För nionde gången åkte min man och jag Vi:s litteraturbåt och för tredje gången fick vi se Helsingfors. Första gången vi åkte var 2014. Sen har det blivit några uppehåll av olika skäl.
Färjan avgick från Värtahamnen i Stockholm onsdagen den 18 mars. Vi hann med två författare innan det var dags för middag. Vi hamnade i den röda gruppen som höll till i Starlight.
Först ut var Lina Wolff som är aktuell med sin senaste bok Liken vi begravde som hon fick Augustpriset för. Min man har hunnit läsa den men inte jag. Det pratas om mord i skånska Hörby där hon växte upp. Om att inte ta med det mest uppmärksammade i boken. Hur läsarna följer systrarna Jolly och Peggy som får komplettera varandra för att få ett bra driv i berättelsen. Om skrivarprocessen i sig och hur hon behövde skriva om hela boken när hon först i princip var klar och där förlaget gav henne ytterligare ett år. Och det lönades sig uppenbarligen. Hon pratade även lite om den nya boken hon börjat skriva på.
Innan nästa författare kom så fick vi höra om Isabella Nilsson som vunnit Vi:s litteraturpris. Hon var däremot inte det minsta intresserad av att följa med på en färja.
Dagens andra och sista författare blev Christoffer Carlsson. Han pratade om Hallandssviten och den senaste boken En liten droppe blod. Han gick inte in så djupt i själva serien utan det blev mer om hur han fungerar som författare. Att historien kommer till honom allteftersom och inte genom en fördefinierad disposition. Det blev lite diskussioner om bakgrunden till bok och att den nog delvis inspirerats av föräldrahemmet som såldes. Och vad hade kunnat hända om han tagit över det och tankar som inspirerade den här boken. Det blev också lite prat om att Linas bok har mer mord men det är Christoffers bok som räknas som en kriminalroman.
Vi åt middag på den italienska restaurangen och gick runt lite i butikerna.
Dag två lyssnade vi på fyra författare efter frukosten. Vi fick börja med Anna-Karin Palm som är aktuell med novellsamlingen Trakten som utspelar sig i Hälsingland. Några noveller nämndes lite extra. Boken Jag vill sätta världen i rörelse om Selma Lagerlöf nämndes också. En bok hon fick Augustpriset för. Hon tycker om att varva novellsamlingar med romaner och det pratades lite om skillnaden mellan dem. Frågan kring var hon var när hon blev uppringd angående om sin plats i Svenska Akademien kom också.
Därefter fick vi lyssna på Henrik Berggren som skulle ha varit med förra gången men blev sjuk. Han är historiker och har gett ut tre böcker om Sveriges historia under andra världskriget. Det var ett intressant föredrag om Sveriges roll då. Lite om hur Sverige var innan kriget och hur landet förändrades. Om andra länders syn på den svenska neutraliteten. Om ryssarna. I böckerna får man följa lite olika personer lite extra. Där han hittat dagboksmaterial eller annan dokumentation.
Sen fick vi fika med kaffe och bulle. Inte för att jag hade hunnit bli så hungrig efter den rejäla frukosten.
Efter kom Carina Burman upp på scenen. Hon berättade om sin serie Florrie där den andra boken Bittert, amore faktiskt kom ut under resan. Hon berättade hur deckarna var inträdesporten för hennes läsande och att det länge var avkoppling eftersom hon inte utförde något jobb kopplade till dem. Men sen började hon själv skriva deckare och då ändrades såklart fokus. Sen blev det en hel del fokus på själva boken, dess karaktärer och miljö.
Sen var det dags för Tomas Bannerhed. Han åkte med för många år sen när även vi åkte. Då upplevde jag honom som tyst och inbunden och svår att intervjua så jag hade inte så stora förväntningar på det här samtalet. Men det var en hel annan version av honom som dök upp här. Han gick nog till att bli den bästa talaren till och med. Han är aktuell med sin bok Den oduglige som handlar om en Einar. Han berättade om att han föredrar att skriva om det lilla livet och inte om stora händelser. Då tycker han andra format passar bättre. Vi fick höra om hans tankar kring dialekter och uttryck och vilken nivå han gärna lägger sig på. Han har också mycket natur i sina böcker parallellt som han själv väljer att bo centralt i Stockholm.
Här var det dags för en paus och vi fick chansen att se Helsingfors under några timmar. Det var grått ute och några plusgrader men inget regn vilket var det viktiga. Den här gången gick vi mot tågstationen och gick runt där. Vi gick även in på det coola stadsbiblioteket som är en rätt annorlunda byggnad och som är mer än bara ett bibliotek.
Vi avslutade med att äta på en indisk restaurang innan vi gick på färjan igen. Sen var det bara att gå ner och ta en plats innan det blev för fullt.
Fredrik Lindström var nästa på tur. Han kom ut med boken Hoppas, hoppas i höstas. En diktsamling som innehåller en hel del vardagsbetraktelser. En stor del av hans tid handlade om högläsning. Men samtidigt är det texter som passade väldigt bra för det.
Sist men inte minst blev Sissela Kyle. När hennes ex-man och hennes barns pappa blev sjuk pausade hon sitt liv och passade då även på att skriva om sitt liv i boken CV. Livets gång. Det märks att hon är väldigt van att stå på scenen och det var många roande och intressanta reflektioner som var lätta att relatera till. Hon berättade också om sin tid på scenskolan och gänget hon hängde med där Peter Stormare var en av dem. Och varför han heter Stormare.
Med Sissela Kyle tog programmet slut och resten av tiden var helt vår egen tills vi anlände till Värtahamnen kl. 10 på fredagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar