Handling: Karl-Gunnar Hammarkvist är 64 år, revisor och ensam. Så hade det nog
förblivit om han inte tvingats lämna lägenheten han bott i under nästan
hela sitt liv för att tillbringa några veckor i en provisorisk våning.
Här gör han sig hemmastadd och ser det hela som ett rätt trevligt
avbrott i vardagen tills han en kväll råkar höra ett samtal som pågår på
andra sidan väggen.
Det han uppfattar skär rakt igenom det pansar
han byggt upp omkring sig sedan årtionden, och han blir besatt av att
hitta kvinnan som sagt det hon sagt hos grannen. I jakten på den okända
tvingas Karl-Gunnar ompröva allt sitt arbete, sina relationer och sin
moral. Framför allt konfronteras han med det han så länge förträngt. Det
fruktansvärda misstag som ledde till en katastrof och till att kärleken
för alltid försvann ur hans liv.
Men är det möjligt att försonas också med det värsta? Går det att börja om på nytt?
Uppläsare: Magnus Roosmann
Karl-Gunnar Hammarkvist är en ensam man och har varit det länge. På grund av ett stambyte blir han evakuerad och överhör delar av ett samtal genom de tunna väggarna. Ord som får honom att ge sig ut på en jakt efter något i hans förflutna.
Boken är stillsamt berättad och när jag lyssnar på boken förstår jag varför Beck plötsligt fick en granne (i filmerna om Beck). För utan dialog blir det lite väl segt. Och boken lyfter direkt när Karl-Gunnar på sin jakt stöter på lite olika människor.
Jag funderar lite på om det här är en bok som jag kommer att minnas om några månader. För romaner jag läser handlar det ofta om vilka spår de sätter i mig förutom språket och känslan att förmedla. Och gällande det senare så känns det som att jag fick en tydlig bild av Karl-Gunnar och hans liv. Det finns händelser i boken som verkligen griper mig men jag vet inte om jag blev tillräckligt berörd för att minnas den en längre tid.
Betyget får bli en trea så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar