Första delen i memoarsviten!
Handling: Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.
Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa - böckerna ger ord åt tillvarons vaghet - liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda.
Långsamt går det upp för henne att hon vuxit upp i en lögn. Så vem är hon? Hon måste vakta noga på sig själv. Skydda sig själv och de två yngre systrarna och inte trampa fel i den krigszon som föräldrarnas äktenskap alltmer förvandlas till. Hon tror på miraklet, magin och förvandlingen.
Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en smärtsam och också humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen. Agneta Pleijel skriver om en tid som runnit förbi, men berättelsen är en högst aktuell skildring av en flickas väg mot vuxenhet.
Jag har länge tänkt läsa något av Agneta Pleijel och nu blev det av. Jag valde att köpa den första boken i hennes memoar-serie om henne själv. Slutet av boken blev också utläst när vår semester börjat och vi var på väg till huset vi hyrt i Roslagen. Vi hade en ovanligt stor boning samtidigt som vår son nu valde att stanna hemma. Så det blev bara min man och jag.
Språket i boken är vackert och jag njuter av formuleringarna medan jag får veta mer och mer om Agneta Pleijels uppväxt. Trots att det skiljer sig runt trettio år mellan oss så känner jag igen mig i vissa saker vilket får mig att tänka på min egen barndom. Delarna som jag inte känner igen mig i väcker istället tankar och funderingar på andra sätt. Och språket gör att jag tar till mig orden och meningarna på ett djupare sätt än i vanliga fall. Vid ett tillfälle får hon en fråga av en japan som undrar om hon helst lever ett lugnt och förutsägbart liv utan massa sorg men inte heller några svindlande höjder. Eller raka motsatsen. Den frågan fick mig själv att stanna upp och fundera. Mycket av det som sker i den här boken beror på hennes mammas mående och här känns det som att det hänt en hel del i sjukvården samtidigt som det skulle behöva ske så ännu mycket mer framöver.
Det känns definitivt som att jag kommer att fortsätta att läsa den här serien så det blir att skaffa del två framöver.
Betyg 4 av 5!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar