Nu var det ett tag sen jag läste en bok om kommissarie Brunetti men nu blev det av. Tyvärr så lämnar den mig rätt oberörd. Frågan är om jag tröttnat på Donna Leons böcker?Det var trevligt att återse kommissarien och gänget runt honom och jag tycker också om de olika matscenerna. Jag förfasas också över den ständiga korruptionen som verkar råda.
Men själva fallet intresserar mig inte alls, jag är inte nyfiken på någon av bi-personerna eller känner för eller med dem.
Handling: Kommissarie Brunetti har inga illusioner kvar om italiensk militär så när en ung kadett på Venedigs militära elitskola hittas hängd, förmodat självmord, fylls han av sorg och medlidande till de anhöriga, men också av irritation och frustration över militärens sedvanliga arrogans.
Den döde är son till en läkare och före detta politiker känd för sitt goda rykte och sin omutbara integritet - alltför sällsynta egenskaper i italiensk politik. Dr Moro är självklart alldeles förkrossad över sonens död, men trots att varken han eller sonens mor tror att det rör sig om självmord är de inte särskilt intresserade av prata med polisen om omständigheterna kring sonens död.
När Brunetti - och den oumbärliga signorina Elettra - börjar undersöka dr Moros politiska karriär och separationen från sonens mamma möts de av en mur av tystnad. Militären håller alla detaljer för sig själva och de andra är högst motvilliga till att prata. Är detta italienarnas vanliga ovilja att beblanda sig med myndigheter eller har Brunetti sprungit rakt in i en stor, tyst konspiration?
Ja, vi får se om det blir någon mer Brunettibok eller om den här var den sista!
Jag har aldrig läst någon bok av Donna Leon... En av de författare som jag inte kommit mej för att läsa helt enkelt.
SvaraRadera