lördag 31 oktober 2015

Spelets konst av Chad Harbach

Om vänskap och om att hitta sin plats...

Handling: Den unge basebolltalangen Henry Skrimshanders väg mot ett liv som proffs ser spikrak ut. Till den dag då han missar ett enkelt kast, ett misstag som kommer att få konsekvenser inte bara för honom själv utan också för personerna i hans närhet. 

Efter detta blir livet på Westish College sig inte likt. Henrys vän Mike Schwartz inser att han har styrt Henrys karriär på bekostnad av sin egen. Owen Dunne, Henrys rums- och lagkamrat, fastnar i ett komplicerat förhållande. Skolans rektor Guert Affenlight blir oväntat och hjälplöst förälskad. Och hans dotter Pella återvänder till Westish efter att ha flytt ett havererat äktenskap, fast besluten att börja ett nytt liv.


När jag läste om vad boken skulle handla om (raderna som kom efter ovanstående) så stod orden: "stor och varmhjärtad roman om vänskap och kärlek, strävan och engagemang". Det fick mig att tro att det var en varm och mysig roman. Men i själva verket handlar det om att växa upp. Att engagera sig. Att klara ta ansvar både för sig själv och för andra och vända motgångarna. Boken var lite mörkare än vad jag väntat mig men jag skulle ändå inte beskriva den som mörk.

Under närmare femhundra sidor får jag följa dessa fem personer. Jag som kvinna uppskattar att det faktiskt finns en kvinnlig karaktär med som motvikt. Och det är med nöd och näppe den klarar Bechdeltestet då Pella pratar lite med Owens mamma om mat.

Det är mycket sport i boken men inte så mycket så att jag som totalt ointresserad av baseball inte klarar av att läsa den. Utan det viktiga i boken är det som händer med de olika personerna både på planen och utanför.

Jag funderar lite över betyget och känner att bokens längd och trötta kvällar sänker läsupplevelsen och att jag kanske hade gett den en klar fyra om jag läst den under semestern medan den nu blir en stark trea.

måndag 26 oktober 2015

Slaktmånad av Lars Pettersson

Andra delen om Anna Magnusson och hennes liv i Kautokeino.

Handling: I oktober 2013 hittas en man i en bil på en avlägsen fjällväg utanför Kautokeino i Nordnorge, skjuten med ett prickskyttegevär. Det är Torben Nyhlén, statssekreterare i svenska näringsdepartementet. Omständigheterna gör att det klassas som terrordåd och säkerhetspolisen i både Oslo och Stockholm kopplas in. 

Samtidigt har kampen hårdnat om rätten till marken i Sápmi, samernas traditionella renbetesland. Till följd av ökad internationell efterfrågan har utvinning av dyrbara metaller blivit allt mer lönsamt. Det svenska Polar Gold AB vill öppna en nerlagd gruva väster om Kautokeino. Men kommunstyrelsen röstar emot.

Alla är dock inte motståndare till ny industri i trakten: fler arbetstillfällen och lönsamma bidrag lockar och Sametinget tonar ner risken för förgiftat vatten och förstörd natur. 
Åklagare Anna Magnusson är numera aktiv renägare på deltid. Hennes familj dras snart in i konflikten eftersom det är på deras traditionella parnings- och kalvningsområde som gruvan ligger. När så ännu ett mord inträffar blir stämningen än mer spänd i det lilla slutna samhället långt norr om polcirkeln.


Uppläsare: Lars T Johansson

Den första boken utspelar sig tio år tidigare och fokuserade mycket på Anna Magnusson. I den här boken får vi följa ganska många fler personer. I början hade jag inte så bra koll på vem som var vem men efterhand så blev det tydligare. Jag är alltid lite känsligare för när person efter person introduceras och jag lyssnar på boken. Namn fastnar lättare när jag läser dem.

Miljön är verkligen speciell i böckerna. Författaren själv bor halva året i Kautokeino och har regelbundet bott där de senaste tjugo åren åtminstone då hans fru kommer därifrån. Befolkningen där är inte odelat nöjda med hur de framställs. Det kan nog lätt bli väldigt stereotypt.

Det är väldigt intressant att läsa om de samiska förhållandena och hur komplext det är med rennäringen och betesmarker. Dessutom när olika intressen slåss om samma mark.

Precis som serien som startar med Svarthuset handlar dessa böcker så mycket mer än om ett brott. Visst jobbas det med ledtrådar men boken handlar inte om regelrätt polisarbete. Det är mycket om miljön uppe i norr och under vilka förhållanden de kan bo och jobba. För de som jobbar med renar kan det bli väldigt ensamt.

Lars Petterssons deckare passar mig och jag kommer definitivt fortsätta läsa han böcker om det kommer fler.

Uppläsaren Lars T Johansson gör återigen ett bra jobb.

söndag 18 oktober 2015

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson

En bok för matälskaren...

Handling: Karin tänker inte efter så noga när hon anmäler sig till kvällskursen i asiatisk matlagning varannan tisdag. Hon vet bara att hon behöver bryta den oro och ensamhet som uppstått efter maken Stens stroke. Även om han verkar ha klarat sig utan några fysiska skador är allt förändrat. Han har blivit sluten, vresig och likgiltig inför framtiden.

Matlagningskursen leds av Henrik, en passionerad och framgångsrik kock, och blir ett andningshål för Karin. Hon lär känna den livsbejakande Monika och de två börjar kalla sig Tisdagsklubben. Karin inser mer och mer att hennes liv inte alls har passerat något bäst före-datum. Monika får saker att hända och förmedlar nya sätt att se på världen och tillvaron. Ingenting är som förut i Karins liv och hon börjar ifrågasätta det hon tidigare trott var sant. Ska hon våga bejaka sina innersta önskningar och sätta sin trygga tillvaro på spel? Eller ska hon acceptera att alla drömmar inte slår in, särskilt inte efter sextio, och i stället vara nöjd med det hon faktiskt har?


Uppläsare: Anna Maria Käll

Men ska jag vara helt ärlig räcker det inte med att älska mat för att tycka om den här boken.

Den här boken handlar främst om människor i åldern 60 - 65 år som är i slutskedet av sitt arbetsliv. Stens stroke verkar indirekt sätta igång ett antal olika händelser. Både Sten och Karin måste anpassa sig efter bästa förmåga och det är inte lätt.

Som helhet tycker jag boken är bra. Jag älskar mat även om just husmanskost inte är favoritmaten. Den röda tråden handlar om lite olika livskriser och främst om allt som kommer då en i familjen blir riktigt sjuk, både för den sjuke och dess partner. Den handlar om kraven från omgivningen och om de som drar sig undan. Den handlar om livskriser och känslan av att inte räcka till. Hur mycket av det man verkligen vill göra ska styra ens val och hur mycket ansvar har man för sin familj. Boken väcker mycket tankar.

Det som var negativt var detaljerna. Allt var så svart eller vitt. Plötsligt kändes nästan alla människor extremt okänsliga och taffliga och ingen lyckades göra eller säga rätt saker. Så pass att jag var nära att sluta lyssna vid något läge. Jag förstår att vissa händelser får människor att dra sig undan. Eller att ord sårar. Men när verkligen alla människor som funnits där länge plötsligt mest kommer med anklagelser blir det konstigt. Som tur vad blev det bara en dipp och sen blev det sakta bättre och lite mer nyansfullt.

Anna Maria Käll passade mycket bra som uppläsare av den här boken. 

tisdag 13 oktober 2015

Flykten från läger 14 av Blaine Harden

En sann skildring om ett fångläger i Nordkorea och flykten därifrån.

Handling: Shin Dong-huyk föddes i arbetslägret 1982 och kände inte till något annat än den värld som fanns innanför det höga elstängslet där han växte upp. I tjugo år präglades hans liv av svält tortyr och angiveri ett upphittat riskorn kunde leda till en kamp på liv och död. Shin levde långt under varje form av mänsklig värdighet, ända till den dag då han lyckades fly och fann en helt ny värld, på andra sidan taggtråden. 


När jag önskade mig den här boken trodde jag att det skulle vara lite av en askungesaga. Men livet behöver inte vara lätt bara för att man får äta sig mätt.

Istället blev det en lektion om Nordkorea och Blaine Harden som skrivit boken blandar Shins historia med fakta om Nordkorea. Alla fakta har en tydlig not som hänvisar till källan (källorna står längst bak i boken). Det är verkligen ett skrämmande land med hemska ledare.

I Nordkorea straffas inte bara den som anses skyldig till ett brott, utan även personens familj i tre generationer blir straffade. Shins föräldrar har fått gifta sig i fånglägret och får två barn. Men där finns ingen kärlek utan endast straff och en ständig kamp om att få i sig mat. Han får se människor dödas redan när han är ett barn. Han vet inte vad kärlek är eller familjegemenskap. Han får lära sig att skvallra över minsta förseelse som andra gör. Han utsätts även för fruktansvärd tortyr.

När han blir lite äldre får han via andra fångar höra om vad som finns utanför stängslet. Bara tanken på att få äta sig mätt göra att han tillslut vill försöka rymma trots att han inte hört att någon lyckats tidigare.

Blaine Harden är tydlig med att det inte är lätt att få ut sanningen ur Shin. Shin har efter sin rymning insett hur svårt det är för människor utanför Nordkorea att acceptera beteendet hos dem som lever i lägren, hur djuriska instinkter tar över och livet är allt annat är civiliserat och kärleksfullt. Blaine Harden beskriver även hur svårt många har att anpassa sig i samhället.

Den här boken väcker så många tankar. Varför görs det så lite för att stoppa Nordkorea. Då och då visas dokumentärer som visar hur svårt även den vanliga befolkningen har det. Samtidigt får jag genom den här boken en känsla för att ingen riktigt vågar av flera olika skäl. Boken antyder att många nordkoreaner har svårt att acklimatisera sig efter att ha lyckats fly från Nordkorea. Rent generellt väcker boken många tankar om vilken påverkan barnets uppväxt har. Hur lär sig barn om känslor och kärlek. Vad gör att en människa är god eller ond?

Min pocketbok är på 230 sidor och är mycket läsvärd! Den rymmer så mycket på rätt få sidor och är ändå inte svårläst.

måndag 12 oktober 2015

Ingenting är glömt av Adam Sarafis

En ny thrillerserie av bland annat Linda Olsson.

Handling: En ung man hittas död på ett bibliotek i Auckland, Nya Zeeland. Polisen är övertygad om att det var självmord, men mannens nära vän misstänker mord. Den döde mannen, Brent skrev på ett bokmanus som nu är spårlöst försvunnet. Vilka farliga hemligheter döljer sig i det försvunna bokmanuset?
Sam Hallberg, med ett förflutet som expert på terrorism, tar sig an fallet. Han leds allt djupare in i en korrumperad värld där inget är som han tror. Samtidigt misstänker affärsjournalisten Lynette Church att hon är en smutsig politisk verksamhet på spåret.

Uppläsare: Viktor Åkerblom

Linda Olsson har tillsammans med Thomas Sainsbury skrivit en thriller som tar upp viktiga nutida ämnen.

Huvuddelen av boken utspelar sig på Nya Zeeland men även lite i London. Sam Hallberg som har ett mycket mystiskt förflutet vill försöka hjälpa en ung kvinna förstå vad som hänt hennes bästa vän. Även hans vän Lynette Church blir inblandad och även hon försöker ta reda på vad som hänt och inser att det finns kopplingar till hennes egna story.

Jag tycker boken tar upp viktiga ämnen som antagligen sker mer än vad vi vanliga vet om. Jag skulle inte bli förvånad i alla fall. Sen är det lite frustrerande när Sams historia är så okänd och det bara kommer vaga antydningar. Vi läsare kommer säkert få veta mer i bok två eller tre men det känns som det är långt dit och det är ju ett klassiskt grepp när flera böcker är planerade. Jag måste också erkänna att jag inte helt och fullt kan tycka om karaktärer som inte gör vad de kan för sina barn. I vissa lägen kanske de gör bäst i att inte vara så närvarande men ibland känns det mest som en dålig ursäkt där man sätter sina egna känslor först.

Som i många andra spänningsromaner styr både "lyckliga" sammanträffanden och huvudpersonernas naivitet handlingen (eller brist på känslan för fara). Men det som gör boken för mig är till stor del karaktärerna, den Nya Zeeländska miljön samt de politiska spelen som sker i bakgrunden.

Om bara handlingen tilltalar mig i nästa bok kommer jag definitivt läsa eller lyssna på den.

Uppläsningen är gjord av Viktor Åkerblom vilket fungerade helt ok för mig.

måndag 5 oktober 2015

Det krävs tusen vackra ord av Rose Marie Bouw

Så smärtsam...

Handling: Den morgonen Ulrika ställer sig på vågen och ser 143 kilo har en gräns passerats och förlamningen bryts. Hon betraktar sina tre små pojkar som leker på vardagsrumsmattan. Ulrika tar sin handväska, går ut genom dörren och lämnar sitt liv bakom sig. 

Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och sin porlande nyfikenhet korsar Molly Ulrikas väg. Ulrika väntar på att få dö, Molly på att livet ska börja igen.


Det gör ont att läsa den här boken och den utmanar mig och omgivning med Ulrikas beskrivning om sig själv och hennes handlingar.

Ulrika som alltid vägt lite mer än andra. Ulrika som tröstätit när livet blir tufft. Ulrika som inte älskar sig själv. Tillslut spricker hon. Hon bara lämnar allt.

Den här boken berör mig. Den väcker känslor i mig och den får mig att fungera på hur jag själv skulle agera i olika roller. Historien växer sakta fram och jag tycker att Rose Marie Bouw beskriver bakgrunden på ett så lagom sätt. Det är inte övertydligt utan med lite tillbakablickar här och var får läsaren se hur det sakta går åt fel håll mer och mer. Och en dag visar vågen 143 kr.

Samtidigt som jag lider med Ulrika blir det också svårt att förstå att hon bara lämnar sina barn och går. Men jag har haft förmånen att må bra. Jag har aldrig sjunkit så djupt att jag inte klarat av det. Och jag kan förstå att människor kan hamna där. Men det är ändå inte helt enkelt. Men en riktigt djup depression är inte enkel. Blir den för djup försvinner instinkten om att skydda sitt barn mot omvärlden till varje pris och istället vill man skydda barnet mot sig själv. Genom att försvinna...

Med i boken finns också Molly. En Molly som saknar sin mor. Molly är inte riktigt en huvudperson här. Men hon finns och hon visar en annan sida när modern faktiskt inte finns mer. Hon visar ensamhet.

Min pocketbok är på ca 270 sidor och jag tycker att Rose Marie Bouw fått till en mycket bra bok trots att den inte alls är särskilt tjock. Hon har helt enkelt fått in det som behövs.

söndag 4 oktober 2015

Ett förbud mot mord av Louise Penny

Ytterligare en mysig deckare av Louise Penny.

Handling: »Det som hände här i går kväll är inte tillåtet«, sa Madame Dubois.
Det var en sådan egendomlig sak att säga.
»Har du en regel som förbjuder mord?« frågade kriminalinspektör Beauvoir.

Det är mitt i sommaren och den förmögna familjen Finney har samlats på värdshuset Manoir Bellechasse för att ta farväl av sin bortgångne far. Men i takt med att temperaturen stiger börjar också gamla hemligheter och bittra rivaliteter att komma upp till ytan. När värmevågen kokar över till en mäktig storm, lämnar denna efter sig ett lik.
Kommissarie Gamache, som är en av gästerna på Bellechasse, finner sig plötsligt i ett hus fullt av misstänkta.


Uppläsare: Dan Kandell

Även om mord är något fruktansvärt så är ändå Louise Pennys serie om kommissarie Gamach väldigt mysig. Här får vi möta honom och hans fru för fjärde gången men den här gången är det inte byn Three Pines som är i fokus utan istället värdshuset Manoir Bellechasse som ligger en bit bort. Men trots det dyker lite välkända ansikten upp.

Den röda tråden handlar mycket om fäder och söner och hur mycket en far kan påverka sin son även om han är död sen länge och där de kanske inte ens velat ha en sådan påverkan. Det blir tillbakablickar på både Gamaches egen barndom och en annan välkänd karaktär från böckerna som förklarar ett och annat. Som alltid är det svårt att släppa boken och jag vill ingen hellre att det ska komma en ny i serien. Till min glädje såg jag att det verkar finnas ett antal oöversatta som redan är skrivna. Men så länge de översätts väntar jag i lugn och ro på nästa.

Uppläsningen blev rätt kontrastrik när jag jämför med Stefan Sauk. Medan jag beklagade mig att Stefan Sauk blev lite för mycket för mig tyckte jag tyvärr att Dan Kandell kändes för neutral och nästan oengagerad. Men antingen tog han sig mot slutet eller så var jag så ivrig över handlingen att jag inte tänkte på uppläsningen länge.