söndag 18 oktober 2015

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson

En bok för matälskaren...

Handling: Karin tänker inte efter så noga när hon anmäler sig till kvällskursen i asiatisk matlagning varannan tisdag. Hon vet bara att hon behöver bryta den oro och ensamhet som uppstått efter maken Stens stroke. Även om han verkar ha klarat sig utan några fysiska skador är allt förändrat. Han har blivit sluten, vresig och likgiltig inför framtiden.

Matlagningskursen leds av Henrik, en passionerad och framgångsrik kock, och blir ett andningshål för Karin. Hon lär känna den livsbejakande Monika och de två börjar kalla sig Tisdagsklubben. Karin inser mer och mer att hennes liv inte alls har passerat något bäst före-datum. Monika får saker att hända och förmedlar nya sätt att se på världen och tillvaron. Ingenting är som förut i Karins liv och hon börjar ifrågasätta det hon tidigare trott var sant. Ska hon våga bejaka sina innersta önskningar och sätta sin trygga tillvaro på spel? Eller ska hon acceptera att alla drömmar inte slår in, särskilt inte efter sextio, och i stället vara nöjd med det hon faktiskt har?


Uppläsare: Anna Maria Käll

Men ska jag vara helt ärlig räcker det inte med att älska mat för att tycka om den här boken.

Den här boken handlar främst om människor i åldern 60 - 65 år som är i slutskedet av sitt arbetsliv. Stens stroke verkar indirekt sätta igång ett antal olika händelser. Både Sten och Karin måste anpassa sig efter bästa förmåga och det är inte lätt.

Som helhet tycker jag boken är bra. Jag älskar mat även om just husmanskost inte är favoritmaten. Den röda tråden handlar om lite olika livskriser och främst om allt som kommer då en i familjen blir riktigt sjuk, både för den sjuke och dess partner. Den handlar om kraven från omgivningen och om de som drar sig undan. Den handlar om livskriser och känslan av att inte räcka till. Hur mycket av det man verkligen vill göra ska styra ens val och hur mycket ansvar har man för sin familj. Boken väcker mycket tankar.

Det som var negativt var detaljerna. Allt var så svart eller vitt. Plötsligt kändes nästan alla människor extremt okänsliga och taffliga och ingen lyckades göra eller säga rätt saker. Så pass att jag var nära att sluta lyssna vid något läge. Jag förstår att vissa händelser får människor att dra sig undan. Eller att ord sårar. Men när verkligen alla människor som funnits där länge plötsligt mest kommer med anklagelser blir det konstigt. Som tur vad blev det bara en dipp och sen blev det sakta bättre och lite mer nyansfullt.

Anna Maria Käll passade mycket bra som uppläsare av den här boken. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar