fredag 31 december 2010

En halv gol sol av Chimamanda Ngozi Adichie

En underbar bok om ett hemskt krig.

Handling: Olanna och Kainene är så olika som två tvillingsystrar kan bli. Olanna har ärvt sin moders mjuka kvinnliga skönhet och hon gör sig till vän med alla. Kainene är sluten och hård och bestämmer sig tidigt för att gå i sin välbeställda faders fotspår och bli affärskvinna. Hon möter engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne men hon funderar inte ett ögonblick på att bilda familj till skillnad från Olanna som flyttar ihop med sin stora kärlek, den politiskt engagerade Odenigbo och får en dotter, Baby.
Hos Odenigbo möter vi också hans unge tjänare Ugwu, en fattig pojke från landet som i tidig ålder visar att han har huvudet på skaft och behandlas som en i familjen.

Men det är svåra tider i Nigeria även för de privilegierade och när kriget bryter ut blir de alla offer för fruktansvärda händelser som sliter sönder deras liv. Hem och familj splittras, Ugwu blir tillfångatagen och tvingad att gå ut i strid, Olanna och Richard söker tröst hos varandra och ideal och lojalitet testas och förskjuts för alltid.


Det här blev årets sista bok för mig och det tog lite tid att komma igenom den pga julstök, julsammankomster och en födelsedag. Men det är ingen bok man ångrar att man läste för den ger så mycket förståelse. Boken utspelar sig under 60-talet i Nigeria. Vi följer Olanna och Kainene som växer upp under välbeställda förhållanden. De lever sina liv utan restriktioner, Kainene satsar på att jobba inom faderns verksamhet och Olanna väljer att flytta till sin Odenigbo vars hem är en samlingsplats för deras akademiska vänner kvällstid.

Vi får följa dem i en fredlig tid som sakta blir mer och mer illasinnad. Till slut bryter Biafrakriget ut. Ett krig man hört talas om men aldrig riktigt förstått vad det var. Det känns verkligen som jag lärt mig mycket om en del av Nigerias historia genom att läsa den här. Den känns så oerhört trovärdig och människoporträtten, miljön, ja allt är så oerhört välbeskrivet och inbakat i historien.

Jag vill egentligen skriva så mycket mer men nu behöver jag komma igång med nyårsförberedelserna.

Betyg 5!

söndag 19 december 2010

Den sista läsaren av David Toscana

En prisbelönt mexikansk författare skriver här om en liten by och en död flicka.

Handling: En dag hittar Remigio en flicka i sin brunn. Hon är ung, söt och död. Remigio berättar om sitt fynd för sin pappa Lucio, Icamoles bibliotekarie. Lucio ägnar dagarna åt att läsa nyinkomna böcker för att bestämma vilka som förtjänar sin plats i hyllorna och vilka som ska slängas till kackerlackorna. Polisen inleder efterforskningar och får oväntad hjälp av Lucio. Lösningen tycks finnas i bibliotekets böcker.

Den här är en bok som jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. En sak som förstörde lite är att jag utifrån baksidestexten byggde upp en bild som sen inte motsvarades av handlingen. Texten är inte helt lätt att läsa utan jag märkte att jag fick ta det aningen lugnare för att hänga med i beskrivningarna och jag är inte helt säker på att jag förstod allt rätt. Det är också lätt att tro att det är en deckare men det är det inte.

Men jag märker att när jag tänker tillbaka på boken så har David Toscana verkligen målat upp miljön så jag riktigt kan känna hettan, vattenbristen, svettlukten hos människor som inte kunnat tvätta sig, den solmogna avokadon osv. Lite på samma sätt som Sommarljus av Jón Kalman Stefánsson där jag trots att det gått ett antal månader snabbt kan känna av miljön och de lite udda karaktärerna när jag ser tillbaka på den.

Så vill man ha en lättläst och lättförståelig bok ska man inte ta den här. Vill man däremot känna hettan i Mexiko och få träffa på lite original i en dammig fiktiv by så kan den här vara något.

tisdag 14 december 2010

Mr Alis äktenskapsbyrå av Farahad Zama

Om man gillar tonen i Damernas detektivbyrå så gillar man definitivt den här. Fast i mitt tycke är den här mycket mycket bättre.

Handling: Mr Ali är nybliven pensionär och bestämmer sig för att starta en äktenskapsförmedling. Hans kloka fru anställer en flicka, Aruna, som assistent. Med klokhet, sunt förnuft och fenomenal förmåga att få människor att öppna sig bygger de upp en framgångsrik förmedling. Aruna är lycklig över att kunna försörja sin familj, som hon fortfarande bor hos, men när hon själv möter kärleken verkar allt stå i vägen för hennes lycka. Och som läsare blir man orolig, men glad igen på slutet!

Mr Ali och hans fru är två oftast mycket kloka och varma personer. Vi får möta äktenskapsbyråns olika kunder genom dem får man en inblick i det rika Indien För äktenskapsbyrån riktar sig inte till de fattigaste. Men genom Mr Alis vänner och bekanta hör man om mycket mer tragiska öden. Så boken är definitivt inte bara mysig.

Man förstår hur komplext kastsystemet är och hur det fortfarande lever kvar hos människorna där. I den mysiga stämningen är lätt att tro att alla religioner där lever snällt sida vid sida men Farahad Zama visar på ett diskret sätt att så oftast inte är fallet. Eftersom huvudpersonerna är snälla och sympatiska så blir man glad av att läsa boken men mellan raderna så får man även känna på det fattiga och svåra. Det skapar ett djup och en känsla av att man även lärt sig något och inte bara fått en att må lite extra bra.

Betyg 4 av 5.

Det fördolda av Hjorth & Rosenfeldt

Ytterligare en ny författarduo som gör en väldigt bra och spännande jobb!


Handling: Det börjar med ett samtal till polisen. En sextonårig pojke, Roger, är försvunnen, och hans mamma är orolig.

Polisen i Västerås rycker ut, efter ett par dagars schabbel då ärendet blivit liggande. Haraldsson - som egentligen borde vara hemma för att befrukta sin hustru - får ansvar för sökandet. Så gör man ett fruktansvärt fynd i ett träskområde och tragedin är ett faktum.

Psykologen Sebastian Bergman, profilerare och en av Sveriges främsta experter på seriemördare, befinner sig i Västerås för att röja upp dödsboet efter sin mamma. Sedan han förlorade sin hustru och sin dotter i tsunamin har han dragit sig tillbaka från allt polisarbete. Han är känslomässigt avstängd, befinner sig lätt på dekis och har återfallit i ett tidigare sexmissbruk.

Men Rikskrim - som tagit över fallet - behöver hans hjälp. Sebastian Bergman finner sig för första gången på mycket länge indragen i en mordutredning. Han blir alltmer engagerad, och har dessutom sina högst personliga motiv för att vilja få tillgång till ett polisregister.

Alla ledtrådar pekar mot den fina Palmlövsskolan, där Roger gick. En till synes perfekt miljö, med allt större sprickor i fasaden.


Jag var lite skeptiskt först till den här boken för Sebastian Bergman verkar vara så totalt osympatisk när man läser om boken. Och ja, han är väldigt osympatisk men man får också en bakgrund samt en svag känsla av att han faktiskt kan förändras (fast det lär nog dröja). Dessutom är Sebastian Bergman bara en i gänget. Man får även följa Rikskrims fyra poliser, vissa mer än andra.

Jag tyckte mycket om boken även om vissa stycken avslutas lite väl dramatiskt ibland. Det här är nackdelen med att lyssna på en bok för det går inte att skumma igenom boken för att hitta exempel. Å andra sidan kanske vissa uttryck förstärktes när de blir upplästa av en röst.

Själva kriminalhistorien känns helt ok, även om det är poliserna och Sebastian Bergman som får mig att vilja läsa eller lyssna vidare på kommande böcker. Så den skiljer sig från Roslund & Hellströms böcker på det viset då deras kriminalhistorier alltid är väldigt tänkvärda och komplexa till skillnad från den här.

Uppläsare av boken är Niklas Falk och jag tycker att han gör ett bra jobb.

Den här boken får 4+ av mig.

måndag 6 december 2010

Då blev du tyst av Christa von Bernuth

Bäst hittills av Christa von Bernuth!

En tonårings kropp påhittas utanför en nattklubb i München. En makaber detalj var att mördaren skurit in ordet BLEV på offrets hud. Kriminalkommissarie Mona Seiler har knappt hunnit påbörja utredningen förrän ett andra mord sker efter samma mönster. Denna gång är offret en kvinna i vars hud order DÅ ristats in. Båda offren har anknytning till helbrägdagöraren Fabian Plessen. Tonåringen var hans son och kvinnan har tidigare gått i behandling hos Plessen. Fler mord mord kommer att ske och Mona Seiler fokuserar sin utredning på Fabian Plessen och hans behandlingar.

Det här är tredje boken jag läser av Christa von Bernuth och även den tredje om Mona Seiler. Här känns det som att Mona Seiler blivit tryggare och säkrare i sin roll som kriminalkommissarie. Hon har det fortfarande tufft i den mansdominerande polisvärlden men hon klarar det.

Vi får även följa polisen David Gerulaitis som är nybliven far och som brottas med sina egna demoner. Inte blir det lättare när han får ett specialuppdrag.

En annan stor behållning är också tillbakablickarna på Tysklands mörka historia. Både från andra världskriget men också under efterkrigstiden när Tyskland var delat i Öst och Väst.

Det som får de här böckerna att avvika lite för mig mot andra deckare är att allt är så mörkt och dystert. Personerna har väldigt sällan roligt eller trevligt. Men den tilltalar mig på andra sätt, att få en bild av Tyskland nu och då. Hur bra den stämmer med verkligheten vet jag inte och jag hoppas faktiskt att det är bättre i verkligenheten (även om man hört att kvinnorna kan ha det tuffare där än här).

Den får 4- av 5 möjliga av mig.

måndag 29 november 2010

Barbara Voors - Mina döttrars systrar

En mycket smärtsam bok som jag fick av min Pocket & Påhitt-givare Boktimmen!

Handling: Efter att ha varit försvunnen i åtta år återfinns Lucy på ett sjukhus i New York. I hopp om att hon ska vakna ur medvetslösheten berättar hennes storasystrar Annie och Mimmi om sina liv i Stockholm.

Mimmi har ständigt sökt flykten i tron att livet pågår någon annanstans, var som helst förutom i barndomshemmet där ingen får luft. Annie har levt sitt liv som fastfrusen i obestämd väntan på något, medan pojkvännen Kristian skriver musik till hennes gymnasiedikter med oväntade konsekvenser. I bakgrunden står mamma Thea, martyr och tyrann i ett.

Medan Lucy ligger stum och orörlig i dödens väntrum frågar hennes systrar sig: Hur länge kan man be en älskade vänta på en? Är längtan alltid förgäves?


Tänk vad mycket smärta som kan rymmas i människor. Annie, Mimmi och Lucy är fulla av den men periodvis är de (eller åtminstone Annie och Mimmi) väldigt bra på att förtränga den. Man anar att något hemskt ligger bakom all smärta och det finns en hel del antydningar om vad det var.

Boken hoppar mellan nutid och deras uppväxt men det är aldrig några problem att följa med. Trots att Mimmi och Annies liv ser ut att ordna upp sig på ytan så lurar det svarta där. Annie står inför ett mycket jobbigt val. Mimma har andra problem men har också en trygghet i sin familj. En familj som också innebär mycket ansvar.

Jag har hört mycket gott om Barbara Voors och var nyfiken på henne. Jag tyckte mycket om den här boken och jag går tillbaka till den i tankarna då och då. Däremot väntar jag nog lite med att läsa någon mer av henne. Man får portionera ut smärtan lite i omgångar. Betyg 4- av 5.

torsdag 18 november 2010

Det som ska sonas av Olle Lönnaeus

En positiv överraskning!

Det här är en bok som jag inte sträcklyssnade på. Vissa böcker fastnar man direkt i och man gör allt för att läsa eller lyssna. De är ofta jättebra men de försvinner rätt snabbt från tankarna. Sen finns de sådana böcker som är tröga att komma igenom och som man inte känner något för och slutligen finns det böcker som den här som man inte sträckläser utan låter få ta sin tid men att det aldrig tar emot att ta upp.

Det som ska sonas handlar om journalisten Konrad Jonsson, en lätt nedsupen man efter ett kidnappningdrama långt bort där hans kollega dog och där han av någon okänd anledning fick fortsätta leva. Hittills har han alltid flytt från jobbiga stunder som vuxen efter en tuff barndom. Nu är han tillbaka i Sverige, i Skåne och efter att hans adoptivföräldrar hittats mördade tar han sig tillbaka till Tomelilla där han växte upp.

Som arvtagare blir han misstänkt och medan utredningen pågår så vandrar hans tankar tillbaka till uppväxten och mycket till hans polska mamma som försvann när han var sju år gammal. Hans adoptivföräldrar tog väl hand om honom men visade ingen större kärlek.

Man får upp följa hur det var att växa upp som barn till polskan i dåtidens Tomelilla och stämningarna där idag. När två invandrarkillar blir misstänkta för föräldrarnas mord känner Konrad att något inte stämmer och börjar gräva i det.

Det har gått några dagar nu sen jag lyssnade klart och då och då kommer jag tillbaka till boken i tankarna. Det är ett gott betyg för en deckare! Att uppläsaren (Christian Fex) till boken dessutom själv är skåning gör att boken känns ännu mer trovärdig och ökade nog stämningen. Jag fick både en sommarvarm härlig skånesommar i mina öron men även känna på vissa mörkare sidor av den.

Jag klassar den här som deckare men den är faktiskt mycket mer än så.
Betyg 4+ av 5 får den av mig.

Award


Jag har fått den här jättefina awarden av Boksnoken som jag tackar väldigt mycket för.

Regler:

1. Tacka den du har mottagit priset ifrån.
2. Kopiera prismärket till din blogg.
3. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den.

Tre av mina favoritförfattare får bli:

1. Författarduon (som får gå för en) Roslund & Hellström där boken Edward Finnigans upprättelse är och förblir min favorit. Kanske mest för att den berör ett ämne som svenska deckare sällan gör. De lyckas alltid få mig att fundera lite extra på olika problem i samhället.

2. Siri Hustvedt med favoritboken Vad jag älskade. Jag tyckte den var helt underbar och även om jag inte tyckte lika mycket om hennes efterkommande så står hon kvar som en favorit som jag definitivt vill läsa mer av.

3. Den tredje får bli Jodi Picoult som precis som Roslund och Hellström skriver om olika problem och även hon visar att det sällan är svart eller vitt. Favoriten är boken Allt för min syster som också var den jag läste först av henne.

Det var inte så lätt att hitta fem mottagare eftersom vissa redan fått den flera gånger om. Men jag valde ändå ut fem bloggar vars inlägg jag nästan alltid tar mig tid att läsa.

De är:

Mat, bak och allt som hör till kök
- En matblogg jag lagat flera maträtter från. Vars innehavare också finns här: Sida efter sida.

Västmanländska i Skåne - vars blogg innehåller böcker, härliga foton och lite av varje.

Boktimmen - en blogg som jag börjat följa tack vare En bok om dagen som parade ihop oss i Pocket & Påhitt.

Paulas Bokblog - en blogg med recensioner och läsutmaningar (som jag visserligen inte följer men blir inspirerad av)

Sist men inte minst blir det ...and then there was Beatrix en blogg som innehåller mycket om böcker och lite av annat.

måndag 15 november 2010

Morden i Oxford av Guillermo Martínez

Det här är en lugn behaglig deckare som jag smånjöt av "trots" sina mord.

Handling: En ung student från Buenos Aires kommer till Oxford för att studera matematik. Han blir inackorderad hos en gammal dam som under andra världskriget var en av dem som hjälpte till att knäcka nazisternas koder i kodmaskinen Enigma. Några veckor efter hans ankomst hittas den gamla damen mördad. Samtidigt får den kände matematikprofessorn Arthur Seldom ett kryptiskt meddelande, en diskret liten lapp där det står: "Den första i ordningen" tillsammans med en matematisk symbol. Snart inträffar ytterligare ett mord, och även denna gång får Seldom ett liknande meddelande. Mördaren verkar vara ute efter att utmana Seldom. Men hur ska symbolerna tolkas? Finns det en matematisk ekvation som måste räknas ut för att stoppa honom?

Egentligen är den här en rätt kort och lättläst bok (238 sidor) och jag förstår att vissa inte faller för den. Man kan beskriva den som en enkel pusseldeckare där man steg för steg närmar sig lösningen. Det som tilltalade mig var just Oxfordmiljön och matematiken (jag har själv läst ca tre terminer matematik på universitetet). Nu kunde jag inte följa med i alla resonemang men tillräckligt för att få behållning av boken. Så för mig blir betyget en svag trea just för att jag tilltalades av den matematiska delen.

måndag 8 november 2010

Vilket paket - Pocket & Påhitt

Idag damp det ner ett stort grönt kuvert från Boktimmen. Vilket innehåll!

Jag fick fyra böcker: Barbara Voors - Mina döttrars systrar, Marita Conlon-McKenna - En liten hattaffär på hörnet, Maeve Binchy - Silverbröllopet samt Anita Shreve - Pilotens hustru. Dessutom fick jag filmen The Departed (som jag tyvärr sett redan), två chokladkakor, toblerone (mmmm älskar choklad), Indian Spice-tepåsar (en favorit bland tepåsar) samt en korsordstidning.

Ett jättetack Fia för det mycket innehållsrika paketet. Jag ser fram emot att läsa böckerna och äta av den goda chokladen (sambon har redan slängt suktande blickar efter den så den lär nog inte finnas kvar länge till - om jag inte gömmer den). Knep & Knåp kommer väl till pass framför tv:n. Filmen kan jag ge vidare till någon som inte sett den så den kommer också att komma till användning vid tillfälle.

söndag 7 november 2010

En flicka som kallas Alice av Kristin Hannah

Det här är en klassisk myspysroman som utspelar sig i en småstad i USA.

Handling: I den lilla staden Rain Valley händer sällan något - ända tills den dag då en liten flicka dyker upp från de djupa skogarna, undernärd, skräckslagen, aggressiv och omöjlig att få kontakt med. Trots sökning i alla polisregister över försvunna barn lyckas man inte fastställa flickans identitet. Myndigheterna vill låsa in henne på en institution tills man hittat någon anhörig.

Tills helt nyligen var Julia Cates en framstående barnpsykiatriker, men en skandal förstörde hennes karriär och medierna jagade henne. När hon får ett desperat telefonsamtal från sin syster, polischef i hemstaden uppe i nordvästra USA, tar hon chansen att slippa ifrån den plågsamma situationen i Los Angeles.

Rykten sprids snart om "vargflickan" och den skandalomsusade psykiatern som tagit sig an henne och återigen ifrågasätts Julias kompetens. Men för Julia är ingenting viktigare än att rädda den lilla flickan, som hon kallar Alice, och som sakta, sakta börjar återvända till livet. Då uppträder plötsligt en man som säger sig vara far till barnet, en man som avtjänat straff för mord på sin hustru och dotter?...


Den innehåller en spektakulär historia, familjerelationer och nya kärleksförhållanden. Systrarna Julia Cates och polischefen Ellie Barton växte upp tillsammans men upplevde sin uppväxt helt olika. Även nu som vuxna är de väldigt olika och nu hamnar de under samma tak på grund av en liten flicka. De har en hel del att reda ut och en hel del misslyckanden bakom sig.

Vill man ha en snabbläst romantisk bok med med lite spännande inslag så är den här perfekt. För mig blev det nog lite för mycket åt Harlequin-hållet av den.

måndag 1 november 2010

Jag dödar av Giorgio Faletti

När min syster köpte den är boken tilltalades jag direkt av den. Jag funderade så här i efterhand vad som lockade mig men det var nog handlingen som byggde mycket på en radioprataren i natten. Jag kom ju direkt att tänka på den gamla serien En röst i natten där ex-polisen Jack Killian hamnade i både det enda och det andra.

Den här boken utspelar sig i Monte Carlo som är en ny spännande miljö för mig.

Boken börjar med att radioprataren Jean-Loup Verdier får ett samtal i natten mitt under sändningen. Rösten meddelar att han dödar när han inte kan sova för allt det onda som finns. Samma natt så hittas Formel 1-föraren Jochen Welder och hans berömda flickvän, proffsschackspelaren Arijane Parker, brutalt mördade och de har fått sina ansikten flådda. Enda spåret är mördarens budskap i blod: Jag dödar.

Själva polisutredningen leds av kommissarie Nicolas Hulot och hans mannar. Han lyckas också få med sig sin vän, FBI-agenten Frank Ottobre som är på besök i Monte Carlo för att försöka återhämta sig efter sin hustrus död.

Gång på gång ringer mördaren till radiostationen och gång på gång får mördarens offer sina ansikten flådda.

Det är mycket med den här som är bra. Jag gillar miljön och persongalleriet. Men det blir lite för många element, lite för många mord och aningen för många sidor för att jag ska vara helt nöjd. 3+ av 5 skulle jag ge den i betyg.

söndag 24 oktober 2010

Frågor och svar - Pocket och Påhitt

Jag har anmält mig till Pocket och Påhitt som En bok om dagen arrangerar. För att det ska bli lättare för min bokvän så har jag nu svarat på En bok om dagens frågor:

Vilken genre eller författare gillar du bäst?
Jag läser lite blandat men mest deckare, nutida skönlitteratur, lite chic-lit och lite BOATS. Några favoritförfattare är Siri Hustvedt, Liselott Willén, Roslund & Hellström, Mons Kallentoft, Johan Thorin och Majgull Axelsson. Ibland blir det lite chic-lit och även lite mer varma mysiga böcker som Maeve Binchys böcker eller Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap.

Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
Bland författare är det Barbara Voors och Haruki Murakami (som jag samtidigt är rädd för att inte gilla). Jag har rätt många olästa deckare så jag har inte behov av fler för stunden utan är glad för något annat.

Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Fantasy (fast jag älskade Sagan om ringen). Jag tycker om böcker som inte är allt för overkliga.

Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?
Nej, har ingen som behöver kompletteras.

Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
Ja, det finns en hyfsat komplett lista som innehåller ca 95 % av de senaste sex årens läsning och en del från ännu äldre tid. Om man tittar i högerlisten så finns en länk en bit ner till ett inlägg som heter Boklista.

Annat litterärt, värt att veta..?
Det jag inte är så intresserad av är SF, Fantasy eller vampyrböcker. Historiska romaner kan fungera ibland men är ingen favoritgenre. Jag är heller inte så mycket för novellsamlingar. Jag blir gärna överraskad med någon för dig favoritbok som du upplever som att jag inte bör missa. Förr försökte jag läsa böcker på engelska men nu för tiden vill jag helst bara läsa på svenska (mest för att det tar mycket längre tid att komma igenom en engelsk bok).

Vad äter du för godis?
Favoriten är mörk choklad i alla former och jag gillar inte alls vit choklad. Ljus choklad är ok om den innehåller nötter som t.ex toblerone. Jag är inte mycket för gelégodisar. Skumgodisar kan vara gott, t.ex kokosprickar. Chips och ostbågar går snabbt ner.

Naturgodis - ätbart eller inte..?
Delvis ätbart. Jag tycker mycket om nötter och även nötter och russin överdragna av mörk choklad. Yoghurtvarianten har jag däremot svårt för.

Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Jag dricker 2 – 3 koppar kaffe per dag. Tyvärr har vi bara en vanlig kaffebryggare och då fungerar vanligt bryggkaffe bäst. Te är gott men jag dricker det väldigt sällan. Men ett nytt gott te kan i och för sig få mig att dricka te lite oftare en period. Teet får gärna vara blommigt eller bärigt (så länge det inte är svartvinbär).

Hobby?
Förutom att läsa gillar jag att fotografera. Däremellan pysslar jag en del med min son (snart fyra år gammal). Jag har försökt mig på scrapbooking men har inte den tiden som krävs tyvärr. Jag har även hållit på lite med att göra egna smycken men även det ligger på is just nu pga tidsbrist. Annars testar jag att dekorera lite med mosaik nu. Jag tycker också om att laga mat och äta så kryddor och kryddblandningar går hem utan problem. När jag sitter själv framför tv:n brukar jag nästan alltid lösa Sudoko eller varianter på sudoko. I semstertider kan det även vara trevligt med vanliga korsord.

Favoritfilm?
Oj, vad svårt! Jag och sambon ser massa film (minst en i veckan) och då är det huvudsakligen drama som gäller och ibland thrillers. En favorit är Babel.

Favoritmusik?
Jag gillar generellt lugn musik som jag kan ha som bakgrundsmusik. Så det kan vara allt mellan ljudet på Yasuragi till Sarah Brightman och Katie Melua.

Stjärntecken? Favoritfärg?
Stjärntecken är det lite svårt med för jag ligger precis mellan två stjärntecken. Men ska jag välja en av dem blir det jungfrun. Favoritfärg är nog grön. Generellt så föredrar jag naturfärger som vitt – beige – grön – brun – svart.

Samlar du på något?
Böcker…?

Säg gärna till om du undrar över något mer… Du kan även kolla på mina svar från när jag var med i Pocket och Prassel 3.0. De flesta svar stämmer fortfarande med undantag från det jag var nyfiken på då.

tisdag 19 oktober 2010

Glasdockorna av Jorun Thørring

När jag fick den här av Boksnoken hade jag aldrig hört talas om Jorun Thørring. Men nu har jag läst hennes tyvärr enda bok som är översatt till svenska.

Handling: En ung kvinnlig student hittas död på en bänk och strax efter hittas en kvinna drunknad. Polisen fruktar seriemord och den samiske kriminalinspektören Aslak Eira kan inte släppa tanken på en unga kvinna som försvann för exakt ett år sedan och som aldrig dök upp. Finns det ett samband? Vad betyder det att de mördade kvinnorna alla var knutna till universitetet och att de var unga och vackra? Medan polisen famlar i blindo, försvinner ytterligare en ung kvinnlig student.

Den här utspelar sig i Tromsø i nordliga Norge. Delvis på grund av miljön (och vädret) tänker jag lite på Giles Blunts böcker som också utspelar sig långt norrut (fast på en annan kontinent). Miljön är en del av behållningen men även historien i sig är spännande. Man får också tidigt ana att mördaren finns i Aslak Eiras närhet. Mördaren vet att det är han som leder utredningen och mördaren har också lite koll på hans privatliv. Så det finns en krypande oro i hela boken på grund av det.

Trots att det är den andra boken om Aslak Eira så upplever jag inte att jag missat något om honom. Det är mycket möjligt att jag gjort det men i så fall är det inget jag saknar för att få behållning av den här boken.

Tack så mycket Boksnoken för den här!

fredag 15 oktober 2010

Kretsen av Veronica von Schenck

En otroligt snabbläst bok!

Handling: Sedan profileringen av änglamördaren har uppdragen varit i det närmaste obefintliga. Relationen till Rickard gör Althea tveksam till att ta de uppdrag hon blir erbjuden i NewYork. Men så mördas en IT-teknikerLindsteinska banken där Altheas väninna Emelie är säkerhetsansvarig. Den mördade mannen hittas på en bakgata, skjuten och med ett tarotkort - djävulen - instucket i munnen. I samma veva upptäcks ett omfattande dataintrång, miljontals kronor har stulits från banken under lång tid. Ytterligare ett mord sker, återigen lämnas ett tarotkort i den mördades mun. Polisen misstänker att en seriemördare härjar och vänder sig till Althea. Samtidigt blir det inbrott på Emelies kontor och hårddiskar kraschar till höger och vänster. Vem, eller kanske vilka, är det som Althea och Emelie har att göra med egentligen?

Det här är uppföljaren till Änglalik där man får lära känna Althea. Man kommer in i Kretsen väldigt fort, slukar de ca 250 sidorna och sen är den slut. Jag tycker om Althea och hennes inte helt lätta vardag men jag kan inte säga att jag blir berörd eller går och tänker på henne efteråt. Men den är ett otroligt trevligt tidsfördriv...

måndag 11 oktober 2010

Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

Den här boken köpte jag som mp3-bok. Uppläsare är Angela Kovács.

Det här är ytterligare en mycket bra debut av en svensk deckarförfattare!

Handling: En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda har levt ett dubbelliv. En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar. Journalisten Magdalena Hansson har lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexåriga adoptivson Nils efter en uppslitande skilsmässa. Hon är trött och deprimerad och hoppas att lugnet på landsbygden och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka. Magdalena engagerar sig känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar gräva i fallet.

Här får man omväxlande följa Magdalena Hansson, Petra Wilander och Christer Berglund. Trots att man inte känner karaktärerna sen tidigare och att författaren även växlar till lite bipersoner ibland så lyckas hon hålla ihop boken på ett skickligt sätt. Miljön är också bra beskriven och man ser den snötyngda bygden framför sig.

Angela Kovács uppläsning är bra men eftersom jag förknippar henne med karaktären Irene Huss så blir det lätt att jag ser Irene Huss framför mig istället för Petra Wilander. Men än så länge är de inte jätteolika (förutom kampsporten Irene Huss utövar).

Den här boken kan jag varmt rekommendera och jag ser fram emot nästa bok.

39årskrisen av Jane Green

Den här boken fick jag av min vän Boksnoken när jag fyllde år. Av chic-litförfattarna så är nog Jane Green en av mina favoriter. I alla fall väckte hennes bok Den andra kvinnan oerhört mycket känslor hos mig. Det kan i och för sig bero på att jag när jag läste den hade jag nyligen fött barn och var fylld av hormoner...

I 39årskrisen får man följa huvudsakligen Holly som är gift med en framgångsrik och mycket frånvarande man, har två fina barn samt ett vackert hem.

Efter att Hollys första kärlek dör i en terroristattack så återträffas det gamla kompisgänget och Hollly börjar sakta ifrågasätta sitt nuvarande liv som hon trivs allt sämre med. Vi får även följa de övriga i gänget som lever väldigt skilda liv. Olivia som älskar att jobba med djur och som blivit lämnad av sin sambo. Paul som lever ett flärdfullt liv med sin Anna men där båda tyngs av att de inte verkar kunna få barn och slutligen Saffron, känd skådespelerska som tagit sig till Hollywood men som ständigt kämpar mot alkoholsuget och att hon dessutom är den andra kvinnan.

Det här är en klassisk chic-lit, lättläst, mysig, sorglig och hoppfull! Den fick mig att uppskatta det jag har och det är värt en hel del.

måndag 4 oktober 2010

Jag ska räkna till hundra och aldrig sluta leta av Monica Wilderoth

Poetisk, tragisk men ändå en rätt lättläst bok.

Handling: Blenda är helt oförmögen att hantera sorgen och skuldkänslorna efter sin systers död. Nu är hon på väg tillbaka till familjen för att gå på begravningen. Redan från början råder det explosionsrisk i mammans lägenhet, vilket hanteras med tystnad. Ingen pratar. Tills pappans nya hustru tar till orda - efter det finns ingen återvändo och allt måste komma upp till ytan.

Tyvärr hade jag lite för höga förväntningar på den här. Jag hade föreställt mig att den var lite mer som Helena Von Zweigbergks Sånt man bara säger. Men här skiljer sig språket åt totalt. Man får heller ingen bakgrund till stora delar av historien. Vem är egentligen Blenda? Varför har hon inget jobb till exempel? Ändå finns det någon som tilltalar. Att bara följa med i nuet och att bara känna deras sorg.

Ett litet utdrag:

"Hennes ögon blir blöta och det är tur att pappa håller händerna där han håller dem för då kan hon inte le och det hade hon inte kunnat nu.
Det stramar i hela situationen.
Efter en evighet ser pappa att hon inte har något bagage och säger men du har ju inget bagage."

onsdag 29 september 2010

Systerskap av Katerina Janouch

Nu har jag klarat av den andra boken om barnmorskan Cecilia Lund av Katerina Janouch. Jag tycker böckerna är helt ok men inte mer än så.

Handling: Familjen Lunds hus på Lindängstorget är till salu. Efter Johns otrohet har Cecilia och John separerat och plötsligt är Cecilia varannan vecka-mamma. Hon saknar familjelivet och kastar sig in i arbetet som barnmorska och låter sig uppslukas av dramatiken på förlossningen. Samtidigt bär hon på en ilska och tycker att singellivet är ovant och svårt. Kanske kan mötena med John hos terapeuten hjälpa henne att få ordning på tillvaron? Ett telefonsamtal visar sig avgörande på flera sätt. Plötsligt förstår Cecilia var hennes känslor finns. Med ens är hon redo att slåss för det som är viktigt.

Samtidigt som Cecilias familj håller på att söndras hamnar hon mitt i en annan kris. Det börjar med en rad brutala övergrepp i city. Därefter försvinner Cecilias systerdotter plötsligt oförklarligt, rykten och skvaller sprids på nätet och begreppet systerskap får en ny innebörd vad händer när offret själv blir förövare? Och kan hämnd verkligen vara den rätta vägen till jämlikhet?


Bäst med boken är helt klart när Cecilia Lund är på BB och utövar sitt yrke som barnmorska. Sämst är att hon måste ha med ett "spänningsmoment". Jag skulle föredra att boken höll sig till relationsbiten. Resten är helt ok och den väcker mycket funderingar hos mig över Cecilia Lunds känslor för sina barn. Hur känslorna verkar skilja mellan sönerna och döttrarna och funderingen om det har med ålder eller kön att göra. Jag är som sagt inte lyrisk över böckerna om Cecilia Lund men jag tycker så pass mycket om dem att jag med stor sannolikhet kommer att läsa den tredje boken.

fredag 24 september 2010

Härliga födelsedagsböcker

Vad är mer underbart att få i present än böcker? Tyvärr är det få som vågar köpa böcker till mig nu för tiden. Men Boksnoken skickade ett jättefint paket till mig med två härliga böcker. Vi lärde känna varandra när vi väntade barn för fyra(!) år sen på ett forum och trots att vi aldrig träffats i verkliga livet så känns hon som en nära vän! Jättetack Annika för de fina böckerna. Jag har inte läst någon av dem och som jag skrev på facebook så är den ena titeln väldigt träffande (även om vi inte behöver prata ålder...). Som tur vad krisar det däremot inte så mycket...än.



För att sambon ska kunna ge mig böcker har han fått lösenordet till mitt Bokuskonto och där jag har lagt upp ett gäng böcker som jag kan tänka mig att köpa i framtiden. Där får han vraka och välja (så det blir en liten överraskning i alla fall).

Nu har jag ännu mer olästa böcker och fler som jag vill köpa eller låna under hösten. Vilket lyxproblem jag har!

söndag 19 september 2010

En sannolik historia av Karin Alvtegen

Jag har läst alla Karin Alvtegens böcker utom en (Skuld). De har varit varierande bra och olika till utförandet. Hennes näst senaste (Skugga) har för mig varit sämst. Nu har hon bytt genre och skippat kriminalhistorian i böckerna och det har lett till en klar förbättring. Jag var lite orolig innan att den här skulle vara myspysig men till min glädje var det inte så.

Handling: Helena uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva hotell. Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum. Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.

Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet och gasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på ett sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by. Där möter han Helena.

I byn bor också den gamle Verner. Han lever utanför gemenskapen och uppfattas som en kuf. Ändå blir det han som får Helena och Anders att inse att det som de försöker förtränga i sina liv istället kan ge dem kraft att bryta gamla tankemönster och gå vidare.

Den är boken utspelar sig under några dagar, max en vecka. Den handlar om två olyckliga vuxna människor som möts. I deras närhet finns även en olycklig dotter och en bitter grannfru. Där finns också Verner som bor i en liten stuga och som ser lite mer och lite annorlunda på livet. Ett liv som inte varit lätt för honom heller.

Jag tyckte om den här boken mycket! Den är tänkvärd och man funderar på livets olika värden. Om att inte glömma bort varandra i vardagen, att finnas där för sitt barn, att hitta saker att leva för som får en att orka och vilja leva.

Det finns likheter med Helena von Zweigbergks bok Sånt man bara säger som också utspelar sig under en kort tid, där några olyckliga människor möts (där två systrar och en son) och där de i den situation de är tvingas möta sina demoner, bryta sina negativa spiraler och sakta ta sig uppåt igen. I båda böckerna får man själv fantisera sig till fortsättningen men båda inger hopp (men inte utan mycket jobb) och Alvtegens bok inger kanske marginellt mer hopp (en rik affärsman är ju alltid en rik affärsman).

Tusenskönor av Kristina Ohlsson

Den här kändes till och med ännu bättre än debuten Askungar som jag tyckte mycket om.

Handling: Ett äldre prästpar hittas skjutna i sin lägenhet vid Odenplan. Mannen verkar ha tagit livet av sin hustru och därefter sig själv. Ett avskedsbrev förklarar att han inte kunde fortsätta leva efter att hans dotter begått självmord.

Inlåst i en lägenhet väntar Ali på besked. Han har flytt från ett brinnande Irak och hoppas på en ny framtid i Sverige. Det enda hans välgörare kräver är en enkel byteshandel. Och att han tiger om deras uppgörelse.

I Bangkok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Någon monterar ner hennes liv, bit för bit. Efterlyst av thailändsk polis tar hon upp jakten på den som försöker ödelägga hennes tillvaro.

Fredrika Bergman och hennes kollegor i Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an dubbelmordet vid Odenplan. De får snart klart för sig att de står inför någonting långt mer komplicerat än ett självmord som urartat. Vitt skilda händelser som även utspelar sig utanför Sveriges gränser tycks hänga samman utan att de förstår hur. Klockan går och de som vet tiger.


Jag tycker Kristina Ohlsson skriver väldigt skickligt. Nu tänker jag inte språkligt utan att hon får en historia med så mycket händelser att hänga ihop utan massa svaga punkter. Det är också alltid trevligt att komma tillbaka till ett intressant polisgäng som trots sina olikheter känns rätt normala (de flesta i alla fall). Fredrika Bergman är nog den som särskiljer sig mest men ändå känns hon möjlig om än ovanlig.

Ja, det här är en mycket bra svensk deckare och jag kan bara hoppas att Kristina Ohlsson klarar att hålla samma klass i fortsättningen.

Tack och adjö Marian Keyes?

Jag har läst många av Marian Keyes böcker (men inte alla) men den här fick jag verkligen kämpa för att komma igenom.

Handling: Fyra kvinnor. En vansinnigt förtjusande man. En mörk hemlighet binder dem samman.

Denna gång har hon skrivit en oemotståndlig, knivskarp och underhållande men också mörk och omskakande berättelse om en man, en förtjusande sådan, som ska gifta sig med sin utvalda, men som har lämnat en rad försmådda, förbrukade - och förnedrade kvinnor efter sig. Men dessa kvinnor har fått nog nu. De beslutar sig för att sätta stopp för hans hänsynslösa framfart.

Fyra kvinnor som har haft svagheten att falla för samma förtjusande man.

Ett stundande bröllop, och en kommande katastrof.

Tillsammans är de fyra kvinnorna starka nog att förhindra den.


En stor nackdel med att beställa böcker över internet är jag ofta missar att se hur tjocka de är och det går inte heller att se hur stor text boken har. Inte för att det är något fel på tjocka böcker men jag vill ändå väga tjockleken mot intresset av att läsa boken. När jag nu fick hem en mycket tjock pocketbok på 734 sidor med minimal text så sjönk mitt mod. Jag hade tänkt mig att Marian Keyes bok skulle vara som en skön paus med lite lagom allvar.

De fyra kvinnorna (där två var tvillingsystrar) skulle hon kunnat skriva tre böcker om istället. Den gemensamma nämnaren tog inte så stor plats utom mot slutet (och att det såklart var han som fått dem att må dåligt under olika lång tid).

Det fanns en hel del intressanta inslag men det var för mycket om dem alla och deras familjer och deras kompisgäng... I de jag läst tidigare och där huvudpersonerna var flera så har de åtminstone varit kompisar eller systrar etc och det har inte varit så många fler runt omkring som tagit stor plats.

Jag är i alla fall glad att jag kom igenom den och jag kommer tänka mig för både en och två och tre gånger innan jag inhandlar en ny Marian Keyes.

söndag 5 september 2010

Paganinikontraktet av Lars Kepler

Jag hör till dem som inte var så imponerad av Hypnotisören. Men den här tycker jag var bättre. Fast även den här var alldeles för brutal och blodig för min smak.

Handling: En sommarnatt hittas en kvinna död på en stor fritidsbåt som driver runt i Stockholms skärgård. Hennes lungor är fyllda av bräckt vatten, men det finns inga spår av detta vatten på kläderna eller resten av kroppen.

- Hon har drunknat, Joona, säger Nålen.
- Drunknat?
Nålen nickar och ler vibrerande.
- Hon har drunknat ombord på en båt som flyter, säger han.
- Antagligen har någon hittat henne i vattnet och lyft ombord henne.
- Ja, men om jag trodde det så hade jag inte tagit upp din tid, säger Nålen.

Nästa dag hittas en man död i sin paradvåning på Östermalm. Mannen hänger i en snara från lampkroken i taket. Hur har det gått till? Det är högt i tak och det finns inte en enda möbel i hela rummet, ingenting att klättra på. Trots det är kommissarie Joona Linna övertygad om att det rör sig om självmord. Han har givetvis rätt. Mannen har tagit sitt eget liv, men självmordet avslutar inte fallet, utan blir istället upptakten till ett hisnande intensivt och farligt förlopp.

Vissa kontrakt kan man inte bryta ens genom sin egen död.

Det som jag bland annat ogillar med boken är att den är för lång. Man går in i alldeles för många människors liv som egentligen bara är bifigurer. Det var det stora problemet jag hade med Hypnotisören, just att hypnotisören med familj nästan blev huvudpersonerna. Här var bifigurerna bättre och mer intressanta men det blir för spretigt/stort. Dessutom är det alldeles för många groteska mord. Uppläsaren till den här boken läste dessutom aningen för långsamt vilket störde lätt.

Samtidigt kan jag mycket väl se framför mig en filmatisering av den här som skulle locka många. Då skulle dessutom alla bifigurers bakgrundshistoria inte få plats i manuset.

Boken var trots allt väldigt spännande och jag hade mycket svårt att sluta lyssna, jag tog alla chanser jag hade.

lördag 4 september 2010

Otro av Christa von Bernuth

Otro är Christa von Bernuths andra bok om kriminalkommissarien Mona Seiler.

Handling: Familjen Belolavek verkade vara en mönsterfamilj - ett gift par som levde ett välordnat liv i ett burget villaområde med sin söta och begåvade tonårsdotter. Men nu är Thomas Belolavek död - mördad och hans hustru Karin och dottern Maria är spårlöst försvunna.

Mona Seiler ägnar dagar och nätter åt fallet, sliten mellan oron för sonen Lukas och det intensiva spaningsarbetet. Och när en kollega kopplad till utredningen utsätts för ett mordförsök, vet hon att det är mycket bråttom.

Jag har svårt att förstå Mona Seilers prioriteringar där sonen tyvärr inte kommer först. Det gör hennes arbete och hon verkar också ha planer att fortsätta avancera. Fast ibland är det kanske lättare att kämpa på med det som man är bra på istället för att ta tag i det man egentligen borde.

Boken känns väldigt grå och dyster först. Men när man kommer en bit in så griper fallet tag i en och sidorna flyter på. Att första halvan kändes trög kan också bero på att jag parallellt lyssnade på Pagininikontraktet som fångade mig mer och den här boken blev lite åsidosatt.

Det är intressant att läsa en bok som utspelar sig i Tyskland och man slås av både likheter och olikheter. Det som Christa von Bernuth är bra på är att skriva så man inte alls är säker på vem som faktiskt är den skyldiga förrän slutet är riktigt nära.

tisdag 24 augusti 2010

Rättvisans mörker av Donna Leon

Nu var det ett tag sen jag läste en bok om kommissarie Brunetti men nu blev det av. Tyvärr så lämnar den mig rätt oberörd. Frågan är om jag tröttnat på Donna Leons böcker?

Det var trevligt att återse kommissarien och gänget runt honom och jag tycker också om de olika matscenerna. Jag förfasas också över den ständiga korruptionen som verkar råda.

Men själva fallet intresserar mig inte alls, jag är inte nyfiken på någon av bi-personerna eller känner för eller med dem.

Handling: Kommissarie Brunetti har inga illusioner kvar om italiensk militär så när en ung kadett på Venedigs militära elitskola hittas hängd, förmodat självmord, fylls han av sorg och medlidande till de anhöriga, men också av irritation och frustration över militärens sedvanliga arrogans.

Den döde är son till en läkare och före detta politiker känd för sitt goda rykte och sin omutbara integritet - alltför sällsynta egenskaper i italiensk politik. Dr Moro är självklart alldeles förkrossad över sonens död, men trots att varken han eller sonens mor tror att det rör sig om självmord är de inte särskilt intresserade av prata med polisen om omständigheterna kring sonens död.

När Brunetti - och den oumbärliga signorina Elettra - börjar undersöka dr Moros politiska karriär och separationen från sonens mamma möts de av en mur av tystnad. Militären håller alla detaljer för sig själva och de andra är högst motvilliga till att prata. Är detta italienarnas vanliga ovilja att beblanda sig med myndigheter eller har Brunetti sprungit rakt in i en stor, tyst konspiration?


Ja, vi får se om det blir någon mer Brunettibok eller om den här var den sista!

måndag 23 augusti 2010

Tre sekunder av Roslund & Hellström

Ytterligare en succé av radarparet Roslund & Hellström om kriminalkommisarien Ewert Grens. Och ytterligare ett allvarlig komplexfullt ämne som den här gången handlar om infiltratörer.

Handling: Han lever ett dubbelliv. Ett med en älskad fru och två små pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat, hemligt, där han varje dag riskerar att förlora allt.

Han tvingas ta makten på ett av Sveriges tyngsta fängelser. På uppdrag av polisen. På uppdrag av maffian. Han inser att han från och med nu är ensam, inte kan lita på någon och att han i det ögonblick han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Han kallar sig Paula och vet att det tar exakt tre sekunder att dö.


Roslund och Hellström tar upp svåra frågor här som alltid. Om hur svårt det är att komma åt kriminella gäng när man inte finns på insidan, samtidigt som det inte går att leva helt lagligt i ett sådant gäng. Vad kan man blunda för? Var går gränsen?

Jag tyckte den här boken var en av de tyngre att komma in i men det berodde på att jag tyckte det var så jobbigt med Paulas familjesituation. Hur han ljuger hemma och riskerna han utsätter sin familj för genom att leva det liv han lever. Hur orkar man? Hur vågar man? Men å andra sidan gör livet lustiga val åt en. Var hade han varit om han inte gjort dessa val? Inget är enkelt i Roslund & Hellströms böcker.

När han väl hamnade inne i fängelset så flöt det på med full fart och jag hade svårt att sluta lyssna - ja, jag köpte den här som mp3-bok med Peter Andersson som uppläsare. Där var jag först lite besviken för Shanti Roney gjorde ett utmärkt jobb i de tidigare böckerna men Peter Andersson gjorde också ett mycket bra jobb.

Så trots att jag drog mig lite för infiltratörshandlingen så är jag jättenöjd att jag lyssnade på den här. Min favorit är fortfarande Edward Finnigans upprättelse men fördelen med den här boken är att Ewert Grens blev lite mänskligare, lite lättare att förstå och inte lika tvär.

Nu har SVT köpt filmrättigheterna till åtminstone de fyra första böckerna och det ska bli intressant att se resultatet (även om det dröjer). Ryktet säger att Ola Rapace ska spela pappan i första boken Odjuret men jag har inte sett vem som ska spela Ewert Grens eller någon av hans kollegor.

fredag 20 augusti 2010

Sträckläsning av Dödens viskningar av Simon Beckett

Simon Becketts tredje bok var lika spännande som de tidigare!

Handling: Det första offrets kropp har blivit bunden, torterad och upplöst till oigenkännlighet. Den andra kroppen påträffas snart lika illa tilltygad. En seriemördare arbetar metodiskt. Antalet dödsoffer stiger.

När en brutal kidnappning sedan sker i utredningens omedelbara närhet står det klart för rättsantropologen David Hunter att ingen längre går säker. Jakten på mördaren intensifieras och förvandlas till en ren nedstigning i helvetet.

Vi får åter igen följa David Hunter, den här gången i USA. Han mår fortfarande dåligt efter det som man fick läsa om i andra boken och har inte kommit igång med något riktigt jobb. Istället reser han till sin gamla mentor och likfarmen han jobbar på för att forska lite. Där blir han genom sin mentor indragen i ett mycket obehagligt fall.

Det gick inte att läsa den här boken lugnt och stilla utan jag tog alla möjligheter till att läsa. Med det här menar jag inte att boken är den bästa jag läst för det finns saker som jag stör mig lite på. Men trots det så är den otroligt spännande och svår att lägga ifrån sig. Jag hoppas att det snart kommer en fjärde bok!

måndag 16 augusti 2010

Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk

Det här är min första bok av Helena von Zweigbergk och jag är inte besviken. Jag kommer att läsa mer av henne.

Den handlar om Susanne som lämnat sin man och tre bonusbarn för att bara bry sig om sig själv i sitt lilla torp. Hon har förlorat jobbet och lever på en årslön som företaget erbjöd henne. Det hela går utmärkt fram till hennes lillasyster Louise ringer och desperat behöver hjälp med tillsyn av den femtonårige sonen Jonas medan hon städar upp i sitt liv.

Jonas och Susanne har inte träffats på flera år och känner sig främmande för varandra. Louise flyr iväg och finns inte anträffbar samtidigt som myndigheterna börjar höra av sig...

Idén är egentligen väldigt enkel men ändå så gör hon det så bra. Man kan relatera till personerna och där man själv inte känner igen sig känner man igen någon annan. Syskonkonflikter med duktiga storasystern och lillasystern som automatiskt blir den man måste ta hand om. Avundsjukan på varandra av ologiska men begripliga skäl. Det svåra med att växa upp. Ja, listan kan göras lång.

Helena von Zweigbergk blev en positiv upplevelse och jag ser fram emot att läsa mer av henne.

lördag 14 augusti 2010

Tystnad, tagning av Michelle Magorian

En underbar ungdomsbok av Michelle Magorian. Trots att jag nu för tiden bara läser vuxenböcker så kunde jag inte låta bli att läsa Michelle Magorians senaste bok (jag tror jag har läst alla av hennes tidigare). Godnatt, mr Tom är nog den klara favoriten som också är den mest sorgliga av dem.

Handling: Det är 1949 i efterkrigstidens Storbritannien. Henry är fjorton år och han har det rätt jobbigt. Han saknar sin pappa som dött som en hjälte i kriget, och han flyr från vardagen och sin irriterande styvpappa genom att gå på bio så ofta han kan. Film är hans stora passion. I biljettkön träffar han en dag mrs Beaumont, som också älskar film. Hon lånar Henry en kamera till hans skolprojekt, som han gör med två killar i klassen som han inte alls gillar till en början, men som snart visar sig vara riktiga vänner. Henry lär sig att framkalla film - och en dag när han framkallar en gammal film som han hittat gör han en hemsk upptäckt som förändrar hela hans tillvaro.

En gripande och spännande berättelse om vänskap, tolerans, och om att stå upp för den man är. Karaktärerna etsar sig fast och man bär med sig historien länge.


Man får uppleva år 1949 genom Henrys ögon och det är även tillbakablickar 50 år tillbaka och sen 25 år tillbaka. Historierna om Henry och hans familj och vänner är gripande och man önskar att man fick vara en del av gemenskapen. Jag tycker Michelle Magorian gör ett bra jobb när hon skildrar det dåtida sättet att leva och hur saker fungerade. Vissa författare misslyckas totalt där och det känns som de skrivit av en faktabok rakt av.

Det finns en hel del likheter med hennes bok Plats på scen som också handlar om en ung kille som har det tufft och som träffar en vuxen kvinna som kan stötta och se saker ur ett annat perspektiv och som också kan agera som en välgörande fe när det behövs.

Nu är det här en ganska så tjock bok (646 sidor) så jag tror inte att vilken ungdom som helst väljer att läsa den. Men den är helt klart väldigt läsvärd, vilket alla hennes böcker är.

onsdag 11 augusti 2010

Hon älskade av Helena Henschen

Det här är den andra boken jag läser av Helena Henschen. Spontant tyckte jag nog att den andra (I skugga av ett brott) fångade mig lite mer. Men ändå är den här väldigt läsvärd.

Hon skriver om sin farmor Signe Thiel, född 1885 och dotter till en känd bankiren och konstmecenaten Ernest Thil. När farmodern dog så ärvde hon bland annat lite dagböcker och brev som hon nu till stor del baserar boken på.

Signe Thiel var gift två gånger och skild lika många. Hon födde sex barn och var mycket engagerad i Fredrika Bremerförbundet. Genom sin andra man Folke träffade hon den kända tyska forskaren Oskar Vogt som hon sen hade ett långt förhållande med trots att han var gift. På grund av honom är hon mycket i Tyskland under 1930-talet där nazismen börjar sprida sig och judehatet. Signe är själv jude från födseln även om hon inte aktiv inom religionen.

Första halvan av boken handlar mer om Signe själv och hennes uppväxt som formade henne till den hon blev medan andra delen känns mer som en skildring av andra världskriget. Det är visserligen också väldigt intressant men boken blir mer splittrad.

Som helhet är boken ändå väldigt bra och intressant. Jag läser sällan historiska böcker men Helena Henschens böcker tilltalade mig och jag blev inte besviken.

lördag 7 augusti 2010

Bedragen av Katerina Janouch

Den här boken har legat till sig lite i bokhyllan men kändes helt rätt att läsa under vår Ålandssemester (med lite vin i plastigt vinglas liknande färgen på bokens omslag).

Handling: Cecilia Lund älskar sitt jobb på sjukhuset där hon befinner sig mitt i livets mest dramatiska ögonblick, födelse och död. Privat tuffar det på, med fyra barn och äkta maken John som är fotograf samt hus i en trevlig förort. Varje dag är fylld till brädden men hon är ganska nöjd. Och så som det alltid varit, ska det alltid förbli - eller?

En oväntad händelse slår plötsligt sönder deras tillvaro. Det ringer på familjens dörr och där ute i vinterkylan står en främmande ung man, Simon. Han hävdar att John är hans far och han själv frukten av en passionerad tonårsförbindelse. Just då förbereder John en längre utlandsresa. Cecilia står med ens ensam och konfronteras med den hemlighetsfulle Simon, samtidigt som sprickorna i hennes och Johns relation blir allt djupare. Runt familjen vävs ett nät av oförklarliga händelser och svek. Det är inte helt lätt att avgöra vem som är bedragen - och vem som bedrar.


Ett tag var jag övertygad om att jag inte skulle läsa fler böcker om Cecilia Lund men den tog sig som tur vad. För mig beror det nog på att vi är så totalt olika. Jag har lite svårt för hennes ilskna humör och hur det tar sig i uttryck. Men det är nog för att jag själv är en väldigt lugn person. Samtidigt får jag en känsla av att Katerina Janouch delar med sig av erfarenheter från sitt eget familjeliv utan att för den skull kopiera något. Och det gör att boken känns äkta på många sätt.

Jag är i alla fall nyfiken på hur det ska gå för henne och hennes familj. Hur hon ska hantera sin kommande situation. Så jag kommer att köpa hennes nästa bok.

Rösterna av Christa von Bernuth

Både jag och min syster blev nyfikna på Christa von Bernuths deckarserie tack vare Boksnoken. Men eftersom den första boken inte är köpbar i bokhandeln för stunden så tog det lite tid för min syster skaffade den.

Rösterna är den första boken om den tyska kriminalkommissarien Mona Seiler. Hon är ensamstående mamma till sonen Lukas men pappan finns mycket där för sonen.

I södra Tyskland mördas läraren Michael Danners hustru brutalt. Han har under många år misshandlat sin hustru men hans elever intygar att han var med dem under tiden. En tid senare mördas ytterligare en person på ett liknande sätt och Mona Seiler får ta hand om det fallet. Efter ett tag inser hon att det finns en kopplingen till Internatet Issing där Michael Danner jobbar och det gäller att jobba snabbt för mördaren fortsätter...

Det är inte ofta jag läser en bok i tysk miljö (senast var i och för sig Boktjuven). Men den här är huvudsakligen en nutida bok till skillnad mot Boktjuven.

Jag har ju hört att det inte alls är så jämställt i Tyskland som i Sverige och Mona Seiler verkar ha det rätt så tufft bland sina manliga kollegor och chefer. Polisyrket i sig är väl inte heller det bästa ur jämställdhetssynpunkt. I alla fall var det en helt lagom deckare i en något annorlunda miljö.

Jag är nyfiken på hennes nästa bok men den finns tyvärr inte att köpa för stunden. Jag får se om jag hittar den begagnad någonstans (eller på biblioteket).

Tillägg: Jag har nu beställt nästa bok Otro.

Blodläge av Johan Theorin

För ett år sedan läste jag Skumtimmen och Nattfåk under vår Ålandssemester så därför sparade jag den här till det var dags att åka dit igen.

Åter igen dyker gamle Gerlof Davidsson upp. Efter att ytterligare en vän på ålderdomshemmet dör så bestämmer han sig för att lämna ålderdomshemmet och flytta hem till sin stuga och leva sina sista dagar där.

Som granne får han Per Mörner som ärvt Gerlofs väns stenhuggarstuga. Han kämpar för att vara en bra pappa till sina två barn, varav en är sjuk och att hålla sin gamle far stången. Fadern som inte funnits där för honom och som jobbat i gränslandet för det olagliga med porr. Fadern som nu drabbats av stroke och som har krav på sin son att han ska finnas där.

Vendela Larsson flyttar också till ett nybyggt hus i närheten tillsammans med sin man. Hon har vuxit upp i närheten och dras till älvornas tillhåll som hon upptäckte som barn.

Johan Theorin skriver bra och det vilar ett sagoskimmer över boken trots allt sitt allvar. Ändå blir det inte riktigt samma effekt på mig som de första två böckerna hade. Kanske är det för att så många personer var inblandade? Något gör att jag inte fångas riktigt lika mycket av dem. Eller var det för att det var så mycket mer tragik i de tidigare böckerna? Jag vet inte. Ändå är den bra. Bäst är fortfarande Gerlof som håller ihop storyn. Jag känner också mycket för Per Mörner och hans problem medan jag mest stör mig på Vendela. Det är också via Vendela den övernaturliga delen kommer och den har inte längre samma överraskande effekt på mig.

Jag kommer definitivt läsa den fjärde (och troligtvis sista?) boken om Öland. Men jag kommer nog inte köpa den inbunden.

Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson

En helt ok bok av Majgull Axelsson men inte i klass med Aprilhäxan.

Den handlar om Inez och Elsie som är tvillingar. Om hur nära de är varandra som barn och hur de under uppväxten kommer allt längre från varandra. När Elsie föder sonen Björn är splittringen total. Inez tar hand om Björn medan Elsie går till sjöss.

Boken handlar också om Susanne och Björn, kusiner som växer upp som syskon. Björn som plötsligt är en populär popsångare och Susanne som känner sig osynlig och osedd, mest av allt av sin mor Inez.

Slutligen får vi följa en vuxen Susanne, nu känd författare och är med på ett forskningsfartyg. Någon tar sig in i hennes hytt när hon inte är där och lämnar spår efter sig. Varför?

Sakta får vi lära känna de olika personerna och får svar på de flesta av våra frågor.

Jag tyckte om Is och vatten, vatten och is men den hör inte till hennes bästa. Jag tycker om hennes språk och hur hon skildrar de olika personerna i sina böcker. Däremot störs jag av av känna att något hemskt kommer att hända. Det blir lite av ett antiklimax när det händer och det var inte riktigt som jag trodde. Vilket jag menar på ett positivt sätt. Efter det tar boken lite extra fart för mig.

lördag 24 juli 2010

Askungar av Kristina Ohlsson

Den här boken läste jag under en barnfri dag. Underbart!

Handling: En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.

I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?


Trots alla svenska deckare som kommit under senare år så blir man (jag?) tydligen inte mättad på dem. Jag tyckte mycket om den här boken och jag kommer definitivt läsa nästa bok av Kristina Ohlsson. Jag tyckte om tempot och att få följa de olika personerna i utredningsgruppen. Vid något tillfälle störde jag mig på att ingen av kvinnorna som beskrevs lite mer ingående verkade vettiga (av huvudpersonerna) men Fredrika Bergman växte under tiden vilken gjorde att det kändes bättre.

Det finns en hel del att förbättra men trots det tycker jag boken är bra för att vara en debut. Att Kristina Ohlsson själv jobbar på Rikspolisstyrelsen gör att trovärdigheten ökar lite angående polisens sätt att jobba (i alla fall så hoppas jag det).

Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld

Precis som jag hoppades var det här en helt underbar bok. Jag har varit lite orolig att jag inte skulle tycka om den då den är rätt hyllad och mina förväntningar därför höga.

Handling: Alice är en försynt och väluppfostrad flicka från en småstad i Wisconsin. En tragisk olyckshändelse när hon är sjutton år skakar hennes idylliska värld och kommer att för alltid prägla hennes livsinställning. När hon tio år senare möter den sorglöse, charmige och festglade Charlie Blackwell faller hon till sin egen stora förvåning för honom. Charlie är den förmögne sonen i en stor och välkänd republikansk släkt, själv är Alice en engagerad skolbibliotekarie och en övertygad demokrat, nöjd med sitt stillsamma liv. De gifter sig och hon försöker att vänja sig vid den Blackwellska klanens ambitioner och självtillräcklighet, men känner sig främmande för de märkliga traditioner som utspelas på deras exklusiva sommarresidens och country club. När Charlie så småningom blir president hamnar Alice i en situation hon aldrig ens drömt om, i en ställning med makt och inflytande, privilegier och skyldigheter. Och när Charlies kontroversiella andra omgång i Vita huset tar sin början tvingas Alice till sist ta itu med motsättningarna i sin tillvaro. Hur kan hon älska sin man trots att hon i grunden ogillar det han står för? Vad ska hon göra när hennes privata jag nu hamnat i direkt konflikt med rollen som Amerikas första dam?

Det var ett bra tag sen jag köpte den här men eftersom den är hyfsat tjock (570 sidor) så ville jag har gott om tid att läsa den och inte ta 1-3 sidor per kväll. Nu är det semester och jag fick några härliga lässtunder. Jag tyckte det var en underbar skildring av en kvinnas uppväxt i USA och jag tyckte mycket om att få följa hennes tankar om saker och ting. Det jag tyckte minst om var faktiskt delen mot slutet som kändes lätt forcerad om tiden som presidenthustru. Kanske för att den delen handlade mer om politik och hennes konflikter med sitt eget samvete kontra det hennes man tvingades ta beslut om.

Det tilltalade mig mycket mer att följa hennes uppväxt med bland annat hennes färgstarka farmor. Även tiden med hennes man och deras riktigt stora kris var intressant att följa. Sen var det i och för sig bara drygt ett hundra sidor kvar så jag gillade merparten av boken väldigt mycket.