Italien under 30-talet!
Handling: Italienaren Carlo Levi var läkare, konstnär och författare av judisk börd. Han var uttalad antifascist, vilket ledde till att Mussolinis regim förvisade honom till Luciana, en gudsförgäten del av södra Italien.
Trots att han är politiskt utstött möts Levi av värme och gästfrihet i de byar han hamnar i - Grassano och Gagliano. Trakten är ytterst fattig: här finns bara en bil, och en toalett, man saknar de mest grundläggande förnödenheter och hänger sig åt en blandning av katolicism och mysticism. Malaria och vidskepelse härjar, borgmästaren missköter skolundervisningen och står hellre på balkongen och röker, måltiderna är påvra och består som regel av bröd, olja och tomat.
Under bokrean köpte jag en bok som utspelar sig i Italien. Först efteråt förstod jag att nyutgivningen inte betydde nyöversättning. Så jag kämpade mig igenom en bok som översattes på 40-talet vilket tog sin tid.
Jag får följa Carlo Levi som under 40-talet skrev ner sina upplevelser från när han blev förvisad till en södra Italien efter att ha retat upp den fascistiska regimen. Han är utbildad läkaren men föredrar att agera som konstnär. När han kommer till stället där han förväntas bo under flera år så är det känt att han även är läkare. Folket är inte imponerade av de läkare som bor där försöker få honom att jobba men det är inte lätt utan läkarens utrusning och mediciner.
Just memoarer som skrivs hyfsat nära då de skedde känns alltid lite mer äkta eftersom det verkligen blir en bild av hur något upplevdes där och då till skillnad om en modern författare skulle skildra samma tid. Samtidigt kan vissa saker vara så självklara att förklaringar uteblir. Där det inte är lika självklart nästan ett århundrade vilket leder till att jag själv läser på en del om Italien under den tiden. Så det är något jag uppskattar med boken, att den får mig att göra just det.
Det är lite för mycket beskrivningar av landskapet och folket för att jag helt ska uppskatta boken. Så här beskrivs en läkare som bor i trakten: "Doktor Milillo kommer närmare med små trippande steg. Han är omkring sjuttio år eller något yngre. Han har slappa hängande kinder och rinnande och beskedliga ögon som en gammal jakthund. Han är tafatt och långsam i sina rörelser, av naturen snarare än på grund av ålder. Händerna skälver, och orden kommer stammande mellan en oerhört lång överläpp och en hängande underläpp." Även gamla tiders väldigt frekventa användande av komma dominerar sidorna. Det är även rätt många kvinnor som beskrivs på liknande sätt.
Här och var tar boken lite fart när det är något faktiskt som händer och han inte bara beskriver miljön och människorna runt sig. Då går genast läsningen lättare.
I det stora hela är jag glad att jag läste boken. Men jag tror inte jag hade köpt den om jag hade vetat att det fortfarande var den gamla översättningen med ett antal ord som inte längre används. Eller formuleringar. Så betyget blir runt tre som helhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar