Lite albansk historia genom författarens ögon!
Handling: Lea växer upp i det stalinistiska Albanien. Det är en tillvaro präglad av isolering, övervakning och umbäranden. Men Lea anar inget av detta. Hon är stolt över sitt fria och jämlika land, och helt ovetande om det pris hennes familj betalat för att överleva. År 1990 ändras allt. Regimen faller, men den nyvunna friheten visar snart ett annat ansikte, också det brutalt och skoningslöst.
När Kulturkollo har Europa som världsdel under maj och juni ville jag försöka hitta en bok från ett land jag ännu inte läst något från. Jag lyckades hitta den här som utspelar sig i Albanien under en mycket orolig tid. Och Albanien är ett land jag verkligen inte kan mycket om. Jag har för mig att en gammal karaktär i en bok tillfälligt hamnade i Albanien (första boken om Mrs Pollifax) som jag läste i ungdomen. Men jag lärde mig inte så jättemycket om landet på det lilla.
Vi följer Lea som är ett barn när boken börjar. Hon är född 1979 och genom hennes ögon lär vi oss mer om först det kommunistiska Albanien och sen landets tid i periodvis kaos när det sakta frigör sig.
Jag är lite kluven till boken. Men först av allt vill jag säga att jag faktiskt lärt mig rätt mycket om landets nutidshistoria i relation till det jag visste innan (typ att det varit kommunistiskt). Men det blir lite knepigt med ett barn som berättare som vill berätta så mycket mer än vad ett barn kan förklara och förstå.
Jag tycker om början av boken där det är mer ett barns berättelse om hennes uppväxt. Där det som alltid finns likheter kring de som växte upp i en värld utan digitala spel och mobiler. Men där hon också berättar om olikheterna ur ett barns perspektiv och ibland genom föräldrarnas eller farmoderns åsikter.
När landet blir mer oroligt samtidigt som Lea är i tonåren så blir både landets historia och hennes känslor mycket mer komplicerade. Det är tydligt att hon vill berätta så mycket. Jag tycker om de mer vardagliga detaljerna runt dem. Men när hon försöker berätta om hennes föräldrars liv i kaoset är det svårare att förstå både när de jobbar på ett företag eller är engagerade i politiken.
Som helhet är jag glad att jag läste boken även om boken ibland lider av att det blir en mix av memoarer och en faktabok. I synnerhet mot slutet.
Som helhet får boken ändå betyget 4 eftersom jag lärde mig en del nutidshistoria om ett för mig rätt okänt land. Och jag hade även rätt stor behållning av boken periodvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar