Det här är en bok av en författare som föddes i Tbilisi i Georgien och växte upp i landet. Men som vuxen flydde hon till Kanada under 90-talets inbördeskrig.
Boken består av 5 noveller/berättelser av väldigt varierande grad. De utspelar sig under många olika år och berättar om ett land som lever i Sovjetunionens skugga på olika sätt. Rädslan finns ofta där.
Det här är egentligen ingen bok för en person som mig som har behov av logik. Dels beskrivs boken innehålla delar av magisk realism och jämförs med Gabriel García Márquez vars bok Hundra år av ensamhet som jag läste för ett år sen. Och det finns likheter både med att det ibland är många människor och att man hoppar i tid. Men den magiska realismen är ändå på en nivå som fungerar tillräckligt bra för mig. Det som är svårare är alla tidshopp och bristen på kontext fram till att jag läser att Stalin till exempel dött. Då vet jag åtminstone under vilket år jag befinner mig just på den sidan.
De olika historierna är rätt olika och jag tycker den sista är bäst, vilken också har bokens titel som sin titel. Mycket för att antalet människor var begränsade och det handlade mest om den familjen.
Annars handlar alla berättelserna om krig och väpnade konflikter på ett eller annat sätt. Det finns också mycket kärlek och begär och det är inte alltid det går så bra för alla. Vissa delar utspelar sig långt bak i tid och där finns även kampen mellan traditioner eller att få välja själv. Som till exempel sin partner.
Även om boken kanske inte passade mig jättebra så förmedlar den en väldigt speciell känsla för ett så utsatt land som ligger i Rysslands skugga. Så jag kan ändå förstå att författaren är uppskattad.
Betyget blir 3 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar