Handling: Hon var den ostyriga pojkflickan som skickades hemifrån för att bli snäll och foglig. Men Ester Blenda Nordström lät sig aldrig tämjas.
Som Sveriges första undersökande reporter gjorde hon det ingen annan vågade. Under falsk identitet slet hon som piga på en bondgård, hon levde ett halvår med samer i Lapplands piskande snöstormar och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. De banbrytande reportage som hon tog med sig hem förändrade den svenska journalistiken.
Ester Blenda Nordström var en av sin tids pionjärer och stjärnor. Hyllad, beundrad och vän med personer som Anders Zorn, Evert Taube och Elin Wägner. Hon körde motorcykel, rökte pipa och trotsade alla normer som begränsade kvinnors liv i början av 1900-talet.
Men så plötsligt tystnade hennes starka röst. De spektakulära äventyren och kampen för ett liv på egna villkor visade sig ha ett högt pris.
Boken Ett jävla solsken fick Augustpriset i bästa facklitteratur 2017 och jag tycker definitivt att den är värd det. Fatima Bremmer har gjort ett otroligt jobb genom att sammanställa stora mängder av material och till en väldigt lagom nivå. Boken är både väldigt innehållsrik men också lättläst. Och spännande. Det refereras också till var informationen kommer från men på ett sätt som inte stör läsningen det minsta. Tvärt om så känner jag mig mer trygg. Dessutom finns alla källor angivna på slutet.
Ester Blenda Nordström visade tidigt att hon gick sina egna vägar. Hon hade haft svårt med den vanliga klassrumsundervisningen som finns idag och hade säkert utretts och troligtvis fått någon diagnos. Men på den tiden ansågs hon nog mer som äventyrlig. Hon har vågat göra så många olika resor och hade kunnat dödats flera gånger om. Men de hade sitt pris ändå.
Jag blir ledsen när jag läser boken och inser att kvinnan inte ens hade rösträtt när Ester började jobba. Och hur mycket sämre villkor kvinnorna hade det. Det är inte perfekt idag heller men ändå så mycket bättre än för drygt hundra år sedan. Genom att läsa boken får jag även en hel del svensk historia. Om villkoren för pigor förr. Eller bristen på villkor snarare. Om samerna och då rasbiologin var stor. Om utvandrande svenskar. Dessutom får vi även en liten inblick i hur omvärlden såg ut då. Och varför har jag hört så lite om henne tidigare? Jag vet att jag hört talas om en avhandling där Ester Blendas bok om Ann-Mari jämförs med Astrid Lindgrens böcker och där man insett att Astrid Lindgren fått väldigt mycket inspiration från Ester Blenda Nordström. Till och med tagit med samma händelser (som att hoppa med paraply från ett tak m.m.).
Det här är också en tragisk historia. För Ester mår periodvis inte alls bra och det blir mycket fester och alkohol. Det finns faktiskt en hel del likheter med Persbrants sätt att leva innan han fick sin diagnos (jag har nyligen lyssnat på hans biografi).
Även om jag lär mig mycket om historia är det här en fascinerande berättelse om en kvinna. Och jag är verkligen glad att jag läste den. Så även jag sällar mig till hyllningskören.
Betyg 4+ av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar