Väcker många tankar och funderingar...
Handling: Viktor ska ta studenten och hela familjen samlas för att fira i ett vårvarmt Stockholm. Där står mamma Astrid och styvpappa Henrik tillsammans med halvsyskonen Josefin och Sara. Mormor kommer tillsammans med mostrarna Sandra och Lena. Men den stora överraskningen är att även Viktors biologiska pappa Michael anländer från New York med sin nya familj för att återknyta kontakten med sonen som han övergav för många år sedan.
Michaels ankomst är en smärtsam påminnelse om vad som hände den där sommaren på Fårö för snart tjugo år sedan. Då var de också alla samlade, systrarna, deras mamma Kerstin, och Astrid med sin nya lilla familj. Det var den lyckligaste tiden i Astrids liv. Så plötsligt lämnade Michael Astrid ensam med deras nyfödda son.
Och här står de nu alla samlade på en skolgård efter så många år. Snart kommer allt förändras dramatiskt igen. De starka känslorna som uppstår mellan Astrid och Michael ställer allt på spel i Astrids väl uppbyggda tillvaro av trygghet och stabilitet.
Lena har just fått besked om att hon har en livshotande cancersjukdom. Sandra och hennes mans dansstudio håller på att gå i konkurs. Och vad hände egentligen den där sommaren då Michael drog? Varför vill Lena inte låta Astrid besöka henne på sjukhuset? Och hur ska Sandra kunna betala skattemyndigheten 50 000 kronor inom två veckor?
Efter att ha läst ett antal deckare efter varandra var Helena von Zweigbergks bok en uppfriskande omväxling trots att den på många sätt var tragisk.
Den handlar om tre vuxna systrar och deras inbördes relationer. De är så olika och har tagit rätt klassiska roller utifrån deras plats i syskonskaran. Astrid upplevs som den lyckade storasystern med den perfekta familjen. Sandra har det utåt sätt mycket tuffare att få till både arbete och familj och när boken börjar är det riktigt illa. Lena, den yngsta har gått sina egna vägar. Både av eget val men också för att fly.
När Astrids sons far kommer till sin sons student väcks mycket upp hos alla, det tillsammans med Lenas sjukdom och andra avslöjanden gör sommaren oerhört tuff för dem alla.
Mitt i allt detta finns fyra mer eller mindre vuxna barn till de två äldre systrarna och jag lider när deras känslor får stå tillbaka på grund av föräldrarnas oförmåga att hantera allt som händer kring dem. För det är ju inte bara i den gamla familjen problemen kommer från utan det är även i sina nuvarande familjer som de ska hantera vardagen och kärleken till varandra.
Boken har många bottnar och i stora drag får man uppleva sommarens händelser genom var och en. Det gör att man får en ökad förståelse för var och ens känslor och handlingar. Och ju mer jag läser desto mer uppskattar jag boken. Historien håller hela vägen och kommer leva kvar i mig länge.
Den här boken kan nog fungera bra som bokcirkelbok. Även om jag inte kände igen mig riktigt i karaktärerna så väckte den tankar om relationen mellan syskon, par samt föräldrar och barn. Även hur man hanterar relationen till en anhörig som är svårt sjuk.
måndag 25 november 2013
måndag 18 november 2013
Vindsjälar av Mons Kallentoft
Med fokus på vården av äldre och handikappade...
Handling: Luften vibrerar av hetta. En ovanlig sensommarstorm närmar sig Linköping och på ett vanskött äldreboende hittas den 79-årige Konrad Karlsson död, hängd i sladden till sin larmknapp.
Det mesta tyder på självmord, men när Malin Fors och hennes kolleger talar med personer i hans omgivning vittnar alla om en man som trots sina krämpor var full av livsvilja. Omtyckt av personalen och ett slags extramorfar för Malins dotter Tove, som sommarjobbar på boendet.
Misstankarna om att Konrad inte själv tog sitt liv förstärks vid obduktionen. En utredning inleds, men ingenting tycks gå ihop. Uppgifterna är motsägelsefulla, händelseförloppen förvirrade. Vem har något att vinna på en sjuk gammal mans död, ens i ett samhälle där kapitalet tycks stå över människovärdet?
Den senaste tiden hade Konrad skrivit flera ilskna insändare om bristerna på äldreboendet och girigheten hos ägaren Hans Morelia. Kanske har någon velat tysta honom, nu när koncernen är på väg att säljas till ett amerikanskt riskkapitalbolag. Eller är det ett barmhärtighetsmord? Är fler gamla människors liv i fara? Malin söker trevande efter ett mönster. Samtidigt känner sig Hans Morelia alltmer hotad. Någon verkar förfölja honom. Och trots att han försöker intala sig själv att allt bara är inbillning kan han inte värja sig. Insikten att hans miljoner inte kan skydda hans älskade nioåriga dotter föder en skräck större än någon han tidigare upplevt.
Jag tycker mycket om Mons Kallentofts språk och då i synnerhet när jag lyssnar på uppläsningen av Torsten Wahlund. Jag vet inte hur många av hans böcker om Malin Fors jag hann läsa innan jag lyssnade första gången men när jag en gång väl lyssnat så har jag inte velat gå tillbaka till pappersboken. Däremot finns det många andra författare som jag undviker att lyssna på.
Den här boken känns lite tunnare än de tidigare. Fokus ligger på äldrevården men även på vården av Malin Fors bror. Tove bor nu återigen hemma hos Malin och deras relation finns också i fokus. Men nu med en Tove som är en ung vuxen som avslutat gymnasiet och funderar på framtiden.
Som oftast fanns den döda mannen i bakgrunden men på ett lite mer avlägset sätt. Malins förmåga att lyssna på de döda eller utredningens röster var inte lika tydlig. Däremot tillförde den döda mannens tankar lite svar om hans handlingar under sitt liv som jag uppskattade.
Jag tyckte mycket om Vindsjälar men den kommer inte lämna några större spår efter sig.
Handling: Luften vibrerar av hetta. En ovanlig sensommarstorm närmar sig Linköping och på ett vanskött äldreboende hittas den 79-årige Konrad Karlsson död, hängd i sladden till sin larmknapp.
Det mesta tyder på självmord, men när Malin Fors och hennes kolleger talar med personer i hans omgivning vittnar alla om en man som trots sina krämpor var full av livsvilja. Omtyckt av personalen och ett slags extramorfar för Malins dotter Tove, som sommarjobbar på boendet.
Misstankarna om att Konrad inte själv tog sitt liv förstärks vid obduktionen. En utredning inleds, men ingenting tycks gå ihop. Uppgifterna är motsägelsefulla, händelseförloppen förvirrade. Vem har något att vinna på en sjuk gammal mans död, ens i ett samhälle där kapitalet tycks stå över människovärdet?
Den senaste tiden hade Konrad skrivit flera ilskna insändare om bristerna på äldreboendet och girigheten hos ägaren Hans Morelia. Kanske har någon velat tysta honom, nu när koncernen är på väg att säljas till ett amerikanskt riskkapitalbolag. Eller är det ett barmhärtighetsmord? Är fler gamla människors liv i fara? Malin söker trevande efter ett mönster. Samtidigt känner sig Hans Morelia alltmer hotad. Någon verkar förfölja honom. Och trots att han försöker intala sig själv att allt bara är inbillning kan han inte värja sig. Insikten att hans miljoner inte kan skydda hans älskade nioåriga dotter föder en skräck större än någon han tidigare upplevt.
Jag tycker mycket om Mons Kallentofts språk och då i synnerhet när jag lyssnar på uppläsningen av Torsten Wahlund. Jag vet inte hur många av hans böcker om Malin Fors jag hann läsa innan jag lyssnade första gången men när jag en gång väl lyssnat så har jag inte velat gå tillbaka till pappersboken. Däremot finns det många andra författare som jag undviker att lyssna på.
Den här boken känns lite tunnare än de tidigare. Fokus ligger på äldrevården men även på vården av Malin Fors bror. Tove bor nu återigen hemma hos Malin och deras relation finns också i fokus. Men nu med en Tove som är en ung vuxen som avslutat gymnasiet och funderar på framtiden.
Som oftast fanns den döda mannen i bakgrunden men på ett lite mer avlägset sätt. Malins förmåga att lyssna på de döda eller utredningens röster var inte lika tydlig. Däremot tillförde den döda mannens tankar lite svar om hans handlingar under sitt liv som jag uppskattade.
Jag tyckte mycket om Vindsjälar men den kommer inte lämna några större spår efter sig.
måndag 11 november 2013
Messenger of truth av Jacqueline Winspear
Första engelska boken på åratal...
Handling: Det här är fjärde boken om Maisie Dobbs och jag har läst de tre tidigare på svenska. Den här utspelar sig i London 1931 där Maisie Dobbs jobbar som privatdetektiv. Hon blir kontaktad av Georgina Bassington-Hope som misstänker att hennes brors död inte var naturlig. Nick Bassington-Hope är en känd konstnär och deltog i första världskriget vilket förändrade honom. Han dör på galleriet där han håller på att ställa i ordning för en utställning som förväntas blir utöver det vanliga. Problemet är att ingen vet var konstverken finns. Maisie får undersöka Londons undre värld men även det vackra Kent för att komma fram till vad som verkligen hände. Till sin hjälp har hon sin speciella förmåga men även sin medhjälpare Billy.
Nu var det ett antal år sen jag läste någon bok om Maisie Dobbs så jag hade glömt en del. Bland annat hur hennes ibland lite övernaturliga förmåga fungerar men som var rätt diskret i den här. Eller så missade jag lite eftersom jag läste den på engelska (den finns inte översatt på svenska i dagsläget).
Det var ovant att läsa en bok på engelska. Jag saknade flytet även om den var ganska lättläst. Nu både pratar jag och läser lite engelska varje dag på jobbet men det är rätt enkla ord och rätt mycket datatermer så det är inte riktigt jämförbart. Trots det gick det över förväntan och jag tappade nog inte så jättemycket i min brist på förståelse av vissa ord.
Jag tycker om Maisie Dobbs och jag fortsätter gärna att läsa om henne och Billy. Jag vill ju även veta hur hennes familjeliv kan utvecklas - om det går. Det var ju lite andra förutsättningar på den tiden och hon har en hel del i bagaget. I den här boken handlade det också mycket om att bli fri och självständig - att förlita sig på sig själv. Den handlade också en del om första världskriget och vilka fasor soldaterna råkade ut för och som förändrade dem på olika sätt. Just efterverkningarna av kriget finns som en röd tråd genom böckerna och det är lite ovant eftersom det så ofta handlar om andra världskriget i vår litteratur - inte första världskriget.
Handling: Det här är fjärde boken om Maisie Dobbs och jag har läst de tre tidigare på svenska. Den här utspelar sig i London 1931 där Maisie Dobbs jobbar som privatdetektiv. Hon blir kontaktad av Georgina Bassington-Hope som misstänker att hennes brors död inte var naturlig. Nick Bassington-Hope är en känd konstnär och deltog i första världskriget vilket förändrade honom. Han dör på galleriet där han håller på att ställa i ordning för en utställning som förväntas blir utöver det vanliga. Problemet är att ingen vet var konstverken finns. Maisie får undersöka Londons undre värld men även det vackra Kent för att komma fram till vad som verkligen hände. Till sin hjälp har hon sin speciella förmåga men även sin medhjälpare Billy.
Nu var det ett antal år sen jag läste någon bok om Maisie Dobbs så jag hade glömt en del. Bland annat hur hennes ibland lite övernaturliga förmåga fungerar men som var rätt diskret i den här. Eller så missade jag lite eftersom jag läste den på engelska (den finns inte översatt på svenska i dagsläget).
Det var ovant att läsa en bok på engelska. Jag saknade flytet även om den var ganska lättläst. Nu både pratar jag och läser lite engelska varje dag på jobbet men det är rätt enkla ord och rätt mycket datatermer så det är inte riktigt jämförbart. Trots det gick det över förväntan och jag tappade nog inte så jättemycket i min brist på förståelse av vissa ord.
Jag tycker om Maisie Dobbs och jag fortsätter gärna att läsa om henne och Billy. Jag vill ju även veta hur hennes familjeliv kan utvecklas - om det går. Det var ju lite andra förutsättningar på den tiden och hon har en hel del i bagaget. I den här boken handlade det också mycket om att bli fri och självständig - att förlita sig på sig själv. Den handlade också en del om första världskriget och vilka fasor soldaterna råkade ut för och som förändrade dem på olika sätt. Just efterverkningarna av kriget finns som en röd tråd genom böckerna och det är lite ovant eftersom det så ofta handlar om andra världskriget i vår litteratur - inte första världskriget.
måndag 4 november 2013
Till offer åt Molok av Åsa Larsson
Spännande svensk deckare...
Handling: "Besiktningsmannen skär upp buken på björnen.
- Jaha, skall vi kolla vad nalle har ätit? säger han.
Det ryker om det stinkande maginnehållet. Besiktningsmannen rotar runt i sörjan med en pinne. Mungiporna far ner i en misstrogen min.
- Vad i helvete är det den har käkat? mumlar han.
Karlarna i jaktlaget kommer närmare, kliar sig i bakhuvudena så att kepsskärmarna glider ner i pannorna. Någon får fram sina glasögon. De vet ju att björnen har ätit upp Samuel Johanssons gråhund.
Besiktningsmannen reser sig. Håller en liten benbit mellan fingrarna.
- Vet ni vad det här är? frågar han.
Han är alldeles grå i ansiktet. Skogen har tystnat, ingen vind, ingen fågel. Det är som att den tiger om en hemlighet.
- Det är inte hund i alla fall. Så mycket kan jag berätta."
Man skjuter en björn i byn Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep. Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.
Jag var inte helt imponerad av Åsa Larssons första böcker men har fått krypa till korset. Eller så har hon helt enkelt blivit bättre och att jag får överse med att precis som i flera andra serier så råkar huvudpersonen alltid illa ut i ett visst skede (som t.ex Ruth Galloway). Tyvärr är det inget som jag kommer lära mig att tycka om - men jag kan överse med det om boken är tillräcklig bra för övrigt.
Annars tycker jag mycket om relationen mellan människorna och de mellan hund och människa. Även om det var länge sen jag bodde med hundar så kan jag lätt förnimma känslan (min pappas fru drev en kennel under min ungdomstid). Det finns även likheter med Ann Rosmans böcker här eftersom det finns en historia som hände för länge sedan som vi får ta del av. Den passar bra in och tar lagom stor plats.
Uppläsningen görs av Åsa Larsson själv. Där har jag läst blandade omdömen men eftersom jag inte har någon koll på de norrländska dialekterna går det utmärkt att lyssna på hennes röst. Hon vet ju dessutom själv hur hon tänkt sig att tonen ska vara i alla lägen.
Handling: "Besiktningsmannen skär upp buken på björnen.
- Jaha, skall vi kolla vad nalle har ätit? säger han.
Det ryker om det stinkande maginnehållet. Besiktningsmannen rotar runt i sörjan med en pinne. Mungiporna far ner i en misstrogen min.
- Vad i helvete är det den har käkat? mumlar han.
Karlarna i jaktlaget kommer närmare, kliar sig i bakhuvudena så att kepsskärmarna glider ner i pannorna. Någon får fram sina glasögon. De vet ju att björnen har ätit upp Samuel Johanssons gråhund.
Besiktningsmannen reser sig. Håller en liten benbit mellan fingrarna.
- Vet ni vad det här är? frågar han.
Han är alldeles grå i ansiktet. Skogen har tystnat, ingen vind, ingen fågel. Det är som att den tiger om en hemlighet.
- Det är inte hund i alla fall. Så mycket kan jag berätta."
Man skjuter en björn i byn Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep. Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.
Jag var inte helt imponerad av Åsa Larssons första böcker men har fått krypa till korset. Eller så har hon helt enkelt blivit bättre och att jag får överse med att precis som i flera andra serier så råkar huvudpersonen alltid illa ut i ett visst skede (som t.ex Ruth Galloway). Tyvärr är det inget som jag kommer lära mig att tycka om - men jag kan överse med det om boken är tillräcklig bra för övrigt.
Annars tycker jag mycket om relationen mellan människorna och de mellan hund och människa. Även om det var länge sen jag bodde med hundar så kan jag lätt förnimma känslan (min pappas fru drev en kennel under min ungdomstid). Det finns även likheter med Ann Rosmans böcker här eftersom det finns en historia som hände för länge sedan som vi får ta del av. Den passar bra in och tar lagom stor plats.
Uppläsningen görs av Åsa Larsson själv. Där har jag läst blandade omdömen men eftersom jag inte har någon koll på de norrländska dialekterna går det utmärkt att lyssna på hennes röst. Hon vet ju dessutom själv hur hon tänkt sig att tonen ska vara i alla lägen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)