En framsidan jag tilltalades mycket av.
Handling: Quentin Coldwater är begåvad men olycklig. Han går sista året på high school och är bevisligen ett geni. Dock är han fortfarande hemligt besatt av en serie fantasyböcker han läste som liten, om det magiska landet Fillory. I jämförelse med det känns allting i det riktiga livet grått och meningslöst.
Allting förändras när Quentin oväntat blir antagen till Brakebills, ett hemligt och synnerligen exklusivt college i New York, där han ska komma att genomgå en grundlig och tuff utbildning i hur man praktiserar modern magi. Han bekantar sig också med annat man stöter på i college: vänskap, kärlek, sex, alkohol och droger. Trots det saknas någonting fortfarande, och magin skänker honom inte den lycka och äventyrslust han hoppats på.
Det finns heller ingenting som kan förbereda honom på den förbluffande upptäckt som väntar efter examen.
När jag var barn älskade jag Narnia-böckerna. Som tonåring slukade jag Sagan om ringen och trots att jag var vuxen när Harry Potter-böckerna kom så älskade jag att läsas dem också. För övrigt har jag inte varit mycket för Fantasy. Jag har testat vid några tillfällen men utan att fångas.
När jag läste om den här kändes den väldigt rätt för mig. Jag inhandlade den men innan jag hann börja läsa började det komma lite mindre nöjda inlägg om boken. Det gjorde att mina förväntningar sänktes vilket var bra. Många refererar till både Narnia och Harry Potter och jag förstår precis vad de menar. Jag tycker även att en viss bit hade lite av Sagan om ringen i sig.
Magikerna är väldigt ojämn. Ibland blir jag helt fast och vill inget hellre än att läsa vidare och ibland känns det bara segt och jag är mest bara irriterad på Quentin som ibland har så svårt att finna någon mening och nöje med livet.
På boktipset gav jag betyget 3 men egentligen pendlar den mellan en tvåa och en fyra.
måndag 28 januari 2013
lördag 19 januari 2013
Människa utan hund av Håkan Nesser
En lugn deckare som handlar mer om människorna än om själva deckargåtan.
Handling: December i Kymlinge. Medlemmarna i familjen Hermansson samlas för att fira 105-årsdagen. Pappa Karl-Erik fyller 65, äldsta dottern Ebba 40.Men ingenting blir som de tänkt sig. Natten före den stora bemärkelsedagen går Robert, sonen i familjen och ökändis efter sin insats i dokusåpan "Fångarna på Koh Fuk", ut på en promenad, och kommer aldrig tillbaka! Och nästa natt försvinner Ebbas son Henrik lika spårlöst.Det är ett egenartat fall som den italienskättade kriminalinspektören Gunnar Barbarotti får ta hand om. Kan det vara en ren slump att två människor försvinner från samma familj och samma adress med ett dygns mellanrum? Finns det en plan? Finns det ett samband?För att lösa gåtan med vad som hände de där decembernätterna måste Barbarotti nå in till denna dysfunktionella familjs svartaste hemligheter och göra det osynliga synligt och det är inte utan att han önskar att det fanns en godartad högre makt att ty sig till i nödens stund.
Det var länge sen jag läste något av Håkan Nesser och jag har aldrig lyssnat på någon bok av honom. Men jag har hört att han gör ett rätt bra jobb som uppläsare och blev lite nyfiken.
Människa utan hund är Håkan Nessers första bok om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti, en lugn sansad man utan alkoholproblem som för lite diskussioner med Gud om hans varande eller icke-varande. Men innan vi får lära känna Barbarotti får vi lära känna familjen Hermansson riktigt ingående. Och på så sätt känns den som den inte hade behövt vara en deckare utan bara kunnat handla om själva familjen och dess kluvna känslor för varandra.
Normalt sett vill jag ha deckare med tempo i när jag lyssnar men jag upplevde den här som lugn men ändå kunde jag inte sluta lyssna. Den var spännande nog fast det inte hände särskilt mycket i början. Men något i den bet sig fast i mig och mot slutet drömde jag till och med en mardröm om en viss situation i boken. Det är andra gången på kort tid en boks handling kommer som en mardröm till mig.
Jag kommer definitivt fortsätta med serien om Gunnar Barbarotti.
Håkan Nesser gör ett mycket bra jobb som uppläsare och jag upplever ingen störning alls.
Handling: December i Kymlinge. Medlemmarna i familjen Hermansson samlas för att fira 105-årsdagen. Pappa Karl-Erik fyller 65, äldsta dottern Ebba 40.Men ingenting blir som de tänkt sig. Natten före den stora bemärkelsedagen går Robert, sonen i familjen och ökändis efter sin insats i dokusåpan "Fångarna på Koh Fuk", ut på en promenad, och kommer aldrig tillbaka! Och nästa natt försvinner Ebbas son Henrik lika spårlöst.Det är ett egenartat fall som den italienskättade kriminalinspektören Gunnar Barbarotti får ta hand om. Kan det vara en ren slump att två människor försvinner från samma familj och samma adress med ett dygns mellanrum? Finns det en plan? Finns det ett samband?För att lösa gåtan med vad som hände de där decembernätterna måste Barbarotti nå in till denna dysfunktionella familjs svartaste hemligheter och göra det osynliga synligt och det är inte utan att han önskar att det fanns en godartad högre makt att ty sig till i nödens stund.
Det var länge sen jag läste något av Håkan Nesser och jag har aldrig lyssnat på någon bok av honom. Men jag har hört att han gör ett rätt bra jobb som uppläsare och blev lite nyfiken.
Människa utan hund är Håkan Nessers första bok om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti, en lugn sansad man utan alkoholproblem som för lite diskussioner med Gud om hans varande eller icke-varande. Men innan vi får lära känna Barbarotti får vi lära känna familjen Hermansson riktigt ingående. Och på så sätt känns den som den inte hade behövt vara en deckare utan bara kunnat handla om själva familjen och dess kluvna känslor för varandra.
Normalt sett vill jag ha deckare med tempo i när jag lyssnar men jag upplevde den här som lugn men ändå kunde jag inte sluta lyssna. Den var spännande nog fast det inte hände särskilt mycket i början. Men något i den bet sig fast i mig och mot slutet drömde jag till och med en mardröm om en viss situation i boken. Det är andra gången på kort tid en boks handling kommer som en mardröm till mig.
Jag kommer definitivt fortsätta med serien om Gunnar Barbarotti.
Håkan Nesser gör ett mycket bra jobb som uppläsare och jag upplever ingen störning alls.
Buzz av Anders de la Motte
En riktig actionthriller i snabbt tempo.
Handling: [Buzz] inleds i öknen. HP är i Dubai på flykt från sitt förflutna, Rebecca besöker ett afrikanskt land som livvakt åt en svensk minister. Plötsligt hamnar de båda i hotfulla situationer som tvingar dem tillbaka till Stockholm där deras vägar möts igen.
Buzz är fortsättningen på Geim där vi först lär känna HP och Rebecca. Det är samma snabba tempo som i den första boken men i mitt tycke inte riktigt lika bra. Geim levererade något nytt och därför blir det inte samma överraskning här. Det känns också att det är en mellanbok där man får lite mer svar serverat men den tredje och sista boken i serien levererar förhoppningsvis betydligt fler svar och en bra upplösning.
Trots att jag inte blev lika tagen av Buzz så lämnar den mig inte oberörd. Som programmerare, deckarälskare, forumläsare och bloggläsare är den på många sätt en perfekt kombo (ordet bokbloggar finns med i boken för övrigt). Den väcker tankar om internet och dess styrkor och svagheter och hur det kan utnyttjas av olika krafter. Jag kommer definitivt läsa den sista boken i serien - Bubble.
Handling: [Buzz] inleds i öknen. HP är i Dubai på flykt från sitt förflutna, Rebecca besöker ett afrikanskt land som livvakt åt en svensk minister. Plötsligt hamnar de båda i hotfulla situationer som tvingar dem tillbaka till Stockholm där deras vägar möts igen.
Buzz är fortsättningen på Geim där vi först lär känna HP och Rebecca. Det är samma snabba tempo som i den första boken men i mitt tycke inte riktigt lika bra. Geim levererade något nytt och därför blir det inte samma överraskning här. Det känns också att det är en mellanbok där man får lite mer svar serverat men den tredje och sista boken i serien levererar förhoppningsvis betydligt fler svar och en bra upplösning.
Trots att jag inte blev lika tagen av Buzz så lämnar den mig inte oberörd. Som programmerare, deckarälskare, forumläsare och bloggläsare är den på många sätt en perfekt kombo (ordet bokbloggar finns med i boken för övrigt). Den väcker tankar om internet och dess styrkor och svagheter och hur det kan utnyttjas av olika krafter. Jag kommer definitivt läsa den sista boken i serien - Bubble.
söndag 6 januari 2013
Sandmannen av Lars Kepler
Så spännande att jag drömde mardrömmar...
Handling: En ung man hittas gående på en hög järnvägsbro en kall vinternatt i Stockholm. Han har legionärssjukan och är svårt nerkyld. På Södersjukhuset visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år. Mannen var ett av seriemördaren Jurek Walters sista offer innan han greps av Joona Linna. Jurek Walter dömdes till rättspsykiatrisk vård och total isolering. Var har den unge mannen befunnit sig hela tiden? Hans oväntade vittnesmål gör att det gamla fallet måste tas upp igen. Det är bråttom. Någon måste ta sig in och vinna seriemördarens förtroende.
Eldvittnet som är Keplers förra bok hade periodvis ett mycket lugnare tempo och den gick också bra att lyssna på. Men något sa mig att jag inte skulle stå ut att lyssna på den här - att det skulle vara så mycket hemskare. Och ja, jag hade inte kunnat lyssna på den här. Det hade varit för obehagligt (för mig personligen). Istället blev det sträckläsning under några dagar. Fredagen avslutades med läsning av den här boken vilket ledde till en mycket obehaglig mardröm så jag vaknade kallsvettig runt halv ett. Att jag sen vid fem vaknade av min magsjuke sons vrål gjorde inte natten bättre...
Boken har ett mycket snabbt tempo och är obehaglig på många sätt. Just mentalsjukhus tycker jag är extra obehagligt (och orsaken till att jag inte läst Sankta Psyko än av Johan Theorin eller Belinda Bauers Mörk jord som jag fått låna av min syster). Inte blir det bättre när någon måste infiltrera avdelningen där Jurek Walter finns.
När boken Eldvittnet gav antydningar till handlingen i den här boken kände jag mig lite negativ men nu efteråt tycker jag nog att den här är bäst hittills eller möjligtvis delad plats med Paganinikontraktet. Med tanke på slutet så vill jag att nästa bok som komma ut redan i morgon! Nu har jag läst/lyssnat på två spännande böcker och båda slutar med väldigt spännande cliffhangers.
Handling: En ung man hittas gående på en hög järnvägsbro en kall vinternatt i Stockholm. Han har legionärssjukan och är svårt nerkyld. På Södersjukhuset visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år. Mannen var ett av seriemördaren Jurek Walters sista offer innan han greps av Joona Linna. Jurek Walter dömdes till rättspsykiatrisk vård och total isolering. Var har den unge mannen befunnit sig hela tiden? Hans oväntade vittnesmål gör att det gamla fallet måste tas upp igen. Det är bråttom. Någon måste ta sig in och vinna seriemördarens förtroende.
Med sin fjärde thriller överträffar Lars Kepler alla högt ställda förväntningar.
Eldvittnet som är Keplers förra bok hade periodvis ett mycket lugnare tempo och den gick också bra att lyssna på. Men något sa mig att jag inte skulle stå ut att lyssna på den här - att det skulle vara så mycket hemskare. Och ja, jag hade inte kunnat lyssna på den här. Det hade varit för obehagligt (för mig personligen). Istället blev det sträckläsning under några dagar. Fredagen avslutades med läsning av den här boken vilket ledde till en mycket obehaglig mardröm så jag vaknade kallsvettig runt halv ett. Att jag sen vid fem vaknade av min magsjuke sons vrål gjorde inte natten bättre...
Boken har ett mycket snabbt tempo och är obehaglig på många sätt. Just mentalsjukhus tycker jag är extra obehagligt (och orsaken till att jag inte läst Sankta Psyko än av Johan Theorin eller Belinda Bauers Mörk jord som jag fått låna av min syster). Inte blir det bättre när någon måste infiltrera avdelningen där Jurek Walter finns.
När boken Eldvittnet gav antydningar till handlingen i den här boken kände jag mig lite negativ men nu efteråt tycker jag nog att den här är bäst hittills eller möjligtvis delad plats med Paganinikontraktet. Med tanke på slutet så vill jag att nästa bok som komma ut redan i morgon! Nu har jag läst/lyssnat på två spännande böcker och båda slutar med väldigt spännande cliffhangers.
lördag 5 januari 2013
Fjällgraven av Hjorth och Rosenfeldt
Spännande som alltid!
Handling: Höst. Två väninnor är uppe och fjällvandrar i Jämtlandstriangeln. Det regnar häftigt och när en av dem kommer för nära kanten mot det forsande vattendraget ger den vika och kvinnan faller. Hon klarar sig, men kvinnorna gör en makaber upptäckt.
Från flodbanken sticker en skeletthand upp. Lokal polis kommer till platsen. Det visar sig vara sex lik nedgrävda, två av dem barn. Ganska snart slås det fast att det inte handlar om ett fornfynd och Riksmordkommissionen kallas in. Sebastian Bergman är numera en del av teamet och beger sig tillsammans med de andra till Jämtland. Arbetet med att identifiera de döda tar sin början.
Det blir en mycket svår uppgift. Två av de döda är ett holländskt par som rapporterades försvunna hösten 2003. Men de andra fyra, en familj, kommer de ingenstans med, trots att allt pekar på att de hamnat i graven samtidigt. De enda familjer som skulle kunna stämma överens med de övriga kropparna i fjällgraven försvann tidigare eller senare och långt från Jämtland.
Och så var det den där singelolyckan några mil därifrån, samma vecka som holländarna måste ha försvunnit. En amerikansk kvinna i hyrbil, tydligen med falska id-handlingar.
Det finns mycket i historien som inte stämmer och utredningen riskerar att gå i stå.
Samtidigt undersöker en tv-journalist en så kallad asylavvikelse, två afghanska flyktingar som enligt myndigheterna gick under jorden sommaren 2003. Den enes fru har aldrig trott att hennes man skulle kunna lämna sin familj och har kontaktakt tv-journalisten. När han börjar gräva i ärendet visar det sig att Säpo varit inblandad i utredningen, som därför är hemligstämplad med hänsyn till rikets säkerhet.
I Hjorth och Rosenfeldts bokserie har jag gjort något jag inte gjort förut. Jag har läst första boken, sett första och andra på tv och nu har jag precis lyssnat på den tredje. Så jag hoppade över bok två och nöjde mig med att se den på tv. Jag vet inte ens om bok två hade kommit ut när den sändes på tv. Det som tv-serien medförde var att jag bara kan se Rolf Lassgård framför mig när det handlar om Sebastian Bergman i boken. Men det är helt ok för han spelade Sebastian Bergman väldigt bra.
Ibland känns det som själva deckarhistorien tuggar lite och fokus ligger på alla människor som finns med. Ibland blir det lite väl detaljerat om lite väl många bifigurer. Bland annat de som hittade kropparna och de som hjälpte till att spåra upp ett namn i backuper på polishuset (för er som läst boken). Varför så mycket text om dem? Men historien är trots allt intressant och jag anar en del samhällskritik där bland mycket annat. Även lite om hur svårt det kan vara för vissa invandrare att integrera sig i samhället.
Nu avslutades boken med en riktig cliffhanger vilket tyder på att det blir fler - och jag hoppas nästa kommer fort!
Uppläsningen gjordes av Niklas Falk som gjorde ett bra jobb.
Handling: Höst. Två väninnor är uppe och fjällvandrar i Jämtlandstriangeln. Det regnar häftigt och när en av dem kommer för nära kanten mot det forsande vattendraget ger den vika och kvinnan faller. Hon klarar sig, men kvinnorna gör en makaber upptäckt.
Från flodbanken sticker en skeletthand upp. Lokal polis kommer till platsen. Det visar sig vara sex lik nedgrävda, två av dem barn. Ganska snart slås det fast att det inte handlar om ett fornfynd och Riksmordkommissionen kallas in. Sebastian Bergman är numera en del av teamet och beger sig tillsammans med de andra till Jämtland. Arbetet med att identifiera de döda tar sin början.
Det blir en mycket svår uppgift. Två av de döda är ett holländskt par som rapporterades försvunna hösten 2003. Men de andra fyra, en familj, kommer de ingenstans med, trots att allt pekar på att de hamnat i graven samtidigt. De enda familjer som skulle kunna stämma överens med de övriga kropparna i fjällgraven försvann tidigare eller senare och långt från Jämtland.
Och så var det den där singelolyckan några mil därifrån, samma vecka som holländarna måste ha försvunnit. En amerikansk kvinna i hyrbil, tydligen med falska id-handlingar.
Det finns mycket i historien som inte stämmer och utredningen riskerar att gå i stå.
Samtidigt undersöker en tv-journalist en så kallad asylavvikelse, två afghanska flyktingar som enligt myndigheterna gick under jorden sommaren 2003. Den enes fru har aldrig trott att hennes man skulle kunna lämna sin familj och har kontaktakt tv-journalisten. När han börjar gräva i ärendet visar det sig att Säpo varit inblandad i utredningen, som därför är hemligstämplad med hänsyn till rikets säkerhet.
I Hjorth och Rosenfeldts bokserie har jag gjort något jag inte gjort förut. Jag har läst första boken, sett första och andra på tv och nu har jag precis lyssnat på den tredje. Så jag hoppade över bok två och nöjde mig med att se den på tv. Jag vet inte ens om bok två hade kommit ut när den sändes på tv. Det som tv-serien medförde var att jag bara kan se Rolf Lassgård framför mig när det handlar om Sebastian Bergman i boken. Men det är helt ok för han spelade Sebastian Bergman väldigt bra.
Ibland känns det som själva deckarhistorien tuggar lite och fokus ligger på alla människor som finns med. Ibland blir det lite väl detaljerat om lite väl många bifigurer. Bland annat de som hittade kropparna och de som hjälpte till att spåra upp ett namn i backuper på polishuset (för er som läst boken). Varför så mycket text om dem? Men historien är trots allt intressant och jag anar en del samhällskritik där bland mycket annat. Även lite om hur svårt det kan vara för vissa invandrare att integrera sig i samhället.
Nu avslutades boken med en riktig cliffhanger vilket tyder på att det blir fler - och jag hoppas nästa kommer fort!
Uppläsningen gjordes av Niklas Falk som gjorde ett bra jobb.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)