
Handling: En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.
I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.
Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.
Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?
Trots alla svenska deckare som kommit under senare år så blir man (jag?) tydligen inte mättad på dem. Jag tyckte mycket om den här boken och jag kommer definitivt läsa nästa bok av Kristina Ohlsson. Jag tyckte om tempot och att få följa de olika personerna i utredningsgruppen. Vid något tillfälle störde jag mig på att ingen av kvinnorna som beskrevs lite mer ingående verkade vettiga (av huvudpersonerna) men Fredrika Bergman växte under tiden vilken gjorde att det kändes bättre.
Det finns en hel del att förbättra men trots det tycker jag boken är bra för att vara en debut. Att Kristina Ohlsson själv jobbar på Rikspolisstyrelsen gör att trovärdigheten ökar lite angående polisens sätt att jobba (i alla fall så hoppas jag det).