Sandmannen av Lars Kepler

Så spännande att jag drömde mardrömmar...

Handling: En ung man hittas gående på en hög järnvägsbro en kall vinternatt i Stockholm. Han har legionärssjukan och är svårt nerkyld. På Södersjukhuset visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år. Mannen var ett av seriemördaren Jurek Walters sista offer innan han greps av Joona Linna. Jurek Walter dömdes till rättspsykiatrisk vård och total isolering. Var har den unge mannen befunnit sig hela tiden? Hans oväntade vittnesmål gör att det gamla fallet måste tas upp igen. Det är bråttom. Någon måste ta sig in och vinna seriemördarens förtroende.

Med sin fjärde thriller överträffar Lars Kepler alla högt ställda förväntningar.

Eldvittnet som är Keplers förra bok hade periodvis ett mycket lugnare tempo och den gick också bra att lyssna på. Men något sa mig att jag inte skulle stå ut att lyssna på den här - att det skulle vara så mycket hemskare. Och ja, jag hade inte kunnat lyssna på den här. Det hade varit för obehagligt (för mig personligen). Istället blev det sträckläsning under några dagar. Fredagen avslutades med läsning av den här boken vilket ledde till en mycket obehaglig mardröm så jag vaknade kallsvettig runt halv ett. Att jag sen vid fem vaknade av min magsjuke sons vrål gjorde inte natten bättre...

Boken har ett mycket snabbt tempo och är obehaglig på många sätt. Just mentalsjukhus tycker jag är extra obehagligt (och orsaken till att jag inte läst Sankta Psyko än av Johan Theorin eller Belinda Bauers Mörk jord som jag fått låna av min syster). Inte blir det bättre när någon måste infiltrera avdelningen där Jurek Walter finns.

När boken Eldvittnet gav antydningar till handlingen i den här boken kände jag mig lite negativ men nu efteråt tycker jag nog att den här är bäst hittills eller möjligtvis delad plats med Paganinikontraktet. Med tanke på slutet så vill jag att nästa bok som komma ut redan i morgon! Nu har jag läst/lyssnat på två spännande böcker och båda slutar med väldigt spännande cliffhangers.