Den här boken läste jag under en barnfri dag. Underbart!
Handling: En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.
I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.
Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.
Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?
Trots alla svenska deckare som kommit under senare år så blir man (jag?) tydligen inte mättad på dem. Jag tyckte mycket om den här boken och jag kommer definitivt läsa nästa bok av Kristina Ohlsson. Jag tyckte om tempot och att få följa de olika personerna i utredningsgruppen. Vid något tillfälle störde jag mig på att ingen av kvinnorna som beskrevs lite mer ingående verkade vettiga (av huvudpersonerna) men Fredrika Bergman växte under tiden vilken gjorde att det kändes bättre.
Det finns en hel del att förbättra men trots det tycker jag boken är bra för att vara en debut. Att Kristina Ohlsson själv jobbar på Rikspolisstyrelsen gör att trovärdigheten ökar lite angående polisens sätt att jobba (i alla fall så hoppas jag det).
lördag 24 juli 2010
Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld
Precis som jag hoppades var det här en helt underbar bok. Jag har varit lite orolig att jag inte skulle tycka om den då den är rätt hyllad och mina förväntningar därför höga.
Handling: Alice är en försynt och väluppfostrad flicka från en småstad i Wisconsin. En tragisk olyckshändelse när hon är sjutton år skakar hennes idylliska värld och kommer att för alltid prägla hennes livsinställning. När hon tio år senare möter den sorglöse, charmige och festglade Charlie Blackwell faller hon till sin egen stora förvåning för honom. Charlie är den förmögne sonen i en stor och välkänd republikansk släkt, själv är Alice en engagerad skolbibliotekarie och en övertygad demokrat, nöjd med sitt stillsamma liv. De gifter sig och hon försöker att vänja sig vid den Blackwellska klanens ambitioner och självtillräcklighet, men känner sig främmande för de märkliga traditioner som utspelas på deras exklusiva sommarresidens och country club. När Charlie så småningom blir president hamnar Alice i en situation hon aldrig ens drömt om, i en ställning med makt och inflytande, privilegier och skyldigheter. Och när Charlies kontroversiella andra omgång i Vita huset tar sin början tvingas Alice till sist ta itu med motsättningarna i sin tillvaro. Hur kan hon älska sin man trots att hon i grunden ogillar det han står för? Vad ska hon göra när hennes privata jag nu hamnat i direkt konflikt med rollen som Amerikas första dam?
Det var ett bra tag sen jag köpte den här men eftersom den är hyfsat tjock (570 sidor) så ville jag har gott om tid att läsa den och inte ta 1-3 sidor per kväll. Nu är det semester och jag fick några härliga lässtunder. Jag tyckte det var en underbar skildring av en kvinnas uppväxt i USA och jag tyckte mycket om att få följa hennes tankar om saker och ting. Det jag tyckte minst om var faktiskt delen mot slutet som kändes lätt forcerad om tiden som presidenthustru. Kanske för att den delen handlade mer om politik och hennes konflikter med sitt eget samvete kontra det hennes man tvingades ta beslut om.
Det tilltalade mig mycket mer att följa hennes uppväxt med bland annat hennes färgstarka farmor. Även tiden med hennes man och deras riktigt stora kris var intressant att följa. Sen var det i och för sig bara drygt ett hundra sidor kvar så jag gillade merparten av boken väldigt mycket.
Handling: Alice är en försynt och väluppfostrad flicka från en småstad i Wisconsin. En tragisk olyckshändelse när hon är sjutton år skakar hennes idylliska värld och kommer att för alltid prägla hennes livsinställning. När hon tio år senare möter den sorglöse, charmige och festglade Charlie Blackwell faller hon till sin egen stora förvåning för honom. Charlie är den förmögne sonen i en stor och välkänd republikansk släkt, själv är Alice en engagerad skolbibliotekarie och en övertygad demokrat, nöjd med sitt stillsamma liv. De gifter sig och hon försöker att vänja sig vid den Blackwellska klanens ambitioner och självtillräcklighet, men känner sig främmande för de märkliga traditioner som utspelas på deras exklusiva sommarresidens och country club. När Charlie så småningom blir president hamnar Alice i en situation hon aldrig ens drömt om, i en ställning med makt och inflytande, privilegier och skyldigheter. Och när Charlies kontroversiella andra omgång i Vita huset tar sin början tvingas Alice till sist ta itu med motsättningarna i sin tillvaro. Hur kan hon älska sin man trots att hon i grunden ogillar det han står för? Vad ska hon göra när hennes privata jag nu hamnat i direkt konflikt med rollen som Amerikas första dam?
Det var ett bra tag sen jag köpte den här men eftersom den är hyfsat tjock (570 sidor) så ville jag har gott om tid att läsa den och inte ta 1-3 sidor per kväll. Nu är det semester och jag fick några härliga lässtunder. Jag tyckte det var en underbar skildring av en kvinnas uppväxt i USA och jag tyckte mycket om att få följa hennes tankar om saker och ting. Det jag tyckte minst om var faktiskt delen mot slutet som kändes lätt forcerad om tiden som presidenthustru. Kanske för att den delen handlade mer om politik och hennes konflikter med sitt eget samvete kontra det hennes man tvingades ta beslut om.
Det tilltalade mig mycket mer att följa hennes uppväxt med bland annat hennes färgstarka farmor. Även tiden med hennes man och deras riktigt stora kris var intressant att följa. Sen var det i och för sig bara drygt ett hundra sidor kvar så jag gillade merparten av boken väldigt mycket.
tisdag 13 juli 2010
Middag med mr latte - för den som älskar mat
Middag med mr latte är skriven av Amanda Hesser som är utbildad kock men som sen har jobbat som matskribent och författare.
Handling: "Matskribenten Amanda lever ett liv där det mesta handlar om mat. Hon rör sig hemvant mellan New Yorks finkrogar och privata middagar med vänner, gör en resa till Rom med italienskt hemlagat på menyn, samt ett besök till den bästa tapasbaren i Barcelona. När hon träffar mr Latte är det mycket som måste stämma 1; han måste dela hennes kärlek till mat, älska att gå på restaurang, gilla sushi såväl som inälvsmat och absolut kunna öppna en flaska champagne.
Det här är något så ovanligt som en mat- och kärlekshistoria som skickligt vävts samman till en rolig och inspirerande kokbok med över 100 recept: lätta sallader, mat att ta med sig när man flyger, franska grytor, amerikansk husmanskost, läckra desserter och mycket mer. "
Den här boken beskrivs som en chic-lit vilket för mig känns lite konstigt eftersom den inte är skönlitterär utan självupplevd. Den bygger på krönikor hon skrev för New York Times när hon träffade sin man och deras väg mot bröllopet. Den blir i och för sig rätt ytligt då den på 336 sidor dessutom innehåller över hundra recept.
Den här boken ska man läsa om man älskar att laga mat, älskar att äta mat eller bara vill få matinspiration på något sätt. Man ska inte läsa den om man har höga krav på språket eller att det ska vara något storverk förutom matdelen.
Handling: "Matskribenten Amanda lever ett liv där det mesta handlar om mat. Hon rör sig hemvant mellan New Yorks finkrogar och privata middagar med vänner, gör en resa till Rom med italienskt hemlagat på menyn, samt ett besök till den bästa tapasbaren i Barcelona. När hon träffar mr Latte är det mycket som måste stämma 1; han måste dela hennes kärlek till mat, älska att gå på restaurang, gilla sushi såväl som inälvsmat och absolut kunna öppna en flaska champagne.
Det här är något så ovanligt som en mat- och kärlekshistoria som skickligt vävts samman till en rolig och inspirerande kokbok med över 100 recept: lätta sallader, mat att ta med sig när man flyger, franska grytor, amerikansk husmanskost, läckra desserter och mycket mer. "
Den här boken beskrivs som en chic-lit vilket för mig känns lite konstigt eftersom den inte är skönlitterär utan självupplevd. Den bygger på krönikor hon skrev för New York Times när hon träffade sin man och deras väg mot bröllopet. Den blir i och för sig rätt ytligt då den på 336 sidor dessutom innehåller över hundra recept.
Den här boken ska man läsa om man älskar att laga mat, älskar att äta mat eller bara vill få matinspiration på något sätt. Man ska inte läsa den om man har höga krav på språket eller att det ska vara något storverk förutom matdelen.
lördag 10 juli 2010
När barnet lagt sig av Michael Nyqvist
En kort och lättläst bok!
Handling: "En dag var vår blå Saab utbytt mot en guldfärgad Ford Fairlaine av sextiofyra års modell. Den svenska lite sura doften hade bytts ut mot en mera plastig amerikansk. Vi var de enda som hade en amerikanare på gatan. Att sitta i bilen kändes som att vara i en agentfilm. Man kunde skjuta iväg raketer med cigarettändaren och radion såg ut som en polissändare. En dag när jag satt själv bakom ratten och jagade en bov fastnade tutan och det gick inte att få den att tystna. Pappa bar mig, som var livrädd, ut ur bilen och sa att det inte var något som gått sönder. Den sommaren åkte vi iväg i Fairlainen - inte på min längsta, men viktigaste resa - över alperna, söderut.
Sedan den resan var inget mera sig likt. På hösten sålde pappa Forden och köpte en Volvo. Då brydde jag mig inte längre.
Det mesta som jag har sett efter det har varit som ur ögonvrån, det har passerat utan att jag riktigt tittat till.
En dag satte jag mig ner och började skriva.
Jag skrev för att försöka förstå den där luftfärden, när jag sträcks över från en famn till en annan och i den nya famnen får jag ett namn och en adress. En av alla adresser jag sedan sökt i fyrtio år.
Det är nog därför jag har skrivit boken."
Boken är väldigt lättläst och jag tappar aldrig intresset. Det känns som han skrev boken mycket för att reda upp sina tankar kring sin adoption och sina känslor för sin biologiska släkt. Han berör väldigt ytligt sin barndom, uppväxt och karriär. Där får man bara små skärvor som i sig är väldigt intressanta men alldeles för kortfattade. Michael Nyqvist håller väldigt på sitt familjeliv och är mycket förtegsam även om dem i boken. Jag har inte ändrat syn på Michael Nyqvist jag har bara fått komma honom lite lite närmare.
Handling: "En dag var vår blå Saab utbytt mot en guldfärgad Ford Fairlaine av sextiofyra års modell. Den svenska lite sura doften hade bytts ut mot en mera plastig amerikansk. Vi var de enda som hade en amerikanare på gatan. Att sitta i bilen kändes som att vara i en agentfilm. Man kunde skjuta iväg raketer med cigarettändaren och radion såg ut som en polissändare. En dag när jag satt själv bakom ratten och jagade en bov fastnade tutan och det gick inte att få den att tystna. Pappa bar mig, som var livrädd, ut ur bilen och sa att det inte var något som gått sönder. Den sommaren åkte vi iväg i Fairlainen - inte på min längsta, men viktigaste resa - över alperna, söderut.
Sedan den resan var inget mera sig likt. På hösten sålde pappa Forden och köpte en Volvo. Då brydde jag mig inte längre.
Det mesta som jag har sett efter det har varit som ur ögonvrån, det har passerat utan att jag riktigt tittat till.
En dag satte jag mig ner och började skriva.
Jag skrev för att försöka förstå den där luftfärden, när jag sträcks över från en famn till en annan och i den nya famnen får jag ett namn och en adress. En av alla adresser jag sedan sökt i fyrtio år.
Det är nog därför jag har skrivit boken."
Boken är väldigt lättläst och jag tappar aldrig intresset. Det känns som han skrev boken mycket för att reda upp sina tankar kring sin adoption och sina känslor för sin biologiska släkt. Han berör väldigt ytligt sin barndom, uppväxt och karriär. Där får man bara små skärvor som i sig är väldigt intressanta men alldeles för kortfattade. Michael Nyqvist håller väldigt på sitt familjeliv och är mycket förtegsam även om dem i boken. Jag har inte ändrat syn på Michael Nyqvist jag har bara fått komma honom lite lite närmare.
tisdag 6 juli 2010
I grunden utan skuld av Viveca Sten
Inte lika bra som hennes tidigare.
Handling: Nora Linde, vän med kriminalinspektören Thomas Andreasson har fått veta att hennes man har varit otrogen. Eftersom sportlovet kommer väldigt lägligt så flyr hon ut till Sandhamn med sina söner. När barnen en dag leker i skogen med sina kompisar hittar de armen från en död människa.
Parallellt med de nutida händelserna får vi följa Thorwald som växer upp på Sandhamn i början av 1900-talet.
Jag tycker inte den här var så bra som jag hade hoppats på. Precis som böckerna innan så är inte deckarhistorien i sig särskilt intressant utan det är Nora som jag varit intresserad av att följa. Men för mig blir det för mycket klyschor och jag stör mig på Nora istället för att ha henne som favoritperson. Jag har upplevt henne som en klok karaktär men för mycket av det hon gör känns som hon förändrats till någon annan. Visserligen lär man inte vara så rationell när man upptäcker att ens make är otrogen men nej, det stämmer ändå inte för mig.
Den dåtida historien om Thorwald tar också för mycket utrymme. Den biten borde ha kortats ner rejält. Det är visserligen intressant att få lite information om hur det kunde vara på Sandhamn under 20-talet men det är för mycket upprepningar av samma sak. Därför känns det mest som utfyllnad.
Jag får se om jag läser en fjärde bok av henne. Just nu är jag inte så intresserad.
Handling: Nora Linde, vän med kriminalinspektören Thomas Andreasson har fått veta att hennes man har varit otrogen. Eftersom sportlovet kommer väldigt lägligt så flyr hon ut till Sandhamn med sina söner. När barnen en dag leker i skogen med sina kompisar hittar de armen från en död människa.
Parallellt med de nutida händelserna får vi följa Thorwald som växer upp på Sandhamn i början av 1900-talet.
Jag tycker inte den här var så bra som jag hade hoppats på. Precis som böckerna innan så är inte deckarhistorien i sig särskilt intressant utan det är Nora som jag varit intresserad av att följa. Men för mig blir det för mycket klyschor och jag stör mig på Nora istället för att ha henne som favoritperson. Jag har upplevt henne som en klok karaktär men för mycket av det hon gör känns som hon förändrats till någon annan. Visserligen lär man inte vara så rationell när man upptäcker att ens make är otrogen men nej, det stämmer ändå inte för mig.
Den dåtida historien om Thorwald tar också för mycket utrymme. Den biten borde ha kortats ner rejält. Det är visserligen intressant att få lite information om hur det kunde vara på Sandhamn under 20-talet men det är för mycket upprepningar av samma sak. Därför känns det mest som utfyllnad.
Jag får se om jag läser en fjärde bok av henne. Just nu är jag inte så intresserad.
Medicinen av Hans Koppel
En mycket snabbläst bok.
Medicinen handlar om Johanna som är en frånskild tvåbarnsmor vars ex har barnen varannan helg av eget val. Hon trivs inte på tidningen där hon jobbar med att skriva om resor. Hon får plötsligt chansen att åka på en bjudresa för jobbets räkning och ska även få ta med barnen. Men den elaka chefen tar glatt ifrån henne resan och istället försöker hon tjäna ihop extrapengar genom att bli försöksperson för en ny medicin. Tabletterna får henne att förändras...
Det här är inte riktigt min typ av bok. Jag sitter inte och skrattar medan jag läser men jag lägger den inte heller åt sidan. Den är som sagt väldigt lättläst och jag funderar ju lite extra på den eftersom Hans Koppel fortfarande är okänd för oss.
Medicinen handlar om Johanna som är en frånskild tvåbarnsmor vars ex har barnen varannan helg av eget val. Hon trivs inte på tidningen där hon jobbar med att skriva om resor. Hon får plötsligt chansen att åka på en bjudresa för jobbets räkning och ska även få ta med barnen. Men den elaka chefen tar glatt ifrån henne resan och istället försöker hon tjäna ihop extrapengar genom att bli försöksperson för en ny medicin. Tabletterna får henne att förändras...
Det här är inte riktigt min typ av bok. Jag sitter inte och skrattar medan jag läser men jag lägger den inte heller åt sidan. Den är som sagt väldigt lättläst och jag funderar ju lite extra på den eftersom Hans Koppel fortfarande är okänd för oss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)