Handling: "Jag har gråtit och skrattat under arbetet med denna bok. Så fyllda av brunnar av skam och ångest var mina minnen att jag fick tillverka ett öskar av silver för att kunna se ljuset reflekteras, det ljus som faktiskt utgjort en betydande del av min historia. Att hålla sitt liv mellan tummen och pekfingret i form av ett manuskript är en mycket märklig upplevelse, sorgsen men nödvändig. Jag ångrar ingenting men många tårar har fallit."
I Så som jag minns det berättar Mikael Persbrandt för första gången om uppväxten med en ensamstående mamma, kampen för att slå igenom som skådespelare, drömrollerna på Dramaten och filmsuccéerna som följer på varandra. Om de kaotiska åren med missbruk och livet idag. En självutlämnande och brutalt ärlig berättelse om att nå botten och ta sig upp igen.
Uppläsare: Mikael Persbrandt
Om ni funderar på att läsa den här boken tycker jag att man ska överväga att lyssna på den. Att höra den med Mikael Persbrandts egen röst blir väldigt givande.
För mig är Mikael Persbrandt mest känd via det han gjort på tv och film. Beck inte minst, men även filmer som Hämnden, Hamilton, Maria Larssons eviga ögonblick, Hypnotisören, Mig äger ingen, Dag och Natt med mera. Jag har däremot aldrig sett honom på teatern (eftersom jag ytterst sällan går på det). Självklart har jag också sett många av de skandalreportage som figurerat om honom och även att han är aktiv inom motorsporten och att det ökat de senaste åren.
Utifrån hur Mikael Persbrandt beskriver sig själv är det svårt att förstå att folk stått ut med honom (typ flickvänner). Samtidigt märker jag ju från hans filmer att han har en speciell karisma och närvaro. Och en speciell röst. Så jag både förstår och inte förstår.
Jag tycker det är mycket intressant att höra om hans historia och om hur mycket teater han faktiskt spelat. För att inte tala om tiden innan skådespeleriet. Till viss del är det intressant att höra reflektioner från repetitioner och filminspelningar som The Hobbit eller när danskarna gör film.
Det som börjar störa efter ett tag är hans störningar på folk. Gissningsvis är det med all rätta i vissa fall men det känns lite som att trots att han själv antagligen betett sig rätt illa så spelar inte det så stor roll länge gör han gjorde ju det på grund av sin sjukdom. Att andra kan bete sig illa av olika orsaker som också kanske är lite mer av en förklaring verkar inte finnas med i hans tankar. Eller så gör det det men kommer inte fram. Han skyller också många av sakerna på att han blev övertalad. Men det gör ju inte att ens ansvar blir mindre. Jag tycker också han skriver lite för mycket om andra om saker som inte borde höra hemma i hans bok. Då blir det mer en känsla av "name-dropping".
Han har såklart en hel del självinsikt men jag känner också att det finns stunder då han inte ser helheten. I alla fall inte så som det uttrycks i boken. Så mycket är andras fel. Eller att det är otur att han åker dit påverkad. Han tog ju så lite just den gången...
Men oavsett det så är boken som helhet väldigt intressant och jag väljer verkligen att lyssna så mycket och ofta jag kan. Och det är ett bra betyg.
Betyg 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar