söndag 18 november 2018

Dold identitet av Lee Child

Den sextonde boken om Jack Reacher!

Handling: Dold identitet äger rum 6 månader innan Dollar utspelar sig och Reacher ställs inför ett livsavgörande beslut. Ska han göra det som armén ber honom om? Eller ska han våga gå sin egen väg?

Mars 1997. En kvinna hittas mördad, våldtagen och med halsen avskuren, bakom en bar i Carter Crossing, Mississippi. En bit därifrån ligger en arméförläggning. Misstanken om att det kan vara en militär som begått mordet går inte att frångå.

Stadens sheriff Elizabeth Deveraux är en före detta marinofficer. Men hennes utredning av mordet leder ingenstans så Pentagon skickar dit Jack Reacher, som är major hos militärpolisen, för att i hemlighet undersöka fallet. 
Reacher tar av sig sin uniform, tar på sig vanliga kläder, låter skägget växa, lägger ifrån sig sina id-handlingar, köper en tandborste och sätter sig på en buss mot staden. 

Det tar inte många timmar förrän Reacher möter Deveraux och inser att han har mött en likasinnad. Det tar inte heller många dagar innan Reacher kommer fram till två oroväckande frågor: Är det Pentagon som medvetet vilseleder Deveraux? Eller är det så att hon helt enkelt inte vill hitta mördaren?

Det här är visserligen den sextonde boken i serien men den utspelar sig i slutet av Jack Reachers militärkarriär. Alltså innan han börjar luffa runt.

Som så många andra gånger tar jag till en Jack Reacherbok när lyssningen går trögt och det är skönt att återse någon välbekant karaktär. Plus att det går fort att komma in i boken. Men precis som de senaste jag läst så är jag nöjd när väl halva boken är avklarad. Resten blir lite av en transportsträcka till slutet med lite olika tvister.

Däremot är det intressant att se en yngre Jack Reacher (det här är 1997 och han är 36 år). Det blir mestadels en intressant interaktion mellan honom och Deveraux. Tyvärr också en ovanligt lång sexscen som jag hade i öronen när jag körde hem en dag. Just sexscener och ljudböcker går väldigt dåligt ihop hos mig. Och eftersom jag körde kunde jag inte gå över till e-boken och bläddra förbi. Så det var bara att pausa.

Jag är väldigt kluven till den här. Vissa delar gillar jag verkligen med den. Men det var för mycket dödande för mig. Det blir lite av en besk eftersmak. Samtidigt uppskattar jag återblicken jag fick.

Det totala slutbetyget blir 3 av 5 av mig (vissa delar får 4 och vissa 2).

torsdag 15 november 2018

20 snabba om hösten

Enligt O har gjort en enkät nu i höst. Eftersom läsningen går trögt passar det utmärkt att hoppa på den här.

Vad väljer du? Tänk snabbt!

höst eller vår? Egentligen tycker jag hösten kan vara rätt mysig med alla vackra färger och att få kura i soffan med gott samvete. Men när våren kommer så kan jag verkligen känna en speciell glädje när en stor del av naturen börjar leva igen. Och att ljuset kommer allt mer.

snö eller regn? Få saker slår en vacker vit vinterdag med klarblå himmel. Halkan när jag ska köra klarar jag mig däremot gärna utan.

glögg eller varm choklad? Här velade jag faktiskt trots att jag skulle tänka snabbt. Jag dricker båda ungefär lika sällan. Jag längtar däremot sällan efter glögg. Men en kopp varm choklad får mig att tänka vackra barndomstankar.

pepparkakor eller lussekatter? Båda är goda men lussekatter lockar nog aningen mer. Men om det handlar om Skånska pepparkakor kanske jag ångrar mig.

tv-serie eller film? Här velar jag igen. En riktigt bra film är svårslagen. Tyvärr finns det så få så därför får tv-serien vinna som jag ser mest av.

teater eller musikal? Jag minns inte när jag senast var på en teater. Men musikal har jag i alla fall gått på när jag var yngre.

deckare eller feelgood? Här behöver jag inte tveka eftersom jag läser betydligt fler deckare än feelgood.

pocket eller inbunden? Jag läser ju mest pocket. Inbundna börjar bli allt skönare med lite större text men de är fortfarande klumpiga att hålla i.

e-bok eller ljudbok? Ljudbok definitivt. E-boken konkurrerar mot alla mina hyllvärmare. Men jag har köpt en Storytel Reader nu i höst så jag hoppas att jag kommer att tycka om den och börja läsa mer e-böcker också.

bokmärke eller hundöra? Bokmärke såklart. Men någon enstaka gång kan jag göra ett hundöra om jag inte har ett bokmärke i sikte.

en i taget eller slalomläsning? Eftersom jag alltid har både en ljudbok och en bok som jag läser samtidigt så blir det automatiskt slalomläsning. Däremot försöker jag se till att de inte är av samma genre.

bibliotek eller bokaffär? Även om mest köper mina böcker och nyttjar biblioteket lite väl lite är jag ändå tacksam över att det finns. Att så många böcker finns där helt gratis för utlåning!

bokblogg eller booktuber? Bokblogg alla gånger. Jag har försökt lyssna på booktuber men det går för långsamt och är för pratigt.

instagram eller facebook? Jag gillar egentligen båda. Men för bokbloggen har jag bara Instagram. Däremot gillar jag Facebooks grupper.

På spåret eller Så mycket bättre? Inget givet val eftersom jag/vi inte följer något av dessa. Men måste jag välja så har jag nog sett lite mer av Så mycket bättre de senaste åren.

Lady Gaga eller Barbra Streisand? Det är något speciellt med Barbra Streisand.

Ingemar Bergman eller Vilhelm Moberg? Här väljer jag Vilhelm Moberg på känsla utan att ha en aning.

hyacint eller amaryllis? Hyacint alla gånger. Den luktar underbart.

adventsstjärna eller adventsljusstake? Alltid en blandning.

julböcker eller julmusik? Blir det bara en av dem så blir det lite julmusik. Med betoning på lite.

måndag 12 november 2018

Ensam kvar av Rhiannon Navin

Varje förälders värsta mardröm!

Handling: Zach är sex år och står intryckt i en garderob när en ung kille går genom skolkorridorerna och skjuter ihjäl 19 personer. Zach hör skotten men anar inte då att ett av dem just har dödat hans storebror Andy.

Händelsen får hela familjen att falla isär. Zachs mamma och pappa tar ut sin förtvivlan på gärningsmannens föräldrar, som de ställer till svars för dådet. Zach är förtvivlad, men är ändå den som har styrkan att börja gå vidare. Med ett barns optimism och envishet försöker han övertyga dem om att förlåtelse är möjlig. Och med Zachs hjälp kan familjen övervinna sorgens skoningslösa och ödesdigra kraft.


När jag kollade kommande böcker i oktober blev jag genast nyfiken på den här boken. Vid det här laget har det kommit både böcker, filmer och poddar om skolskjutningar. Men den här har ett lite annat angreppssätt.

Zach är en kille som man verkligen tycker om. I början var jag lite orolig för att det är hans röst genom hela boken, och hur bra kan en bok bli genom en sexåring? Men jag tycker att det gick väldigt bra. Vi läsare får även ta del av det som Zach hör och ser, så även om han inte förstår vad som sägs alltid på nyheterna eller mellan de vuxna så förstår ändå vi läsare. Här blir det också tydligt hur många ceremonier som vi vuxna gör som blir väldigt förvirrande för ett barn.

Det finns så mycket smärta hos familjen och det är omöjligt att inte bli berörd eller arg. Som så många andra gånger är det dessutom barnet som kommer mest i kläm när något händer och de vuxna inte klarar av att hantera sin egen sorg. Som dessutom gör dem extra arga periodvis. Zach är dessutom van att vara den mer snälla och lite mer osynlige. Men inte ens han klarar vad som helst.

Det är inte svårt att förstå varför den här familjen faller lite djupare än många andra. Det framgår rätt tydligt men inte så att vi blir skrivna på näsan om det. Det uppskattar jag.

När jag tänker tillbaka på boken nu ser jag för mig rätt många scener som fastnat. Ovanligt många tror jag eftersom de är så känsloladdade. Som när Zach gömmer sig i sin brors garderob. Eller när han ska försöka gå tillbaka till skolan och klassen. Skräcken som lurar i mörkret...

Det här är en bok som jag verkligen tyckte om och som kommer att stanna rätt länge i mitt minne.

Tack Bookmark för recensionsexemplaret!

Betyg 4+ av 5 just nu. Den kan eventuellt få en femma när jag gör en återblick vid årsskiftet.

lördag 10 november 2018

Borkmanns punkt av Håkan Nesser

Den andra boken om Van Veeteren!

Handling: Någonstans därute satt en mördare och kände sig allt säkrare ...
Kaalbringen, en liten europeisk kuststad, är en stad i skräck. Två bestialiska mord har nyligen inträffat, i snabb följd. När och var ska "Halshuggaren" slå till igen? Är det slumpen eller en uttänkt plan som avgör vem som blir nästa offer?
Det blir den luttrade kriminalaren Van Veeterens uppgift att söka det dolda sambandet mellan en serie till synes oförklarliga mord.


För många år sedan läste jag några Van Veeteren men aldrig i någon ordning och det gick lång tid mellan gångerna. Så jag har ingen total känsla för Van Veeteren mer än att jag upplevt honom som lite av en surgubbe men som ändå löser brotten till slut. Och efter att ha lyssnat på de två första så finns känslan kvar. Den första hade jag läst någon gång men inte den här.

Tack vare Håkan Nessers sätt att skriva och övriga persongalleri vill jag ändå fortsätta. Och jag gissar att jag kommer att gilla Van Veeteren lite mer allt eftersom. Men han kommer aldrig bli som kommissarie Barbarotti.

Den här boken kom ut 1994. Alltså för 26 år sedan. Det tydligaste tecknet är avsaknaden av mobiltelefoner. Sen blir det alltid lite konstigt med att Håkan Nessers inte låter den här serien utspela sig på verkliga ställen. Jag kan förstå det till viss del men det blir ändå så konstigt när i princip alla andra böcker gör det - om de förstås inte är fantasy eller liknande.

Annars är det ett intressant brott och jag gillar som så ofta att vara lika ovetande som poliserna. Det gör det hela mer trovärdigt för mig. Jag gillar även när det är mer som en pusseldeckare. Däremot behåller ofta Van Veeteren sina funderingar för sig själv kanske lite väl länge. Men även jag hann komma in på samma tankar så jag blev inte så förvånad.

Betyget blir 3+ av 5.

måndag 5 november 2018

Syskonen av Tessa Hadley

En fin roman om fyra syskon och relationerna dem emellan!

Handling: Fyra syskon semestrar i sin barndoms sommarstuga. Roland kommer med sin nya fru som systrarna inte tycker om. Alice har med sig en gammal kärleks tonårsson som smider planer att förföra Rolands dotter. Fran kommer utan sin man som prioriterat turné med bandet. Och äldsta systern Harriet får sin självbild sönderslagen när passionen slår till. Nuet och det förflutna glider in i och påverkar varandra tills allt är förändrat.

Tessa Hadley är en ny författare för mig och jag blev nyfiken på den när den då och då dök upp i mitt Instagram- och bloggflöde med positiva kommentarer.

Det här är en rätt långsam berättelse om fyra vuxna syskon som återses i morföräldrarnas gamla hus som de nu äger. De behöver dessutom ta ett beslut på om de ska behålla huset eller sälja det. Dit kommer förutom de fyra syskonen Harriet, Roland, Alice och Fran även Alices expojkväns son, Rolands nya fru och hans tonårsdotter samt Frans två barn Ivy och Arthur som är lite yngre. Och de gör självklart att det även händer en del.

Det känns som boken har lite olika lager. Dels stämningen mellan syskonen och hur det nu ska bli när broderns nya kvinna kommer dit som de inte alls känner. Syskonen i sig är dessutom väldigt olika även om de känner varandra väl.

När jag tänker tillbaka på boken så känner jag också hur den speglar en klassisk sommar med både sol och regn. Jag ser barnens upptäcktsfärder och där de hittar saker som de inte vill berätta om för de vuxna. Just den biten tycker jag är väldigt bra beskriven.

Mitt i tycker jag boken stannar av lite men det kan också bero på att mitt läsande blev trögare med en arbetsvecka och höstmörker. Då sker plötsligt ett tillbakahopp i boken och vi får träffa syskonens mammas som åker hem med de tre äldsta (det fjärde barnet har ännu inte blivit till) till sina föräldrar. De som äger huset som syskonen i nutid befinner sig i. Det är en kris i äktenskapet och läsaren får en liten känsla för hur deras uppväxt ser ut. Alice, som är den tredje i skalan är bara 1½ år så det handlar mer om Harriet och Roland.

Väl tillbaka i nutidshistorien händer det betydligt mer och boken får en form av upplösning.

Det är en fin berättelse och jag tycker att Tessa Hadley beskriver människor, händelser och miljöer på ett väldigt vackert sätt. Något i hennes språk fångar mig.

Betyget blir 4 av 5.

fredag 2 november 2018

Thorsten Flinck - En självbiografi av Thorsten Flinck och Håkan Lahger

Underrubrik: Kom och skratta åt Lilleputt!

Handling: Biografin är nedtecknad av Håkan Lahger och är inläst av Thorsten Flinck själv. I egna kapitel berättar bland andra MIKAEL PERSBRANDT, EVA RÖSE och LENA ENDRE om sina personliga och professionella relationer till Thorsten Flinck. Vad är det som kan förmå en människa att nå så högt för att därefter driva sig själv rakt ner i botten?

Thorsten Flincks självbiografi är en intim och förtrolig berättelse om att ständigt söka bekräftelse, hantera scenskräck, parera smutskastning i Dramatens korridorer och jaga pengar till knark. Med lika delar humor och storslagen berättarglädje bjuder Thorsten Flincks biografi på dråpliga incidenter, storslagna succéer och oundvikliga katastrofer. Efter ett liv fyllt av spektakulära framgångar och personliga tragedier summeras ett högst ovanligt öde i en ursäkt till alla som drogs med i fallet.


Tidigare i år lyssnade jag på Mikael Persbrants självbiografi och nu var det dags för Thorsten Flincks självbiografi. Jag kan inte säga att jag har någon direkt relation till Thorsten Flinck. Jag har inte gått särskilt mycket på teater och i synnerhet inte hans typ av föreställningar (utan egentligen mest musikaler). Jag har inte läst mycket om honom i pressen heller mer än att han är far till Annika Jankells två döttrar och att han haft mycket problem med droger och allt som det medför. En inte särskilt stabil person har varit min syn på honom. Men han har levt ett udda liv och det gör att hans självbiografi blir intressant för mig.

Självbiografin är huvudsakligen kronologiskt skriven. I början handlar det mycket om hans uppväxt där han och hans tvillingbror växer upp med en ensamstående mamma. Det är tydligt att han känner mycket bitterhet mot både sin mamma och sin bror. Men utifrån hur han förklarar det så inser man att det lätt kan se ut som det gör utifrån hans perspektiv. Under den här delen av boken kommer även en nära släkting till tals som berättar hur hon såg på hans uppväxt och det är då man inser hur udda boken är. För hon berättar om hur hans mamma har slitit som ensamstående mamma och verkligen gjort allt hon kunnat för dem. Så Thorsten Flinck har verkligen inte bara tagit med personer i boken som delar hans syn på hur saker låg till utan här får man helt andra "sanningar". Och det gör den här boken rätt unik. Grejen med en självbiografi är ju ofta att en person kan berätta det ur sitt eget perspektiv. Men kanske har Thorsten en sådan insikt att han faktiskt väljer att ha det så här. Men sen faller det då han själv verkligen inte funnits där för sina barn. Här kan jag fortsätta länge...

Det är väldigt tydligt när man läser (eller lyssnar som i mitt fall) att han är en oerhört komplex person som inte fått någon diagnos men med mycket stor sannolikhet skulle ha fått en idag. Och nu är det svårt att veta hur mycket som beror på hans missbruk genom åren och en eventuell diagnos.

En stor del av boken handlar om hans tid på teatern och människor han jobbade med. Mycket av det är intressant och återigen blir inhoppen från andra personer väldigt givande. För de kan både förstärka det han sagt men även visat problematik ur ett annat perspektiv. Ja, jag gillar verkligen det inslaget. Och kanske var det nödvändigt för trovärdigheten av boken.

Konflikten med Ingmar Bergman var det flera som pratade om så det känns som jag har en rätt bra bild av det som hände och att det känns rätt trovärdigt. Men ingen vet vad Ingemar Bergman verkligen tänkte förstås.

Precis som med Mikael Perbrandts bok så kan jag inte säga att jag gillade huvudpersonen bättre efteråt. Men jag har fått en insikt i teatervärlden de lever i och hur mycket missbruk förstör (som om jag inte redan förstått det).

Boken får betyget 4- av 5 av mig.