Handling: En ung kvinna hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Hon identifieras som Rebecca Trolle, en student som varit försvunnen i två år. Medan Alex Recht och hans utredningsgrupp försöker förstå varför Rebecca gick ett så våldsamt öde till mötes, görs fler fynd på brottsplatsen. Den rymmer hemligheter som visar sig vara flera decennier gamla. Någon har vid upprepade tillfällen återvänt till skogen för att dölja sina offer för omvärlden.
På ett ålderdomshem sitter en stum barnboksförfattarinna. Om och om igen dyker hennes namn upp i polisutredningen kring morden i Midsommarkransen, men hon sluter sig i sin tystnad. Spåren leder till den mörkaste av sanningar och obönhörligen dras både Fredrika Bergman och Peder Rydh in i historien kring graven och den döda studenten. Fredrika ställs inför ett svårt dilemma när hennes älskade Spencers namn dyker upp i utredningen. Är det verkligen möjligt att han är en del av gåtans lösning? Och vilken roll spelar egentligen den stumma författarinnan? Med en stark undergångston närmar sig utredningsgruppen fallets upplösning och till sist kvarstår bara en fråga att besvara: Vems tur är det att läggas i graven då mördaren återigen beger sig till Midsommarkransen?
Jag ville ha en fartfylld deckare till påsk och det var precis vad jag fick. Den var spännande från första stund och svår att släppa ifrån sig. Men tyvärr så stör jag mig på en del detaljer som känns så onödiga. Jag läser gärna om polisernas privatliv men när allas privatliv direkt eller indirekt blir en del av utredningen så känns det lite väl... påhittat och fantasilöst. Jag tilltalades inte heller av hennes grepp med utdragen ur förhören som gav en fingervisnings om vad som skulle hända i nästa del av boken. Fast jag är en sån som inte tycker om när man författaren ger en föraningar om hemska saker som ska ske på grund av olika val man gör (vilket vissa uppenbarligen gör). Men trots mina störningar kommer jag definitivt att fortsätta läsa Kristina Ohlssons böcker.
Jag tyckte inte heller om att så många av huvudkaraktärernas familjemedlemmar drogs in i utredningen men jag tänker inte sluta läsa Kristina Ohlsson för det. Men jag hoppas verkligen att det var en engångsföreteelse och att hon kommer tillbaka med nya, friska tag i bok nummer fyra.
SvaraRadera// Annika (http://alkb.se)
Den ska definitivt jag också läsa.
SvaraRaderaMen äh, varför heter jag annika72, boksnoken ska det ju vara :-).
SvaraRaderaHa ha, i många sammanhang heter jag annika97 och det är INTE för att jag är född då utan det handlar om att jag skaffade mig min allra första mailadress under det året :-)
SvaraRadera// Annika (http://alkb.se)
Annika(alkb): Jag instämmer helt i det du säger.
SvaraRaderaAnnika72/Boksnoken/Annika: Haha, inte lätt med alla alias/mailadresser man har. Eller bloggkonton. Och trots det negativa jag skrev så är det läsvärd turligt nog.
Har inte lyckats läsa någon av Khristina Ohlssons ännu (skäms på mig) men jag ska! Hon får ju så himla mycket bra kritik
SvaraRadera...med näsan i en bok...: Jag tror inte du kommer att ånga dig om du läser något av henne. Men det är aldrig bra att ha allt för höga förväntningar heller.
SvaraRaderaHennes andra bok ligger här och väntar på mig. Ser fram emot att läsa den.
SvaraRaderaVästmanländskan: Då har du en del trevligtheter (och otrevligheter) kvar att uppleva.
SvaraRadera