När en händelse utlöser en serie av andra!
Handling: På en ö i Ålands hav skjuter Tillman Ruff en varg på sin egen gårdsplan. Han gräver ned den och hoppas att ingen ska få veta vad han gjort, men redan nästa morgon bankar polisen på dörren. Någon i byn har tjallat. Misstankarna faller på den nyinflyttade Magdalena, vars klimatångest fått henne att lämna Stockholm och ompröva sitt liv.
Händelserna rör upp minnen av en höst i slutet av åttiotalet då en annan varg kom till ön, och den unga fjärilsforskaren Ottoline spårlöst försvann. Gamla spänningar och motsättningar kommer upp till ytan och ingenting är som det var förut, innan Tillman Ruff sköt en varg.
När jag läste att den här boken skulle komma så tänkte jag direkt på Gräsö. Och även om ön här kallas Wiggö så läste jag sen att det ska ska föreställa Gräsö vilket blir väldigt tydligt man kommer till ön via färja från Öregrund.
Startskottet till boken bygger på en verklig händelse där en varg faktiskt blir skjuten på ön. Men sen ska allt därefter vara fiktivt. Och runt det skottet byggs det upp en historia som berör flera familjer i närområdet.
Det är lätt att tro att den här bara handlar om vad som händer med personen som sköt vargen och under polisutredningen och rättegången. Men så är det inte. Istället lär vi känna personerna runt Tillman Ruff och parallellt hoppar vi tillbaka i tiden när Tillman är ett barn och som med sin vän Ben träffar Ottoline Morgenstern, en kvinna som bosatt sig på ön tillfälligt för att hitta en specifik fjärilssort. I nutid har istället kvinnan Magdalena Örling flyttat till ön och bosatt sig i sin nyligen bortgångna morfars hus. Precis som Ottoline rör hon upp känslor hos människor i trakerna. Mycket på grund av rykten som sprids.
Det är många olika ämnen som berörs i den här boken och det blir lite väl många. Några saker borde ha redigerats bort för att få fokus på rätt saker. Exempelvis karaktären Urmila. Mitt problem blir också att det är lite för många karaktärer som jag inte känner för och mest blir irriterade på. Och några av de som känns lite mer sympatiska blir lite väl bleka.
Annars gillar jag hur stämningen på ön beskrivs och hur det kan fungera i ett mindre samhälle. Eftersom jag själv varit på ön både som barn och vuxen ser jag verkligen miljöerna framför mig när de beskrivs. Lite kuriosa är att min farfars farfars mormor föddes på Gräsö 1780. Men lämnade ön och gifte sig sen på fastlandet utanför Uppsala (Funbo) där hon dog 89 år gammal.
Samtidigt som jag gärna sett att boken fick lite färre ämnen så är det många viktiga ämnen som tas upp som var och en egentligen är intressanta. Så det blir lite frustrerande att de försvinner lite i mängden.
Betyget blir 3 av 5!












