lördag 21 mars 2026

Himlakroppar av Jokha Alharthi

En speciell släktsaga under flera generationer!

Handling: I en liten by i Oman lever tre systrar. Mayya, som gift in sig i en rik familj efter att ha fått sitt hjärta krossat. Asma, som gift sig av plikt. Och så Khawla, som trotsar sin familj och insisterar på att vänta på mannen hon älskar, som utvandrat till Kanada. De här tre kvinnornas historier, som utspelas i ett Oman som snabbt har förändrats från ett traditionellt slavägande samhälle till ett komplext, rikt oljeland med guldglimrande lyxgallerior, utgör navet i den här annorlunda, originellt berättade familjesagan. Genom två familjer och tre generationer -- från början av nitton- hundratalet fram till nutid -- ges olika inblickar i det omanska samhället, från de allra fattigaste till de välbärgade släkterna som byggt en förmögenhet på andras bekostnad.

Precis som när jag läste Hundra år av ensamhet finns det ett uppslag med en släkttavla som jag bläddrade till många gånger under läsningen. Fördelen här var att de åtminstone inte hette samma sak!

Vi för följa ett 20-tal personer, även om fokus ligger på några få av dem, som består av flera olika generationer och lite olika släkter. Boken hoppar rätt mycket i tid så det är inte alltid lätt att hänga med. Jag vill så gärna veta när i tid saker sker men det blir bara några få ledtrådar under vägens gång. Men jag får acceptera det jag får. Men ju längre jag läste desto mindre tyckte jag det gjorde. 

Det här är en bok man behöver läsa rätt sammanhängande. Jag försökte läsa lite under vardagskvällarna men det gick inte. Det blev för splittrat både i fokus och i handlingen. Ur vissa perspektiv är den inte särskilt tung trots att det finns en hel del grymma personer i boken. Både män och kvinnor. Och det finns tragiska livsöden. Samtidigt som vissa får det allt bättre ekonomiskt finns landets mörka historia med slaveri i bakgrunden. Något som på pappret avskaffades först 1970. Men just det att vi inte får följa var och en så ingående gör att blir det inte så tungt.

Oman är verkligen inte ett land jag kan mycket om. Bokens olika hopp i historier och där den vagt nämner vissa historiska händelser får mig att läsa på vid sidan av. Det är också intressant med ordflödet om man jämför med lite tystare nordbor. Jag som vuxit upp i en invandrartät stad med mycket folk från Mellanöstern kan lätt ana hur det låter när de pratar. Och blir road över hur de kan uttrycka sig och hur många ord som används. 

Jag tycker att det här är en utmärkt representation av landet Oman när det gäller min läsning. Mycket för att jag inte ser någon kritik mot författaren i dess tolkning och också för att den handlar om så många livsöden under rätt många olika år. 

Betyget blir 4 av 5!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar