Amy & Lan av Sadie Jones

En speciell uppväxtskildring!

Handling: Amy och Lan är bästa vänner. Deras föräldrar har lämnat storstaden för ett liv på landet och tillsammans med en tredje familj lever de på gården Frith. Här lär de sig att odla grönsaker, mjölka getter och slakta kycklingar. Amy och Lan älskar sin frihet och djuren de får ta hand om, som den föräldralösa kalven Gabriella Christmas som bor i familjens kök.

De vuxna är alldeles för upptagna med sitt för att hålla ett öga på Amy och Lan, och barnen säger inget om hur de brukar klättra på det höga ladugårdstaket, eller om vad som hände med yxan den där gången På samma sätt som föräldrarna undviker att prata om konflikterna som hotar den ömtåliga idyllen. Drömmen om det enkla livet på landet visar sig nämligen vara mer komplicerad än de någonsin kunde ana. 

Under ett antal år med start 2005 får vi följa Amy och Lan från de är sju år gamla. Deras mammor är bästa vänner och familjerna bor ihop med några andra på en gård där de försöker vara så självförsörjande som det går. Amy och Lan är äldst bland barnen och de är också bästa vänner. 

Den här boken får mig att tänka på flera uppväxtskildringar sett ur barn ögon där det blir så tydligt hur barnen lever i ett nuet. De känner så klart av stämningar men lever ändå för leken och allt spännande som finns runt hörnet. Och på en gård finns det mycket som kan distrahera. Jag känner hettan och kylan som finns med för att spegla årstiderna. Och hur naturligt den bara finns där ur ett barns perspektiv.

Som vuxen och förälder så kan jag både känna en lätt förundran över hur fritt barnen lever men samtidigt vet jag att det inte är något konstigt. Kanske är vi mer medvetna när det blir lite mer fordon runt barnen? 

Ju äldre Amy och Lan blir desto mer märker de av föräldrarnas agerande som inte bara rör dem som föräldrar. Så vi läsare ser vad barnen ser och vi får också märka vad barnen inte vill se eller ta till sig. Men jag tycker att Sadie Jones gör ett lite bättre jobb kring att gestalta de vuxna på gården än barnen. Perspektivet växlar kring om vi följer Amy eller Lan men jag känner inte av vem det är om jag inte läst namnet eller förstår utifrån vilken familj de är hos. Och alla småsyskon och den andra familjens barn flyter mest samman för mig. Hade det känts viktigt för boken hade jag ansträngt mig mer för att minnas gissar jag. 

Något som jag verkligen njuter av att läsa är om barnens olika upptåg och känslan för gården, naturen och vädrets växlingar. Den delen kommer stanna kvar i mig när jag tänker tillbaka på boken. Lukten av djur och hö och känslan av leran. Solen som skiner eller snön som vägrar försvinna. Men också frustrationen över när livet inte blir som de tänkt på grund av föräldrarnas beslut. 

Betyg 4 av 5!