Handling: Jungmin är utbränd. I desperat behov av förändring säger hon upp sig från sitt jobb som manusförfattare. Hon anar inte att det här är början på ett år där magin sakta men säkert återvänder till hennes liv.
Efter flera månaders vila tar Jungmin sig äntligen ut ur lägenheten för att gå en promenad längs gatorna i sitt kvarter. Plötsligt står hon utanför en liten keramikverkstad. En kvinna bjuder in henne och samtidigt uppenbarar sig en helt ny värld för Jungmin. Ljuset och värmen, doften av lera och det ljuvliga kaffet väcker något till liv inom henne.
Tallrik för tallrik, skål för skål upptäcker hon att ju mer händerna arbetar, desto lugnare blir sinnet. Det dröjer inte länge förrän hennes hjärta öppnar sig som aldrig förr.
Jag brukar variera mitt läsande med feelgood och den här gången blev det en bok från Sydkorea. Eftersom jag även försöker läsa litteratur från Asien under mars och april tack vare Världsdelsutmaningen så blev det extra bra.
Jungmin har bränt ut sig på sitt jobb och efter att ha fått nog en dag säger hon upp sig. Hon flyttar till en lägenhet där hon ska ha råd att bo en längre tid utan att ha ett jobb. Efter att ha isolerat sig under några månader börjar hon sakta leta sig ut för att utforska närområdet. Där stöter hon plötsligt på en keramikverkstad. Ett ställe där hon blir varmt omhändertagen.
Hennes dåliga mående beror inte bara på jobbet utan på saker som hänt tidigare i hennes liv. Och med svärtan som finns där så uppväger det till det mysiga varma som kommer med verkstaden. Jag personligen har aldrig hållit på med lera mer än det man fick göra som barn men har alltid tyckt att det ser otroligt rogivande ut med drejning.
Sen har de mer frekventa personerna i verkstaden också sina historier så det blir en inblick i vanliga människors liv som visar våra likheter. Men också kulturella skillnader vilket också är intressant. Nu är boken översatt först till engelska och sen till svenska så det är lite svårt att säga hur mycket som försvinner i översättningen. Varje språk har ju sina begränsningar. Och jag vet inte om det påverkar hur jag upplever Jungmin som person där jag inte kommer henne riktigt så nära som jag önskat. Eller om det mer är en kulturskillnad.
Betyget blir i alla fall 3+. Jag uppskattar verkligen miljön i boken och landet men hade önskat att få lite mer av Jungmin. Boken beskrivs även vara något som används i K-healing i Sydkorea. Där bland annat litteratur kan användas för att ge tröst och välmående (väldigt kortfattat).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar