Magikerna av Lev Grossman

En framsidan jag tilltalades mycket av.

Handling: Quentin Coldwater är begåvad men olycklig. Han går sista året på high school och är bevisligen ett geni. Dock är han fortfarande hemligt besatt av en serie fantasyböcker han läste som liten, om det magiska landet Fillory. I jämförelse med det känns allting i det riktiga livet grått och meningslöst.

Allting förändras när Quentin oväntat blir antagen till Brakebills, ett hemligt och synnerligen exklusivt college i New York, där han ska komma att genomgå en grundlig och tuff utbildning i hur man praktiserar modern magi. Han bekantar sig också med annat man stöter på i college: vänskap, kärlek, sex, alkohol och droger. Trots det saknas någonting fortfarande, och magin skänker honom inte den lycka och äventyrslust han hoppats på.

Det finns heller ingenting som kan förbereda honom på den förbluffande upptäckt som väntar efter examen.
När jag var barn älskade jag Narnia-böckerna. Som tonåring slukade jag Sagan om ringen och trots att jag var vuxen när Harry Potter-böckerna kom så älskade jag att läsas dem också. För övrigt har jag inte varit mycket för Fantasy. Jag har testat vid några tillfällen men utan att fångas.

När jag läste om den här kändes den väldigt rätt för mig. Jag inhandlade den men innan jag hann börja läsa började det komma lite mindre nöjda inlägg om boken. Det gjorde att mina förväntningar sänktes vilket var bra. Många refererar till både Narnia och Harry Potter och jag förstår precis vad de menar. Jag tycker även att en viss bit hade lite av Sagan om ringen i sig.

Magikerna är väldigt ojämn. Ibland blir jag helt fast och vill inget hellre än att läsa vidare och ibland känns det bara segt och jag är mest bara irriterad på Quentin som ibland har så svårt att finna någon mening och nöje med livet.

På boktipset gav jag betyget 3 men egentligen pendlar den mellan en tvåa och en fyra.