Jävla karlar av Andrev Walden

En speciell uppväxtroman skriven med ett härligt språk!

Handling: "En gång hade jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren. Om något låter påhittat kan du vara säker på att det är sant."

Julen 1983 skakas en villa i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian, säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans.

Det här är en bok som jag nog bara hört gott om. Den största faran med en sån bok är att förväntningarna blir allt för höga. Men jag hade inte behövt oroa mig för den saken. 

Vi får följa Andrevs uppväxt med en mamma som verkar föredra karlar som inte alltid är de lugnaste och tryggaste. Utan gärna dras till de som kanske upplevs lite farligare. Det medför lite väl händelserika år för vår författare och som här beskrivs väldigt målande. 

Det handlar om ett barns uppväxt under 80-talet och kompisgänget han umgås med. Det handlar om relationen till syskonen och frånvaron av en biologisk far. Det handlar om att bli kär. Och sen handlar det om de olika situationerna man hamnar i när man flyttar in hos olika män, eller när de flyttar in till dem. Den här historien hade kunna beskrivas på så många olika sätt och så blir det så bra och så levande med en perfekt blandning av humor och smärta. 

Betyget blir 4+ av 5.