Hildur av Satu Rämö

Första delen i Hildur-serien!

Handling: Hildur Rúnarsdóttir är chefen för enheten för försvunna barn på Island. I ett försök att glömma sin traumatiska barndom varvar hon utredningsarbetet med att surfa på Islands kyliga vågor. Dessutom har hon en gåva som sätter henne i en klass för sig - förmågan att känna när tragedier närmar sig. Hör det samman med det som inträffade för 25 år sedan?

Till sin hjälp har hon Jakob Johanson, en polis som reser från Finland för att samarbeta med Hildur. När Jakob inte jobbar stickar han isländska tröjor. Enligt honom är stickning precis som livet självt: Förutsägbart, men kaotiskt.

I berättelsens början sker en lavin i Västfjordarna, och en man hittas död i ruinerna av ett hus. Men det är inte lavinen som har satt punkt för hans liv - man upptäcker att han har ett snitt i halsen. Hildur och Jakob tvingas snabbt inse att det förtrollande landskapet döljer mörka hemligheter. De måste kämpa för att försöka lösa gåtan innan mördaren slår till igen.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Det här är en bok som jag både hört både positivt och negativt om. Eftersom jag för det mesta gillar böcker som utspelar sig på Island ville jag testa på den.

Jag skulle vilja säga att det här är en rätt klassisk förstabok för många deckarförfattare där det definitivt finns en hel del potential och en gåta som får mig att vilja fortsätta läsa (eller snarare lyssna i mitt fall). Sen finns det också en hel del bitar som irriterar mig. Vid några tillfällen är det nog medvetet hos författaren men oftast inte gissar jag. De lite mer kufiska eller tänka humoristiska detaljerna känns planerade medan mycket annat blir lite debutförfattarens problem där saker överbeskrivs eller kanske inte riktigt känns särskilt trovärdiga.

Jag tycker om att lära känna Hildur. Hon har en förmåga att känna på sig att en tragedi ska ske. Men det här är ingen bok där det övernaturliga tar över på något sätt. Det är inte så att hon har någon hjälp av det i sitt polisarbete. Vi får även lära känna hennes bakgrund och hur hennes familj gick sönder när hon var barn.

Vi får också följa den finske Jakob Johanson och det är en man jag har svårare att förstå. Eller på vissa sätt känns han väldigt vanlig men valen han gör i sitt liv är udda och verkligen inte begripliga för mig. I alla fall inte varför han väljer att åka till en ödslig del av Island med tanke på det som sker i hans liv. Eller det är ju just därför men att vilja jobba som polis i ett land där man inte kan språket blir konstigt för mig. I synnerhet som han redan bosatt sig i Norge tidigare och redan lidit av språkproblemen. 

Så om jag fortsätter med serien så blir det för Hildurs skull och inte för Jakob och hans trassliga liv. 

Betyget blir en svag trea. Trean eftersom det trots allt är en bok med tempo och där jag gärna vill veta vad som ligger bakom dödandet.