Handling: 1919. Ett fartyg är på väg över Stilla havet. Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet: sidenkimonor för bröllopsnatten, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd. I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. Kvinnorna drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, umbäranden de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.
Den här boken beskriver inte en kvinnas historia. Inte heller några kvinnors historia utan många japanska kvinnors historier. Om hur de via äktenskapsförmedlare åkte till USA för att gifta sig med invandrade japanska män. Språket i boken är vackert men berättelsen är sorglig.
Inga namn nämns utan istället hoppar historien mellan alla möjliga kvinnor, män och liv. De tror att de ska möta rika män men får istället arbeta hårt för att klara sig. Få av dem kan påverka sina liv särskilt mycket. Vissa går under, vissa bedrar men många försöker bara göra sitt bästa.
När många av dem lyckats få det bättre kommer andra världskriget och de måste överge sina liv och hamnar i läger eftersom de nu är fiender till USA.
Den här boken var mycket omtalad när den kom. Tyvärr (eller hur man nu ska uttrycka det) så hade jag precis läst boken Hotellet i hörnet av bitter och ljuv då som tar upp biten där japanerna skulle interneras. Hade jag läst den här boken först hade den här boken bitit sig fast mer. Men trots det så får jag mig här en mycket lärorik historialektion och delen om hur kvinnorna kommer till USA och svårigheterna att klara sig när de inte kan språket, inte alltid fick en bra man och tvingades jobba mycket mycket hårt för att överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar