tisdag 30 december 2014

De utstötta av Elly Griffiths

Elly Griffiths sjätte bok om Ruth Galloway.

Handling: Vid en utgrävning vid slottet i Norwich hittar arkeologen Ruth Galloway skelettet av mor Krok, en kvinna som hängdes 1867 för att ha mördat flera barn. 

Kommissarie Harry Nelson har inte tid med mördare från 1800-talet, han är djupt involverad i fallet där tre barn i tur och ordning hittats döda i samma familj. Han är säker på att någon i deras närhet ligger bakom. Kort därefter sker en kidnappning och det enda polisen har att gå efter är en lapp från gärningsmannen.
Samtidigt blir Ruth alltmer engagerad i fallet med mor Krok och ett fynd i graven, en amulett, lämnar inte Ruth någon ro. När ett teveteam kommer till platsen för att dramatisera mor Kroks liv blir Ruth av en slump alltmer indragen även i polisutredningen. 


Jag tycker om deckare som har ett rätt lugnt tempo mestadels. Sen är det ingen nackdel när huvudpersonen har ett intressant yrke (om nu inte huvudpersonen är polis). Jag tycker också om att få möta alla människor som finns runt Ruth igen och de gör mycket av böckerna.

Jag tycker om De utstötta och den här gången stör jag mig inte på så mycket som jag annars gör. Eller möjligtvis Ruths fixering vid sin vikt men nu skulle det nästan vara konstigt om den inte var där plötsligt. Det som jag har störst problem med är ofta slutet och för en gångs skull kände jag att även jag hade reagerat på ett liknande sätt. Nu hoppas jag att det inte dröjer så länge till nästa bok finns här och då gärna som ljudbok.

Inkräktaren av Håkan Östlundh

En lite mer klassisk deckare i gotländsk miljö.

Handling: Familjefoton med utstuckna ögon. Skrämmande brev utan avsändare. De nyblivna Fåröborna Henrik Kjellander och Malin Andersson står som levande frågetecken inför hoten som drabbat dem och deras barn. Vem vill göra dem illa?

Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen tar saken på största allvar, men kan inte utesluta att alltihop är ett osmakligt skämt. När hoten trappas upp och parets dotter försvinner skingras alla tvivel. Det här är på allvar. Dessutom är det bara början ...

När polisen pressar Henrik kommer en gammal infekterad släkthistoria i dagen. Vad fick honom egentligen att återvända till Gotland efter en framgångsrik karriär som fotograf i Stockholm och ute i världen? Är det verkligen någon på den karga ön i Östersjön som vill skada familjen, eller kommer hoten från annat håll?

Medan höstmörkret djupnar håller någon ögonen på familjen och bidar sin tid - väntar på rätt tillfälle att göra upp räkningen.


Det finns mycket positivt med Håkan Östlundhs böcker. Även om det händer rätt obehagliga mord i vissa av hans berättelser så grottar han inte ner sig i blod och hemskheter. Istället är boken mer som en klassisk pusseldeckare.

Han är också bra på att beskriva människor och deras relationer på ett trovärdigt sätt. Det uppskattar jag mycket.

Det jag hade problem med i den här boken var att det som lite olika saker som de flesta skulle göra direkt efter att man haft intrång inte ens diskuterades som ett alternativ - vare sig i familjen eller som råd från polisen. Inte vad jag kunde höra i alla fall.

OBS SPOILER:
Om någon haft tillgång till min nyckel och ställt till med saker i mitt hus skulle jag oavsett kostnad byta lås på huset till exempel.


fredag 26 december 2014

Julklappar!

Tomten kom med fyra böcker till mig i år:





















Det jag däremot inte fick var lästid... Jag måste komma ihåg att skriva upp det på önskelistan inför nästa jul.

Stalker av Lars Kepler

Kan en bok bli för spännande?

Handling: För nio år sedan dömdes prästen Rocky Kyrklund till rättspsykiatrisk vård för ett brutalt mord. Själv minns han ingenting. Efter en svår olycka har han återkommande blackouter. 
Samma sommar som hans återanpassning till samhället påbörjas, skickar någon en filmsekvens på en kvinna i ett fönster till polisen. Nästa dag hittas kvinnan död i sitt hem. Det är inte bara det bestialiska våldet som leder tankarna till Rocky Kyrklunds gamla mord. En ny film kommer till polisen. Ingen förstår vad som händer och Joona Linna är försvunnen sedan mer än ett år. Nästan alla tror att han är död. Nästan alla.

Jag har blandade känslor för Keplers böcker. De blir lite för mycket för mig periodvis.

Första halvan av Stalker fungerar bra för mig. Men redan i hypnotisören irriterade jag mig på Erik Bark som dyker upp i den här boken också. Och jag blir lika irriterad på honom här. Tur att jag gillar Joona Linna betydligt mer. Efter halva boken börjar jag ana hur det ligger till men jag hade aldrig kunnat gissa bakgrunden till det hela.

Stalker har mycket av en skräckroman i sig (vilket inte heller är min grej). Men det fungerar. Det största misstaget jag gjorde var att jag valde att lyssna på den. Om det kommer någon mer Kepler-bok igen med Joona Linna måste jag läsa den istället så jag kan öka takten eller skumma de mest blodiga partierna. Eller för att inte tala om det extremt utdragna och actionfyllda slutet. Trots att det var en plåga hade jag svårt att lägga ifrån mig telefonen och sluta lyssna.

Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal

Mycket spännande och lärorik!

Handling: Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson ner från en balkong på elfte våningen i Jakobsberg. Bakom sig lämnar hon ett liv av droger, kaos och ouppfyllda drömmar. 

Polisen avskriver dödsfallet som självmord. 

Samma natt vandrar Riddarn genom Jakobsbergs centrum, en tilltufsad man som hävdar att Olof Palme fortfarande lever. Han ser Charlie komma ut från en nattklubb tillsammans med en man som beter sig hotfullt - men vem skulle bry sig om det vittnet?

Helene har lämnat förorten. Hon har suddat ut sin bakgrund och brutit med familjen: en mamma som övergav dem, en pappa som drack och syrran som inte kunde skilja på verklighet och fantasi.

Men vem var hennes syster Charlie egentligen? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död?

Det visar sig att Charlie hade kommit ödesdigra hemligheter farligt nära. Spåren leder henne tillbaka till 1970-talet när deras mamma förälskade sig i en argentinsk flykting och försvann. I sin jakt på sanningen konfronteras Helene med en brutal del av historien som går djupare in i hennes eget liv än hon någonsin kunde ana.


Tove Alsterdal skriver inga traditionella deckare. Det här är snarare en släkthistoria där det ingår en del brottslighet på ett eller annat sätt. Åter igen lyckas Tove Alsterdal på att mycket bra sätt binda ihop flera tunga ämnen i en bok. En sak som jag verkligen uppskattar med Låt mig ta din hand och även boken I tystnaden begravd är den nutidshistoria som vävs in.

Det som jag personligen hade svårt för i den här boken var de faror som Helene utsätter sig för trots att hon är mamma till två barn. Samtidigt vet jag ju att alla människor är olika och att sorg och andra saker kan förändra en människa under en period.

Den här boken är trots mina negativa ord mycket läsvärd fast jag måste erkänna att min favorit fortfarande är I tystnaden begravd.

tisdag 23 december 2014

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

En bok som lyckas täcka in så mycket så bra...

Handling: New York, 1987. Det finns bara en enda person i hela världen som förstår fjortonåriga June Elbus, och det är hennes morbror, den erkände konstnären Finn Weiss. När Finn som en av alldeles för många och alldeles för unga män dör i den fruktade sjukdomen aids, blir June helt ensam i världen. Hennes föräldrar har fullt upp på jobbet och storasyster Greta har glidit längre och längre bort. Men snart blir June kontaktad av Toby, den mystiske främlingen från begravningen, han som mamma kallar Finns "specielle vän", men vägrar säga något mer om. Mellan June och Toby växer en oväntad och omvälvande vänskap fram, och hemligheter avslöjas som får June att tvivla på allt hon dittills sett som sanning.

Jag har läst mycket positivt om den här boken och det gör mig ofta lite rädd eftersom det blir tuffare för boken att leva upp till förväntan då. Men det var ingen fara. Jag sträckläste den här boken. Det finns många böcker som tar upp för mycket saker och inget av det blir bra. Carol Rifka Brunt är en av få som faktiskt får till det. Hon berör AIDS och HIV, homosexualitet, syskonkärlek, syskonrivalitet, föräldraskap, vänskap och om att växa upp och vara en osäker tonåring och inte känna att man passar in. Alla delarna blir riktigt bra här.

June och hennes syster är i min ålder och det gör att jag kastas tillbaka många år. Jag minns skolavslutningen i nian där rektorn predikade om säkert sex så att vi inte skulle smittas av AIDS. Vi visste så lite då och AIDS var mest ett ord knutet till en viss oro. Så igenkänningsfaktorn gör bara boken ännu bättre.

Jag tyckte mycket om den här boken och rekommenderar den gärna!

måndag 1 december 2014

Jag vill tävla hos Boken är tankens barns julkalender!

Bloggen: Boken är tankens barn kör i år en julkalender där man kan tävla varje dag.

För att få mer information om tävlingen kan man klicka här.

Varje dag kommer nya frågor men man har ända till den 27 december på sig att klura ut dem så därför känns det lite lockande. För jag har inte jättemycket tid i december men det är alltid kul att klura på bokrelaterade frågor.

måndag 24 november 2014

Jag vill ju vara fri av Annika Persson

En bok om Lena Nyman!

Handling: Lena Nyman är en av de största skådespelarna och artisterna den svenska teater- och filmscenen ägt. Jag vill ju vara fri är den första fullständiga levnadsteckningen över henne.

Hon nådde till och med internationell ryktbarhet i Nyfiken-filmerna, som exporterade den svenska synden i slutet av 60-talet. "Ägt" är förresten fel ord när det gäller Lena Nyman: hon gick alltid sin egen väg och följde sitt huvud och sin känsla för karaktärernas särart. Få har gjort så många olika roller som Lena, men hon förblev sin egen, för hon ville ju vara fri, fri att göra det hon trodde på, utan påtvingade gester och masker.

När Lena Nyman gick bort i februari 2011, 66 år gammal, kändes med ens att hon fattades oss. Tack vare ett unikt och rikt källmaterial i form av efterlämnade brev, dagböcker, bilder och memoarutkast tecknar kulturjournalisten Annika Persson ett levande och personligt porträtt av denna sammansatta scenkonstnär och människa, i den första biografin över Lena Nymans liv och verk.


Under cirka 300 sidor får vi Lena Nymans historia. Den börjar när hon är ung och slutar med hennes begravning. Boken handlar huvudsakligen om hennes karriär men även om perioder i hennes privatliv.

I början när Lena Nyman beskrivs så känns om lite som vem som helst. En tonåring som kanske inte helt gillar extrajobben hon får och går sina egna vägar lite då och då. Hon får också lite mindre skådespelaruppdrag. När hon går på en provinspelning som artonåring upptäcker Vilgot Sjöman henne och hon får en roll i hans nya film 491.

Många såg något väldigt speciellt i Lena Nyman och hon spelade också väldigt många olika roller. Hon jobbade under många år på Dramaten och hon gjorde komedier med Hasse och Tage. Så hennes bredd var anmärkningsvärd. Tyvärr började hon tidigt missbruka tabletter och alkohol och jag funderar flera gånger om det är missbruket som gör henne till den hon är. Eller om hon klarar sig så pass länge trots sitt missbruk.

Boken känns gedigen. Den tar inte upp allt hon gjort men det gör den nog bara bättre. Den bygger mycket på intervjuer och dagboksanteckningar och visar mycket av Lena Nymans spontana känslor.

Jag tyckte den var mycket intressant att läsa trots att Lena Nyman aldrig blev någon favorit. Det hon blev mest känd för gjordes före min vuxentid och jag har inte sett så mycket av henne i efterhand. Men boken är till stor del en svensk film- och teaterhistoria förutom porträttet av Lena Nyman som tecknas.

söndag 16 november 2014

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Underhållande och tragisk!

Handling: Britt-Marie var här är en roman om att förlora sig, förälska sig och att sparka på det som rullar.
Borg är ett samhälle om vilket det snällaste man kan säga är att det ligger vid en väg. Britt-Marie är en 63-årig kvinna som fått höra att hon är en passivt aggressiv ältande gnällkärring. Hon har lämnat storstan och sin otrogna man efter 40 års äktenskap, Borg har gått igenom en finanskris som inte lämnat något annat efter sig än "till salu"-skyltar och en ölstinkande pizzeria. Britt-Marie hatar fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är inte början på en underbar vänskap, det är det sannerligen inte.
Men när ungdomslaget i byn behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. För när det kommer till kritan finns bara en universell sanning om samhällen vid vägar: Pizzerior och fotboll är det sista som överger människorna.


Det här är den tredje boken jag läser av Fredrik Backman och det är ingen tvekan vilken stil han har på sina böcker. Han är helt enkelt en författare som får många att både skratta och gråta och det är få författare förunnat.

Trots att jag tyckte om Britt-Marie var här så når den inte upp till En man som heter Ove. I alla fall inte enligt mig. Men jag tyckte nog lite bättre om den här än Mormor hälsar och säger förlåt. Och den här är ju lite av en fortsättning på den fast med några andra personer från huset där de bodde.

Fredrik Backman lyckas återigen visa att världen inte är svart eller vit. Många människor som till en början verkar vara rätt otrevliga har många goda sidor om man bara ger dem chansen att visa det. Samtidigt kan inte alla människor förändra sig helt bara för att den bättre sidan kommer fram allt mer. Och det blir något för Britt-Marie att hantera. När ska man klamra sig fast och när ska man gå? Det är inte lätt att svara på den frågan och det återspeglas i boken.

Lewismannen av Peter May

Fortsättningen på Svarthuset!

Handling: Ett oidentifierat lik har hittats i en torvmosse på Isle of Lewis. Den enda ledtråden till kroppens identitet är en DNA-matchning med en av traktens lantbrukare. Men denne öbo, Tormod Macdonald nu en gammal man med demens har alltid påstått sig vara enda barnet
Tormod är också far till Marsaili Macdonald, den före detta Edinburgh-polisen Fin Macleods första stora kärlek. Så när Tormods familj kontaktar Fin och ber om hjälp känner han sig inte ha något val: han måste lösa mysteriet.

Jag tyckte mycket om Svarthuset och kunde inte vänta länge med att ta mig an Lewismannen efter att den väl kommit på svenska. Precis som Svarthuset så är den här inte en klassisk deckare. Handlingen cirkulerar kring ett troligt brott som begåtts men det är ingen vanlig utredning av ett antal poliser och kriminaltekniker. Istället är det Fin Macleod som stöttar den lokala polismannen eftersom han vet att Fin kommer att hantera Tormod på ett mycket mer humant sätt än den polis som är på ingång från fastlandet.

Jag blir fascinerad av miljön och den gör en stor del av boken för mig. Jag kan definitivt tänka mig att åka till de Yttre Hebriderna just med tanke på hur Peter May beskriver miljön där. Parallellt med bloggandet sitter jag faktiskt med Googles street view och tar mig runt i det karga landskapet med alla får.

För det mesta tycker jag att Fin Macleod är en mycket sympatisk man men jag måste erkänna att jag inte helt förstår mig på hur han fungerar. Men med tanke på hans bagage är det kanske inte helt konstigt att han inte tar sig an sina nära på ön mer än han gör. Och jag är oerhört nyfiken på den tredje och sista delen i serien.

Uppläsare är Mats Eklund.

Stinas möten av Stina Lundberg Dabrowski

Intressant och underhållande!

Handling: Under sin framgångsrika karriär som journalist har Stina Lundberg Dabrowski fått möjlighet att intervjua många berömda och intressanta personer. Vad tv-tittarna dock aldrig fått se är allt det som hänt bakom kulisserna, dels under det tålamodsprövande arbetet att få intervjuerna till stånd, dels före och efter själva samtalen.

Stinas möten berättar hon på ett personligt sätt om sin nervositet, om det hårda slit och alla långa resor som ligger bakom de populära programmen. Vi får veta hur hon själv upplevde mötena med internationellt kända personer som Hillary Clinton, Leonard Cohen och Nelson Mandela, och kända svenskar som Jan Stenbeck och Ludmila Engquist.
Denna utgåva innehåller även en nyskriven text om Anna Nicole Smith och Nancy Dell'Olio.


Den här boken är en lättsam och periodvis rätt intressant läsning. Någonstans mitt i känner jag att jag blir lite less på att det inte handlar så mycket om personerna hon ska intervjua utan mer om hur besvärligt det var att dels få till intervjun eller resan till personen i fråga. Men som tur vad är inte alla kapitel sådana.

Totalt sett är boken ändå läsvärd. Min syn på Stina Lundberg Dabrowski har nog också ändrats. Mycket för att jag inte funderats så mycket på henne som person utan mer varit imponerad av vilka intervjuer hon lyckats få till.

måndag 3 november 2014

Flickoffret av James Oswald

Den första boken om Tony McLean.

Handling: En ung flickas vanställda kropp hittas i 
en igenbommad källare. Hennes kvarlevor är omsorgsfullt utplacerade efter vad som ser ut att ha varit en grym och makaber ceremoni. Händelsen tycks ha ägt rum för mer än sextio år sedan.

För den nytillsatte kriminalkommissarien Tony McLean i Edinburgh är detta ett 
"cold case" som borde ges låg prioritet - men Mc Lean kan inte släppa tanken på offret och hennes ohyggliga död. Samtidigt plågas Edinburgh av en rad blodiga mord. Det är dödsfall som inte uppvisar någon rimlig logik, och Edinburghpolisen står handfallen.

McLean blir alltmer övertygad om att de nya morden på något sätt är kopplade till det vedervärdiga ritualoffret av flickan för ett halvt århundrade sedan.


Uppläsare: Anders Jansson

Jag blev nyfiken på den här boken mycket för att uppläsaren fått mycket beröm för sitt jobb på bland annat Storytel. Jag kan bara hålla med att han gör ett mycket bra jobb. Det som i gengäld är knepigt med att lyssna på den här är att ungefär hälften (periodvis kändes det åtminstone så) börjar på Mc-någonting. Det gör det aningen knepigt ibland att hålla isär människorna. Men sammanhangen de figurerar i gör att det ändå fungerar bra.

Jag tyckte mycket om den här deckaren. Det är trevligt med den skotska miljön och mentaliteten. Tony McLean är också en trevlig bekantskap även om han vissa stunder blir lite väl ivrig och barnslig i sin handling. Men det gör honom mer mänsklig.

Det är tur att jag inte har något emot övernaturliga inslag för det finns en del av det i den här. Sen är vissa saker är också självklara för mig långt innan författaren låter Tony McLean förstå hur det ligger till. Det kan vara lite störande men bara lite.

Överlag är det en mycket bra deckare (kanske lite väl många brutala mord i och för sig) men jag gillar både Tony McLean och miljön så pass mycket att jag hoppas att kommande böcker snart är översatta. Det verkar finnas fyra utgivna på engelska och den femte kommer om några månader.

Vanmakt av Thomas Erikson

Tredje boken om beteendevetaren Alex King.

Handling: Ett spädbarn försvinner från en engelsk diplomatfamilj i Stockholm, bara för att några timmar senare dyka upp på den brittiska ambassaden. Några dagar senare försvinner pojken på nytt, liksom familjens barnflicka, och efter ytterligare en tid även familjens tonårsdotter... Ett maktspel pågår, men vem håller i trådarna?


Den här började jag läsa på väg hem från Lanzarote så jag hann nästan halva boken under resan. Jag tycker att det är oerhört intressant med folks beteenden och fick själv nyligen göra en enkel variant av DISC-analys där jag blev övervägande blå. På Thomas Eriksons sida kan man läsa om de olika färgerna. Jag har mycket blått i mig men också en hel del grönt.

Första halvan av boken flöt på bra för mig medan andra halvan gick trögare. Men då var jag också tillbaka på jobbet och fick inte till den sammanhängande läsningen lika bra. Boken blev också väldigt komplex och invecklad mot slutet där jag försökte förstå hur allt hängde ihop.

Thomas Erikson får till en väldigt spännande handling och den är också frustrerande för jag inser hur oskyddad man är om någon verkligen skulle vilja skada en. Här får vi också en inblick i diplomat-världen som är en rätt stängd värld.

Mina invändningar är att jag efter tre böcker om Alex King fortfarande inte helt kan känna för honom. Något med honom gör mig oerhört frustrerad och det är nog samma frustration man upplever hos Nina Mander. Hur kan någon som är så bra på kommunikation vara så usel på att kommunicera med någon man tror sig tycka mest. I just Vanmakt hade jag även svårt att känna för diplomatfamiljen och då i synnerhet de vuxna. Jag behöver ofta känna mer för huvudpersonerna eller åtminstone få något mer från dem som gör att jag tycker om att läsa om dem. Här blir jag tillslut rätt frustrerad på de flesta vid något tillfälle och rätt ofta på flera av dem.

Boken är trots allt definitivt läsvärd. Beteende-delen väger definitivt upp och även det lite udda fallet. Tempon är överlag snabbt och kapitlen är korta vilket gör den lättläst. Nästa bok heter Vedergällning och den kommer jag läsa på sikt.

söndag 26 oktober 2014

Mellan fyra ögon av Denise Rudberg

Den fjärde boken om Marianne Jidhoff.

Handling: Vädla Läroverk är Sveriges mest exklusiva och välrenommerade privatskola, där rektor Jane Eden styr såväl elever som lärare med järnhand. När skolans styrelseordförande mördas kopplas åklagarsekreterare Marianne Jidhoff och hennes kollegor in på det känsliga fallet. Snart upptäcker de att Jane Eden har haft ett hemligt kärleksförhållande med den mördade mannen och hon blir genast huvudmisstänkt.

Men är det verkligen så enkelt, eller döljer sig något ännu mörkare under den putsade ytan? Marianne Jidhoff, kriminalkommissarie Torsten Ehn och kriminalassistent Augustin Madrid måste arbeta snabbare och diskretare än någonsin för att förhindra en katastrof.

Parallellt med mordutredningen brottas de tre utredarna med sina privatliv. Ett gammalt brev tvingar Marianne att bestämma sig - det är dags för henne att göra upp med minnena av sitt dåliga äktenskap och sina egna livsbeslut en gång för alla.


Jag tycker om läsa eller lyssna på böckerna om Marianne Jidhoff och det Stockholm hon rör sig i. Jag tycker också om fokuset på maten och drycken. Det är också intressant med hennes familjeliv och det som händer där. Sen är det kanske lite för stort fokus på sex i serien men jag är alltid lite känslig för det när jag lyssnar på en bok. Det blir alltid jobbigare när någon annan läser orden högt för mig. En text känns så mycket mer privat.

Själva deckargåtan är intressant för stunden men väldigt förutsägbar. När ungefär halva boken gått så har jag förstått hur det hänger ihop. Men det är inte kriminalfallen som gör boken för mig. När jag ser tillbaka på de tidigare böckerna skulle jag ha svårt att komma på ett enda av fallen medan jag har betydligt bättre koll på huvudpersonernas privatliv.

När jag lyssnar på en bok har jag svårt att avgöra kvalitén på språket och texten. Men här hör jag tydligt hur orden han/hon till exempel förväxlas.

Men jag kommer ändå vilja följa Marianne Jidhoff i hennes fortsatta liv.

Uppläsare är Anna Maria Käll och hon gör ett bra jobb.

Fågelburen av Lisa Jewell

En lättläst engagerande historia.

Handling: Välkommen till familjen Bird. De fyra syskonens barndom är en total idyll: ett vackert gammalt hus i en pittoresk by, ett varmt, mysigt kök fyllt av kärlek och skratt, soldränkta eftermiddagar i en vindlande trädgård. 

Men en påskhelg drabbas familjen av en tragedi så förkrossande att den driver dem isär. Åren går och syskonen växer upp utan mycket kontakt sinsemellan. Snart är det nästan som om de aldrig varit en familj.

Nästan. Men inte riktigt. För något har hänt, något som får dem att återvända hem, tillbaka till huset de växte upp i och till vad som egentligen hände den där påsken för länge sedan.


Många av Lisa Jewells böcker är lätta att komma in i och de blir ofta sträcklästa. I synnerhet när man är på solsemester en vecka på hösten och släkten vakar eller badar med sonen :-).

Lorelei Bird älskar att vara mamma och försöker göra sina barns uppväxt till något magiskt. Men när barnen blir äldre fångas de inte lika mycket av sin mors magi. Äldsta dottern Megan är den som har svårast med sin mors regnbågsvärld. Tillslut inträffar en katastrof och familjen börjar sakta splittras.

Den här boken utspelas under trettio år och mycket hinner hända med familjen. Jag har svårt att släppa boken men samtidigt stör jag mig över vissa saker. Varför måste så mycket hända inom just familjen? Det är svårt att var tydligare utan att avslöja för mycket. Samtidigt är det just dessa saker som håller dem isär. Men som alltid med den här typen av böcker är det bara att köpa konceptet eller överge genren. Och de är alldeles för trevliga att läsa för att jag ska ge upp. För precis som Syskonmakaren av samma författare så gillar jag även Fågelburen skarpt.


Vi kom över havet av Julie Otsuka

En mycket annorlunda skriven bok...

Handling: 1919. Ett fartyg är på väg över Stilla havet. Nere i dunklet på mellandäck trängs en grupp unga japanska kvinnor på rangliga metallbritsar. Deras koffertar är packade med allt som behövs för det nya livet på andra sidan havet: sidenkimonor för bröllopsnatten, kalligrafipenslar och rispapper för breven hem, små Buddhafigurer av mässing till lycka och beskydd. I händerna håller de foton och brev från sina blivande makar, främlingarna som lovat att möta dem på kajen i San Francisco. Kvinnorna drömmer om framtiden. Men framme i det nya landet väntar män de inte känner igen från fotografierna, umbäranden de inte har kunnat föreställa sig och en kultur som de kämpar för att förstå sig på.


Den här boken beskriver inte en kvinnas historia. Inte heller några kvinnors historia utan många japanska kvinnors historier. Om hur de via äktenskapsförmedlare åkte till USA för att gifta sig med invandrade japanska män. Språket i boken är vackert men berättelsen är sorglig.

Inga namn nämns utan istället hoppar historien mellan alla möjliga kvinnor, män och liv. De tror att de ska möta rika män men får istället arbeta hårt för att klara sig. Få av dem kan påverka sina liv särskilt mycket. Vissa går under, vissa bedrar men många försöker bara göra sitt bästa.

När många av dem lyckats få det bättre kommer andra världskriget och de måste överge sina liv och hamnar i läger eftersom de nu är fiender till USA.

Den här boken var mycket omtalad när den kom. Tyvärr (eller hur man nu ska uttrycka det) så hade jag precis läst boken Hotellet i hörnet av bitter och ljuv då som tar upp biten där japanerna skulle interneras. Hade jag läst den här boken först hade den här boken bitit sig fast mer. Men trots det så får jag mig här en mycket lärorik historialektion och delen om hur kvinnorna kommer till USA och svårigheterna att klara sig när de inte kan språket, inte alltid fick en bra man och tvingades jobba mycket mycket hårt för att överleva.

Blot av Håkan Östlundh

Den fjärde boken om Fredrik Broman.

Handling: En ambulanshelikopter flyger över Östersjön med kriminalpolisen Fredrik Broman. Han har en svår skallskada och ingen vet om han kommer att klara sig. Tre veckor tidigare har två människor hittats mördade på en gård i Levide. En kvinna, dödad med ett enda hugg. En man, massakrerad till oigenkännlighet. När de hittas på den blodiga stavparketten i det exklusiva vardagsrummet har de redan varit döda i två dagar.

Huset ägare, Arvid Traneus, har nyligen kommit hem efter flera år som storföretagskonsult i Japan. Polisen utgår först från att Arvid är den slaktade mannen. Kvinnan vid hans sida har ju identifieratrs som frun i huset.
Men när det visar sig att den döde mannen inte är Arvid utan hans kusin, tar utredning en ny vändning. Och de misstänkta tycks försvinna spårlöst.


Återigen blir jag nostalgisk när jag läser Blot trots att det händer hemskheter på Gotland. Jag har själv varit i Hemse (som nämns en del här) och handlat ett antal gånger även om det är många år sen nu. Blot känns som en rätt klassisk deckare förutom att morden är rätt blodiga och brutala. Den är som en blodig pusseldeckare.

Den här gången är det inte så stort fokus på polisernas privatliv utan istället hoppar man i tid mellan Fredrik Bromans skallskada och tillbaka till utredningen av brottet och det som leder till skadan.

I Håkan Östlundhs böcker är utredarna som vanliga människor till skillnad från vissa andra svenska deckarförfattares karaktärer (Kepler, Rosenfeldt & Hjort etc). Det är befriande även om det leder till att jag inte sträckläser på samma sätt.

Jag kommer definitivt fortsätta med den här serien.

Den stumma flickan av Hjort och Rosenfeldt

En riktigt sträck-lyssnar-bok!

Handling: En familj hittas mördad i sitt hem och Sebastian Bergman och Riksmord kallas in. Det är en komplicerad mordutredning och trycket ökar då den ende misstänkte hittas mördad, skjuten med samma vapen som familjen.

Det finns ett vittne till mordet på familjen. Den tioåriga Nicole har varit på besök hos sina kusiner, och hennes fotspår försvinner in i den stora skogen bakom huset. Nu gäller det att hitta henne innan mördaren får reda på hennes existens.

Nicole återfinns men är så traumatiserad att hon inte längre pratar. Det enda hon gör är att rita. Teckningarna talar sitt tydliga språk. Hon har sett mördaren.

För Sebastian blir den stumma Nicole en stor utmaning. Hon påminner om hans egen dotter som han förlorade i tsunamin, och han blir besatt av att försöka läka hennes inre. Samtidigt har mördaren fått vittring på var hon befinner sig.


Det här är den fjärde boken om Sebastian Bergman och det är inte lätt att tycka om honom. Han är så totalt egoistisk i många lägen. Här får han visserligen visa lite mer mänskliga sidor men allt är ändå på hans egna villkor. Den här gången känns gruppen lite uttunnad på grund av slutet i förra boken och jag är inte helt nöjd med en av medlemmarnas utveckling. Hjort & Rosenfeldt tar i lite för mycket för min smak.

Boken känns aktuell och tar upp en industri eller miljöproblem som då och då nämns i pressen. Jag kanske ser det extra ofta eftersom jag har en miljöjurist i släkten.

Den stumma flickan är en bok som jag verkligen väljer att lyssna på så fort jag kan. Men det finns också saker jag stör mig mycket på. Det är en bok man slukas upp av men sen glömmer rätt fort - i synnerhet kriminalfallet. Kvar finns Sebastian Bergman...

Uppläsare är Niklas Falk och han fungerar bra för mig.

söndag 5 oktober 2014

Terror av Håkan Östlundh

Den tredje boken om gotlandspolisen Fredrik Broman.

Handling: Bara några dagar före midsommar hittas ett ungt par skjutna - närmast avrättade - i en stuga vid havet på södra Gotland. Båda är svenskar, men har egyptiskt ursprung. Mycket talar för ett rasistdåd. Men snart kompliceras fallet. En tredje person har befunnit sig tillsammans med paret i huset. Ett egyptiskt pass finns kvarlämnat på platsen.

Var är mannen nu? Och varför ger han sig inte till känna?

Har mördaren skjutit fel personer? 

Det blir en tung och krävande utredning för polisen i Visby, inte minst för Fredrik Broman som även har annat att tänka på. Sedan han blivit utslängd hemifrån av sin fru är hans tillvaro minst sagt kaotisk. Det egyptiska passet visar sig vara början på en märklig och våldsam händelsekedja som kommer att skaka hela nationen och få en minister på fall.


Uppläsning: Mats Eklund

Det märks att Håkan Östlundh fått sin inspiration från händelser under 2004 då utvisningen av Egyptierna 2001 blev nyhetsstoft. Det och lite andra detaljer finns med i den här boken.

Jag kan inte förstå varför det tog så lång tid att ta upp den här serien igen. Jag älskar ju Gotland (även om jag fått överge den för Åland) och här nämns ställen som Hemse, Klintehamn och Grötlingbo som alla ger mig starka minnen från semestrar med pappa och hans gotländska fru.

I boken finns även Fredrik Bromans familjeliv med som inte är helt enkelt. Även om jag ogillar att deckarna blir allt för problematiska på grund av polisernas privatliv känns det ändå så det är en hyfsad balans här. Det uppstår även ett moraliskt dilemma inom mig när huvudpersonen kanske inte uppträder så korrekt som man skulle önska i sitt familjeliv. Men eftersom det inte var så länge sen jag läste förra boken och med tanke på fruns uppträdande då är Fredrik Bromans utsvävningar kanske inte helt oväntade.

Deckarhistorien är ibland riktigt spännande så vid några ställen har jag svårt att sluta lyssna.

Mats Eklund läser rätt monotont. Jag tycker han fungerar bra i Set Mattsons böcker som är lite mer långsamma men här hade jag velat ha någon som har lite mer inlevelse.

En fransk curry av Richard C. Morais

En bok som jag inte vill ska ta slut...

Handling: En fransk curry är en hänförande fantasifull berättelse om en ung kock vars ovanliga förmågor leder honom från Bombays slum till Paris avenyer.

Kärleken till god mat får den stora familjen Haji att trotsa fattigdomen och starta restaurang i Bombays finare kvarter. Men alla ser inte välvilligt på deras klassresa och snart tvingar en tragedi dem att fly landet.

När de senare, i en fransk alpby, råkar öppna sin enkla indiska servering mittemot en prisad lyxrestaurang står katastrofen åter för dörren. Den unge Hassan Haji är en virtous i köket, men stjärnkocken Madame Mallory skyr inga medel för att driva bort familjen något som dock visar sig bli Hassans biljett till Paris och hans chans att öppna en egen gourmetrestaurang.


Den här boken är perfekt om man älskar mat och gärna matlagning och är sugen på en lite mer lättläst bok som också inrymmer lite allvar och sorg. Det är sonen Hassan Hajis liv vi följer från barndomens Indien, tonårens England och slutligen Frankrike. Runt honom finns det många färgstarka människor som finns där bakom honom - och med honom. Mest är det en framgångssaga men det händer mycket under ett liv.

Eftersom den rymmer många år på sina 340 sidor så förlorar boken lite i djup när de gäller människorna. Men den är bra nog för att jag ändå ska älska boken. Vi får lite indisk historia serverad och även vissa franska delar och det ingår till och med en fransk strejk. Författaren är riktigt bra på beskriva många av scenerna så det är nästan att jag tror att jag redan sett filmen - vilket jag inte har. Men jag kommer definitivt se Lasse Hallströms filmatisering av den. Enligt min syster filmade de till och med från en av restaurangerna som vi besökte i Paris i maj.  

Jag skulle bli mycket förvånad om den inte hamnar på min tio-i-topp-lista för året.

tisdag 30 september 2014

Födelsedag!



Förra veckan fyllde jag år - igen! Det gjorde att hyllan med olästa böcker fylldes på rejält.

Av sambon fick jag:
Den lysande världen av Siri Hustvedt
En fransk curry av Richard C. Morais
Fågelbarn av Christin Ljungqvist
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Fågelburen av Lisa Jewell
Svinen av Lotte & Sören Hammer

Av min syster fick jag Gillian Flynns Gone Girl - tack återigen för boken och allt annat jag fick!

Slutligen fick jag ett härligt paket på posten av min vän Boksnoken med boken Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie samt smarrig choklad (som jag snabbt gömde undan). Jättetack för det fina paketet. Jag har läst två av hennes andra böcker och uppskattat dem mycket.

Jaktmark av Helene Tursten

En helt ny serie av Helene Tursten

Handling: Embla Nyström är 28 år och jobbar som polis. Dessutom är hon nordisk mästarinna i lätt weltervikt. När hon som vanligt åker hem till sin barndoms Dalsland för att vara med i årets älgjakt bryts semestern brutalt när två av medlemmarna i ett annat jaktlag försvinner spårlöst. 

Jag blev riktigt nyfiken när jag insåg att Helene Tursten börjat på en ny serie. Men tyvärr var den inte så bra som jag hade hoppats. Jaktmark kändes mer som en debutbok än som en nystart av en etablerad författare när det gällde själva kriminalfallet. Den kändes helt enkelt tunn och förutsägbar och var fylld av många oväsentliga vardagsdetaljer.

Istället för äldre försupna poliser verkar det nya vara att skriva om unga kvinnliga poliser med olika traumatiska upplevelser bakom sig. De går också sina egna vägar och reagerar spontant utan ett uns av eftertanke titt som tätt. Embla verkar tyvärr falla in i skaran här. Det var flera gånger som jag inte alls förstod varför hon reagerade och agerade som hon gjorde och jag blev mest irriterad på upplägget.

Det som var positivt med boken var miljön med jakten som bakgrund. Där lyckas Helene Tursten måla upp en speciell känsla med jakten, jaktlaget och stämningen i gänget. Där är det också bra att ha med en hel del detaljer eftersom det är sånt som inte är allmän kännedom till skillnad från att fixa en kopp te och röra runt i det med en sked...

Uppläsare var Mirja Turestedt vilket fungerade bra för mig.

söndag 21 september 2014

Svart gryning av Cilla & Rolf Börjlind

Återigen en spännande bok av paret Börjlind!

Handling: Olivia Rönning har valt att återvända till polisyrket och fått en tjänst i skånska Höganäs. När den lilla orten Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen.

Några dagar senare begås ett nytt barnmord. Denna gång på Värmdö. Sjuårige Aram har fått sin nacke avvriden på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden ger eko över hela landet. Rikskrim och Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska kretsar som uttalat hot mot båda barnens föräldrar.

Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han har fått in till sitt antikvariat. I boken ligger ett stort antal urklipp. Alla handlar om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006. "Jillfallet" var det fall som Stilton blev utmanövrerad från och aldrig har kunnat glömma.

När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter. Testresultatet styr in utredningen på märkliga vägar.


Cilla & Rolf Börjlinds böcker fungerar mycket bra så länge men inte bryr sig om osannolika sammanträffanden. Visst händer sånt men kanske inte så ofta som de gjort i den här serien. Sen finns det en hel del regler som inte följs vilket kanske inte heller är så sannolikt. Inte i den här omfattningen i alla fall.

Den här boken är rätt hemsk på många sätt eftersom det handlar om någon som dödar barn. Samtidigt som jag lyssnade på den här läste jag en deckare som handlade om en gruppvåldtäkt (Illdåd) så oavsett vilken bok jag ägnade mig åt var det jobbiga ämnen. Svart gryning är nyutkommen och utspelar sig i närtid om man nämner det kommande valet. Det är också fokus på de rasistiska krafter som finns i Sverige i olika organisationer.

Något jag förundras över i den här serien är att så få är helt vanliga människor - vad nu det är. Men alla huvudpersoner är väldigt färgstarka eller har mycket speciella egenskaper eller uppväxtförhållanden. När det väl dyker upp en karaktär som är lite mer som vem som helst känns det nästan konstigt.

Jag har sett att den här serien ska filmatiseras i tv-serieform om jag förstod det rätt. Det kommer säkert bli bra men jag kommer nog inte uppskatta den lika mycket som tv-serien Graven.

Uppläsare är Tomas Bolme som fungerar men han är ingen favorit. Jag är inte helt överens med hans tolkningar av vissa människors sätt att prata.

Illdåd av Thomas Erikson

En deckarserie ur ett lite annorlunda perspektiv...

Handling: Under en efterfest på lucianatten blir Sara Leijon brutalt våldtagen av fyra män. Chockad och skadad tar hon sig till polishuset och gör sin anmälan. Fallet tycks glasklart, alla bevisen finns där, på Saras kropp och i hennes berättelse. Men när det gäller en våldtäktsrättegång är ingenting enkelt. När Sara lyckades ta sig ur lägenheten den där ödesdigra natten trodde hon att hon hade överlevt det värsta, men det visar sig snart att det bara var början. 

Kriminalinspektör Nina Mander vet vad Sara ger sig in på när hon anmäler männen, hon vet att Sara har alla odds emot sig och i ett försök att hjälpa henne kallar Nina in beteendevetaren Alex King. Kanske kan han stötta och lotsa Sara genom den extrema påfrestningen. Alex tar sig an uppdraget, men vad han inte räknar med är hur starkt situationen kommer att påverka honom. Rättegången river upp fula sår ur det förflutna och för sent inser Alex att han tagit sig vatten över huvudet.


Den här boken har tagit tid att ladda för och den har tagit tid att läsa. Inte för att jag inte gillar Thomas Eriksons böcker utan för att det är så obehagligt med gruppvåldtäkter och i synnerhet med den efterföljande rättegången. Även om det här är fiktion så vet man ju att mycket av de som händer i boken även händer riktiga offer. Där försvarsadvokaterna faktiskt får utsätta offren för fruktansvärda verbala angrepp.

I Thomas Eriksons serie är huvudpersonen inte polis utan beteendevetare som analyserar personer efter deras beteenden. Jag var nyligen på en kickoff där vi körde en lättare variant av den här typningen inför ett projekt som vi ska jobba med under ett år. Längst bak i den här boken kan man läsa en sammanfattning av respektive typ. Mycket tack vare kickoffen tog jag äntligen tag i den här och är glad att jag läste den. Jag vill ju vidare i serien och boken är viktig - men jobbig.

Det som gör att läsningen trots allt flyter på är att kapitlen är korta man hoppar mellan många olika personer. Jag tycker också jag får en rätt stor förståelse för många av de inblandad - dock ej alla men det beror mest på att Thomas Erikson gått in så djupt i dem. Alex King är en komplex person och han har en hel del i sitt bagage. Jag ser fram emot att fortsätta läsa serien och även få mer inblickar i folks sätt att bete sig.

måndag 8 september 2014

Svekets offer av Set Mattsson

En deckare som handlar mer om Malmö på fyrtiotalet än lösandet av brotten.

Handling: Vintern 1946. En ung kvinna skjuts ihjäl i sitt hem i Malmö samtidigt som stadens invånare förbereder nyårsfirandet. Jakten på mördaren når sin kulmen under nyårsnatten då det också bryter ut häftiga kravaller i stadens centrum.

Kriminalöverkonstapel Douglas Palm leder polisens febrila arbete denna natt, och trots att mördaren slutligen grips är utredningen full av frågetecken. Några månader senare upptäcks ett drunknat spädbarn i Pildammsparken och allt ställs på sin spets.


Med ålderns så verkar intresset för historia att öka. Åtminstone i mindre doser. I Set Mattssons andra bok om Douglas Palm får vi fortsätta att följa med i Malmös utveckling under fyrtiotalet. Den första boken fokuserar på andra världskrigets slut och då fångar från koncentrationslägren kom till Malmö innan de sen slussades vidare.

Den här boken handlar mycket om levnadsvillkoren, om arbetskraftsinvandringen och hur de fackliga rörelserna växte. Den tar även upp rädslan för kommunismen. Genom att följa Douglas Palm i hans vardagliga arbete så passerar flera brott och ett antal människoöden. När jag läste en artikel om Set Mattsson fick jag känslan av att han berättar om Malmös historia i form av en deckare och det är tydligt att han har verkligen forskat kring faktiska händelser i Malmö på den tiden. Det ger ett stort mervärde för mig.

Så är man bara intresserad av brotten och stora spänningsmoment är det här inte rätt bok. Om man vill ha mycket historia och miljöbeskrivningar medan poliserna jobbar på i maklig takt så är det här en utmärkt serie.

Uppläsare av ljudboken är Mats Eklund som fungerar mycket bra för mig.

söndag 7 september 2014

Världens bästa bok av Peter Stjernström

Ett bra och intressant försök!

Handling: Den gamle romanförfattaren är ärrad av krogliv och utanförskap. Men kan han bara hålla sig nykter är hans tangentbord gudabenådat. Hans kollega, den unge och snygge poeten, kan väcka liv i en gråsten med sin värme. Han älskar hela världen och kärleken är besvarad.
De bägge författarna kommer på en mästerlig idé samtidigt. Man borde skriva en bok som har allt! Som hamnar på topplistorna i en massa olika kategorier: thriller, kokbok, bantning, populärpsykologi, självhjälp och så vidare. Allt på en gång! Om man lyckas kommer den att sälja som smör och toppa bestsellerlistorna över hela världen. En sådan bok kommer att ge pengar, ära och odödlighet. Men bara till en av dem. Den som är först.
En galen och spännande jakt tar vid där författarna tvingas till nya arbetsmetoder för att nå sina mål. Vem hittar bäst inspiration? Vem lyckas snärja den unga stjärnförläggaren Astra? Vem vinner och vem försvinner? Den som läser får se.


Här kommer funderingar på hur man skriver världens bästa bok och det är tydligt att Stjernström testar varianten där man har med element så alltid något av dem tilltalar någon. Eller helst ska såklart alla tilltala alla eftersom det är små doser av det mesta. Det gör boken väldigt varierad och och greppet är intressant att diskutera.

För mig personligen gick det lite trögt under första halvan eftersom jag hade svårt för de stereotypa och lite överdrivna karaktärerna som inte får någon riktig plats i form av bakgrund som leder till en större känsla för personerna. Men boken har andra behållningar som just mat-inslag och allt möjligt annat som ger rätt hög igenkänningsfaktor.

Mot slutet blir den mer intressant och här går man in lite mer i karaktärerna plus att ett lite större spänningsmoment kommer.

söndag 24 augusti 2014

Djävulsstjärna av Jo Nesbø

Den femte boken om Harry Hole!

Handling: Det är semestertider i Oslo och värmebölja råder. Polishuset står tomt sånär som på två personer: karriäristen Tom Waaler och Harry Hole, vars uppsägning hänger i luften sedan han förgäves försökt bevisa att Waaler är skyldig till mord och vapensmuggling.

När en ung kvinna hittas mördad med en femuddig röd diamant under ögonlocket och ett avhugget pekfinger, tvingas Harry ta sig an fallet - tillsammans med Tom Waaler.

Medan mördaren slår till gång på gång efter ett till synes obegripligt mönster stiger paniken i Oslo. Harry arbetar febrilt för att knäcka djävulsstjärnans symbolik och måste samtidigt göra upp med Waaler en gång för alla.


Jo Nesbøs böcker innehåller mer än bara en deckare. Jag körde ju fast efter de två första böckerna men tog nyligen nya tag och efter det så går det rätt fort framåt. Det som är lite jobbigt är att nästa bok har jag faktiskt läst - det var den första i serien som jag läste eftersom de kom ut i fel ordning. Men det har gått så lång tid så jag kommer inte ihåg så mycket om Harry Holes privata liv och bara lite om själva deckarfallet.

Men nog om det. Djävulsstjärnan är väldigt spännande och jag undrar faktiskt hur den ska sluta. När boken startar är Harry Hole väldigt försupen efter besvikelserna från förra boken och lite som hänt däremellan. Tyvärr är det väldigt frustrerande att läsa om någon som sänker ner sig så men samtidigt är det säkert nyttigt att få lite inblickar i ett beroende jag inte vet mycket om.

Det är svårt att skriva så mycket mer för då avslöjas för mycket om handlingen. Det enda jag kan säga är att det inte kommer dröja så länge innan jag fortsätter med den sjätte boken i serien.

Uppläsare är Jan Waldekranz som jag är mycket nöjd med efter att ha lyssnat på några böcker. Trots att han inte förändrar rösten så väldigt mycket känner jag alltid att jag hör när Harry Hole pratar.

Torsdagarna i parken av Hilary Boyd

En riktig sträckläsarbok!

Handling: Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag kliver upp ur den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie.

Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad. Har hon gjort något fel? Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanie ansätter George med en massa frågor men han förmår inte ge några svar. Upprördheten lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två.

Torsdag är den bästa dagen på hela veckan. Då hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna, fast med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår genast en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga och är dessutom skitsnygg! Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. Men så råkar Ellie försäga sig, Ray framstår plötsligt som ett hot och Jeanies hela tillvaro hotar att rasa samman.


Förra boken jag läste tog för mig rätt lång tid att läsa klart och jag ville ha en bok efter det som jag verkligen kände för. Egentligen ville jag spara den här till en semesterresa som ska göras i höst men kunde inte hålla mig.

Det här är en klassisk myspysbok där man lever sig in i rollerna och tar ställning för Jeanie som är huvudpersonen. Men känner så starkt med hennes besvikelser men också med de glädjeämnen som sker.

Nu väljer jag att bara sluka boken men visst dyker det upp tankar kring varför hon inte har den minsta kontroll eller kunskap om deras ekonomi eller varför morfadern George inte ens nämns som ett alternativ till att vara barnvakt. Han som ändå är pensionerad och ledig. Det är mycket möjligt att han inte passar av olika skäl men just det att det inte ens nämns känns konstigt idag. Så på så sätt känns boken rätt åldersstigen. Mina tankar dras mer till generationen över än de som är runt 60 idag.

Torsdagarna i parken var ett trevligt mellanspel, en lättläst engagerande bok som visserligen inte kommer lämna några större spår men som ändå känns som att den ligger lite över medel i feel good-kategorin.

Dödsdömd av Damien Echols

En bok som verkligen skrämmer en!

Handling: Som 19-åring dömdes Damien Echols till döden för sadistiska sexmord på tre åttaåriga pojkar. Han och vännerna Jason Baldwin och Jessie Misskelley Jr blev West Memphis Three: fattiga ungdomar som utpekades som satanistiska ritualmördare, trots bristande bevis. Efter en lång kampanj släpptes de fria. Det här är Damien Echols historia.

Delstatens åtal byggde enbart på ett framtvingat erkännande från Misskelley och, skulle det senare visa sig, fabricerad bevisning. Vittnesbörd om Echols demoniska personlighet och det faktum att de gillade Metallica beseglade de åtalades öden: Baldwin och Misskelley fick båda livstidsstraff och Echols utpekades som satanistisk ritualmördare och dömdes till döden. Men rättsfallet blev snabbt omdiskuterat och domarna ansågs tvivelaktiga. Det hela kom att skildras i den uppmärksammade dokumentärfilmen Paradise Lost 1996. Dokumentären väckte stort internationellt intresse och resulterade i en kampanj för ett frikännande av West Memphis Three. Johnny Depp, Eddie Vedder, Henry Rollins och Peter Jackson är några av de mest kända som deltog i kampanjen. Tack vare deras insatser, särskilt från Echols fru, Lorri, som han träffade under fängelsetiden, frikändes alla tre i augusti 2011 genom en så kallad plea bargain, där de tog på sig morden mot att släppas fria efter den strafftid de dittills avtjänat. Ett par av de svenskar som engagerat sig för West Memphis Three är Fredrik Strage och Ika Johannesson.


Det har tagit ovanligt lång tid att läsa boken Dödsdömt. Troligtvis beror det på att semestern är slut och att jag inte orkar läsa mycket på vardagskvällarna. Det är heller ingen upplyftande läsning utan här får man en hemsk historia som man inte vill tro ska förekomma i ett demokratiskt rättssamhälle som jag nog gissar att USA vill framhärda att de har.

Jag blev nyfiken på boken efter att Damien Echols framträdde i Skavlan men glömde bort den till nu. Damien Echols skriver om sin fattiga barndom och det är en mycket deprimerande uppväxt som är rätt tung att ta sig igenom. Parallellt berättar han om tiden i fängelset och hur mycket vidrigheter han fick vara med om. Vad vakterna utsätter dem för eller andra medfångar. Vissa saker fastnade lite extra och ett parti handlade om några av de andra dödsdömda och hur udda de betedde sig. Eller där Damien Echols skriver att i princip alla där kommer från rätt vidriga uppväxter och att det i sin tur format de dömda.

Som alltid när man läser en självbiografi är det författarens egna upplevelser som beskrivs vilket man får ha i bakhuvudet. Jag googlade på nätet och såg att det fanns invändningar från en av de andra tre kring hur han framställdes och ett speciellt händelseförlopp. Jag såg också att det finns människor som fortfarande tror att Damien Echols är skyldig till morden men av det jag läste kändes det som det byggde mer på känsla än på faktiska bevis. Det är i alla fall väldigt tydligt att de inte fick rättvisa rättegångar eller stöd från försvarsadvokaterna i början. Det är också tydligt att de testat gränserna en del i ungdomen vilket gjorde dem till väldigt bra misstänkta.

Rent textmässigt går den bra att läsa. Min största invändning är att det är lite för många detaljer med, detaljer som är helt oväsentliga för historien och mer tar plats. Den inbundna boken är på 378 sidor så det hade inte skadat att banta ner boken aningen.


måndag 11 augusti 2014

Kvinnan på övervåningen av Claire Messud

Om att vilja så mycket men inte riktigt våga...

Jag har läst väldigt mycket positivt om den här boken och var verkligen intresserad av att läsa den. Men jag fick två problem med den. Dels hade väldigt höga förväntningar och dels blev jag oerhört irriterad på baksidestexten. Jag gillar generellt inte när man får veta i förhand att något hemskt ska hända. Och här står det att en katastrof ska hända men i min värld var det dessutom ingen katastrof. Det hände definitivt något som inte var särskilt trevligt (milt uttryckt) men att kalla det en katastrof känns bara konstigt. Och istället för att njuta av boken så satt jag bara och undrade när det skulle hända.

Nu verkar det som om jag inte tyckte om boken. Trots allt så gjorde jag det ändå. Boken får mig att tänka på Siri Hustvedts Vad jag älskade (och som jag älskar) som också handlar mycket om konst och dessutom vid någon period rätt likartad konst. Böckerna där Siri Hustvedt haft kvinnor som huvudpersoner har också handlat mycket om att hitta sig själv.

Det känns som Nora Eldridge har placerat sig i ett fack och inte vet hur hon ska ta sig ur det. Hon vill otroligt mycket men vågar inte riktigt tro på sig själv för att satsa så mycket som faktiskt krävs. Samtidigt väljer hon bort annat i sitt liv och det gör henne ännu mer arg och frustrerad. Där tror jag många känner igen sig och det gör att jag ändå tar till mig boken. Just att många försakar sakar av olika skäl men då inte utnyttjar tiden eller vad det nu kan vara till det man drömmer om att göra. Istället begränsar många sig själv på grund av så många olika rädslor.

För Nora blir det ännu mer komplext eftersom hennes elev Rezas mamma Sirena faktiskt har allt Nora egentligen vill ha - både familj och framgångar som konstnär. Att få vara en del av den familjen väcker så många olika känslor hos henne. Hon älskar att få vara med dem alla men blir samtidigt som hon blir så medveten om sin egen ensamhet vilket gör henne arg och frustrerad.

Jag tycker nästan alltid om böcker som har konsten som biämne. Inte för att jag är bra på att skapa utan för att jag skulle vilja vara bra på det. Däremot kan jag inte riktigt anamma Noras vrede och ibland naivitet och förstår inte riktigt alla känslostormar. Men så är inte jag en känslomänniska heller och kanske når inte Claire Messud riktigt fram till en sådan som mig på grund av det?

Handling: Nora Eldridge är fyrtiotvå år och lågstadielärare i Cambridge, Massachusetts. Hon lever ensam. På dagarna tröstar hon andras barn, på helgerna besöker hon sin gamle far. Nora är pålitlig och ansvarstagande, kommer alltid i tid, har alltid ett vänligt ord att säga. En gång i tiden drömde hon om ett annat slags liv, där skapande och utveckling stod i centrum. Men åren gick.

En dag kommer en ny elev, den vackre och begåvade Reza, till klassen. Pojkens pappa Skandar är professor, hans mamma Sirena är konstnär. De är intellektuella och glamorösa, allt som Nora en gång velat vara. Mötet med familjen blir omvälvande och utvecklas till en förälskelse som skakar hela hennes tillvaro i grunden. De har alla pojken, mannen, kvinnan något som hon plötsligt inte kan leva utan och genom Sirena hittar hon tillbaka till konsten och verkliga, bultande känslor. Det blir ett år i hennes liv som förändrar allt.
Och precis när hon är som mest sårbar, vidöppen för livet och redo att leva det, inträffar katastrofen.

måndag 4 augusti 2014

Hjärta av jazz av Sara Lövestam

En fin berättelse om två musikälskare!

Handling: Jag var bara en pojk första gången jag tog tåget till Stockholm, och det var nittonhundrafyrtiotvå. Den rynkige mannen drar munnen till ett clownleende. Han heter Alvar Svensson, och en gång spelade han med Povel Ramel. På riktigt. Steffi Herrera går i Björkeskolan så lite som möjligt. Där är hon en horunge och drottningarna Karro och Sanja härjar fritt. Men i mp3-spelaren finns Povel Ramel, med snäll röst och ord som är roliga. Hon kan alla hans texter, nästan, och snart kan hon spela walking bass till de flesta av hans låtar. En dag när hon passerar ålderdomshemmet, hör hon välbekant musik strömma ur ett fönster.
Alvars berättelse i rummet med vevgrammofonen är en vild jitterbugg på Nalen. Den är budcyklar på Stockholms gator, mörklagda fönster och flickor man knappt vågade titta på. Och så jazzen, som enligt vissa var värre än kriget. När den gamle mannens minnen kraschar rakt in i tonåringens verklighet, förändrar det båda deras liv.

Här kom återigen en bok som anknyter till andra världskriget men då i musikens Stockholm främst med Nalen som huvudattraktion. Genom Alvar får man se lite av ett dåtida Värmland men mest ett dåtida Stockholm och hur ungdomarna fick kämpa för att få vara en del av de musikaliska kretsarna och hur många äldre såg ner på det.

Som motvikt finns Steffi som går i nian och som utsätts för rejäl mobbing av klasskompisarna och då i synnerhet när ledaren Karro finns där. Genom musiken möts Alvar och Steffi och bådas historier kommer till läsaren på ett berörande sätt. Jag var lite orolig för att historien skulle bli lite för sötsliskig men som tur vad blev det inte så. Nivån var helt lagom och det gick inte överstyr åt något håll.

Det här är den första boken jag läser av Sara Lövestam och med stor sannolikhet blir det fler böcker. Jag imponeras av hennes sätt att både fånga utsatta tonåringar och även beskriva historiska händelser på ett bra och trovärdig sätt.

Samtidigt som jag läste den här läser sambon hennes bok Grejen med verb och han roas rejält över hennes exempel och beskrivningar av svenska språket.


Medan mörkret faller av Anna Lihammer

En mörk och obehaglig historisk deckare!

Handling: Mörkret faller över Europa år 1934. Nazisterna har tagit makten i Tyskland och många är på flykt. Hemma i Sverige fattas beslut om sterilisering av "sinnesslöa". I Uppsala hittas en högt uppsatt akademiker bestialiskt mördad i Anatomiska institutionens källare. Den egensinniga kriminalkommissarien Carl Hell blir utsedd att utreda mordet, och till sin hjälp har han polissyster Maria Gustavsson. De två kastas in i samhällets finrum där tvivelaktiga åsikter och inhuman forskning är en del av vardagen. Snart sker ytterligare ett mord och jakten på mördaren blir alltmer desperat.


Av någon anledning så har jag läst rätt många böcker senaste halvåret som utspelar sig i närheten av världskrigen eller under dem. Den här utspelar sig före andra världskriget men nazismens utbredning påverkar många av dem som befinner sig i det övre skiktet i samhället.

I Anna Lihammers bok får vi följa händelserna främst via Carl Hell och Maria Gustavsson. Genom i synnerhet Maria så får man känna på hur kvinnorna hade det på den tiden. Det var inte lätt i arbetslivet och de fick heller inte agera allt för vidlyftigt som tydde på psykisk instabilitet utan riskerade då att dömas till olika saker. Det var dessutom under 1934 som Sverige införde tvångssterilisering i Sverige och i boken finns det en hel del diskussioner kring den frågan och då även kopplingen till nazismens tankar.

Det märks att författaren är forskare för det är mycket information och tankar kring hur det troligtvis fungerade under 1934 kring hur lagar kom och vad folk tyckte. Det kan nog vara lite tungt för den som vill ha en lättsam deckare men desto trevligare för mig som gärna vill lära mig saker när jag läser böcker. Här känns det också som att hon har gjort mycket efterforskningar.

Jag var förvarnad om det första mordet är väldigt otrevligt och det stämmer verkligen. Boken löper på bra så länge det handlar om Carl Hell och Maria Gustavsson men det är lite tyngre (i synnerhet när man lyssnar) att hänga med i politiska diskussion samtidigt som de är intressanta. Det bästa är ändå just huvudpersonerna och deras olika sätt. Carl Hell är rätt hemlig av sig och jag ser fram emot att få veta mer om honom om det kommer en uppföljare - vilket jag verkligen hoppas. Även Maria vill jag ha mer av fast då mer hur hon ska utvecklas i framtiden och vilken plats hon får ta.

Medan jag lyssnade på den här så såg vi Hundraåringen på film (som för övrigt inte var något för oss) och där roades jag av när en doktor höll på att mäta Robert Gustafssons huvud och han fick även en mindre operation. Det var vad den här boken handlade om fast i hundraåringen dök det upp på humornivå.

Det här är en bok för dem som gillar lite mer faktafyllda deckare och/eller historiska deckare.

Uppläsare var Kerstin Andersson som var ny för mig och fungerade bra.

Dålig karma av David Safier

En ovanligt rolig bok!

Handling: När Kim Lange, glamorös tv-stjärna med stort ego, tilldelas Stora Journalistpriset borde hon glädjas åt att ha nått toppen på sin yrkeskarriär. Istället träffas hon i huvudet av ett brinnande tvättställ från en rysk rymdstation och vaknar till liv i form av en myra, med sex ben och en stor bakdel. Kim förstår att detta är priset hon får betala för att ha samlat ihop för mycket dålig karma i sitt liv. Men hon har faktiskt inte någon lust att plocka kaksmulor eller bli kommenderad av den tyranniska ledaren för arbetsmyrorna, och hon kan inte heller tillåta att hennes man tröstar sig med en annan eller att hennes dotter gråter sig till sömns varje kväll. Det finns bara en lösning: hon måste börja samla god karma. På sin väg upp och ned på reinkarnationsstegen möter Kim många utmaningar och frestelser, och hon inser att det inte är en slump om man återföds som tarmbakterie, hamster eller hund. Kim är fast besluten att återförenas med sin familj och fyller duktigt på sitt karmakonto. Men saker och ting går inte alltid som hon
planerar.

Jag har oftast lite svårt för roliga böcker. Jag är inte den som är särskilt lättroad och jag ser dessutom sällan komedier på tv eller film. Men av någon anledning hade någon skrivit tillräckligt positivt om denna för att jag vid något tillfälle skulle önska mig den i present. Boken åkte därför med till Åland men jag började läsa den först under den sista timmen i bil innan vi var hemma vid huset.

Läsaren får en luddig förklaring till hur det hela med återfödelsen kan gå till och det är tillräckligt bra för att jag ska köpa det. Dessutom är inte alla djur återfödda människor utan det är bara någon här och där. Annars hade det nog varit kalabalik i världen.

Så Kim får en rätt strapatsrik färd där hon då och då lyckas uppsöka sin familj beroende på vad hon är för djur och var hon hamnar. Dessutom hittar hon en kompis som hon träffar på då och då och som gör sitt bästa att hjälpa henne.

Så jag skrattade visserligen inte högt men jag log och det händer inte så ofta. Så om man är sugen på en hyfsat lättsam bok med lite ovanlig handling så är det här ett bra förslag.

onsdag 30 juli 2014

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad

En viktig bok som visar det komplexa med att växa upp i en helt annan värld än den man härstammar från!

Handling: Stjärnlösa nätter handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fniss och förebråelser. Amàr är först väldigt glad att återse sin jämnåriga kusin Amina. Men får en chock när det står klart att hans far över hans huvud bestämt att de ska gifta sig. 
Amàr klarar inte trycket från släkten och går med på giftermålet, men ångrar sig. Då utbryter det verkliga helvetet.

Den här boken blev väldigt omskriven när den kom. Jag köpte den som pocketbok men sen har den blivit liggande. Det här blev den sista hyllvärmaren som påbörjades på Åland och som avslutades på bilresan hem.

Det är några olika saker som slår mig när jag läser den här. Dels är språket väldigt enkelt vilket gör att den känns mer som en ungdomsbok. Eftersom den är skriven i jag-form känns också huvudpersonen rätt enkel eller har svårt att sätta ord för det han känner men han också väldigt rak i sina tankar. Det gör att boken berör på ett sätt som jag inte väntade mig.

En annan sak är att man sällan får den här historien från en ung mans perspektiv. Det är mer vanligt att höra den unga kvinnans historia. Men jag måste erkänna att Aminas situation berör mig minst lika mycket och kanske till och med mer. Men det beror nog på att jag är kvinna själv.

Jag har förstått att den här historien är till stor del självbiografisk och att Arkan Asaad nu skrivit en ny bok tillsammans med sin far. Först på slutet av boken blir pappan lite mer mänsklig och jag tror att hans historia behövs minst lika mycket för att vi ska kunna få en förståelse för dem som fortfarande lever med det gamla hemlandets seder främst istället för att anpassa sig till det nya. Jag hoppas även få veta mer om mamman och hennes historia. Men det återstår att se om den nya boken även tar med den biten eller om det bara blir ur faderns perspektiv.

Den gåtfulle fotografen av Douglas Kennedy

En bok som värmt hyllan länge men nu äntligen blivit läst - vilket jag är glad för.

Handling: Ben Bradford lever i den amerikanska drömmen. Han är förmögen delägare i en advokatfirma på Wall Street och bor med fru och två barn i ett stort hu i en fashionabel förort. Men bakom fasaden är det spänt. Ben vantrivs på jobbet och drömmer om ett äventyrligt liv som fotograf. Hans fru är otrogen och vill skiljas. 

Så tar Ben kontakt med sin frus älskare - ett möte som får katastrofala konsekvenser. Och Ben dras in i ett nät av lögner, bedrägeri och föreställning, och ger sig ut på vägarna i flykt från sitt förflutna.

Det här var den tredje hyllvärmaren jag läste på Åland. Jag funderade mycket på att läsa den när den kom. Vi något tillfälle fick jag ett ryck att köpa den från ett antikvariat men först nu när en kompis verkligen insisterat på att jag borde läsa den gjorde jag det.

Det är svårt att beskriva boken utan att avslöja mer än vad texten redan indikerar. Känslan är att boken nästan är som två eller kanske till och med tre olika böcker. Delarna är också väldigt olika vilket är både trevligt men också lite komplexfyllt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om just det.

Men eftersom jag gillar fotografering och den här boken delvis handlar om det så höjs boken delvis av det. Alla delar har dessutom sin charm. Den första delen handlar mycket om parets relation och hur de hamnade där de inte ville var och hur svårt det kan vara att ta sig ur det. Här lyckas Douglas Kennedy beskriva en relation på ett mycket intressant sätt trots att det låter jättetrist om jag skulle försöka beskriva innehållet. Delen där fotograferandet tar lite större plats ger en stor miljökänsla och höjer boken på ett annat sätt.

Det är lite tvära kast vilket jag förstått inte är helt ovanligt i Douglas Kennedys böcker. Nu är det här den första jag läser men jag har två till i bokhyllan som också väntar och de kommer nog prioriteras upp. Jag är glad att jag faktiskt läste den här tillslut!