlig med vad man bör känna och väldigt tydligt varför. Men det är ändå en historia som får mig att känna sorg och fnissa till ibland när jag lyssnar.
Betyget blir 3+ av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar