lördag 30 juni 2018

Kommande böcker i juli 2018

Den här månaden fanns det inte alls lika många böcker som lockade men det känns bara skönt.

Först ut är:

Familjeträdet av Susan Wiggs
Harpercollins

Annie Harlow har allt hon kan önska sig. Hon är producent för ett omåttligt populärt matlagningsprogram på tv, hon älskar sin man och deras vackra hem i Los Angeles. Och nu är hon gravid med deras första barn. Men så, på en sekund, förändras allt. Och när Annie vaknar upp efter ett år i koma inser hon att tiden inte är den enda hon förlorat Tyngd av en enorm sorg återvänder Annie till sitt barndomshem i Vermont, en farm som ägts av släkten i generationer. Omgiven av sin livsbejakande bror, deras frånskilda mamma och fyra yngre brorsbarn börjar Annie långsamt läka. Och i den lilla staden finns fler personer som gör att hon känner sig alltmer hemma i den värld hon en gång lämnat, och att hon sakta vågar börja tro på en framtid igen.

En övertygande berättelse om att utvecklas, om familj och kärlek och om styrkan i att börja om från början.

________________________________

Jag visste inte att Per Herrey skrev deckare, eller att det faktiskt var just den Per Herrey. Det är dessutom den andra boken i serien. 

Svekets gåva av Per Herrey
Visto Förlag

En bilbomb avsedd att skada förbundsjuristen Johnny Janell exploderar. 

En guldtacka hittas i Ångermanälven utanför Sollefteå tillsammans med benrester och en uniform från en tysk soldat. Fyndet väcker frågor och ger inte bara oväntade kopplingar till Johnny Janell, utan också till hans guddotter Cornelia Molén. 

Jakten efter svaren inleder ett sökande i det förgångna som visar sig utgöra en reell fara för dem båda. 


Svekets gåva är en spänningsroman som utspelar sig från 1920-talets konstnärsliv i Paris till nutidens Sollefteå. Ett Sollefteå, vars innevånare inte bara drabbats av nedläggningen av det stora regementet utan också lever under hotet att deras sjukhus ska tas ifrån dem. Romanen är andra delen i en trilogi och uppföljaren till Per Herreys hyllade debutroman, Skuldens pris, från 2013.

________________________________

Här har en av författarna till Operamopsen nu skrivit en egen bok. Den verkar vara en lättsam bok som kan vara trevlig att läsa. 

Sicilia Amore av Disa Aberg (eller Åberg?)
Oberoende Förlag

Sent 70-tal kommer svenska Edda till Sicilien för att jobba som reseledare. Även om chefen retar gallfeber på henne trivs hon på den vackra ön som myllrar av solmogna citroner och vackra miljöer. Den våldsamt stiliga Totò tycks ständigt befinna sig i närheten och mellan dem uppstår en häftig passion. Men vem är han egentligen och vad handlar hans affärer om? Vill Edda verkligen veta?












________________________________

Och här kommer en måste-läsa-bok. Frågan är bara när?

De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser
Albert Bonniers Förlag

Medan Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste ännu går i Oosterby småskola bildar de De vänsterhäntas förening. Flera årtionden senare brinner ett gammalt pensionat ner till grunden och ett antal människor omkommer. Det ena hänger ihop med det andra, men det finns ingen kvar i livet som kan förklara hur. Nästan ingen.


Det har gått femton år sedan den sista boken om kommissarie Van Veeteren kom ut. Det har gått sex år sedan man senast kunde läsa om inspektör Gunnar Barbarotti. I De vänsterhäntas förening möts de för första (och enda?) gången.








________________________________

Den här verkar helt klart intressant.

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle
Albert Bonniers Förlag

1930-tal. Marie växer upp på en fattig gård i Langeland på den danska landsbygden. Barnen är många, pengarna är få och vardagen våldsam. Andra världskriget ändrar allt i tillvaron, de fattiga blir ännu fattigare, men för Marie kommer förändringen med Otto, en ung elektriker som drömmer om storstaden och det moderna livet.


Men vilket pris betalar Marie för sin klassresa? Merete Pryds Helles episka släktkrönika har vunnit flera stora priser i Danmark och legat på bästsäljarlistan i över ett år. Folkets skönhet fångar 1900-talets moderna kvinnoöden på ett oförglömligt vis och talar till alla som älskar Kristina Sandbergs och Elena Ferrantes romaner.





torsdag 28 juni 2018

Helgfrågan v. 26


Det här är sista helgen innan semester (alltså snart bara en jobbvecka kvar). Jag längtar massor. Sonen har åkt iväg på fotbollscup i Västerås så jag kommer åka dit på lördag. Min mamma och bonuspappa skjutsade dit honom och såg till att han blev installerad. Om hans lag inte går vidare åker han hem med mig på lördagen, annars blir det finalspel även på söndagen. Själv jobbar jag med flera stora projekt på jobbet. Men endast ett har en tydlig deadline innan semestern. Det är också det som är mest flummigt och därför svårast för mig som gillar att dyka ner i detaljerna. Förutsättningarna är inte optimala heller. 

Mia ställer som vanligt lite frågor här inför helgen. 

Hur ser din sommarläshög ut?


Jag plockade snabbt ihop en hög och jag tror och hoppas att alla ska bli läsa under sommaren - och ett gäng till. De två första är biblioteksböcker. Resten är mina och är en blandning av hyllvärmare och rätt nyinköpta.

Idag beställde jag även 
Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv : Berättelse om mitt yrkesliv av Leig G.W. Persson
och
En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Jag tror att båda kommer att bli lästa av mig och sambon. 

Bonusfråga:Hur firar du in semestern?

Det lär nog bara bli en helt vanlig slapparkväll. Vi kommer båda vara trötta efter att försöka avsluta vettigt på jobbet. Gissningsvis äter vi något gott men enkelt t.ex färdigköpt pulled pork med goda tillbehör. Kanske pizza annars eller toast/varma mackor. Vi får se.

måndag 25 juni 2018

Midnattsljus av Charlotte Cederlund

Det tredje och sista boken i Idijärvi-trilogin!

Handling: Áili betalade ett högt pris när hon skyddade Urseiten från Borri noaidi. Nu plågas hon av inre demoner och i ett försök att fly undan dem lämnar hon Idijärvi sameby för gymnasieskolan i Kiruna. Men allt är inte som det ska i den lappländska staden. Skrämmande saker händer, saker som verkar centrera sig runt Áili vare sig hon vill det eller inte.

Sakta återvänder ljuset till Sápmi, men med ljuset kommer också ett löfte om en sista strid. Är det en strid Áili kan vinna utan att bli någon hon inte vill vara?


Som alltid med serier så är det inte helt lätt att minnas detaljerna från tidigare böcker. Och då började jag rätt sent med att börja läsa första boken. Mycket på grund av alla hyllningar av serien eftersom jag inte först trodde att genren skulle passa mig. Men när jag väl börjat så kunde jag inte sluta läsa/lyssna. Så bok två tog jag väldigt snabbt efter den första eftersom jag ville veta hur det skulle gå. Men sen har det blivit ett litet hopp på drygt två månader. Och det räckte för att minnet inte helt skulle fungera.

Men det går ändå rätt fort att komma in i boken. Till en början verkar det som att Áili får det lite lugnare när hon bor precis vid skolan i Kiruna och kommer bort från Sápmi - åtminstone under vardagarna. Men självklart så börjar det hända saker även där.

Det är mindre magi i boken men det fungerar ändå bra. För även om den inte är så jättesynlig så finns den där i bakgrunden. Och hon har även sina bekanta runt sig. Vissa mer än andra.

Boken är precis som de tidigare böckerna väldigt bra. Men jag känner mer sorg när den här är slut än nöjdhet för jag vill inte att Áili och den här världen ska försvinna. Och det är ett bra betyg!

Betyg 4 av 5.

söndag 24 juni 2018

Ett jävla solsken av Fatima Bremmer

En häpnadsväckande historia om en otrolig kvinna!

Handling: Hon var den ostyriga pojkflickan som skickades hemifrån för att bli snäll och foglig. Men Ester Blenda Nordström lät sig aldrig tämjas.

Som Sveriges första undersökande reporter gjorde hon det ingen annan vågade. Under falsk identitet slet hon som piga på en bondgård, hon levde ett halvår med samer i Lapplands piskande snöstormar och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. De banbrytande reportage som hon tog med sig hem förändrade den svenska journalistiken.

Ester Blenda Nordström var en av sin tids pionjärer och stjärnor. Hyllad, beundrad och vän med personer som Anders Zorn, Evert Taube och Elin Wägner. Hon körde motorcykel, rökte pipa och trotsade alla normer som begränsade kvinnors liv i början av 1900-talet.

Men så plötsligt tystnade hennes starka röst. De spektakulära äventyren och kampen för ett liv på egna villkor visade sig ha ett högt pris.

Boken Ett jävla solsken fick Augustpriset i bästa facklitteratur 2017 och jag tycker definitivt att den är värd det. Fatima Bremmer har gjort ett otroligt jobb genom att sammanställa stora mängder av material och till en väldigt lagom nivå. Boken är både väldigt innehållsrik men också lättläst. Och spännande. Det refereras också till var informationen kommer från men på ett sätt som inte stör läsningen det minsta. Tvärt om så känner jag mig mer trygg. Dessutom finns alla källor angivna på slutet.

Ester Blenda Nordström visade tidigt att hon gick sina egna vägar. Hon hade haft svårt med den vanliga klassrumsundervisningen som finns idag och hade säkert utretts och troligtvis fått någon diagnos. Men på den tiden ansågs hon nog mer som äventyrlig. Hon har vågat göra så många olika resor och hade kunnat dödats flera gånger om. Men de hade sitt pris ändå.

Jag blir ledsen när jag läser boken och inser att kvinnan inte ens hade rösträtt när Ester började jobba. Och hur mycket sämre villkor kvinnorna hade det. Det är inte perfekt idag heller men ändå så mycket bättre än för drygt hundra år sedan. Genom att läsa boken får jag även en hel del svensk historia. Om villkoren för pigor förr. Eller bristen på villkor snarare. Om samerna och då rasbiologin var stor. Om utvandrande svenskar. Dessutom får vi även en liten inblick i hur omvärlden såg ut då. Och varför har jag hört så lite om henne tidigare? Jag vet att jag hört talas om en avhandling där Ester Blendas bok om Ann-Mari jämförs med Astrid Lindgrens böcker och där man insett att Astrid Lindgren fått väldigt mycket inspiration från Ester Blenda Nordström. Till och med tagit med samma händelser (som att hoppa med paraply från ett tak m.m.).

Det här är också en tragisk historia. För Ester mår periodvis inte alls bra och det blir mycket fester och alkohol. Det finns faktiskt en hel del likheter med Persbrants sätt att leva innan han fick sin diagnos (jag har nyligen lyssnat på hans biografi).

Även om jag lär mig mycket om historia är det här en fascinerande berättelse om en kvinna. Och jag är verkligen glad att jag läste den. Så även jag sällar mig till hyllningskören.

Betyg 4+ av 5.

lördag 23 juni 2018

Alltid din dotter av Caroline Säfstrand

Om mödrar och döttrar...

Handling: I det gula huset på åsen står Jill Bergstrands dörr ofta på vid gavel. Hit kan vem som helst komma, när som helst. Hon ställer upp, hjälper till och tar hand om allt och alla och begär aldrig något tillbaka. Livet går sin gilla gång tills en enträgen släktforskare dyker upp. Denne har information om Jills mor Miriam. Historien är så osannolik att Jill först avfärdar den, men släktforskaren ger sig inte, och en redan komplicerad relation mellan mor och dotter ställs på sin spets. Hur ska de förhålla sig till den händelse som ingen av dem någonsin pratar om?

Samtidigt sveper förändringens vindar genom Jills trygga tillvaro. När avståndet till tonårsdottern växer, en oroväckande nyhet sprids på jobbet och den tillfälliga grannen Lucas dyker upp, kan inte ens post-it-lapparna med visdomsord om lycka ändra det faktum att inget kommer att bli sig likt.

Alltid din dotter är en roman om tre kvinnors sökande efter svar, begravda hemligheter som flyter upp till ytan och hur svårt det faktiskt är att sluta fred med sitt förflutna.


Den här boken handlar om kvinnor i flera generationer och kanske även hur vi påverkas av våra mödrar. Jill är till stor del huvudpersonen i den här boken. Till en början känns det som hon och jag är totalt olika och jag förstår att hennes mor och dotter inte heller alltid förstår sig på henne. Samtidigt som både mor och dotter uppför sig väldigt illa på många sätt. Så deras relationer är inte den bästa när boken börjar.

Efter hand så kommer det fram varför relationen mellan Jill och Miriam är som den är. Vi läsare får lite antydningar så det är lätt att gissa en bra stund innan det presenteras. Släktforskarens närvaro blir lite som en katalysator.

Miljön är härlig vid det gula huset och det gör att boken känns idyllisk på många sätt eftersom platsen är det.

Det som är lite synd är att jag tycker att boken inte helt håller hela vägen till slutet. När vissa saker kommer fram gör det ont i mig vilket är positivt. Av någon anledning har jag väntat på en stor urladdning som inte kommer. Och rent krasst så är det säkert så i många familjer att man fortsätter att vara tyst men ändå accepterar vissa saker och kanske kommer till ro med dem. Vad vet jag?

Sen finns det en hel del likheter med Anna Fredrikssons bok Mellan himmel och hav som också handlar om kvinnor i olika generationer. Och det gör att det är svårt att inte jämföra dem. Men till en början tycker jag att de är lika bra, medan Anna Fredrikssons bok håller hela vägen. Sen har hon fördelen att det ska bli tre böcker och det finns mycket kvar att reda i där.

Trots att jag inte tokhyllar boken så tycker jag ändå mycket om den och lyssnade ofta och mycket. Och jag läser/lyssnar gärna på mer av författaren.

Betyg 3+ av 5.

fredag 15 juni 2018

Sommarbingo 2018

Jag tvekade ett tag men bestämde mig sen för att göra sommarbingon även i år. Det är en grupp på Facebook som heter just Sommarbingo 2018 (i år). Förra året var det 25 rutor men i år har det minskats till 16 rutor vilket gör det lite enklare förhoppningsvis.

Reglerna är följande: En bok = en ruta. Först med EN rad får ett antal bonus-hurra. Sen gäller ENBART full ruta. Perioden är 1 juni till 15 september. 


Lite mer info: Inspirerad av Waterstones i Brigthon och deras roliga teman på bokborden skrevs det till 90 Waterstones över hela Storbritannien och där de ombads välja ett tema i sin butik. Drygt 30 butiker svarade (företrädesvis män) och efter rensning från dubletter etc vaskades den här brickan fram. Sen har det gjorts svenska tolkningar av varje engelskt förslag.
Idén är som vanligt att man kan klämma in valfri genre i de flesta rutorna. Var wild'n crazy i tanken och kom ihåg att vi vill bara ha roligt och få massor av boktips!!







Rad 1:



Rad 2:



Rad 3:



Rad 4:



tisdag 12 juni 2018

Glasfåglarna av Elsie Johansson

Den första boken om Nancy!

Berättelsen om Nancy innehåller tre böcker och jag har nu läst den första - Glasfåglarna (1996). I den här samlingen finns även Mosippan (1998) och Nancy (2001).

Jag har länge velat läsa något av Elsie Johansson men det har inte blivit av. En kollega rekommenderade den här serien och jag såg till att få den i present. Men sen har den blivit liggande eftersom det är så sjukt tjock och tung.

Glasfåglarna handlar om Nancy som är tretton år och yngst i syskonskaran. Boken utspelar sig i slutet på 30-talet i ett mindre samhälle där hon bor med sina föräldrar och periodvis en av sina äldre systrar. Familjen har det rätt knapert men ändå mat för dagen. Genom Nancy får vi uppleva vad som händer med familjen och skolan och kompisar. Och om att sakta bli allt medveten om vuxenlivet. Och just det sistnämnda är nog en stor del av min behållning. Från att ha varit lite mer av ett nyfiket barn tvingas hon här lära sig betydligt mer om livet.

Det är något med boken som verkligen fångar mig. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är men jag målar verkligen upp många scener. Och även språket gör att jag åker tillbaka i tiden utan att det är svårläst på minsta sätt. Det är dessutom först på senare år som jag blivit allt mer intresserad av historia. Kanske eftersom jag även släktforskar till och från och det gör det allt mer intressant. Den får mig också längta efter att läsa om Kulla Gulla-böckerna!

Jag tycker verkligen om boken och ser fram emot att beta av de övriga två efter lite paus. Glasfåglarna var en av årets hyllvärmare som jag valde ut för att verkligen läsa den under året.

Betyg 4 av 5.

måndag 11 juni 2018

Midnattslinjen av Lee Child

Den tjugoandra boken om Jack Reacher!

Handling: I en panthandel i en liten stad i Mellanvästern ser Reacher en klassring från West Point, arméns officershögskola. Ringen är en kadettkvinnas och Reacher som själv har varit student på West Point vet vad hon har gått igenom för att få ringen. Varför skulle hon göra sig av med den? Steg för steg spårar Reacher ringen tillbaka till dess ägare, och sökandet för honom till Wyomings ödsliga vildmark. Det enda han vill är att hitta kvinnan. Om hon mår bra är hans uppdrag avklarat. Om inte så kan inget stoppa honom från att skipa rättvisa. Det bästa rådet: stå inte i hans väg.


Uppläsare: Magnus Roosman

Jag förundras över att det ständigt kommer nya böcker om Jack Reacher. Och jag lyssnar på de flesta av dem. För då och då är det skönt med en hjälte som kommer och styr upp saker. Bara för att.

Trots att de ur vissa perspektiv liknar varandra så skiljer de sig ändå åt. Vissa är helt klart bättre och vissa sämre. Den här hamnar någonstans mitt i. Jag gillar dem mest i första halvan när det mer handlar om utforskning. När slutstriden sen kommer (som är mer eller mindre lång) tappar jag ofta lite fokus. Precis som i den här boken men här var det först mot slutet som jag började tappa intresset.

I den här boken ramlar Jack Reacher av en slump över en ring från West Point och vet med sig att det måste ha hänt något speciellt som fått ringen att skiljas från sig ägare. Han inser efter ett tag att det inte bara är han som söker efter ringens ägare och han får en tillfällig kompanjon som medhjälpare.

Själva historien är rätt tragisk och jag undrar om Lee Child vill ge staten en känga för hur de behandlar sina soldater efter kriget. Eller om det bara blir en intressant historia. Jag är rätt säker på att det finns en hel del liknande fall i i alla länder med före detta soldater.

Boken var en rätt klassisk Jack Reacherbok. Betyg 3+ av 5.

söndag 10 juni 2018

Som ett brev på posten av Birgitta Bergin

Underhållande om ny kärlek på gamla dar!

Handling: Elsa och Thore, 81 år gamla, träffas på en bridgeklubb och blir otroligt förälskade. Ingen av dem hade kunnat ana att de skulle få uppleva kärlek igen så sent i livet. Det känns så härligt, men inte alla ser med blida ögon på deras oväntade förhållande. Hemligheter, girighet och avundsjuka gror i deras respektive familjer. Barn och barnbarn, svärdöttrar och svärsöner, alla verkar ha egna motiv att sätta käppar i hjulet för dem.

När Elsa och Thore bjuder sina familjer på förlovningsfest i skärgården, ställs situationen på sin spets. Och allt precis ALLT som inte får hända händer.


Det här är en lättläst bok om familjer och relationer. Det är tacksamma familjer att skriva om eftersom flera av dem är väldigt utåtagerande. I vissa stunder känns Elsa och Thores barn med respektive mer som tonåringar än som femtioåringar. Jag som är rätt tyst och introvert känner ett tag att det inte är helt trovärdigt. Men när jag tänker efter så kan jag nog se flera av karaktärerna framför mig i personer jag vid olika tillfällen träffat under livet.

Få saker väcker nog vuxna människors oro och det är risken att bli av med ett större framtida arv. Eller när den finner en ny partner och "barnets" bild av sin förälder förändras radikalt att den går från att vara bara en förälder till en (ve och fasa) sexuell varelse.

Sen är kanske Elsa och Thore lite väl naiva. Men just det gör ju att förlovningsfesten blir väldigt underhållande (det känns ok att bli road eftersom det är fiktiva karaktärer).

När jag precis läst klart boken visste jag inte att det finns en fortsättning vilket jag är väldigt glad för. Den kommer jag läsa rätt omgående eftersom jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att fortsätta.

Betyg 4 av 5.

tisdag 5 juni 2018

Mikael Persbrandt - Så som jag minns det av Carl-Johan Vallgren

En intressant biografi om Mikael Persbrandt!

Handling: "Jag har gråtit och skrattat under arbetet med denna bok. Så fyllda av brunnar av skam och ångest var mina minnen att jag fick tillverka ett öskar av silver för att kunna se ljuset reflekteras, det ljus som faktiskt utgjort en betydande del av min historia. Att hålla sitt liv mellan tummen och pekfingret i form av ett manuskript är en mycket märklig upplevelse, sorgsen men nödvändig. Jag ångrar ingenting men många tårar har fallit." 

I Så som jag minns det berättar Mikael Persbrandt för första gången om uppväxten med en ensamstående mamma, kampen för att slå igenom som skådespelare, drömrollerna på Dramaten och filmsuccéerna som följer på varandra. Om de kaotiska åren med missbruk och livet idag. En självutlämnande och brutalt ärlig berättelse om att nå botten och ta sig upp igen.


Uppläsare: Mikael Persbrandt

Om ni funderar på att läsa den här boken tycker jag att man ska överväga att lyssna på den. Att höra den med Mikael Persbrandts egen röst blir väldigt givande.

För mig är Mikael Persbrandt mest känd via det han gjort på tv och film. Beck inte minst, men även filmer som Hämnden, Hamilton, Maria Larssons eviga ögonblick, Hypnotisören, Mig äger ingen, Dag och Natt med mera. Jag har däremot aldrig sett honom på teatern (eftersom jag ytterst sällan går på det). Självklart har jag också sett många av de skandalreportage som figurerat om honom och även att han är aktiv inom motorsporten och att det ökat de senaste åren.

Utifrån hur Mikael Persbrandt beskriver sig själv är det svårt att förstå att folk stått ut med honom (typ flickvänner). Samtidigt märker jag ju från hans filmer att han har en speciell karisma och närvaro. Och en speciell röst. Så jag både förstår och inte förstår.

Jag tycker det är mycket intressant att höra om hans historia och om hur mycket teater han faktiskt spelat. För att inte tala om tiden innan skådespeleriet. Till viss del är det intressant att höra reflektioner från repetitioner och filminspelningar som The Hobbit eller när danskarna gör film.

Det som börjar störa efter ett tag är hans störningar på folk. Gissningsvis är det med all rätta i vissa fall men det känns lite som att trots att han själv antagligen betett sig rätt illa så spelar inte det så stor roll länge gör han gjorde ju det på grund av sin sjukdom. Att andra kan bete sig illa av olika orsaker som också kanske är lite mer av en förklaring verkar inte finnas med i hans tankar. Eller så gör det det men kommer inte fram. Han skyller också många av sakerna på att han blev övertalad. Men det gör ju inte att ens ansvar blir mindre. Jag tycker också han skriver lite för mycket om andra om saker som inte borde höra hemma i hans bok. Då blir det mer en känsla av "name-dropping".

Han har såklart en hel del självinsikt men jag känner också att det finns stunder då han inte ser helheten. I alla fall inte så som det uttrycks i boken. Så mycket är andras fel. Eller att det är otur att han åker dit påverkad. Han tog ju så lite just den gången...

Men oavsett det så är boken som helhet väldigt intressant och jag väljer verkligen att lyssna så mycket och ofta jag kan. Och det är ett bra betyg.

Betyg 4 av 5.

måndag 4 juni 2018

Eremiten av Thomas Rydahl

En deckare med en mycket annorlunda hjälte...

Handling: På en strand i turistmålet Fuerteventura står en helt ny bil. I bagageluckan ligger en pappkasse med en liten död pojke. Ingen saknar honom.

Det sista Fuerteventura behöver är ett brutalt brottsfall som jagar iväg ännu fler turister från öns vindpinade stränder. Den lokala polisen försöker mörka händelsen, men den gamla eremiten Erhard vill inte släppa fallet. Han har för många år sedan brutit med fru och barn i Danmark och livnär sig nu som taxichaufför och tillfällig pianostämmare för öns få rika människor.

Den döde pojken tvingar Erhard tillbaka till livet. Men vad kan en gammal man, en förlorare som vägrar att följa med i tiden och som inget vet om internet, mobiltelefoner och sociala medier göra för att lösa ett modernt mysterium med trådar som leder långt bortom Fuerteventura?


Eftersom den här boken är rätt tjock har den blivit liggandes sen jag fyllde år i september. Jag fick den i present men hade även funderat på att köpa dej själv eftersom den bland annat vunnit Glasnyckeln 2015. Den är på drygt 550 sidor och den har verkligen en annorlunda huvudperson. Boken har fått vara med både till Taxinge slott (där vi dels satt vid vattenbrynet och läste, fikade och även spanade på när de spelade in Hela Sverige bakar) och dessutom på en arbetstripp till Belgien. Sånt gör ofta böcker lite speciella.

Trots att boken i princip bara handlar om Erhard så får jag aldrig veta varför han en gång lämnade Danmark. Då och då får man lite information men jag gissar att det kommer fram i framtida böcker. Jag ser att åtminstone en till har kommit ut på svenska. Men det är ändå svårt att förstå att jag inte lär mig mer om hans ursprung med tanke på bokens längd. Och jag kan inte säga att jag tycker särskilt mycket om honom heller.

Den utspelar sig huvudsakligen på Fuerteventura som ligger nära Kanarieöarna. Erhard kör runt med sin taxi där och hankar sig fram dag för dag. Han har lite människor omkring sig som han umgås lite mer med men han är definitivt en ensling. På många sätt är den en rätt långsam bok som jag ofta gillar där det handlar mycket om miljö och stämning. Så den delen av boken gillar jag verkligen. En bit in tar boken en annan vändning och han överger sitt taxikörande.

Men det är en hårdkokt manlig stämning som jag inte tilltalas av. Historien känns komplex och jag vet inte varför det är så viktigt att få veta varför Erhard är så angelägen om att riskera allt i sitt liv för sanningen. Kanske finns det ingen förklaring. Det finns en liten vag koppling till Danmark i det hela men inte mer än så.

Eremiten är definitivt välskriven och jag kan tänka mig att män uppskattar boken mer än kvinnor med tanke på stilen. Totalt sett får boken betyget 3 av 5.

Stort tack Annika för boken!