Flickan i Stenparken av Nilla Kjellsdotter

Del ett eller två i serien om Mija Vadö?

Handling: En tonårsflicka hittas halvt ihjälfrusen mitt i vintern intill en landsväg. Hon är illa tilltygad och pratar knappt. Mysteriet kring den identitetslösa flickan tätnar när det visar sig att ingen har anmält henne saknad.

Kriminalpolisen Mija Wadö får samtidigt en mordutredning på sitt bord när den populäre diabetesforskaren David Heselius hittas ihjälslagen i sitt hem. Den lyxiga villan är noggrant rengjord och det går inte att säkra några tekniska spår. Poliserna får veta att hans företag stod inför ett stort genombrott i forskningen - kan motivet finnas där?

Mija Wadö får axla ett stort ansvar när flera av hennes kollegor är borta från avdelningen. En av dem, Ronnie, saknar hon extra mycket. Medan Mija försöker balansera sitt privatliv och den växande arbetsbördan kommer utredningen allt närmare henne själv. Den lastbilschaufför som hittade tonårsflickan, är han verkligen den som Mija tror?

Uppläsare: Mirja Turestedt

Jag har funderat på att testa den här serien ett bra tag och nu blev det till slut av. Den utspelar sig i Vasatrakten i Finland vilket är en trevlig omväxling. Nu när jag skriver om boken ser jag att den här står som första delen på vissa ställen men som del två på andra. Så det visar sig att det finns en tidigare del utgiven av ett mindre förlag och sen ges övriga böcker ut av Norstedts med start av den här.

Vi följer kriminalpolisen Mija Wadö som är en väldigt engagerad polis. Lite väl engagerad vilket skapar problem i hennes privatliv. Och ja, så pass att jag nästan blir galen på hur borta hon blir kring allt som inte gäller jobbet. Vi får inte en helt bra start men när boken är slut så känner jag att det kan fungera ändå. Jag vill i alla fall väldigt gärna fortsätta och se om slutet i boken påverkar henne på ett på sikt positivt sätt.

Boken är spännande och har ett bra tempo så det går fort att lyssna på den. Vi får vara med polisgänget där det finns lite olika karaktärer som alltid. Men vi får även följa några av personerna som rör brotten. Dessutom får Mijas bästa vän vara med på ett hörn som har en vag indirekt koppling till huvudhandlingen.

Något som är lite ovant är att ordet dna nämns så lite och då först i andra halvan av boken. Det känns som det pratas om det i alla deckare, tv-serier, true-crime, nyhetsartiklar osv som man läser om brott. Så det blir lite udda när man börjar prata tandkort och inte ens har ett resonemang gällande dna.

Jag känner i alla fall att jag väldigt gärna vill fortsätta med serien men vet inte om jag ska backa ett steg nu eller bara köra på framåt. Troligtvis blir det framåt.

Betyget blir 3+ av 5.