fredag 29 april 2011

Pilotens hustru av Anita Shreve

En snabbläst och känsloväckande bok.

Handling: Kathryn Lyons är sedan sexton år tillbaka gift med Jack. Tillsammans har de en dotter och familjen bor i ett vackert hus i en liten kuststad i New Hampshire. Jack arbetar som pilot på sträckan Boston -London och Kathryn trivs med sitt jobb som lärarinna vid stadens skola. Deras äktenskap är lyckligt, även om passionen med åren övergått i stark vänskap och trygghet. Men plötsligt en natt vaknar Kathryn av att det knackar på ytterdörren. Utanför står en främmande man med ett fruktansvärt besked som kommer att förändra Kathyrns liv för all framtid: Jacks flygplan har störtat - inga överlevande har hittats. Dessutom tyder mycket på att Jack störtade planet med flit att han begick självmord. Efter några veckor, när den första bedövande chocken släppt börjar Kathryn gå igenom makens saker. Efter hand börjar det dyka upp små ledtrådar - beställda paket, papperslappar i byxfickor, okända telefonnummer - fram träder bilden av en man med många hemligheter.

Jag kommer ihåg när den här boken kom. Det var många som pratade om den och jag tror att jag läste delar av den i någon veckotidning som mamma hade där den gick som följetong. I alla fall fick jag den i ett paket när jag deltog i En bok om dagen:s Pocket & Påhitt. Ett mycket trevligt och välfyllt paket fick jag där den här boken ingick.

Boken är lättläst men väcker samtidigt många känslor eftersom huvudpersonen Kathryn får uppleva ett rejält svek. Tyvärr kom jag ihåg en av de stora överraskningarna i boken men jag är väldigt säker på att jag aldrig läst slutet. Det är också personen Kathryn som gör boken. Man upplever allt genom henne och hon beskrivs som en väldigt trovärdig person och man kan lätt leva sig in i hennes känslor.

Det är inte alls omöjligt att jag kommer att läsa något mer av Anita Shreve.

Scarabeo - En florentinsk fälla av Michele Giuttari

En helt ok italiensk deckare men samtidigt inget utöver det vanliga.

Handling: Kommissarie Ferrara rycker ut med sitt team till en antikvitetshandel i ett av stadens pittoreska kvarter. Innehavaren har blivit brutalt mördad men inget i antikhandeln verkar rört eller stulet. Bakom ett skåp hittas så småningom en gömd och hittills bortglömd tavla av mästaren Velazquez. Kan den rariteten ha varit motivet?

Men det finns ytterligare något som förbryllar: I den döde mannens ansikte finns ett tecken ristat. Det ser ut som bokstaven F. En kort tid efter mordet får kommissarie Ferrara ett kryptiskt anonymt brev där det talas om tecken och att "den första ska vara den sista".

En dödlig bokstavsjakt tar sin början, det första mordet följs av flera och varje offer har fått olika bokstäver ristade i sina ansikten. Ett mönster tar samtidigt form: de döda var alla homosexuella.

Men det finns också en annan gemensam nämnare. Den stavas F E R R ... Ferrara inser snart att han är slutpunkten i mördarens djävulska plan.

Min läsning av boken i början är rätt upphackad och jag har lite svårt att komma in i den. Alla olika italienska namn förvirrade mig och jag hade svårt att hålla isär vissa av dem.

Författaren Michele Giuttari är en fd kommissarie och det gör att polisarbetet känns trovärdigt. Det är också trevligt att läsa om Florens och Toscana och dess kulturella omgivningar. Mordhistorien känns också helt ok men ändå är det något som gör att jag inte riktigt fångas av boken på det sätt som jag skulle önska.

Bok nummer två om kommissarie Ferrara finns även den som pocketbok och det är inte omöjligt att jag ger Michele Giuttari en chans till.

Betyg 3 av 5.

måndag 25 april 2011

Änglavakter av Kristina Ohlsson

Det här är Kristina Ohlssons tredje bok om Fredrika Bergman, Alex Recht och Peder Rydh och lika spännande som de tidigare.

Handling: En ung kvinna hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Hon identifieras som Rebecca Trolle, en student som varit försvunnen i två år. Medan Alex Recht och hans utredningsgrupp försöker förstå varför Rebecca gick ett så våldsamt öde till mötes, görs fler fynd på brottsplatsen. Den rymmer hemligheter som visar sig vara flera decennier gamla. Någon har vid upprepade tillfällen återvänt till skogen för att dölja sina offer för omvärlden.


På ett ålderdomshem sitter en stum barnboksförfattarinna. Om och om igen dyker hennes namn upp i polisutredningen kring morden i Midsommarkransen, men hon sluter sig i sin tystnad. Spåren leder till den mörkaste av sanningar och obönhörligen dras både Fredrika Bergman och Peder Rydh in i historien kring graven och den döda studenten. Fredrika ställs inför ett svårt dilemma när hennes älskade Spencers namn dyker upp i utredningen. Är det verkligen möjligt att han är en del av gåtans lösning? Och vilken roll spelar egentligen den stumma författarinnan? Med en stark undergångston närmar sig utredningsgruppen fallets upplösning och till sist kvarstår bara en fråga att besvara: Vems tur är det att läggas i graven då mördaren återigen beger sig till Midsommarkransen?

Jag ville ha en fartfylld deckare till påsk och det var precis vad jag fick. Den var spännande från första stund och svår att släppa ifrån sig. Men tyvärr så stör jag mig på en del detaljer som känns så onödiga. Jag läser gärna om polisernas privatliv men när allas privatliv direkt eller indirekt blir en del av utredningen så känns det lite väl... påhittat och fantasilöst. Jag tilltalades inte heller av hennes grepp med utdragen ur förhören som gav en fingervisnings om vad som skulle hända i nästa del av boken. Fast jag är en sån som inte tycker om när man författaren ger en föraningar om hemska saker som ska ske på grund av olika val man gör (vilket vissa uppenbarligen gör). Men trots mina störningar kommer jag definitivt att fortsätta läsa Kristina Ohlssons böcker.

söndag 24 april 2011

Matthandlare Olssons död av Karin Wahlberg

Den här boken köpte jag som mp3-bok och uppläsare var Torsten Wahlund (en av mina favorituppläsare).

Handling: En man sitter på däcket på en färja utanför Istanbul. Han lutar sig mot relingen och njuter av de varma vindarna. Han är en lagom rund man i sina bästa år och han är inte beredd på att dö.


Det brutala mordet på en svensk matthandlare på affärsresa i Turkiet blir upptakten till en historia om en okänd dotter, en exklusiv matta och om den vardag och de drömmar som människorna vi möter under berättelsens gång både brottas med och hämtar kraft ur för att hantera den onda bråda död som drabbat dem.

De tog lite tid för mig att komma in i boken (har tappat lite lyssnarflyt och inte haft så mycket tid). Den här hör inte till Karin Wahlbergs bättre men är ändå intressant och bra. Som alltid är hon duktig på att berätta om bifigurerna och går inte lite i deras bakgrunder för att förklara lite varför de fungerar som de gör på ett trovärdigt sätt.
 
Men samtidigt finns det flera saker jag stör mig på (ett gäng sammanträffanden som känns lite väl krystade). Dels lyckas Veronika Lundborg bli vittne på två olika ställen i utredningen. Dessutom inträffar en tredje händelse som hon hamnar i och som påverkar utredningen. Nu är kanske Oskarshamn inte Sveriges största stad men riktigt så liten trodde jag inte den var... Den tredje händelsen (råkar även en av huvudbipersonerna ut för). Sen stör jag mig också på att det låter som Claes Claesson bara kan ta ut sina pappadagar direkt efter förlossningen och eftersom han nu åker till Istanbul så förlorar han dem... Så är det ju inte alls. Man har ju 60 dagar på sig att ta ut dem. Men förhoppningsvis syftar Karin Wahlberg på att han inte kan ta igen just dessa dagar, de allra första i sitt nya barns liv. Dessutom hoppas jag att folk i allmänhet inte är riktigt så otrogna som många var i den här boken.
 
Slutet känns lite onödigt brutalt och aningen tillrättalagt. Det känns som att det sista brottet uppstod för att de skulle kunna sätta dit mördaren och få rejäla bevis. Sen lämnades en lös tråd och vi får se om vi får veta mer om den i någon kommande bok.
 
Trots det negativa jag skrev om ovan kommer jag ändå fortsätta att läsa Karin Wahlbergs böcker. Fast kanske mer för bifigurerna än för själva kriminalgåtan.

måndag 11 april 2011

De målade grottornas land av Jean M Auel

Vilken nostalgitripp den här boken var. Jag har följt Ayla genom hela serien. Första boken (Grottbjörnens folk) kom 1980 men jag tror att jag läste den som pocket på svenska några år senare. Jag misstänker att det var under högstadietiden typ sjuan eller åttan. Jag vet att min svensklärare försökte lura i mig att Jan Fridegårds Trägudars land var något liknande. Nu läste jag den serien - men de var INTE jämförbara med Auels böcker.

Men jag var lite rädd för att läsa den här (vilket jag förstått att flera är) eftersom det gått så många år och man har förändrats. Skulle boken hålla?

Boken var ungefär det jag förväntade mig. Vare sig mer eller mindre. Stilen var densamma. Den stora skillnaden mot tidigare böcker var att det var några större tidshopp på några år utan förvarning (vilket visserligen borde ha funnits även i Grottbjörnens folk). Boken börjar ungefär där Nionde grottan slutade (där Ayla och Jondalars dotter föddes). Jag fick en känsla av att första tidshoppet egentligen skulle ha varit en annan bok för där återupprepade Auel lite saker som nämndes i början av boken.

Ayla är Zelandonis akrolyt och tillsammans med Zelandoni, Jondalar, Jonayla, hästarna och Wolf reser de runt inom Zelandoniis område och besöker heliga grottor med målningar och även befolkningarna i dess närhet. I första delen är Jonayla nyfödd, i andra är hon runt 3-4 år och i sista delen är hon sex år. Vi får även vara med om några sommarmöten och även återse några gamla bekanta. Som alltid stöter de på en hel del faror och problem från olika håll. Jag säger inget mer för då avslöjar jag för mycket om boken.

Har ni läst tidigare böcker och vill bli lite nostalgiska så ska ni läsa den här.