lördag 16 maj 2026

Genom blå hagar av Claire Keegan

En fin novellsamling! 

Handling: En gnistrande novellsamling om ett Irland som brottas med sitt förflutna och om människor som stakar ut en ny framtid. En kvinna flyttar in hos en präst och sätter eld på hans möbler. En bonde vaknar halvnaken och inser att pengarna är borta. En kvinna reser på stipendievistelse för att skriva men ställs inför en oinbjuden gäst. En präst brottas med minnet av en kärleksaffär och en skogsvaktare reser till en stad vid havet för att finna sig en hustru.

För snart fyra år sen läste jag hennes förra bok som bestod av två längre berättelser. Jag föll mer för den andra av dem som handlade om en man som började inse vad kyrkan faktiskt utsatte kvinnor för och som inte visste om han kunde fortsätta blunda eller ej. Jag vet att många andra föll mer för historien om barnet vilken jag såklart också tyckte mycket om.

I den här boken finns det åtta olika noveller. I flera av novellerna bryr jag mig inte alls om när den utspelar sig tidsmässigt. Men ibland blir jag nyfiken och hade velat ha lite mer detaljer för att öka förståelsen. Annars känns det rätt tydligt att alla utspelar sig på Irland förutom en av dem. 

Det finns sorg och mörker i dem. Det finns mycket ensamhet. Men här och var finns värme och omtänksamhet. Flera av dem har väldigt detaljerade miljöbeskrivningar så det är lätt att verkligen känna av både hur det ser ut men också värme, kyla och dofter. 

Det här var en bok jag njöt av att läsa. Men efteråt är det inte många av novellerna som jag faktiskt minns utan att få en bra påminnelse om handlingen. Men när jag väl förstår vilken det är så förflyttas jag i känslan till platsen. Men ju mer tiden går desto mindre kommer jag minnas av dem. 

Betyget blir ändå 4 av 5 just med tanke på alla känslor som uppstår när jag tänker tillbaka på några av historierna. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar