Kallmyren av Liza Marklund

Andra delen i Stenträsktrilogin!

Handling: I augusti 1990 gick Wiking Stormbergs fru Helena ner sig i Kallmyren och drunknade. Kvar vid myrkanten låg deras baby, halvdöd av insektsbett.

Helenas kropp återfanns aldrig. Hon hördes aldrig mera av.

Wiking kom aldrig över förlusten av hustrun. Åren gick, decennierna. Han kom att leva för sina barn och sitt arbete som polischef i Stenträsk.

Men så en fredagseftermiddag landar ett brev i brevlådan hemma hos Markus, Wikings och Helenas numera vuxne son.

Ett hot, eller kanske en varning, skrivet med Helenas handstil och undertecknat med hennes signatur: stjärnan som ser ut som ärret på hennes mage. Wiking måste ställa sig frågan om han börjar bli galen, om han ser spöken eller om någon utomstående kraft hotar honom och hans familj.

Uppläsare: Lo Kauppi

I den här boken följer vi främst Wiking som vi även mötte i förra serien. Vi backar även i tid där vi får vara med när han träffar sin Helena när han går på polishögskolan i Stockholm. 

Den är boken känns lite annorlunda än förra boken eftersom vi då hoppade mellan dels Wiking men även bokcirkelns deltagare, både i nutid och dåtid. Så nu blev det mer fokus på Wiking och Helena istället. 

Det är svårt att skriva om boken utan att avslöja handlingen. Men jag tyckte om den i det stora hela även om den svävade ut och blev lite väl komplex och avancerad. Oavsett är jag nyfiken på hur den sista delen ska bli både i stil och handling. Betygsmässigt velade jag mellan en stark trea eller svag fyra och den hamnar på 3,5.