Den fjärde boken om Marianne Jidhoff.
Handling: Vädla Läroverk är Sveriges mest exklusiva och välrenommerade privatskola, där rektor Jane Eden styr såväl elever som lärare med järnhand. När skolans styrelseordförande mördas kopplas åklagarsekreterare Marianne Jidhoff och hennes kollegor in på det känsliga fallet. Snart upptäcker de att Jane Eden har haft ett hemligt kärleksförhållande med den mördade mannen och hon blir genast huvudmisstänkt.
Men är det verkligen så enkelt, eller döljer sig något ännu mörkare under den putsade ytan? Marianne Jidhoff, kriminalkommissarie Torsten Ehn och kriminalassistent Augustin Madrid måste arbeta snabbare och diskretare än någonsin för att förhindra en katastrof.
Parallellt med mordutredningen brottas de tre utredarna med sina privatliv. Ett gammalt brev tvingar Marianne att bestämma sig - det är dags för henne att göra upp med minnena av sitt dåliga äktenskap och sina egna livsbeslut en gång för alla.
Jag tycker om läsa eller lyssna på böckerna om Marianne Jidhoff och det Stockholm hon rör sig i. Jag tycker också om fokuset på maten och drycken. Det är också intressant med hennes familjeliv och det som händer där. Sen är det kanske lite för stort fokus på sex i serien men jag är alltid lite känslig för det när jag lyssnar på en bok. Det blir alltid jobbigare när någon annan läser orden högt för mig. En text känns så mycket mer privat.
Själva deckargåtan är intressant för stunden men väldigt förutsägbar. När ungefär halva boken gått så har jag förstått hur det hänger ihop. Men det är inte kriminalfallen som gör boken för mig. När jag ser tillbaka på de tidigare böckerna skulle jag ha svårt att komma på ett enda av fallen medan jag har betydligt bättre koll på huvudpersonernas privatliv.
När jag lyssnar på en bok har jag svårt att avgöra kvalitén på språket och texten. Men här hör jag tydligt hur orden han/hon till exempel förväxlas.
Men jag kommer ändå vilja följa Marianne Jidhoff i hennes fortsatta liv.
Uppläsare är Anna Maria Käll och hon gör ett bra jobb.
söndag 26 oktober 2014
Fågelburen av Lisa Jewell
En lättläst engagerande historia.
Handling: Välkommen till familjen Bird. De fyra syskonens barndom är en total idyll: ett vackert gammalt hus i en pittoresk by, ett varmt, mysigt kök fyllt av kärlek och skratt, soldränkta eftermiddagar i en vindlande trädgård.
Men en påskhelg drabbas familjen av en tragedi så förkrossande att den driver dem isär. Åren går och syskonen växer upp utan mycket kontakt sinsemellan. Snart är det nästan som om de aldrig varit en familj.
Nästan. Men inte riktigt. För något har hänt, något som får dem att återvända hem, tillbaka till huset de växte upp i och till vad som egentligen hände den där påsken för länge sedan.
Många av Lisa Jewells böcker är lätta att komma in i och de blir ofta sträcklästa. I synnerhet när man är på solsemester en vecka på hösten och släkten vakar eller badar med sonen :-).
Lorelei Bird älskar att vara mamma och försöker göra sina barns uppväxt till något magiskt. Men när barnen blir äldre fångas de inte lika mycket av sin mors magi. Äldsta dottern Megan är den som har svårast med sin mors regnbågsvärld. Tillslut inträffar en katastrof och familjen börjar sakta splittras.
Den här boken utspelas under trettio år och mycket hinner hända med familjen. Jag har svårt att släppa boken men samtidigt stör jag mig över vissa saker. Varför måste så mycket hända inom just familjen? Det är svårt att var tydligare utan att avslöja för mycket. Samtidigt är det just dessa saker som håller dem isär. Men som alltid med den här typen av böcker är det bara att köpa konceptet eller överge genren. Och de är alldeles för trevliga att läsa för att jag ska ge upp. För precis som Syskonmakaren av samma författare så gillar jag även Fågelburen skarpt.
Handling: Välkommen till familjen Bird. De fyra syskonens barndom är en total idyll: ett vackert gammalt hus i en pittoresk by, ett varmt, mysigt kök fyllt av kärlek och skratt, soldränkta eftermiddagar i en vindlande trädgård.
Men en påskhelg drabbas familjen av en tragedi så förkrossande att den driver dem isär. Åren går och syskonen växer upp utan mycket kontakt sinsemellan. Snart är det nästan som om de aldrig varit en familj.
Nästan. Men inte riktigt. För något har hänt, något som får dem att återvända hem, tillbaka till huset de växte upp i och till vad som egentligen hände den där påsken för länge sedan.
Många av Lisa Jewells böcker är lätta att komma in i och de blir ofta sträcklästa. I synnerhet när man är på solsemester en vecka på hösten och släkten vakar eller badar med sonen :-).
Lorelei Bird älskar att vara mamma och försöker göra sina barns uppväxt till något magiskt. Men när barnen blir äldre fångas de inte lika mycket av sin mors magi. Äldsta dottern Megan är den som har svårast med sin mors regnbågsvärld. Tillslut inträffar en katastrof och familjen börjar sakta splittras.
Den här boken utspelas under trettio år och mycket hinner hända med familjen. Jag har svårt att släppa boken men samtidigt stör jag mig över vissa saker. Varför måste så mycket hända inom just familjen? Det är svårt att var tydligare utan att avslöja för mycket. Samtidigt är det just dessa saker som håller dem isär. Men som alltid med den här typen av böcker är det bara att köpa konceptet eller överge genren. Och de är alldeles för trevliga att läsa för att jag ska ge upp. För precis som Syskonmakaren av samma författare så gillar jag även Fågelburen skarpt.
Vi kom över havet av Julie Otsuka
En mycket annorlunda skriven bok...
Handling: 1919. Ett fartyg är på väg över Stilla havet. Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet: sidenkimonor för bröllopsnatten, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd. I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. Kvinnorna drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, umbäranden de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.
Den här boken beskriver inte en kvinnas historia. Inte heller några kvinnors historia utan många japanska kvinnors historier. Om hur de via äktenskapsförmedlare åkte till USA för att gifta sig med invandrade japanska män. Språket i boken är vackert men berättelsen är sorglig.
Inga namn nämns utan istället hoppar historien mellan alla möjliga kvinnor, män och liv. De tror att de ska möta rika män men får istället arbeta hårt för att klara sig. Få av dem kan påverka sina liv särskilt mycket. Vissa går under, vissa bedrar men många försöker bara göra sitt bästa.
När många av dem lyckats få det bättre kommer andra världskriget och de måste överge sina liv och hamnar i läger eftersom de nu är fiender till USA.
Den här boken var mycket omtalad när den kom. Tyvärr (eller hur man nu ska uttrycka det) så hade jag precis läst boken Hotellet i hörnet av bitter och ljuv då som tar upp biten där japanerna skulle interneras. Hade jag läst den här boken först hade den här boken bitit sig fast mer. Men trots det så får jag mig här en mycket lärorik historialektion och delen om hur kvinnorna kommer till USA och svårigheterna att klara sig när de inte kan språket, inte alltid fick en bra man och tvingades jobba mycket mycket hårt för att överleva.
Handling: 1919. Ett fartyg är på väg över Stilla havet. Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet: sidenkimonor för bröllopsnatten, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd. I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. Kvinnorna drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, umbäranden de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.
Den här boken beskriver inte en kvinnas historia. Inte heller några kvinnors historia utan många japanska kvinnors historier. Om hur de via äktenskapsförmedlare åkte till USA för att gifta sig med invandrade japanska män. Språket i boken är vackert men berättelsen är sorglig.
Inga namn nämns utan istället hoppar historien mellan alla möjliga kvinnor, män och liv. De tror att de ska möta rika män men får istället arbeta hårt för att klara sig. Få av dem kan påverka sina liv särskilt mycket. Vissa går under, vissa bedrar men många försöker bara göra sitt bästa.
När många av dem lyckats få det bättre kommer andra världskriget och de måste överge sina liv och hamnar i läger eftersom de nu är fiender till USA.
Den här boken var mycket omtalad när den kom. Tyvärr (eller hur man nu ska uttrycka det) så hade jag precis läst boken Hotellet i hörnet av bitter och ljuv då som tar upp biten där japanerna skulle interneras. Hade jag läst den här boken först hade den här boken bitit sig fast mer. Men trots det så får jag mig här en mycket lärorik historialektion och delen om hur kvinnorna kommer till USA och svårigheterna att klara sig när de inte kan språket, inte alltid fick en bra man och tvingades jobba mycket mycket hårt för att överleva.
Blot av Håkan Östlundh
Den fjärde boken om Fredrik Broman.
Handling: En ambulanshelikopter flyger över Östersjön med kriminalpolisen Fredrik Broman. Han har en svår skallskada och ingen vet om han kommer att klara sig. Tre veckor tidigare har två människor hittats mördade på en gård i Levide. En kvinna, dödad med ett enda hugg. En man, massakrerad till oigenkännlighet. När de hittas på den blodiga stavparketten i det exklusiva vardagsrummet har de redan varit döda i två dagar.
Huset ägare, Arvid Traneus, har nyligen kommit hem efter flera år som storföretagskonsult i Japan. Polisen utgår först från att Arvid är den slaktade mannen. Kvinnan vid hans sida har ju identifieratrs som frun i huset.
Men när det visar sig att den döde mannen inte är Arvid utan hans kusin, tar utredning en ny vändning. Och de misstänkta tycks försvinna spårlöst.
Återigen blir jag nostalgisk när jag läser Blot trots att det händer hemskheter på Gotland. Jag har själv varit i Hemse (som nämns en del här) och handlat ett antal gånger även om det är många år sen nu. Blot känns som en rätt klassisk deckare förutom att morden är rätt blodiga och brutala. Den är som en blodig pusseldeckare.
Den här gången är det inte så stort fokus på polisernas privatliv utan istället hoppar man i tid mellan Fredrik Bromans skallskada och tillbaka till utredningen av brottet och det som leder till skadan.
I Håkan Östlundhs böcker är utredarna som vanliga människor till skillnad från vissa andra svenska deckarförfattares karaktärer (Kepler, Rosenfeldt & Hjort etc). Det är befriande även om det leder till att jag inte sträckläser på samma sätt.
Jag kommer definitivt fortsätta med den här serien.
Handling: En ambulanshelikopter flyger över Östersjön med kriminalpolisen Fredrik Broman. Han har en svår skallskada och ingen vet om han kommer att klara sig. Tre veckor tidigare har två människor hittats mördade på en gård i Levide. En kvinna, dödad med ett enda hugg. En man, massakrerad till oigenkännlighet. När de hittas på den blodiga stavparketten i det exklusiva vardagsrummet har de redan varit döda i två dagar.
Huset ägare, Arvid Traneus, har nyligen kommit hem efter flera år som storföretagskonsult i Japan. Polisen utgår först från att Arvid är den slaktade mannen. Kvinnan vid hans sida har ju identifieratrs som frun i huset.
Men när det visar sig att den döde mannen inte är Arvid utan hans kusin, tar utredning en ny vändning. Och de misstänkta tycks försvinna spårlöst.
Återigen blir jag nostalgisk när jag läser Blot trots att det händer hemskheter på Gotland. Jag har själv varit i Hemse (som nämns en del här) och handlat ett antal gånger även om det är många år sen nu. Blot känns som en rätt klassisk deckare förutom att morden är rätt blodiga och brutala. Den är som en blodig pusseldeckare.
Den här gången är det inte så stort fokus på polisernas privatliv utan istället hoppar man i tid mellan Fredrik Bromans skallskada och tillbaka till utredningen av brottet och det som leder till skadan.
I Håkan Östlundhs böcker är utredarna som vanliga människor till skillnad från vissa andra svenska deckarförfattares karaktärer (Kepler, Rosenfeldt & Hjort etc). Det är befriande även om det leder till att jag inte sträckläser på samma sätt.
Jag kommer definitivt fortsätta med den här serien.
Den stumma flickan av Hjorth och Rosenfeldt
En riktigt sträck-lyssnar-bok!
Handling: En familj hittas mördad i sitt hem och Sebastian Bergman och Riksmord kallas in. Det är en komplicerad mordutredning och trycket ökar då den ende misstänkte hittas mördad, skjuten med samma vapen som familjen.
Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.
Nicole återfinns men är så traumatiserad att hon inte längre pratar. Det enda hon gör är att rita. Teckningarna talar sitt tydliga språk. Hon har sett mördaren.
För Sebastian blir den stumma Nicole en stor utmaning. Hon påminner om hans egen dotter som han förlorade i tsunamin, och han blir besatt av att försöka läka hennes inre. Samtidigt har mördaren fått vittring på var hon befinner sig.
Det här är den fjärde boken om Sebastian Bergman och det är inte lätt att tycka om honom. Han är så totalt egoistisk i många lägen. Här får han visserligen visa lite mer mänskliga sidor men allt är ändå på hans egna villkor. Den här gången känns gruppen lite uttunnad på grund av slutet i förra boken och jag är inte helt nöjd med en av medlemmarnas utveckling. Hjorth & Rosenfeldt tar i lite för mycket för min smak.
Boken känns aktuell och tar upp en industri eller miljöproblem som då och då nämns i pressen. Jag kanske ser det extra ofta eftersom jag har en miljöjurist i släkten.
Den stumma flickan är en bok som jag verkligen väljer att lyssna på så fort jag kan. Men det finns också saker jag stör mig mycket på. Det är en bok man slukas upp av men sen glömmer rätt fort - i synnerhet kriminalfallet. Kvar finns Sebastian Bergman...
Uppläsare är Niklas Falk och han fungerar bra för mig.
Handling: En familj hittas mördad i sitt hem och Sebastian Bergman och Riksmord kallas in. Det är en komplicerad mordutredning och trycket ökar då den ende misstänkte hittas mördad, skjuten med samma vapen som familjen.
Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.
Nicole återfinns men är så traumatiserad att hon inte längre pratar. Det enda hon gör är att rita. Teckningarna talar sitt tydliga språk. Hon har sett mördaren.
För Sebastian blir den stumma Nicole en stor utmaning. Hon påminner om hans egen dotter som han förlorade i tsunamin, och han blir besatt av att försöka läka hennes inre. Samtidigt har mördaren fått vittring på var hon befinner sig.
Det här är den fjärde boken om Sebastian Bergman och det är inte lätt att tycka om honom. Han är så totalt egoistisk i många lägen. Här får han visserligen visa lite mer mänskliga sidor men allt är ändå på hans egna villkor. Den här gången känns gruppen lite uttunnad på grund av slutet i förra boken och jag är inte helt nöjd med en av medlemmarnas utveckling. Hjorth & Rosenfeldt tar i lite för mycket för min smak.
Boken känns aktuell och tar upp en industri eller miljöproblem som då och då nämns i pressen. Jag kanske ser det extra ofta eftersom jag har en miljöjurist i släkten.
Den stumma flickan är en bok som jag verkligen väljer att lyssna på så fort jag kan. Men det finns också saker jag stör mig mycket på. Det är en bok man slukas upp av men sen glömmer rätt fort - i synnerhet kriminalfallet. Kvar finns Sebastian Bergman...
Uppläsare är Niklas Falk och han fungerar bra för mig.
söndag 5 oktober 2014
Terror av Håkan Östlundh
Den tredje boken om gotlandspolisen Fredrik Broman.
Handling: Bara några dagar före midsommar hittas ett ungt par skjutna - närmast avrättade - i en stuga vid havet på södra Gotland. Båda är svenskar, men har egyptiskt ursprung. Mycket talar för ett rasistdåd. Men snart kompliceras fallet. En tredje person har befunnit sig tillsammans med paret i huset. Ett egyptiskt pass finns kvarlämnat på platsen.
Var är mannen nu? Och varför ger han sig inte till känna?
Har mördaren skjutit fel personer?
Det blir en tung och krävande utredning för polisen i Visby, inte minst för Fredrik Broman som även har annat att tänka på. Sedan han blivit utslängd hemifrån av sin fru är hans tillvaro minst sagt kaotisk. Det egyptiska passet visar sig vara början på en märklig och våldsam händelsekedja som kommer att skaka hela nationen och få en minister på fall.
Uppläsning: Mats Eklund
Det märks att Håkan Östlundh fått sin inspiration från händelser under 2004 då utvisningen av Egyptierna 2001 blev nyhetsstoft. Det och lite andra detaljer finns med i den här boken.
Jag kan inte förstå varför det tog så lång tid att ta upp den här serien igen. Jag älskar ju Gotland (även om jag fått överge den för Åland) och här nämns ställen som Hemse, Klintehamn och Grötlingbo som alla ger mig starka minnen från semestrar med pappa och hans gotländska fru.
I boken finns även Fredrik Bromans familjeliv med som inte är helt enkelt. Även om jag ogillar att deckarna blir allt för problematiska på grund av polisernas privatliv känns det ändå så det är en hyfsad balans här. Det uppstår även ett moraliskt dilemma inom mig när huvudpersonen kanske inte uppträder så korrekt som man skulle önska i sitt familjeliv. Men eftersom det inte var så länge sen jag läste förra boken och med tanke på fruns uppträdande då är Fredrik Bromans utsvävningar kanske inte helt oväntade.
Deckarhistorien är ibland riktigt spännande så vid några ställen har jag svårt att sluta lyssna.
Mats Eklund läser rätt monotont. Jag tycker han fungerar bra i Set Mattsons böcker som är lite mer långsamma men här hade jag velat ha någon som har lite mer inlevelse.
Handling: Bara några dagar före midsommar hittas ett ungt par skjutna - närmast avrättade - i en stuga vid havet på södra Gotland. Båda är svenskar, men har egyptiskt ursprung. Mycket talar för ett rasistdåd. Men snart kompliceras fallet. En tredje person har befunnit sig tillsammans med paret i huset. Ett egyptiskt pass finns kvarlämnat på platsen.
Var är mannen nu? Och varför ger han sig inte till känna?
Har mördaren skjutit fel personer?
Det blir en tung och krävande utredning för polisen i Visby, inte minst för Fredrik Broman som även har annat att tänka på. Sedan han blivit utslängd hemifrån av sin fru är hans tillvaro minst sagt kaotisk. Det egyptiska passet visar sig vara början på en märklig och våldsam händelsekedja som kommer att skaka hela nationen och få en minister på fall.
Uppläsning: Mats Eklund
Det märks att Håkan Östlundh fått sin inspiration från händelser under 2004 då utvisningen av Egyptierna 2001 blev nyhetsstoft. Det och lite andra detaljer finns med i den här boken.
Jag kan inte förstå varför det tog så lång tid att ta upp den här serien igen. Jag älskar ju Gotland (även om jag fått överge den för Åland) och här nämns ställen som Hemse, Klintehamn och Grötlingbo som alla ger mig starka minnen från semestrar med pappa och hans gotländska fru.
I boken finns även Fredrik Bromans familjeliv med som inte är helt enkelt. Även om jag ogillar att deckarna blir allt för problematiska på grund av polisernas privatliv känns det ändå så det är en hyfsad balans här. Det uppstår även ett moraliskt dilemma inom mig när huvudpersonen kanske inte uppträder så korrekt som man skulle önska i sitt familjeliv. Men eftersom det inte var så länge sen jag läste förra boken och med tanke på fruns uppträdande då är Fredrik Bromans utsvävningar kanske inte helt oväntade.
Deckarhistorien är ibland riktigt spännande så vid några ställen har jag svårt att sluta lyssna.
Mats Eklund läser rätt monotont. Jag tycker han fungerar bra i Set Mattsons böcker som är lite mer långsamma men här hade jag velat ha någon som har lite mer inlevelse.
En fransk curry av Richard C. Morais
En bok som jag inte vill ska ta slut...
Handling: En fransk curry är en hänförande fantasifull berättelse om en ung kock vars ovanliga förmågor leder honom från Bombays slum till Paris avenyer.
Kärleken till god mat får den stora familjen Haji att trotsa fattigdomen och starta restaurang i Bombays finare kvarter. Men alla ser inte välvilligt på deras klassresa och snart tvingar en tragedi dem att fly landet.
När de senare, i en fransk alpby, råkar öppna sin enkla indiska servering mittemot en prisad lyxrestaurang står katastrofen åter för dörren. Den unge Hassan Haji är en virtous i köket, men stjärnkocken Madame Mallory skyr inga medel för att driva bort familjen något som dock visar sig bli Hassans biljett till Paris och hans chans att öppna en egen gourmetrestaurang.
Den här boken är perfekt om man älskar mat och gärna matlagning och är sugen på en lite mer lättläst bok som också inrymmer lite allvar och sorg. Det är sonen Hassan Hajis liv vi följer från barndomens Indien, tonårens England och slutligen Frankrike. Runt honom finns det många färgstarka människor som finns där bakom honom - och med honom. Mest är det en framgångssaga men det händer mycket under ett liv.
Eftersom den rymmer många år på sina 340 sidor så förlorar boken lite i djup när de gäller människorna. Men den är bra nog för att jag ändå ska älska boken. Vi får lite indisk historia serverad och även vissa franska delar och det ingår till och med en fransk strejk. Författaren är riktigt bra på beskriva många av scenerna så det är nästan att jag tror att jag redan sett filmen - vilket jag inte har. Men jag kommer definitivt se Lasse Hallströms filmatisering av den. Enligt min syster filmade de till och med från en av restaurangerna som vi besökte i Paris i maj.
Jag skulle bli mycket förvånad om den inte hamnar på min tio-i-topp-lista för året.
Handling: En fransk curry är en hänförande fantasifull berättelse om en ung kock vars ovanliga förmågor leder honom från Bombays slum till Paris avenyer.
Kärleken till god mat får den stora familjen Haji att trotsa fattigdomen och starta restaurang i Bombays finare kvarter. Men alla ser inte välvilligt på deras klassresa och snart tvingar en tragedi dem att fly landet.
När de senare, i en fransk alpby, råkar öppna sin enkla indiska servering mittemot en prisad lyxrestaurang står katastrofen åter för dörren. Den unge Hassan Haji är en virtous i köket, men stjärnkocken Madame Mallory skyr inga medel för att driva bort familjen något som dock visar sig bli Hassans biljett till Paris och hans chans att öppna en egen gourmetrestaurang.
Den här boken är perfekt om man älskar mat och gärna matlagning och är sugen på en lite mer lättläst bok som också inrymmer lite allvar och sorg. Det är sonen Hassan Hajis liv vi följer från barndomens Indien, tonårens England och slutligen Frankrike. Runt honom finns det många färgstarka människor som finns där bakom honom - och med honom. Mest är det en framgångssaga men det händer mycket under ett liv.
Eftersom den rymmer många år på sina 340 sidor så förlorar boken lite i djup när de gäller människorna. Men den är bra nog för att jag ändå ska älska boken. Vi får lite indisk historia serverad och även vissa franska delar och det ingår till och med en fransk strejk. Författaren är riktigt bra på beskriva många av scenerna så det är nästan att jag tror att jag redan sett filmen - vilket jag inte har. Men jag kommer definitivt se Lasse Hallströms filmatisering av den. Enligt min syster filmade de till och med från en av restaurangerna som vi besökte i Paris i maj.
Jag skulle bli mycket förvånad om den inte hamnar på min tio-i-topp-lista för året.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)