måndag 30 april 2012

De största vatten av Arne Dahl

Återigen en spännande deckare av Arne Dahl!

Handling: I ett kök i en av miljonprogrammets förortslängor sitter fem utvisningsdömda afrikaner. En stund senare gör de inte längre det. Strax därefter tar sig en snuvig inbrottstjuv in i en lägenhet på Södermalm. Det visar sig inte bli ett riktigt vanligt inbrott.

I och med att dessa båda dörrar öppnas sveper en stank från det förgångna in över ""Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art"", mer känd som A-gruppen. Inte minst drabbar den kriminalinspektör Kerstin Holm, som finner sig alltmer personligen indragen. Långsamt tvingas hon allt närmare de allra blindaste fläckarna i sitt förflutna.



Återigen startar boken med flera brott som hamnar på A-gruppens bord. Den här gången dras även Interna in i ett av brotten och Paul Hjelm möter återigen Grundström (från Misterioso). Spänningen är hög hela tiden och olika samhällsproblem dras in i handlingen. Ett av de stora problemen lyftes upp mycket av pressen då boken skrevs men är så vitt jag vet tyvärr fortfarande aktuellt. Därför känns också boken modern fortfarande.

Just sättet att beröra stora samhällsproblem påminner mycket som Roslund & Hellström men i Arne Dahls böcker är det fortfarande A-gruppen som står för behållningen medan i Roslund & Hellströms böcker är det själva samhällsproblemet och konsekvenser kring det.

Det enda man möjligtvis kan klaga på och som sänker trovärdigheten lite är att A-gruppens brott har en förmåga att hänga ihop med varandra. Men eftersom böckerna är så oerhört bra för övrigt så bortser jag från det.

Det som vilar på botten av Varg Gyllander

Varg Gyllanders tredje bok.

Handling: Ulf Holtz kallas mitt i natten ut till Ålandsfärjan M/S Vega. En man hittas mördad i fartygets spa-avdelning och det är först oklart om det är finsk eller svensk polis som ska leda utredningen. När den första förvirringen har lagt sig, börjar Ulf säkra brottsplatsen och påbörjar snart en mor-dutredning. Färjan går tillbaka till Stockholm och blir liggande vid kajen medan Ulf förhör besättningen och försöker bringa klarhet i mordet. Samtidigt jobbar Pia Levin med en mycket obehaglig utredning: en hel familj hittas döda och man misstänker att det rör sig om ett utvidgat självmord där mamman har mördat sin familj och därefter tagit sitt eget liv. Pia tycker dock att det är saker som inte stämmer och börjar på egen hand utreda fallet. Utredningen blir plågsam för Pia Levin som vägrar ge sig och sakta går mot en oundviklig kollaps.


Varg Gyllander har så mycket potential. Han är väldigt kunnig och har valt att skriva om huvudsakligen två kriminaltekniker. Själva upplägget känns spännande och har har lite sidohistorier som vidgar ens världsbild. Ändå räcker det inte ända fram. Storyn är seg och omständligt berättad och fylls av triviala vardagsdetaljer istället för levande miljöbeskrivningar alternativt mer handling. Personligen stör jag mig på Ulf Holtz karaktär men å andra sidan känns han som en vanlig person, en lite äldre man som man faktiskt skulle kunna ha i sin närhet. Pia Levin blev lite mer levande för mig och det blir intressant att se hur hon kommer att vara i nästa bok.

Uppläsningen gjordes av Magnus Roosmann som jag normalt tycker gör ett bra jobb i deckare med en snabb handling. Men här blir det periodvis lite väl långa pauser mellan meningarna när det tempot i boken är extremt lågt. Men när bokens tempo ökade på slutet så flöt uppläsningen på bra.

tisdag 24 april 2012

En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones

En oväntad upplevelse!

Handling: Ruby Millikens liv är fullständigt upp och ner. Hennes mamma har dött, och nu sitter Ruby på ett plan till Los Angeles för att träffa sin pappa för första gången. Han är känd skådespelare och bor granne med Cameron Diaz. 


Men Ruby ger inte mycket för L.A. Hur ska hon klara sig utan sin bästis Lizzie och sin pojkvän Ray hemma i Boston? Ray som hon tror att hon kanske älskar men som plötsligt är väldigt väldigt långt borta. I Los Angeles finns bara avgaser och en snobbig privatskola där hon inte känner någon. Och så Whip Logan förstås, hennes värdelösa pappa som lämnade hennes mamma innan Ruby ens var född och som hon aldrig kan förlåta. Eller kan hon det? När mejlen från Boston blir allt färre tvingas Ruby inse att allt inte är vad det ser ut att vara. 


Jag har sett den här hyllas lite överallt och ville själv se vad det var. Vad jag missade när jag läste omdömena var att den är skriven med prosalyrik - hur jag nu kunde missa något så väsentligt? Det tog en liten stund att komma in i den men sen flöt den på.

Den är lättläst, förutsägbar, träffsäker och mycket bra!

Paradisoffer av Kristina Ohlsson

En rafflande snabb deckare!

Handling: En fullsatt Boeing 747 lyfter från Stockholm och flyger mot New York. Kort efter start hittas ett hotbrev på en av flygplanets toaletter. Krav riktas mot både den svenska och amerikanska regeringen, om de inte infrias kommer planet att sprängas. Ett av kraven från kaparna är att regeringen ska ompröva sitt beslut att utvisa en man som Säpo bedömt vara en säkerhetsrisk. Regeringen ställs inför valet att rädda livet på de fyrahundra passagerare som hålls gisslan på tiotusen meters höjd eller att fullfölja utvisningen.

Kriminalkommissarie Alex Recht utreder kapningen av planet tillsammans med den färgstarka Eden Lundell på Säpos kontraterrorenhet.

Fredrika Bergman jobbar temporärt på justitiedepartementet och är inblandad i utvisningsärendet. Hon skickas tillbaka till polisen för att vara kontaktperson mellan regering och polis. Utredningsgruppen får snart klart för sig att planen bakom kapningen är långt mer ondskefull än de någonsin kunnat föreställa sig.

På andra sidan Atlanten inser de amerikanska utredarna att de står inför ett ohyggligt dilemma. Kravet som ställs på den amerikanska regeringen rör ett hemligt fängelse i Afghanistan som kallas Tennyson Cottage. Men vill man verkligen gå kaparna till mötes?

Timmarna går och Fredrika och Alex inser med växande fasa att de snart förlorat varje möjlighet att rädda planet och dess passagerare. Kampen mot klockan blir också en kamp mot de amerikanska myndigheternas skräck för nya terrorattentat. Och snart är bränslet i planet slut.



Kristina Ohlsson har blivit en av mina favoritförfattarinnor tack vare böckerna om Alex Recht och Fredrika Bergman. Nu hade jag visserligen lite invändningar mot förra boken men såg ändå fram emot den här.

Det har gått några år sen förra boken utspelade sig och gruppen har splittrats. På grund av en flygplanskapning får Alex och Fredrika åter igen jobba ihop. Dessutom får vi lära känna Eden Lundell som tyvärr inte ser ut att bli någon favoritkaraktär om hon inte förändras rejält. Den här boken skiljer sig lite mot de tidigare. Den här handlar mer om myndigheter än om relationer och det finns en viss vilsenhet hos våra huvudpersoner som gör mig lite ledsen. Men den är oerhört spännande och jag slukar den. Och trots att jag inte jublar så ser jag fram emot nästa bok.

måndag 23 april 2012

Auto da Fay av Fay Weldon

En färgstark självbiografi!

Handling: Fay Weldon skriver som hon lever - utan en tanke på att bli omtyckt. Hennes frispråkighet och vassa penna har genom åren skaffat henne mängder av beundrare och en och annan motståndare. Nu vänder hon blicken mot sig själv och tar oss med på en resa som startar 1931. Vi följer henne som barn i Nya Zeeland, som ung och fattig i London, som ogift mor, som fru, älskare, författare, feminist och antifeminist. Under sina åttio år är det få ämnen Weldon inte har berört, få strider hon inte utkämpat.

Jag har inte läst något av Fay Weldon tidigare men jag minns när En hondjävuls liv och lustar gick på tv. Det var en tv-serie som har lämnat avtryck efter sig hos mig trots att det gått många år sen dess. När sen Massolit Förlag frågade om jag ville ha ett recensionsex av den här så tackade jag med glädje ja.

Fay Weldon föddes 1931 men i boken kan man även läsa om hennes äldre släktingars litterära och musikaliska framgångar. Nu är inte jag särskilt bevandrad i äldre engelsk litteratur men vissa namn låter ändå rätt bekanta. Boken täcker huvudsakligen Fay Weldons första 30 år och slutar strax efter att hon gifter sig med Ron Weldon. Det är väl min största invändning till boken, att den tar slut lagom till när hon är på gång att få ett stabilare liv och framgång. Det är även en hel del upprepningar. Boken är huvudsakligen kronologisk men hon gör en hel del hopp både till dåtid och mer modern tid. På grund av sina föräldrar och sin egen egensinnighet så händer det hela tiden saker kring henne. Sammanfattningsvis tycker jag mycket om hennes självbiografi även om den kunde ha varit lite kortare eller täckt lite längre tid.

söndag 15 april 2012

10 svenska favoriter i modern tid

Hos Enligt O hittar jag en lista på Moderna svenska favoriter och hon i sin tur har hittat listan hos Malin som tänkte lista 10 svenska favoriter i modern tid (men det blev några fler).

Efter att ha gått igenom min boklista har jag tagit fram tio svenska författare som jag läst minst två böcker av och haft stor behållning av och vars böcker jag återkommer till i tankarna då och då. De listas här men kommer inte i någon speciell ordning.

Axelsson Majgull
Den första boken jag läste av Majgull Axelsson var Aprilhäxan och den har en egen plats i mitt hjärta. Två som jag har kvar att läsa är hennes senaste Moderspassion och Rosario är död. Jag har även hört Majgull prata under en författarkryssning som sambon och jag varit på.

Kallifatides Theodor
Nu är visserligen inte Theodor Kallifatides av svenskt ursprung utan grekiskt men har bott i Sverige i många år nu. Jag har läst både deckare, relationsdrama och en mer självbiografisk bok av honom och gillat alla. 

Roslund och Hellström
Jag har lästs Roslund och Hellströms alla böcker och de sätter alla djupa spår. Favoriten är fortfarande Edward Finnigans upprättelse. De belyser samhällsproblem på ett ypperligt sätt och får en att förstå varför de faktiskt är problem.

Hellberg Amanda
Till skillnad från Kallifatides är Amanda Hellberg en utflyttad svensk istället och bor nu i Oxford. Jag har läst tre böcker av henne och tilltalas av kombinationen av det konstnärliga, övernaturliga och lätt deckaraktiga i hennes böcker. 

Nilsson Johanna
Jag tycker mycket om språket i Johanna Nilssons böcker. Det är vackert! Jag njöt oerhört när jag läste I utkanten älskande. Tyvärr spårade delar av SOS från mänskligheten ur mot slutet enligt mig men jag fångades åter av hennes persongalleri och språk.

Kallentoft Mons
Vissa har svårt för Mons Kallentofts sätt att skriva medan jag tycker om det. Jag har läst några till av honom förutom serien om Malin Fors men det är deckarna jag tyckt bäst om av honom.

Dahl Arne
Precis som Roslund och Hellström tar Arne Dahl upp svåra samhällsproblem i sina deckare på ett bra invävt sätt. Språket är också aningen mer avancerat än medeldeckaren. Jag håller på med böckerna om A-gruppen och ser fram emot att få läsa nästa och nästa...

Ohlsson Kristina
Från Kristina Ohlsson får man oerhört spännande deckare med rätt avancerade brott och poliser man gärna följer i bok efter bok.

Alvtegen Karin
Hennes böcker som börjar på S väcker många känslor. Jag har läst alla utom en av henne.

Theorin Johan
Hans vackra beskrivningar av Öland och hans historier med små övernaturliga inslag och skrock har gett mig många trevliga läsupplevelser.

Bubblare
Några som stred om plats på listan är:

Kepler Lars
Rosman Ann
Strandberg Mats & Bergmark Elfgren Sara
Zweigbergk Helena von
Wennstam Katarina
Willén Liselott

torsdag 12 april 2012

En liten smula underbar av Dawn French

Kanske inte helt vad jag tänkt mig...

Handling: Mo Battle ska fylla femtio och är mamma till två hormonstinna tonåringar. Sjuttonåriga dottern Dora anklagar Mo för typ ALLTING, och Peter, 16 år, känner att han faktiskt är lika underbar som sin hjälte Oscar Wilde. Och så är det pappa, som ... tja, bara är pappa.

Hursomhelst, Mo har en kris. Hon är på väg att göra något ovanligt galet och själviskt, något som kommer att få hela familjen att balansera på avgrundens rand. Kommer familjen att falla? Eller kommer de, när det verkligen gäller, att finnas där för varandra?


När jag läser den här ser jag en komediserie framför mig. Med pålagda skratt! I alla fall delar av den. Men det är ingen serie jag hade valt att titta på eftersom jag inte helt faller för extremt överdrivna karaktärer. I den här boken är det bara pappan och mormor som är lite lagom och de kommer rätt mycket i skymundan. Nu stämmer det inte helt eftersom den här boken också innehåller en hel del allvar som inte hade platsat i serien som dyker upp i mitt huvud.

Det som gör boken läsvärd för mig är de allvarsamma delarna. Relationen mellan mor och dotter som verkligen är kass. Dotterns kamp att klara av skolan och hennes dåliga självförtroende - och smak! Hur fadern framställs och hur man då och då får veta saker om honom. Han är den trygga stadiga klippan i familjen. Jag inser att jag inte nämnt sonen här och jag vet helt enkelt inte vad jag tycker om honom.

Boken får av mig betyg 3 av 5.

måndag 9 april 2012

Vila i frid av Sofie Sarenbrant

Min påskkrimbok!

Handling: En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen. 
Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

Efter att ha läst Vecka 36 och I stället för dig hade jag halvhöga förväntningar på den här. Jag har även varit på Yasuragi Hasseludden och såg fram emot att få återse miljön i form av en deckare. Men tyvärr blev boken lite av en besvikelse. 

Det här är ett praktexempel på när författaren vill för mycket. Vi får följa alldeles för många personer som alla har sina olika problem. Jag misstänker att det är gjort så för att det inte ska vara självklart vem mördaren är samtidigt som Sofie Sarenbrant vill lyfta fram diverse problem som människan behöver brottas med idag. Men det blir för många personers problem inblandade och man får aldrig lära känna någon på djupet. Den påminner om gamla pusseldeckare fast i modern tappning. Men eftersom jag blev berörd av vissa av karaktärerna i Vecka 36 så hade jag förväntningar på att få bli det här också. Men det blir för kort och för övertydligt för att jag verkligen ska känna något. 

Det här är en bra bok om man vill ha en lättläst deckare i en härlig spa-miljö med snabbt tempo. Men jag tycker att Vecka 36 tillsammans med I stället för dig är bättre (och man bör läsa båda). Ett plus för den vackra framsidan.

För att få lite extra känsla för Yasuragis avslappnade stämning kan man gå in på deras hemsida och lyssna på musikslingan där. 

söndag 8 april 2012

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye

Inte helt vad jag väntade mig.

Handling: Juristen Norah reser från sitt hem i Paris för att återförenas med sin egocentriske och maktfullkomlige far i Senegal men möts av en nedbruten man som desperat behöver hennes hjälp. Fanta lämnar Dakar och sitt jobb som lärare och flyttar med sin son och man till Frankrike efter att maken blivit avstängd från sitt arbete. Den unga änkan Khady har efter sin mans död helt slutit sig inom sig själv, och då familjen avvisar henne påbörjar hon en lång och plågsam resa över havet för att ta sig till Europa.
På olika sätt kämpar de tre kvinnorna för att behålla sin värdighet och tillsammans utgör deras öden en berättelse om maktförhållandena mellan individ och samhälle, man och kvinna, Europa och Afrika som får läsaren att fundera över sin egen plats i världen och tillvaron.

Tre starka kvinnor känns inte som en bra titel. Den gav mig helt felaktiga förväntningar. Tre kvinnoöden känns mer rätt i så fall eller till och med Tre starka kvinnoöden.

Vi får dyka ner i tre kvinnors liv som alla har kopplingar till Europa och Afrika på ett sätt som känns mer som tre längre noveller men med en stark röd tråd. Första berättelsen griper tag i mig även om jag i vissa situationer blir irriterad på Norah men i gengäld misstänker jag att det hänt mer saker än det som berättas.

Den andra historien är otroligt irriterande och mer svårläst. Även om Fantas man mest tänker på henne så handlar historien nästan enbart om honom. På vilket sätt Fanta är stark förstår jag inte, mer än att hon gör sitt bästa att härda ut? Däremot förstår jag mycket väl att hon inte är lycklig.

Den tredje historien är nog den som kommer leva kvar i mig och som gör boken mer hel.

tisdag 3 april 2012

Europa Blues av Arne Dahl

En riktigt bra deckare!

Handling: Ett makabert fynd görs en morgon bland rovdjuren på Skansen. En liten flicka blir skjuten på väg från ett födelsedagskalas.

Åtta öststatskvinnor försvinner spårlöst från en flyktingförläggning i Stockholm. Runt, runt i tunnelbanenätet åker en nittioårig professor i sällskap med döden. En mobiltelefon ringer i en avsliten hand på ett tunnelbanespår.

För kriminalkommissarie Jan-Olov Hultin börjar tiden bete sig underligt. Det förflutna är inte i ordning. De skenbart så åtskilda händelserna formar sakta men säkert ett nät som kastas ut över Europa. Och de som håller i nätet är Hultins team, "Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art", mer känd som A-gruppen.

Arne Dahl är en mästare när det gäller deckare. Språket är mer avancerat än de flesta svenska deckare. Min enda invändning är nog att det ofta börjar med några olika fall som just A-gruppen jobbar med som sen visar sig höra ihop. Men det känns som en petitess i sammanhanget. Vilken deckare innehåller inte sammanträffanden?

Sakta lär man känna gruppens medlemmar allt bättre och deras egenheter. Brotten i den här boken är avancerade och bygger mycket på både historia och dagens samhälle. Nu märks det lite att böckerna har några år på nacken men tyvärr är problemen fortfarande aktuella. Mot slutet dyker även ett moraliskt dilemma upp som de behöver hantera.

Inom en snart framtid kommer jag börja med bok fem i serien.

måndag 2 april 2012

Besökaren av Lee Child

En som vanligt spännande Lee Child!

Handling: Sergeant Amy Callan och löjtnant Caroline Cook har mycket gemensamt. Båda är i början av en lovande militär karriär, båda har blivit utsatta för sexuella trakasserier från överordnade och båda har tvingats begära avsked från armén. Och båda är döda. Deras nakna kroppar påträffas hemma i badkaret, utan några som helst märken eller skador. Men det är inte vatten kvinnorna ligger i, utan färg - liter på liter med grön kamouflagefärg.

FBI:s experter jagar en seriemördare med anknytning till armén. En iskall och intelligent ensamvarg, någon som båda kvinnorna kände och som har en räkning att göra upp.

Jack Reacher, den före detta militärpolisen och frihetstörstande vagabonden, blir inledningsvis jämförd med FBI:s gärningsmannaprofil och sedan ofrivilligt indragen i utredningen. Reachers militära bakgrund och sakkunskap gör honom till en värdefull - om än ostyrbar - samarbetspartner.
När ytterligare två kvinnor fallit offer för mördaren har man ännu inte fått svar på de viktigaste frågorna: Hur dog dessa kvinnor? Och varför? 

Besökaren är både lite seg men ändå otroligt spännande. Periodvis händer det inte så mycket och dialogen innehåller en hel del upprepningar. Men allt eftersom boken flyter på så blir den allt mer spännande och jag har svårt att låta bli den. Så tar man en Lee Child-bok om Jack Reacher så vet man ganska exakt vad man får vilket kan vara tråkigt förutsägbart eller ibland bara skönt! Läshumöret får helt enkelt styra!