onsdag 29 september 2010

Systerskap av Katerina Janouch

Nu har jag klarat av den andra boken om barnmorskan Cecilia Lund av Katerina Janouch. Jag tycker böckerna är helt ok men inte mer än så.

Handling: Familjen Lunds hus på Lindängstorget är till salu. Efter Johns otrohet har Cecilia och John separerat och plötsligt är Cecilia varannan vecka-mamma. Hon saknar familjelivet och kastar sig in i arbetet som barnmorska och låter sig uppslukas av dramatiken på förlossningen. Samtidigt bär hon på en ilska och tycker att singellivet är ovant och svårt. Kanske kan mötena med John hos terapeuten hjälpa henne att få ordning på tillvaron? Ett telefonsamtal visar sig avgörande på flera sätt. Plötsligt förstår Cecilia var hennes känslor finns. Med ens är hon redo att slåss för det som är viktigt.

Samtidigt som Cecilias familj håller på att söndras hamnar hon mitt i en annan kris. Det börjar med en rad brutala övergrepp i city. Därefter försvinner Cecilias systerdotter plötsligt oförklarligt, rykten och skvaller sprids på nätet och begreppet systerskap får en ny innebörd vad händer när offret själv blir förövare? Och kan hämnd verkligen vara den rätta vägen till jämlikhet?


Bäst med boken är helt klart när Cecilia Lund är på BB och utövar sitt yrke som barnmorska. Sämst är att hon måste ha med ett "spänningsmoment". Jag skulle föredra att boken höll sig till relationsbiten. Resten är helt ok och den väcker mycket funderingar hos mig över Cecilia Lunds känslor för sina barn. Hur känslorna verkar skilja mellan sönerna och döttrarna och funderingen om det har med ålder eller kön att göra. Jag är som sagt inte lyrisk över böckerna om Cecilia Lund men jag tycker så pass mycket om dem att jag med stor sannolikhet kommer att läsa den tredje boken.

fredag 24 september 2010

Härliga födelsedagsböcker

Vad är mer underbart att få i present än böcker? Tyvärr är det få som vågar köpa böcker till mig nu för tiden. Men Boksnoken skickade ett jättefint paket till mig med två härliga böcker. Vi lärde känna varandra när vi väntade barn för fyra(!) år sen på ett forum och trots att vi aldrig träffats i verkliga livet så känns hon som en nära vän! Jättetack Annika för de fina böckerna. Jag har inte läst någon av dem och som jag skrev på facebook så är den ena titeln väldigt träffande (även om vi inte behöver prata ålder...). Som tur vad krisar det däremot inte så mycket...än.



För att sambon ska kunna ge mig böcker har han fått lösenordet till mitt Bokuskonto och där jag har lagt upp ett gäng böcker som jag kan tänka mig att köpa i framtiden. Där får han vraka och välja (så det blir en liten överraskning i alla fall).

Nu har jag ännu mer olästa böcker och fler som jag vill köpa eller låna under hösten. Vilket lyxproblem jag har!

söndag 19 september 2010

En sannolik historia av Karin Alvtegen

Jag har läst alla Karin Alvtegens böcker utom en (Skuld). De har varit varierande bra och olika till utförandet. Hennes näst senaste (Skugga) har för mig varit sämst. Nu har hon bytt genre och skippat kriminalhistorian i böckerna och det har lett till en klar förbättring. Jag var lite orolig innan att den här skulle vara myspysig men till min glädje var det inte så.

Handling: Helena uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva hotell. Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum. Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.

Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet och gasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på ett sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by. Där möter han Helena.

I byn bor också den gamle Verner. Han lever utanför gemenskapen och uppfattas som en kuf. Ändå blir det han som får Helena och Anders att inse att det som de försöker förtränga i sina liv istället kan ge dem kraft att bryta gamla tankemönster och gå vidare.

Den är boken utspelar sig under några dagar, max en vecka. Den handlar om två olyckliga vuxna människor som möts. I deras närhet finns även en olycklig dotter och en bitter grannfru. Där finns också Verner som bor i en liten stuga och som ser lite mer och lite annorlunda på livet. Ett liv som inte varit lätt för honom heller.

Jag tyckte om den här boken mycket! Den är tänkvärd och man funderar på livets olika värden. Om att inte glömma bort varandra i vardagen, att finnas där för sitt barn, att hitta saker att leva för som får en att orka och vilja leva.

Det finns likheter med Helena von Zweigbergks bok Sånt man bara säger som också utspelar sig under en kort tid, där några olyckliga människor möts (där två systrar och en son) och där de i den situation de är tvingas möta sina demoner, bryta sina negativa spiraler och sakta ta sig uppåt igen. I båda böckerna får man själv fantisera sig till fortsättningen men båda inger hopp (men inte utan mycket jobb) och Alvtegens bok inger kanske marginellt mer hopp (en rik affärsman är ju alltid en rik affärsman).

Tusenskönor av Kristina Ohlsson

Den här kändes till och med ännu bättre än debuten Askungar som jag tyckte mycket om.

Handling: Ett äldre prästpar hittas skjutna i sin lägenhet vid Odenplan. Mannen verkar ha tagit livet av sin hustru och därefter sig själv. Ett avskedsbrev förklarar att han inte kunde fortsätta leva efter att hans dotter begått självmord.

Inlåst i en lägenhet väntar Ali på besked. Han har flytt från ett brinnande Irak och hoppas på en ny framtid i Sverige. Det enda hans välgörare kräver är en enkel byteshandel. Och att han tiger om deras uppgörelse.

I Bangkok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Någon monterar ner hennes liv, bit för bit. Efterlyst av thailändsk polis tar hon upp jakten på den som försöker ödelägga hennes tillvaro.

Fredrika Bergman och hennes kollegor i Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an dubbelmordet vid Odenplan. De får snart klart för sig att de står inför någonting långt mer komplicerat än ett självmord som urartat. Vitt skilda händelser som även utspelar sig utanför Sveriges gränser tycks hänga samman utan att de förstår hur. Klockan går och de som vet tiger.


Jag tycker Kristina Ohlsson skriver väldigt skickligt. Nu tänker jag inte språkligt utan att hon får en historia med så mycket händelser att hänga ihop utan massa svaga punkter. Det är också alltid trevligt att komma tillbaka till ett intressant polisgäng som trots sina olikheter känns rätt normala (de flesta i alla fall). Fredrika Bergman är nog den som särskiljer sig mest men ändå känns hon möjlig om än ovanlig.

Ja, det här är en mycket bra svensk deckare och jag kan bara hoppas att Kristina Ohlsson klarar att hålla samma klass i fortsättningen.

Tack och adjö Marian Keyes?

Jag har läst många av Marian Keyes böcker (men inte alla) men den här fick jag verkligen kämpa för att komma igenom.

Handling: Fyra kvinnor. En vansinnigt förtjusande man. En mörk hemlighet binder dem samman.

Denna gång har hon skrivit en oemotståndlig, knivskarp och underhållande men också mörk och omskakande berättelse om en man, en förtjusande sådan, som ska gifta sig med sin utvalda, men som har lämnat en rad försmådda, förbrukade - och förnedrade kvinnor efter sig. Men dessa kvinnor har fått nog nu. De beslutar sig för att sätta stopp för hans hänsynslösa framfart.

Fyra kvinnor som har haft svagheten att falla för samma förtjusande man.

Ett stundande bröllop, och en kommande katastrof.

Tillsammans är de fyra kvinnorna starka nog att förhindra den.


En stor nackdel med att beställa böcker över internet är jag ofta missar att se hur tjocka de är och det går inte heller att se hur stor text boken har. Inte för att det är något fel på tjocka böcker men jag vill ändå väga tjockleken mot intresset av att läsa boken. När jag nu fick hem en mycket tjock pocketbok på 734 sidor med minimal text så sjönk mitt mod. Jag hade tänkt mig att Marian Keyes bok skulle vara som en skön paus med lite lagom allvar.

De fyra kvinnorna (där två var tvillingsystrar) skulle hon kunnat skriva tre böcker om istället. Den gemensamma nämnaren tog inte så stor plats utom mot slutet (och att det såklart var han som fått dem att må dåligt under olika lång tid).

Det fanns en hel del intressanta inslag men det var för mycket om dem alla och deras familjer och deras kompisgäng... I de jag läst tidigare och där huvudpersonerna var flera så har de åtminstone varit kompisar eller systrar etc och det har inte varit så många fler runt omkring som tagit stor plats.

Jag är i alla fall glad att jag kom igenom den och jag kommer tänka mig för både en och två och tre gånger innan jag inhandlar en ny Marian Keyes.

söndag 5 september 2010

Paganinikontraktet av Lars Kepler

Jag hör till dem som inte var så imponerad av Hypnotisören. Men den här tycker jag var bättre. Fast även den här var alldeles för brutal och blodig för min smak.

Handling: En sommarnatt hittas en kvinna död på en stor fritidsbåt som driver runt i Stockholms skärgård. Hennes lungor är fyllda av bräckt vatten, men det finns inga spår av detta vatten på kläderna eller resten av kroppen.

- Hon har drunknat, Joona, säger Nålen.
- Drunknat?
Nålen nickar och ler vibrerande.
- Hon har drunknat ombord på en båt som flyter, säger han.
- Antagligen har någon hittat henne i vattnet och lyft ombord henne.
- Ja, men om jag trodde det så hade jag inte tagit upp din tid, säger Nålen.

Nästa dag hittas en man död i sin paradvåning på Östermalm. Mannen hänger i en snara från lampkroken i taket. Hur har det gått till? Det är högt i tak och det finns inte en enda möbel i hela rummet, ingenting att klättra på. Trots det är kommissarie Joona Linna övertygad om att det rör sig om självmord. Han har givetvis rätt. Mannen har tagit sitt eget liv, men självmordet avslutar inte fallet, utan blir istället upptakten till ett hisnande intensivt och farligt förlopp.

Vissa kontrakt kan man inte bryta ens genom sin egen död.

Det som jag bland annat ogillar med boken är att den är för lång. Man går in i alldeles för många människors liv som egentligen bara är bifigurer. Det var det stora problemet jag hade med Hypnotisören, just att hypnotisören med familj nästan blev huvudpersonerna. Här var bifigurerna bättre och mer intressanta men det blir för spretigt/stort. Dessutom är det alldeles för många groteska mord. Uppläsaren till den här boken läste dessutom aningen för långsamt vilket störde lätt.

Samtidigt kan jag mycket väl se framför mig en filmatisering av den här som skulle locka många. Då skulle dessutom alla bifigurers bakgrundshistoria inte få plats i manuset.

Boken var trots allt väldigt spännande och jag hade mycket svårt att sluta lyssna, jag tog alla chanser jag hade.

lördag 4 september 2010

Otro av Christa von Bernuth

Otro är Christa von Bernuths andra bok om kriminalkommissarien Mona Seiler.

Handling: Familjen Belolavek verkade vara en mönsterfamilj - ett gift par som levde ett välordnat liv i ett burget villaområde med sin söta och begåvade tonårsdotter. Men nu är Thomas Belolavek död - mördad och hans hustru Karin och dottern Maria är spårlöst försvunna.

Mona Seiler ägnar dagar och nätter åt fallet, sliten mellan oron för sonen Lukas och det intensiva spaningsarbetet. Och när en kollega kopplad till utredningen utsätts för ett mordförsök, vet hon att det är mycket bråttom.

Jag har svårt att förstå Mona Seilers prioriteringar där sonen tyvärr inte kommer först. Det gör hennes arbete och hon verkar också ha planer att fortsätta avancera. Fast ibland är det kanske lättare att kämpa på med det som man är bra på istället för att ta tag i det man egentligen borde.

Boken känns väldigt grå och dyster först. Men när man kommer en bit in så griper fallet tag i en och sidorna flyter på. Att första halvan kändes trög kan också bero på att jag parallellt lyssnade på Pagininikontraktet som fångade mig mer och den här boken blev lite åsidosatt.

Det är intressant att läsa en bok som utspelar sig i Tyskland och man slås av både likheter och olikheter. Det som Christa von Bernuth är bra på är att skriva så man inte alls är säker på vem som faktiskt är den skyldiga förrän slutet är riktigt nära.