Handling: Den egensinniga kriminalinspektören Leonore Asker ser ut att ha chefskapet för Malmös grova brottsrotel inom räckhåll. Men mitt i ett högprofilerat kidnappningsfall väljer ledningen att "befordra" henne till chef över den så kallade Avdelningen för förlorade själar, en enhet för udda utredningsärenden i polishusets källare.
Trots förödmjukelsen dras Asker in i ett av de egendomliga fallen. Någon placerar ut små olycksbådande figurer i ett modelljärnvägslandskap och en av dem visar sig föreställa den kidnappade kvinnan.
Fallets kopplingar till det gömda och förfallna får Asker att kontakta Martin Hill, lektor i arkitektur med ett intresse för urban exploration. Snart misstänker Asker och Hill att bortom det till synes banala ruvar en ovanlig sorts ondska.
Anders de la Motte har skrivit flera olika serier och det känns som stilen kan skilja sig rätt mycket åt mellan dem. I alla fall de tre som jag läst hittills.
I den här serien få vi lära känna Leonore eller Leo Asker. Hennes uppväxt hos hennes pappa har gett henne en annorlunda barndom och ovanliga kunskaper som inte är helt traditionella. Men alla uppskattar inte hennes sätt att hantera saker och hon hamnar på en rätt udda bortglömd avdelning mitt i ett kritiskt fall med två försvunna ungdomar.
Jag tycker spontant om Leo Asker direkt förutom att hon är lite väl egensinnig. Hennes nya kollegor är inte de enklaste att lära känna och för henne att veta var hon har dem. Så även om det är en hel del allvar i början av boken fick jag känslan av en mysdeckare. Men ju längre in i boken jag kommer desto obehagligare tycker jag att den är. Men jag som person ogillar både psykologiska thrillers och där huvudpersonen även hamnar i en slags privat fara så det behövs inte jättemycket för att jag ska tycka att det blir lite jobbigt. Men jag kom igenom boken som växlar snabbt mellan sina kapitel vilket hjälper och är nyfiken på nästa bok i serien. Det finns tre böcker i serien än så länge och i höst kommer den fjärde boken. Men jag gissar att jag kommer få stå ut med Leos egensinniga stil om/när jag fortsätter.
Betyget blir en fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar