måndag 16 augusti 2010

Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk

Det här är min första bok av Helena von Zweigbergk och jag är inte besviken. Jag kommer att läsa mer av henne.

Den handlar om Susanne som lämnat sin man och tre bonusbarn för att bara bry sig om sig själv i sitt lilla torp. Hon har förlorat jobbet och lever på en årslön som företaget erbjöd henne. Det hela går utmärkt fram till hennes lillasyster Louise ringer och desperat behöver hjälp med tillsyn av den femtonårige sonen Jonas medan hon städar upp i sitt liv.

Jonas och Susanne har inte träffats på flera år och känner sig främmande för varandra. Louise flyr iväg och finns inte anträffbar samtidigt som myndigheterna börjar höra av sig...

Idén är egentligen väldigt enkel men ändå så gör hon det så bra. Man kan relatera till personerna och där man själv inte känner igen sig känner man igen någon annan. Syskonkonflikter med duktiga storasystern och lillasystern som automatiskt blir den man måste ta hand om. Avundsjukan på varandra av ologiska men begripliga skäl. Det svåra med att växa upp. Ja, listan kan göras lång.

Helena von Zweigbergk blev en positiv upplevelse och jag ser fram emot att läsa mer av henne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar