Torsdagarna i parken av Hilary Boyd

En riktig sträckläsarbok!

Handling: Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag kliver upp ur den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie.

Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad. Har hon gjort något fel? Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanie ansätter George med en massa frågor men han förmår inte ge några svar. Upprördheten lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två.

Torsdag är den bästa dagen på hela veckan. Då hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna, fast med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår genast en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga och är dessutom skitsnygg! Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. Men så råkar Ellie försäga sig, Ray framstår plötsligt som ett hot och Jeanies hela tillvaro hotar att rasa samman.

Förra boken jag läste tog för mig rätt lång tid att läsa klart och jag ville ha en bok efter det som jag verkligen kände för. Egentligen ville jag spara den här till en semesterresa som ska göras i höst men kunde inte hålla mig.

Det här är en klassisk myspysbok där man lever sig in i rollerna och tar ställning för Jeanie som är huvudpersonen. Men känner så starkt med hennes besvikelser men också med de glädjeämnen som sker.

Nu väljer jag att bara sluka boken men visst dyker det upp tankar kring varför hon inte har den minsta kontroll eller kunskap om deras ekonomi eller varför morfadern George inte ens nämns som ett alternativ till att vara barnvakt. Han som ändå är pensionerad och ledig. Det är mycket möjligt att han inte passar av olika skäl men just det att det inte ens nämns känns konstigt idag. Så på så sätt känns boken rätt åldersstigen. Mina tankar dras mer till generationen över än de som är runt 60 idag.

Torsdagarna i parken var ett trevligt mellanspel, en lättläst engagerande bok som visserligen inte kommer lämna några större spår men som ändå känns som att den ligger lite över medel i feel good-kategorin.