lördag 27 februari 2016

Ninja Timmy och den vita apans hemlighet av Henrik Tamm

Den tredje boken om Ninja Timmy.

Handling: Timmy och vännerna förföljer den vita apan, som stulit Skriftrullen om alltings ursprung. Jakten leder in i den djupa djungeln, full av blodtörstiga pirater och dödliga fällor, mot den uråldriga ubåtsbasen Nexor. Där sägs den mytomspunna "Skrivaren" hålla till, men varför är apan på väg dit? Gamla hemligheter uppdagas och förrädare avslöjas i den tredje boken om Ninja Timmy.

Förutom att läsa mina egna böcker läser jag även böcker för min son. Även om det går allt bättre för honom att läsa (han är 9 år) så uppskattar han fortfarande att jag läser för honom.

Jag har även läst de två tidigare böckerna om Ninja Timmy och hans vänner och även om alla håller hög kvalitet så tyckte jag den här var mest spännande. Dessutom är det fantastiska illustrationer i boken. Henrik Tamm är svensk men har jobbat i Hollywood med bland annat miljöerna i Shrek. Böckerna om Ninja Timmy har han både skrivit och illustrerat.

I den här boken jagar de efter Administratören som lyckades komma undan i andra boken. I sin jakt träffar de på sjörövare och festade uttrar och en del annat. Till sin hjälp har de även en del magiska hjälpmedel som leksaksmakaren Alfred gjort åt dem. Den här boken har verkligen det mesta som en äventyrsbok ska ha. Men den är på över 200 sidor så det tar ett tag att komma igenom den.

Min son gillar bäst böcker med humor i men den här serien har fungerat bra för honom att lyssna på. Enligt honom får boken betyg 5 av 5.

fredag 26 februari 2016

Falskspel av Philip Kerr

Den första boken om privatdetektiven Bernie Günther.

Handling: Året är 1936, platsen är Berlin och stämningen är laddad. Privatdetektiven Bernie Günther får i uppdrag att utreda mordet på en rik stålmagnats älskade dotter och att återfinna ett värdefullt diamanthalsband som försvunnit. I sin jakt på sanningen söker han sig till sjaskiga nattklubbar, byggplatser för den nya Autobahn och till de ökända nazisterna Himmler och Heydrich.

Uppläsare: Harald Leander

Jag hittade den här deckaren på Storytel och eftersom jag är med i En världsomsegling på 366 dagar passade den mycket bra.

Philip Kerr har visserligen inget med Tyskland att göra enligt vad jag kunnat se men han har skrivit en hårdkokt deckarserie om privatdetektiven Bernie Günther som verkar i Berlin. Boken är utgiven första gången 1989.  Direkt i början när jag kom igång med lyssningen tänkte jag på Raymond Chandler och hans privatdetektiv Philip Marlowe. Det kändes lite som samma jargong.

Egentligen är det här inte riktigt min stil när det blir allt för "hårdkokt". Bernie har vissa likheter även med Lee Childs Jack Reacher - en man som klarar det mesta. Som är smart men även får ta emot ett antal fysiska slag. Ibland känns det skönt med en person som bara kör på och faktiskt klarar sig i all sin overklighet. Men samtidigt är det mycket rökande och en del drickande och väldigt mycket bedömningar av kvinnors utseenden.

Det som ändå är den stora behållningen är beskrivningarna av Berlin 1936 och känslan som verkade råda då. Gestapo härjar, OS pågår och han rör sig på både kända och okända adresser. Han lyckas också måla upp vissa scener som jag helst inte vill tänka på.

Även om jag inte blev helsåld på boken så tycker jag ändå den var värd att lyssna på och jag kan definitivt tänka mig att läsa eller lyssna på del två i serien Berlin Noir där Bernie Günther får ett nytt uppdrag.

Harald Leander är en ny inläsare för mig men jag tyckte att hans röst och uppläsning passade bra här.

söndag 21 februari 2016

P3 Dokumentär

Jag älskar att läsa böcker och jag lyssnar även på böcker via Storytel. Mest för att kunna nyttja tiden även när jag måste göra något praktiskt med händerna och ögonen.

Därför har jag inte alls varit intresserad av att lyssna på poddar. Men så hittade jag P3 Dokumentär och fick en konkurrent till boklyssnandet.

De har skapat program under ett antal år och vissa av dem väcker väldigt mycket känslor hos mig. De är verkligen mycket bra gjorda! Och trots att jag avverkat ett antal finns det väldigt många kvar...

Här är de flesta som jag hunnit avverka:

Stormen Gudrun
Självmordet på Flashback
Mordet på Kevin
Diskoteksbranden i Göteborg
Skolgårdsmordet i Bjuv
Militärligan
Instagramupploppen i Göteborg
Hagamannen
Orienteringsdöden
Branden på Sankt Sigfrids Sjukhus
Huddinghärvan och barnpornografivågen på 1990-talet
Våldtäktsmålet mot Billy Butt
Sjukhusspionen
Spårvagnsolyckan i Göteborg
Pedofilskandalen i Belgien
Sjukhusmorden
Branden på M/S Scanidnavian Star
Tjörnbrokatastrofen
Raset i Tuve
Gottrörakraschen

De som väcker mest känslor är där människor dör som t.ex. Branden på Sankt Sigfrids Sjukhus, Diskoteksbranden i Göteborg och Tjörnbrokatastrofen (för att nämna några).

Just nu lyssnar jag på Ebbe Carlsson-affären. Den omnämns titt som tätt men jag måste erkänna att jag inte har koll på vad det faktiskt är. Men snart så...


fredag 19 februari 2016

Bokbloggsjerka 19 – 22 februari

Det är fredag och Annika har lagt ut en ny bokbloggsjerka!

Frågan är ställd av Carola och lyder: "Hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar."

Mitt huvudsyfte med bloggen är att ha en bra läsdagbok. En där jag även får med tankar om boken jag läst. Sen har jag inte jättemånga i min omgivning som jag kan prata böcker med och då kan jag i alla fall få ner lite tankar här. 

Jag försöker även skriva mina inlägg så jag inte avslöjar allt för mycket om boken. Jag vill själv inte veta för mycket om en bok jag inte läst samtidigt som jag vill veta om boken kan vara något för mig. Så där kan det bli lite trist ibland. Just i det läget saknar jag en bokcirkel som läst just den boken just då.

Sen är det alltid kul med kommentarer eftersom det är en bekräftelse att personen verkligen läst. Och dessutom väljer att lägga ner tid på att skriva en kommentar. När dessutom personer återkommer är det extra kul för då kan jag misstänka att de faktiskt följer mig och inte bara hittat inlägget av en slump. Här försöker jag alltid svara på kommentaren och sen gå till den personens blogg. Om jag tycker att jag har något att säga på något av personens inlägg skrivna den senaste veckan brukar jag skriva något.

Är det en ny person som kommenterat brukar jag alltid titta på personens blogg för att se om vi har liknande boksmak. I så fall brukar jag börja följa den på Bloglovin.

När tiden och lusten finns kommenterar jag andras inlägg om jag känner att jag har något jag vill skriva. Mycket för att jag vet själv hur uppskattat en kommentar kan vara.

Jag har inte jättemycket tid att lägga på min blogg så därför har jag inte som huvudmål att bli någon av de "stora". Men jag ser till att hålla den levande genom att skriva om alla böcker jag läser ut. Då och då hoppar jag på Jerkan och liknande saker för att få prata böcker på en helt annan nivå.

torsdag 18 februari 2016

Utsuddade spår av Dror Mishani

En israelisk deckare!

Handling: Tonårspojken Ofer försvinner spårlöst från ett lugnt förortsområde utanför Tel Aviv. Det finns ingen synbar förklaring till hans försvinnande och inga som helst spår. Kommissarie Avi Avraham får fallet på sitt bord. Ju mer Avraham får reda på om pojken, desto mer förvirrad blir han. Hans främsta ledtråd är Ofers granne och privatlärare Zeev Avni. Men kommer grannens underliga berättelse att hjälpa utredningen framåt? Eller är han själv inblandad på något sätt?

Uppläsare: Björn Pedersen

Det här är den första boken om Kommissarie Avi Avraham. Jag är kluven till vad jag tycker om den. Jag misstänker att jag i det här fallet hade uppskattat den mer om jag läst den istället för att lyssnat. Uppläsaren har ett speciellt sätt att läsa eller betona orden på. Och han gör ingen skillnad på Kommissarie Avi och grannen Zeev. Det känns lite som de blir nästan samma person. Jag upplever dessutom båda som lite osäkra personer och lättkränkta personer.

Men samtidigt är det faktiskt intressant med en israelisk deckare. Och mycket i utredningen känns äkta. En tonåring försvinner och utan några spår är det inte lätt att veta vad som händer. Läsaren får inte heller veta vad som hänt i förväg. Tempot är lugnt men mot slutet kom boken igång mycket mer. Och det röks massor! Vilket får mig att tänka på Sjöwall & Wahlöös serien om Beck där det också röks massor.

Det har kommit fler böcker om Avi Avraham och de har fått högre betyg än den här på Goodreads vilket gör att jag nog kan tänka mig att läsa fler i serien. Men då läsa, inte lyssna. Sen är det ju inte ovanligt att den första boken i en serien inte alltid är så bra. Dels för att läsarna behöver lära känna huvudpersonen och dels blir många författare bättre med tiden.

Det här blir den femte boken i En världsomsegling på 366 dagar.

söndag 14 februari 2016

Krokodilernas gula ögon av Katherine Pancol

Franskt familjedrama...

Handling: Joséphine och Iris är systrar med de kunde inte vara mer olika. Jo är lugn och eftertänksam. Som ensamstående mamma till två döttrar måste hon kämpa för att få vardagen att gå ihop. Iris är hennes raka motsats: utåtriktad, vacker, rik och bra gift. Men hon är uttråkad. Hon planerar en sak - och till det ska hon ta Joséphines hjälp. Jo har aldrig lyckats stå emot sin viljestarka och glamorösa syster, och motvilligt dras hon in i Iris näst av lögner, förtal och skådespel. Det ska förändra livet för dem båda...

Oj, vad ska jag säga om den här boken? För det första hade jag missat att kolla att den var på över 600 sidor innan jag köpte den. Så den blev liggande rätt länge innan jag tog mig an den. Nu passar den ju in i En världsomsegling på 366 dagar plus att jag vill beta av lite hyllvärmare.

Läsandet generellt är inte optimalt just nu. Jag orkar inte läsa mycket på kvällarna och det tog tid att komma in i den här. Men den här helgen kom jag igång rejält och har läst flera hundra sidor.

Det här är inte en bok om bara Joséphine och Iris. Det är en bok om två systrar, deras barn, deras makar (eller en som blir f.d plus hans nya kvinna), deras mor, hennes man, hans älskarinna, ena systerns granne med son och så vidare... Periodvis såg jag för mig en långkörande fransk dramaserie. Det är många personer läsaren får följa.

Det som gör att jag fortsätter läsa är att jag gillar Jo väldigt mycket. Och hennes bästa vän och några till. Egentligen handlar boken om att Jo faktiskt lär sig tycka om sig själv. Att hon blir någon som hon faktiskt själv respekterar.

Det negativa är att den är alldeles för tjock och pratig. Mycket hade kunnat kapats bort. Den rymmer också otroligt många sidohistorier. Trots att jag fått kämpa med den här blir jag ändå lite nyfiken på uppföljaren Sköldpaddans långsamma vals.

Nu har jag betat av Frankrike i En världsomsegling på 366 dagar och befunnit mig mestadels Courbevoi som ligger precis utanför Paris. 

torsdag 4 februari 2016

Män ur mörkret av Håkan Östlundh

Den sista boken i serien!

Handling: En solig fredag i maj tar Finkalks informationschef Michael Nordborg årets premiärdopp i poolen. När han klättrar upp ur vattnet gömmer sig någon i skuggorna inne i huset. Tre dagar senare kommer hans fru hem från en weekendresa och hittar honom död i en av däckstolarna - bunden och torterad. Ett dygn senare upptäcks en politiker mördad i sin lägenhet i Visby. Hon har skrivit en debattartikel där hon uttalade sitt stöd för Finkalks omstridda kalkbrott på norra Gotland.

För de anhöriga till offren är det givet att mördaren finns bland den grupp militanta aktivister som försökt sätta stopp för den nya kalktäkten. Fredrik Broman och hans kollegor är inte lika säkra. Gärningsmannen tycks ha planerat morden in i minsta detalj. Det finns varken fingeravtryck, DNA eller andra användbara spår på brottsplatserna. De söker en mördare som har en nästan övernaturlig förmåga att överlista sina förföljare.

När ytterligare en av de välbärgade villaägarna i området strax norr om Visby dödas ökar trycket från både anhöriga, press och polisledning. Gärningsmannen måste hittas.

Fredrik Broman, tillförordnad chef för våldsenheten, står mitt bland flyttkartongerna när det första larmet kommer. När hans pappa blir allvarligt sjuk riskerar situationen att bli övermäktig. Allt fler signaler tyder på att Fredriks egen hälsa vacklar. Signaler han ignorerar. Till slut hotar jakten på den hänsynslösa mördaren att kosta honom livet.


Uppläsare: Mats Eklund

Ja, detta var tyvärr den sista boken i serien. I alla fall påstår författaren det och än så länge har han hållit ord.

Det här var en bok som jag mer eller mindre sträcklyssnade på så mycket det gick. Den var väldigt spännande och jag gillar när man inte alls vet vem som är mördaren under större delen av boken. Sen är det alltid trevligt att återse ett gäng poliser som jag läst om i ett antal böcker.

Gotlandsmiljön är också speciell. Jag var på Gotland varje år som barn och känner därför en speciell kärlek till ön och dialekten. Att höra gotländska gör mig glad. Jag skulle gärna åka dit mer men tycker tyvärr att det är lite väl dyrt med färjan.

Några negativa saker är att jag kanske inte har kommit poliserna riktigt så nära som jag önskat. Sen finns det en hel del som jag funderar på kring mördaren och hur den kunde agera som den kunde. Där finns det en hel del luckor... Jag skrev att jag sträcklyssnade på boken vilket jag gjorde. Samtidigt blev det lite för mycket av det goda och hade allt det här hänt i verkligheten hade pressen varit överallt. Så även om boken på många sätt innehåller många vanliga människor med vanliga vardagliga problem så är händelserna kring brotten rätt orealistiska. Men det är få deckare som är helt realistiska.

Som helhet tycker jag att det här är en läsvärd serie och att den slutar med en bra och spännande bok.