Vilken nostalgitripp den här boken var. Jag har följt Ayla genom hela serien. Första boken (Grottbjörnens folk) kom 1980 men jag tror att jag läste den som pocket på svenska några år senare. Jag misstänker att det var under högstadietiden typ sjuan eller åttan. Jag vet att min svensklärare försökte lura i mig att Jan Fridegårds Trägudars land var något liknande. Nu läste jag den serien - men de var INTE jämförbara med Auels böcker.
Men jag var lite rädd för att läsa den här (vilket jag förstått att flera är) eftersom det gått så många år och man har förändrats. Skulle boken hålla?
Boken var ungefär det jag förväntade mig. Vare sig mer eller mindre. Stilen var densamma. Den stora skillnaden mot tidigare böcker var att det var några större tidshopp på några år utan förvarning (vilket visserligen borde ha funnits även i Grottbjörnens folk). Boken börjar ungefär där Nionde grottan slutade (där Ayla och Jondalars dotter föddes). Jag fick en känsla av att första tidshoppet egentligen skulle ha varit en annan bok för där återupprepade Auel lite saker som nämndes i början av boken.
Ayla är Zelandonis akrolyt och tillsammans med Zelandoni, Jondalar, Jonayla, hästarna och Wolf reser de runt inom Zelandoniis område och besöker heliga grottor med målningar och även befolkningarna i dess närhet. I första delen är Jonayla nyfödd, i andra är hon runt 3-4 år och i sista delen är hon sex år. Vi får även vara med om några sommarmöten och även återse några gamla bekanta. Som alltid stöter de på en hel del faror och problem från olika håll. Jag säger inget mer för då avslöjar jag för mycket om boken.
Har ni läst tidigare böcker och vill bli lite nostalgiska så ska ni läsa den här.
Heter ungen Jonayla? Lite kul ändå. Har inte läst nionde grottan, men de innan plöjde jag. Är inte jättesugen på att läsa mer, men inte helt främmande för det heller. Får se.
SvaraRaderaYepp, så heter hon. Det är inte lätt när man har så många fler böcker man också vill läsa.
SvaraRaderaTänk att jag aldrig läst nån av Jean M. Auels böcker! Jag vet att vi hade nån av dem hemma i bokhyllan men konstigt nog lockades jag aldrig att läsa denna serie.
SvaraRaderaBoksnoken: Det är nog lite som Sagan om ringen-böckerna. Antingen så lockas man av dem eller så lockas man inte alls.
SvaraRaderaJag tycker att det var en kvalificerad skitbok. Jag tyckte att Grottbjörnen var OK men sedan gick det utför. De sämsta böckerna i serien är Steppvandringen och denna sista som bara är en enda stor vägbeskrivning och beskrivning av gottmålningar. Jag bestämde mig för att läsa alla sex när första kom och nu är det gjort
SvaraRadera