lördag 29 juni 2013
Nya böcker - igen!
Idag hämtade jag ut ett nytt paket med böcker. Jag hade inte tänkt beställa eftersom jag har så mycket oläst men så blev det rea/lagerrensning på flera böcker i önskelistan plus att några kommit ut som pocket. Några var däremot betydligt tjockare än jag tänkt mig.
Det blev:
Flickan med glasfötter av Ali Shaw
Jakthistorier av Liselott Willén (Sambons beställning då även hon härstammar från Åland)
Krokodilernas gula ögon av Katherine Pancol
Sommarbruden av Marita Conlon-McKenna
Utflykten till Tindari av Andrea Camilleri
Torsdagsänkorna av Claudia Pinerio
I vargars följe av Stef Penney
Bubble av Anders de la Motte
måndag 24 juni 2013
Boel och Oscar av Josefin Sundström
Mysig och tragisk...
Handling: De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet, den ene är 90 år gammal, en före detta arkitekt som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Den andra är en blond 30-årig före detta gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt. Eller? Båda bär de på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. De lever i ofrivillig ensamhet. Men en vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt. Detta blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande.
Boel och Oscar är en lättläst och mysig bok. Trots det rymmer den en hel del tragik men inte på ett sätt som tar över. Vissa delar är verkligen sorgliga men på något sätt blir jag inte ledsen utan boken flyter på utan tårar.
Det är intressant att läsa om den unga kvinnan och den gamla mannen och deras relation. Det är också frustrerande med bristen på relation mellan den gamle mannen och hans dotter. Det finns så mycket ouppklarat som bara lever vidare av gammal vana. Tack vare Boels och Oscars relation så pushas de båda till att ta tag i det som ligger och gror.
Nu står Josefin Sundströms första bok fortfarande oläst i bokhyllan men förhoppningsvis tar jag tag i den under sommaren. Jag läser gärna fler böcker av henne.
Handling: De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet, den ene är 90 år gammal, en före detta arkitekt som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Den andra är en blond 30-årig före detta gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt. Eller? Båda bär de på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. De lever i ofrivillig ensamhet. Men en vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt. Detta blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande.
Boel och Oscar är en lättläst och mysig bok. Trots det rymmer den en hel del tragik men inte på ett sätt som tar över. Vissa delar är verkligen sorgliga men på något sätt blir jag inte ledsen utan boken flyter på utan tårar.
Det är intressant att läsa om den unga kvinnan och den gamla mannen och deras relation. Det är också frustrerande med bristen på relation mellan den gamle mannen och hans dotter. Det finns så mycket ouppklarat som bara lever vidare av gammal vana. Tack vare Boels och Oscars relation så pushas de båda till att ta tag i det som ligger och gror.
Nu står Josefin Sundströms första bok fortfarande oläst i bokhyllan men förhoppningsvis tar jag tag i den under sommaren. Jag läser gärna fler böcker av henne.
Stigma av Åsa Schwarz
Fortsättningen på Och fjättra Lilith i kedjor!
Handling: Stigma är en ond, djävulsk berättelse om hur någonting ur den mytologiska historiens djup förföljer en chartergrupp från Alperna till Stockolm. Det är uppföljaren till Åsa Schwarz uppmärksammade debutroman ”och fjättra Lilith i kedjor” och ingår i samma serie.
I Bibliothèque de l’Arsenal i Paris vilar en översättning av skrift från medeltiden. Ett lik stiger långsamt till ytan i en döende glaciär. De har ett gemensamt: de borde aldrig någonsin bli återfunna.
Lena är på charterresa i franska Alperna. Efter en vandring bland berg och glaciärer ser hon hur hennes gudmor långsamt förvandlas utan att kunna sätta fingret på vad som är fel. De återvänder till Stockholm och hoppas på att allt bara var en ond dröm men infernot har följt med på flyget…
I april läste jag den första boken i serien Demonologin - Och fjättra Lilith i kedjor som jag tyckte mycket om. Den höll en bra nivå på det övernaturliga och fokus för mig var relationen mellan olika människor.
I Stigma får vi återse Lena som var min favorit i första boken. Här råkar gruppen som hon och hennes gudmor vandrar med hitta ett mycket gammalt lik där en glaciär håller på att smälta. Det leder till mycket obehagliga händelser.
Här tar det övernaturliga över stora delar av handlingen. Om jag ska vara ärlig förstår jag inte helt vad som händer och hur och det gör mig frustrerad. Boken är fortfarande ok men inte alls lika bra som den första. Nu återstår det att se om jag kommer läsa den tredje delen när den dyker upp. Det kommer helt bero på vad den verkar handla om.
Handling: Stigma är en ond, djävulsk berättelse om hur någonting ur den mytologiska historiens djup förföljer en chartergrupp från Alperna till Stockolm. Det är uppföljaren till Åsa Schwarz uppmärksammade debutroman ”och fjättra Lilith i kedjor” och ingår i samma serie.
I Bibliothèque de l’Arsenal i Paris vilar en översättning av skrift från medeltiden. Ett lik stiger långsamt till ytan i en döende glaciär. De har ett gemensamt: de borde aldrig någonsin bli återfunna.
Lena är på charterresa i franska Alperna. Efter en vandring bland berg och glaciärer ser hon hur hennes gudmor långsamt förvandlas utan att kunna sätta fingret på vad som är fel. De återvänder till Stockholm och hoppas på att allt bara var en ond dröm men infernot har följt med på flyget…
I april läste jag den första boken i serien Demonologin - Och fjättra Lilith i kedjor som jag tyckte mycket om. Den höll en bra nivå på det övernaturliga och fokus för mig var relationen mellan olika människor.
I Stigma får vi återse Lena som var min favorit i första boken. Här råkar gruppen som hon och hennes gudmor vandrar med hitta ett mycket gammalt lik där en glaciär håller på att smälta. Det leder till mycket obehagliga händelser.
Här tar det övernaturliga över stora delar av handlingen. Om jag ska vara ärlig förstår jag inte helt vad som händer och hur och det gör mig frustrerad. Boken är fortfarande ok men inte alls lika bra som den första. Nu återstår det att se om jag kommer läsa den tredje delen när den dyker upp. Det kommer helt bero på vad den verkar handla om.
måndag 17 juni 2013
I farans riktning av Viveca Sten
Viveca Stens sjätte bok om Thomas och Nora.
Handling: Det är vinter på Sandhamn och snöstormen viner. På julafton tar en rädd och jagad kvinna den sista båten till ön. På annandagen hittas ett lik på stranden utanför Seglarhotellet och kriminalinspektör Thomas Andreasson får avbryta sin julledighet.
Snart står Thomas inför ett fall med en hotad känd krigskorrespondent, främlingsfientliga strömningar och en ovanligt utstuderad mördare. Medan han söker efter den gemensamma nämnaren inträffar ytterligare dödsfall.
Samtidigt brottas barndomsvännen Nora Linde med sina egna problem när hennes yrkesmässiga heder sätts på spel. Nora tvingas fatta ett beslut som för alltid kommer att förändra hennes liv.
Eftersom jag inte läste så noga om handlingen såg jag för mig en somrig deckare nu när sommaren är här. Men istället blev det rejäl kyla i öronen och ett vintrigt Sandhamn och Stockholm vilket gick utmärkt och gav en trevlig kontrast istället.
Som i många svenska nutidsdeckare tas flera samhällsproblem upp och det känns som det blir lite för mycket av det goda med tanke på sidantalet. Jag hade föredragit att Noras problem inte blandats in i den här boken och gällande det andra blir budskapet lite väl övertydligt ibland och väldigt politiskt korrekt. Budskapet är rätt men jag vet inte hur många poliser som är lika fördomsfria som Thomas och Margit?
Själva deckargåtan är spännande och inte så förutsägbar. Efter hand så förstår man att det finns flera möjliga kandidater och det här är för mig bokens stora behållning tillsammans med relationerna mellan olika familjemedlemmar. En av Viveca Stens styrkor är i mitt tycke just att beskriva relationerna inom olika familjerna på ett trovärdigt och igenkännande sätt.
Uppläsningen görs som vanligt av Katarina Ewerlöf på ett bra men ibland rätt teatraliskt sätt.
Handling: Det är vinter på Sandhamn och snöstormen viner. På julafton tar en rädd och jagad kvinna den sista båten till ön. På annandagen hittas ett lik på stranden utanför Seglarhotellet och kriminalinspektör Thomas Andreasson får avbryta sin julledighet.
Snart står Thomas inför ett fall med en hotad känd krigskorrespondent, främlingsfientliga strömningar och en ovanligt utstuderad mördare. Medan han söker efter den gemensamma nämnaren inträffar ytterligare dödsfall.
Samtidigt brottas barndomsvännen Nora Linde med sina egna problem när hennes yrkesmässiga heder sätts på spel. Nora tvingas fatta ett beslut som för alltid kommer att förändra hennes liv.
Eftersom jag inte läste så noga om handlingen såg jag för mig en somrig deckare nu när sommaren är här. Men istället blev det rejäl kyla i öronen och ett vintrigt Sandhamn och Stockholm vilket gick utmärkt och gav en trevlig kontrast istället.
Som i många svenska nutidsdeckare tas flera samhällsproblem upp och det känns som det blir lite för mycket av det goda med tanke på sidantalet. Jag hade föredragit att Noras problem inte blandats in i den här boken och gällande det andra blir budskapet lite väl övertydligt ibland och väldigt politiskt korrekt. Budskapet är rätt men jag vet inte hur många poliser som är lika fördomsfria som Thomas och Margit?
Själva deckargåtan är spännande och inte så förutsägbar. Efter hand så förstår man att det finns flera möjliga kandidater och det här är för mig bokens stora behållning tillsammans med relationerna mellan olika familjemedlemmar. En av Viveca Stens styrkor är i mitt tycke just att beskriva relationerna inom olika familjerna på ett trovärdigt och igenkännande sätt.
Uppläsningen görs som vanligt av Katarina Ewerlöf på ett bra men ibland rätt teatraliskt sätt.
måndag 10 juni 2013
När gud var en kanin av Sarah Winman
En helt ok debut.
Handling: 1968. Året för Parisrevolten. Året då Martin Luther King förlorar livet för en dröm. Året då Eleonor Maud Portman föds.
Det är en bok om hemligheter, barndom, om en bror och en syster och om att växa upp. En bok om vänskap och familjeband, triumfer och tragedier och allt däremellan. Men mer än något annat är det en bok om kärlek i alla dess former.
Den är ett magiskt porträtt om att växa upp och familjebandens makt. Från Essex och Cornwall till New Yorks gator, från 1968 till elfte september får vi följa Elly och hennes bror Joe, två syskon förenade av kärlek och hemligheter och Ellys tilltagande oro för en ovanlig bästa vän, Jenny Penny, som har sina egna hemligheter och naturligtvis en kanin som heter gud.
Av någon anledning faller jag inte lika mycket som jag trodde för den här. Dels känns början lite väl överdriven (tänker bland annat på ett julspel) och dels fastnar jag inte tillräckligt mycket för Elly som jag önskat. Men ju mer jag läste desto bättre blev boken. Eller ju mer vuxen Elly blev desto intressantare blev den.
Sen är det svårt att säga hur mycket Ellys barndom påverkade henne som vuxen. Där väcker boken lite intressanta tankar om vad i vår barndom som påverkar oss som vuxna.
Betyg 3 av 5.
Handling: 1968. Året för Parisrevolten. Året då Martin Luther King förlorar livet för en dröm. Året då Eleonor Maud Portman föds.
Det är en bok om hemligheter, barndom, om en bror och en syster och om att växa upp. En bok om vänskap och familjeband, triumfer och tragedier och allt däremellan. Men mer än något annat är det en bok om kärlek i alla dess former.
Den är ett magiskt porträtt om att växa upp och familjebandens makt. Från Essex och Cornwall till New Yorks gator, från 1968 till elfte september får vi följa Elly och hennes bror Joe, två syskon förenade av kärlek och hemligheter och Ellys tilltagande oro för en ovanlig bästa vän, Jenny Penny, som har sina egna hemligheter och naturligtvis en kanin som heter gud.
Av någon anledning faller jag inte lika mycket som jag trodde för den här. Dels känns början lite väl överdriven (tänker bland annat på ett julspel) och dels fastnar jag inte tillräckligt mycket för Elly som jag önskat. Men ju mer jag läste desto bättre blev boken. Eller ju mer vuxen Elly blev desto intressantare blev den.
Sen är det svårt att säga hur mycket Ellys barndom påverkade henne som vuxen. Där väcker boken lite intressanta tankar om vad i vår barndom som påverkar oss som vuxna.
Betyg 3 av 5.
måndag 3 juni 2013
Mannen som gick upp i rök av Sjöwall & Wahlöö
Den andra boken om Martin Beck!
Handling: Martin Becks skärgårdssemester med familjen avbryts tvärt då han tvingas återgå i tjänst. En känd svensk journalist har försvunnit spårlöst i Ungern och Beck åker till Budapest för att på ett diskret sätt söka efter honom - och riskerar därmed sitt eget liv.
Uppläsare: Torsten Wahlund
Bonusmaterial: Maj Sjöwall presenterar romanen.
Det är intressant att läsa/lyssna på en deckare som kom ut för ca 47 år sen (gavs ut 1966). Det har hänt ganska mycket under dessa år.
Själva deckarhistorien är inte särskilt intressant förrän mot slutet. Maj Sjöwall berättar i början att de hade varit i Ungern innan de skrev boken och det märks tydligt att de vill beskriva hur det såg ut där då när Ungern inte var ett land man normalt besökte så det blir lite av en resebeskrivning. Samtidigt gör det också boken intressant ur ett historiskt perspektiv.
Något annat jag reflekterar över är vilken skillnad det är på familjelivet. Polisarbetet gör före allt. Martin Becks fru är en inte så nöjd hemmafru och han överlåter oftast allt som har med familjelivet på henne och han ger intryck av att vara en mycket frånvarande pappa.
Letandet efter den försvunna mannen känns segt men när Ungern är tillräckligt väl beskrivet kommer handlingen igång igen och det händer en hel del.
Böckerna är korta och lättlyssnade (och säkert lättlästa) och planen är att ta en bok lite då och då.
Eftersom Torsten Wahlund hör till mina favorituppläsare är jag helt nöjd gällande uppläsningen.
Handling: Martin Becks skärgårdssemester med familjen avbryts tvärt då han tvingas återgå i tjänst. En känd svensk journalist har försvunnit spårlöst i Ungern och Beck åker till Budapest för att på ett diskret sätt söka efter honom - och riskerar därmed sitt eget liv.
Uppläsare: Torsten Wahlund
Bonusmaterial: Maj Sjöwall presenterar romanen.
Det är intressant att läsa/lyssna på en deckare som kom ut för ca 47 år sen (gavs ut 1966). Det har hänt ganska mycket under dessa år.
Själva deckarhistorien är inte särskilt intressant förrän mot slutet. Maj Sjöwall berättar i början att de hade varit i Ungern innan de skrev boken och det märks tydligt att de vill beskriva hur det såg ut där då när Ungern inte var ett land man normalt besökte så det blir lite av en resebeskrivning. Samtidigt gör det också boken intressant ur ett historiskt perspektiv.
Något annat jag reflekterar över är vilken skillnad det är på familjelivet. Polisarbetet gör före allt. Martin Becks fru är en inte så nöjd hemmafru och han överlåter oftast allt som har med familjelivet på henne och han ger intryck av att vara en mycket frånvarande pappa.
Letandet efter den försvunna mannen känns segt men när Ungern är tillräckligt väl beskrivet kommer handlingen igång igen och det händer en hel del.
Böckerna är korta och lättlyssnade (och säkert lättlästa) och planen är att ta en bok lite då och då.
Eftersom Torsten Wahlund hör till mina favorituppläsare är jag helt nöjd gällande uppläsningen.
Den grymmaste månaden av Louise Penny
En deckare helt i min smak!
Handling: Det är långfredag i den kanadensiska byn Three Pines. Men medan vårsolen skiner väntar någon på att mörkret ska lägga sig. Planen är att väcka liv i de döda genom en seans, men någonting går alldeles fruktansvärt fel ... kommissarie Armand Gamache anländer till en oerhört besynnerlig och gåtfull brottsplats. I ett gammalt övergivet och förfallet hus verkar någon bokstavligt ha skrämts till döds. Ska detta räknas som en naturlig död, eller rör det sig i själva verket om ett mord? Inte heller underlättas kommissariens arbete av att det finns krafter i hans egen grupp som är ute efter att förråda honom. Hur långt är de egentligen beredda att gå för att få honom på fall? Det här är ett fall som tvingar kommissarie Gamache att möta sina inre demoner i lika hög grad som de i den tillsynes så fridfulla lilla byn, där relationer kan visa sig vara mycket farligare än de verkar vara.
Det här är den tredje boken om kommissarie Gamache. De två tidigare har jag lyssnat vilket har varit väldigt mysigt men jag har haft stora problem med alla franska namn. Sen läste jag Fru E:s inlägg om den här boken och bestämde mig för att läsa istället för att lyssna. Jag måste erkänna att jag fick en större förståelse men samtidigt saknade jag lite av stämningen som man får i de bästa upplästa böckerna.
Kommissarie Gamache är helt min typ av polis och jag gillar kombinationen av hans närmaste poliser och jag skulle gärna vilja vara en del av livet i byn Three Pines - när jag är lite äldre.
I den grymmaste månaden dör en människa och det visar sig vara mord. Samtidigt som Gamache försöker lösa fallet försöker någon smutskasta honom på grund av en gammal historia. Så han får fullt upp. Och vem kan han lita på?
Den stora behållningen för mig är inte själva brottet utan karaktärerna i böckerna och jag hoppas innerligt att fler böcker blir översatta.
Handling: Det är långfredag i den kanadensiska byn Three Pines. Men medan vårsolen skiner väntar någon på att mörkret ska lägga sig. Planen är att väcka liv i de döda genom en seans, men någonting går alldeles fruktansvärt fel ... kommissarie Armand Gamache anländer till en oerhört besynnerlig och gåtfull brottsplats. I ett gammalt övergivet och förfallet hus verkar någon bokstavligt ha skrämts till döds. Ska detta räknas som en naturlig död, eller rör det sig i själva verket om ett mord? Inte heller underlättas kommissariens arbete av att det finns krafter i hans egen grupp som är ute efter att förråda honom. Hur långt är de egentligen beredda att gå för att få honom på fall? Det här är ett fall som tvingar kommissarie Gamache att möta sina inre demoner i lika hög grad som de i den tillsynes så fridfulla lilla byn, där relationer kan visa sig vara mycket farligare än de verkar vara.
Det här är den tredje boken om kommissarie Gamache. De två tidigare har jag lyssnat vilket har varit väldigt mysigt men jag har haft stora problem med alla franska namn. Sen läste jag Fru E:s inlägg om den här boken och bestämde mig för att läsa istället för att lyssna. Jag måste erkänna att jag fick en större förståelse men samtidigt saknade jag lite av stämningen som man får i de bästa upplästa böckerna.
Kommissarie Gamache är helt min typ av polis och jag gillar kombinationen av hans närmaste poliser och jag skulle gärna vilja vara en del av livet i byn Three Pines - när jag är lite äldre.
I den grymmaste månaden dör en människa och det visar sig vara mord. Samtidigt som Gamache försöker lösa fallet försöker någon smutskasta honom på grund av en gammal historia. Så han får fullt upp. Och vem kan han lita på?
Den stora behållningen för mig är inte själva brottet utan karaktärerna i böckerna och jag hoppas innerligt att fler böcker blir översatta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)