Handling: Andy, Dag och Claire har inte tillräckliga resurser för kostnaderna i det samhälle de fötts i. De är i tjugoårsåldern, uppvuxna med skilsmässa, Watergate och kärnkraftsolyckan på Three Mile Island. Präglade av åttiotalsfenomen - yuppies, lågkonjunktur, crack och Ronald Reagan - representerar de den nya generationen: Generation X.
Men de vägrar ställa upp som målgrupp för smarta marknadsförare, har sagt upp sig från sina meningslösa och otacksamma jobb och dragit i väg till Kaliforniens öken. Där dricker de, försörjer sig på ströjobb, och berättar humoristiska och oroande sagor för varandra om en värld av popkultur, gamla TV-serier och svensk slit-och-släng-design.
Fram växer lysande porträtt av fanatiskt oberoende individer, patologiskt ambivalenta inför framtiden och fulla av otillfredsställd längtan efter någonting bestående.
För många år sen läste jag Microslavar av Douglas Coupland och tyckte verkligen om den. Jag tror jag var både i rätt ålder och gillade att den handlade om utvecklare. Efter det har jag dels läst om den boken och även läst två till av Douglas Coupland. Men de andra två passade mig inte alls. Nu gjorde jag ett sista(?) försök med honom med den kända Generation X i ett försök att hitta magin som jag kände när jag läste Microslavar första gången. Plus att förstå vad Generation X verkligen handlar om.
Boken Generation X kom ut 1991 och sen dess är det ett myntat uttryck för att beskriva en människor födda under ca 1965 - 1980. Så utifrån det hör jag definitivt till Generation X. Sen stämmer nog inte jättemycket. Kanske mer att vi även kallas den ironiska generationen. Men å andra sidan känner jag många yngre som är minst lika bra på ironi. Något som också kan påverka bristen på igenkänning är att situationen i Sverige skiljer sig från hur det såg ut i USA för tiden som boken speglar (i alla fall enligt vad jag kunnat läsa mig till).
Vi följer här tre vänner som drar sig undan det materialistiska samhället och ekorrhjulet och istället väljer att leva ute i öknen där de mest verkar befinna sig eftersom de inte vill vara någon annanstans. De försörjer sig på enkla lågbetalda jobb. Mycket av deras umgänge handlar om att att berätta historier för varandra. Både påhittade och verkliga.
Det är en udda bok och jag vet inte vad jag ska tycka. Det är kul att ha läst den. Den är lättläst och historierna flyter på men det är inte många jag minns efteråt. Här och var har det lagts in en bild mitt i texten vilket hindrar flytet. Parallellt finns det gott om uttryck med förklaringar i marginalen som ibland träffar väldigt bra och ibland leder till ett jaså.
Andra reflektioner är avsaknaden av allt digitalt som vi idag har runt oss gör en enorm skillnad i hur de interagerar med varandra. Trots att jag gärna pysslar med min mobil etc så är jag fullt medveten om vilken tidstjuv den är. Sen vet jag inte om det som de gör är så speciellt. Jag tror de flesta generationer har grupper som inte vill leva enligt standardmallen utan vill hitta en annan mening med livet och utan den materialistiska mer ytliga delen som också finns där.
Betyget blir en trea. Jag känner igen Douglas Couplands sätt att skriva från Microslavar men den här blir mer som ett gäng noveller istället för att lära känna personerna som boken faktiskt ska handla om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar